Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Från 18 månader: Vardagsliv med ditt barn

Plötsliga utbrott. Kanske ett syskon på gång. Och så förskolan, som barnet kanske just har börjat i, eller ska börja i. Så mycket nytt händer nu, från 18 månader och framåt.

Att få hjälpa till på riktigt - många barn älskar det.
Att få hjälpa till på riktigt - många barn älskar det.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Får man säga nej till sitt barn? Får man säga att man inte vill läsa den där sagan en gång till just nu, att man hellre vill läsa sin egen bok? Ja, det får man. När barnet är 2–3 år kan det till och med vara bra att säga så ibland, tycker många som arbetar med barn och familjer. Barn behöver uppleva att deras föräldrar ibland gör något som bara är för deras egen skull, och barn behöver föräldrar som kan sätta gränser för sig själva, menar de.

Men det gäller att vara lyhörd. Barnet kanske inte klarar av ett nej just den här gången, och i så fall kan det ju bli bra att läsa sagan – eller baka ännu en sandkaka – fast man egentligen inte känner så mycket för det.

Från 18 månader: Att göra tillsammans

Disken ska diskas, pannkakssmeten blandas, bilen tvättas och de nytvättade strumporna läggas i rätt lådor. Hela tiden är det saker som behöver göras, och många barn vill inget hellre än att få vara med på riktigt. Tänk att få duka fram besticken på middagsbordet. Att få dammsuga hallmattan eller att få röra om i bunken med ägg, mjöl och mjölk. Strunt samma då om det inte blir precis som mamma eller pappa skulle ha gjort det. Det är ju så kul, och man känner sådan samhörighet när man gör något viktigt tillsammans. På köpet lär man sig mycket och växer inuti.

Ord. När orden börjar komma finns det så många nya sätt att vara tillsammans på. Allt kan man ju prata om. Traktorn där ute, till exempel, vart är den på väg, tro? Vem kör? Och vilken färg har traktorn? Man kan också hjälpa barnet att sätt ord på sina känslor. Man kan prata om hur det känns inuti när man är arg, till exempel när man inte får den där godispåsen man vill ha i affären. Eller man kan läsa lite mer avancerade sagor, sjunga lite mer komplicerade sånger och rimma lite tokigare ramsor. Och att mötas i ett samtal, en saga, sång eller ramsa är inte bara kul, det är bra för språkutvecklingen också.

Djur och natur. Fåren i hagen, änderna i dammen, kottarna under granen, blommorna på ängen ... Det är något med djur och natur som fängslar de flesta barn. Att bara få vara där med mamma eller pappa – mitt bland allt det spännande, utan vuxenkrav på att skynda – kan vara härligt. För kolla myrorna, så många de är! Och skatan, vad den skuttar! Och barren – så vassa de är, vilket träd kommer de ifrån? Om man inte har naturen inpå knuten kan en park eller en gräsplätt bjuda på naturupplevelser. Och om det finns en gård, kanske en 4H-gård, i närheten kan det vara spännande att titta på hästar, kor, grisar, får och höns.

Lek

Nu, eller snart, kan barnets erfarenheter från verkligheten börja göras om till lek. Det låga bordet kanske blir en spis, och fruktskålen en kastrull där man kan koka mat: ”Här pappa, smaka!” Eller nallen kanske ska ammas, precis som lillasyster. Eller barnet kanske säger ”Gå handla!”, tar en väska, öppnar en dörr, går in i ett annat rum – och kommer strax tillbaka med låtsasvälling och låtsaskorv eller något annat.

Leksaker som ser ut som ”på riktigt” kan bli intressanta – kanske miniatyrkastruller, låtsasmat till dockspisen eller verklighetstrogna bilar till lekmattan.

Att använda kroppen på olika sätt är ofta roligt. Så småningom kanske barnet vill hoppa från stolen, klättra upp i klätterställningen, åka ner i rutschkanan, springa fort i gräset, sparka eller kasta och fånga bollen. Extra kul kan det bli om någon ser, benämner och bekräftar: ”Titta, vad högt du klättrar!” eller ”Oj, vad snabbt du springer!”

Hej förskolan, här kommer jag!

Vid 18 månaders ålder börjar många barn i förskolan, men det är vanligt att göra det både tidigare eller senare.

Att börja i förskolan är stort. Från välkända hemma och bara mamma eller pappa till nya vuxna, annan miljö, många barn, nya rutiner och mat som smakar på ett annat sätt ... En del barn trivs direkt, andra behöver tid på sig att bekanta sig med det nya. Rutinerna för hur en inskolning går till varierar mellan olika förskolor.

Att börja i förskolan är inte bara stort för barnet, det är stort för föräldern också. Ofta är det nog lika mycket föräldern som behöver skolas in som barnet. Båda ska ju vänja sig vid att tillbringa några timmar utan varandra varje vardag. Dessutom ska de lära känna alla de barn och vuxna, som från och med nu blir en del av familjens vardag.

Här kan du läsa om att välja förskola, här och här kan du läsa om inskolning och svåra lämningar och här kan du läsa om anknytning i förskolan.

Trots

Från omkring 2–3 års ålder får man en större förmåga att visa vem man är och vad man vill. Ibland krockar det med vad man kan, eller vad man får. Då är det lätt att bli frustrerad, ledsen eller arg – kanske riktigt ordentligt arg.

Som förälder kan man bli förvirrad, eller kanske förtvivlad, över att inte förstå varför barnet plötsligt reagerar så starkt på ”småsaker”. Men man behöver inte alltid förstå orsaken, den är sällan viktig i sig. Det viktiga är att barnet som just har brutit samman behöver en trygg förälder vid sin sida – även om det ofta signalerar något helt annat.

Läs mer om trots här och här.

Syskon

Nu eller om några år får många barn småsyskon, men hos föräldrarna kan tankarna ha snurrat länge: Föräldrakärleken, räcker den för fler? Och hur blir det för barnet eller barnen som redan finns?

Att få syskon kan vara en omvälvande upplevelse. Plötsligt är man ju inte längre ensam eller yngst. Plötsligt ska man dela uppmärksamheten, och föräldrarna, med någon annan. Hur mycket barnet än har pussat gravidmagen och sett fram emot att bli storebror eller storasyster kanske han eller hon vill åka tillbaka till sjukhuset med bebisen när den väl kommer. Eller ge bort den. Det är inte ovanligt, och det är inte konstigt. Men även om barnet inte känner det just nu så är syskon nästan alltid något värdefullt. Det är någon att träna relationer med. Någon att bråka och försonas med. Någon att ha gemensamma upplevelser och minnen med. Någon att duga precis som man är inför.

Och föräldrakärleken, den räcker. Många flerbarnsföräldrar vittnar om att den där totala mängden föräldrakärlek inte är begränsad, tvärtom ökar den för varje barn.

Barnsäkerhet

Tänk på att förankra möbler som barnet kan klättra på i väggen. Ta också undan bord och annat som barnet kan klättra upp på ute på balkongen eller vid trappavsatser.

Läs mer om barnsäkerhet här.

Så småningom kan barnet få svårt att somna på kvällarna. Många slutar sova middag hemma, men på förskolan kan det vara svårare. Ofta blir det en period med mer eller mindre trötthetskaos innan de nya rutinerna sitter. För en del barn har nallen, snuttetrasan eller något annat blivit viktigt, särskilt när de är trötta. Och maten – plötsligt kanske broccoli, tomater, sk eller något annat som barnet tidigare har älskat inte funkar alls.

Barns aptit – och brist på aptit

Aptiten, och lusten att pröva nya smaker och maträtter, är olika hos olika barn. Den kan också, precis som hos vuxna, skifta under perioder.

En del barn accepterar det mesta fram till 2-årsåldern, men blir därefter mer skeptiska. Vissa vägrar kategoriskt att äta sådant som de inte känner igen, andra har särskilt svårt för röror och grytor och vill hellre få ingredienserna serverade var för sig. De allra flesta får ändå i sig den näring de behöver och brukar så småningom vilja ha fler rätter än till exempel köttbullar och makaroner eller korv och potatismos.

Men skepsis mot mat kan också bero på att barnet har en infektion, inte ”har tid” att äta eftersom det är mitt uppe i leken – eller helt enkelt inte är hungrigt. Ett barn som äter dåligt under en period brukar äta ikapp under veckorna som följer, men ibland kvarstår matproblemen. Bvc kan ge stöd och i vissa fall remittera till en dietist, läkare eller specialmottagning för barn med ätproblem.

Sömnmönstret förändras

Barn mellan 1 och 3 år behöver mellan 12 och 13 timmars sömn per dygn, brukar man säga, men det kan förstås variera. Om barnet har sovit middag två gånger om dagen blir det kanske bara en gång nu – och så småningom ingen alls. En del barn behöver sin middagssömn länge än, men för många börjar sömnmönstret förändras i 2- eller 3-årsåldern, och då kan det bli en period av trötthets- och sovkaos. Barnet kanske har svårt att somna på kvällarna och slutar sova middag på förskolan, men på väg hem från förskolan är barnet trött och somnar till i vagnen – och så somnar det allt för sent den kvällen också ...

Kanske går det inte att helt komma ifrån trötthetskaoset, och förmodligen måste man räkna med att det kan ta tid att ändra sovmönstret – ibland veckor, i vissa fall månader. Kroppen är ju inställd på att sova middag. En del föräldrar och förskollärare tycker att det blir bäst om man, i stället för att utesluta middagssömnen helt, börjar med att begränsa den tid barnet sover middag. Men det viktigaste är nog att föräldrarna och personalen i förskolan eller familjedaghemmet pratar med varandra om hur barnet har det. Förskolepersonalen behöver veta hur det fungerar hemma, och föräldrarna behöver veta hur det är i förskolan. Det är också viktigt att man som förälder vet att middagsluren i förskolan kan behövas för att barnet ska orka ha det bra, även om han eller hon har slutat sova middag hemma.

En nattningsrutin, som kan se olika ut i olika familjer, kan hjälpa barnet att komma till ro inför nattsömnen.

Läs mer om barns – och föräldrars – sömn här.

Till startsidan: Barns utveckling 0-6 år

Läs mer:

Barns utveckling: Från 18 månader

Från 18 månader – så kan det vara

Att ha ett barn som är ett och ett halvt år – vad är svårast och vad är bäst? Föräldrar berättar

Från 2 år – så kan det vara

Barns utveckling: Från 7 månader

>> Denna text är baserad på delar av Vi Föräldrars stora bok om barn (Bonnier Fakta).

Artikeln publicerades i maj 2016.