Att vara 6 år: Att kanske ha en glugg mellan tänderna, att vara stor och liten på en gång – och att behöva få veta att man duger, precis som man är.

Om Caisa, 6 år

Äntligen, säger Caisa. Det är knappt hon kan tro att det är sant, men nu, äntligen, är hon stor och går i skolan. I förskoleklass. Som hon har längtat! Caisa älskar det: bokstäverna, siffrorna, fröknarna – och, inte minst, alla stora barn. Under promenaden till skolan brukar Caisa hälsa på var och varannan som hon och hennes mamma Bibbi möter. Hon kan säga ”Hej hej!” och ”Hej Valter!” När Bibbi undrar vem Valter är svarar Caisa med självklarhet: ”Äh, han går i trean.”

Helst vill hon vara som de stora barnen på kvällsfritids, tror Bibbi. Hon vill kunna det de kan: vika pappersloppor, hoppa hopprep, rita pusselteckningar, hoppa hage – och, kanske mest av allt: säga R. Caisa tränar på sina R. Hon tränar på allt, vill kunna allt. Hon är vetgirig och vill förstå.

Bokstäver och siffror väcker kunskapstörsten extra mycket. När Caisa ska surfa till Bolibompa eller svt play vill hon helst skriva in webbadressen själv. Hon skriver kompisars och mammas namn på sina teckningar, och hon har börjat ljuda bokstäverna M och N. Med handen i luften visar hon att hon vet hur en åtta ser ut, och när hon nyligen, efter mycket träning och frustration, lyckades få pennan att forma en femma på papperet blev hon överlycklig.

Caisa har nära till sina känslor. Just nu växlar humöret fort. Det där uttrycket att 6-årsåldern är som ”lilla puberteten” stämmer verkligen, Caisa är lite som en tonåring, tycker Bibbi. Ibland arg, ibland glad, ibland ledsen …

Läs mer: Välkommen till lilla puberteten!

Ibland spelar Caisa och Bibbi kort. På senare tid har det blivit svårare för Caisa om hon inte alltid vinner. Det var inget problem när Caisa var 5, men nu blir hon arg. ”Du vinner jämt!” kan hon säga surt när Bibbi vinner. Häromdagen spelade de Vändtia. Bibbi fick bra kort och log nog lite belåtet, tror hon. Caisa blev arg, slängde sina kort, rusade in på sitt rum och skulle flytta hemifrån.

Sådana gånger behöver Caisa vara ifred, men efter ett tag vill hon ha tröst. Vara liten i famnen, bli buren och höra mamma säga ”Såja, det blir bra. Nu börjar vi om.”

Caisa var drygt 1 år när hon kom till Sverige från Kina. Nyligen sa hon till Bibbi: ”Jag grät på barnhemmet innan du kom, för jag trodde att jag skulle få en dum mamma och inte en som är snäll som du.” Hon har bestämt sig för att hon ska ”hämta” ett barn när hon blir stor, precis som Bibbi har gjort.

Just nu handlar mycket om att vara stor och bli större. När Bibbi häromdagen nämnde en 4-årig pojke sa Caisa ”Åh, haha, bara 4 … Visst kommer jag alltid att vara äldre än han?” Men än har hon, till sin stora sorg, inte tappat någon tand. Hon är bekymrad över det. Hon säger ganska ofta att hon har en lös tand, men det har hon inte. Inte än.

Barn 6 år – så kan det vara

Att vara 6 år kan vara komplicerat. Å ena sidan är man ju så stor och vill verkligen vara det. Man har ofta börjat, eller ska börja, förskoleklass, och kanske fritids också. Man har tagit, eller står inför att ta, ett kliv in i en värld som man kanske har längtat till, en värld där man inte längre definieras som småbarn. Å andra sidan kan man fortfarande känna sig rätt så liten inuti ibland – kanske till och med mindre än för ett år sedan.

Det är inte så konstigt. Att vara 6 år är att möta många utmaningar. Hjärnan utvecklas intensivt nu. Barnet klarar av mer. Det är lättare att förstå orsak och verkan, lättare att planera – och impulskontrollen är bättre.

Det är också lättare att förstå sådant som födelse och död, och vad det innebär att vara vuxen. Det är stora insikter som kan väcka frågor och ibland också oro. Vetgirigheten kanske inte längre bara rör sig kring bokstäver och si ror, utan också kring livet självt. Hur kom jag till? Hur kom det sig att mamma blev min mamma? Hur blir det när jag blir vuxen och själv ska bli mamma eller pappa?

Samtidigt befinner man sig i den nya värld som förskoleklassen utgör. Där är det nya regler som gäller, nya sociala koder. Barnet observerar, läser av och lär. Vi människor har en enorm förmåga att anpassa oss till nya sociala miljöer.

Viktigast av allt är det kanske att skapa relationer. Caisa lär sig namn och hälsar. Därmed tar hon också själv plats och visar andra vem hon är. Många 6-åringar är medvetna om att de påverkar andra. Hur är en bra kompis? Hur blir man en sådan? Det är vanliga funderingar. Många vet också att man kan vara mindre omtyckt och hamna utanför. Det innebär ett stort hot som 6-åringen ofta är väl medveten om, och det kan göra självkänslan skör. Det kan till och med vara svårt att tåla små motgångar, som att förlora i spel.

Att kämpa med självkänslan och självbilden, att förstå och anpassa sig till skolmiljön, att grubbla på existentiella frågor – det kan vara tufft. Det kan lätt bli för mycket med alla krav, både inifrån och utifrån. Kanske är det därför som en del föräldrar upplever 6-årsåldern som ”lilla puberteten”, med kraftiga humörsvängningar och utbrott.

Caisas mamma ser att Caisa, trots sin önskan att vara stor med glugg mellan tänderna, emellanåt har ett stort behov av trygghet och att känna sig som det ganska lilla barn hon fortfarande är. Det är bra. Barn i den här åldern behöver ofta försäkras gång på gång om att de duger, från både föräldrar, kompisar och sig själva.

Till startsidan: Barns utveckling 0-6 år

Läs mer:

Barns utveckling: Från 3 år

3 år – så kan det vara

4 år – så kan det vara

5 år – så kan det vara

Från 3 år: Vardagsliv med ditt barn

Barns utveckling: Från 18 månader

>> Denna text är baserad på delar av Vi Föräldrars stora bok om barn (Bonnier Fakta).


Digital prenumeration
Lär dig vad barn behöver för att må bra – JUST NU 0 kr första månaden!
(därefter 79 kr/mån – eller 39 kr/mån för tidningsprenumeranter)
Ingen bindningstid

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Nyhetsbrev med ett urval av intressanta nya artiklar

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren