Sovrutiner – behöver barn det?
Har man nytta av ett sömnschema för sin bebis? Gör sovrutiner att barn sover bättre? Så här säger tre experter på barns sömn.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Nattningar som varar i timmar kan ta kål på den bästa förälder. Och när man är så trött att man inte vet vad man heter kan man känna sig desperat efter något, vad som helst, som får barnet att komma till ro snabbare. Kanske är det då man börja tänka att ett sömnschema – som man följer till punkt och pricka – är vad som skulle behövas. Eller en stenhård sovrutin, som man inte viker en tum ifrån.
Men vad skulle hända om man istället tänkte helt tvärtom – och struntade i att natta och lät barnet följa sin egen sovrytm? Kanske kan barnet somna i soffan medan man stökar under middagsdisken?
Vi frågade tre experter: Hur viktigt är det att ha en nattningsrutin och gör rutiner att barn sover bättre både nu och när de blir äldre?
"Familjelivet ska fungera"
På special-bvc är Veronica Vikström van att få frågor från föräldrar om sömn.
Behöver man lära sitt barn att somna?
– Nej, det behöver man inte. Sömnen är något som är biologiskt styrt. Däremot kan man behöva införa rutiner för att se till att barnet får tillräckligt med sömn och att sovtiderna fungerar med den övriga familjens.
Och hur vet man vad som är tillräckligt mycket sömn?
– Alla barn är olika så det kan man nog bara avgöra genom att vara uppmärksam på sitt eget barn. Ett barn som inte får sova tillräckligt upplevs ofta som kinkigt, det kan se trött ut och en del barn tappar också aptiten när de är trötta. Sedan finns det också en del barn som ökar tempot när de blir övertrötta, så det är inte alltid helt enkelt att se vad som är vad. Om man känner sig osäker i frågan tycker jag att man ska gå till sitt eget bvc så kan man få lite mer personliga råd.
Hur tycker du att man ska göra för att alla i familjen ska få den sömn och de sömnrutiner som man behöver?
– Jag tycker att det handlar mycket om att få familjelivet att fungera. Om man har ett barn som inte går på förskolan och föräldrarna tycker att det är okej så gör det inget om barnet är vaket länge på kvällen, så länge alla kan få sova ut på morgonen efter. Men ska man upp till förskola och jobb så går det kanske inte att vara uppe hur länge som helst, och då är det bra om man genom rutiner och begränsad dagsömn hjälper barnet att komma till ro tidigare på kvällen.
– Det är också bra om barnet är mätt, belåtet och trött innan det ska sova. Det är ingen idé att lägga ett barn som inte är trött. Det är också viktigt att vara säker på att barnet är friskt, så att inte eventuella problem beror på att barnet till exempel har ont i magen, sura uppstötningar, förstoppning eller eksem som kliar.
Men om man ska vänta tills barnet är trött så känns det som att det ändå inte riktigt går att styra sömnen, ens med rutiner?
– Nja, vill man styra sådant som läggtider är det egentligen bäst att reglera det via den tid som barnet sover på dagen. Små barn, runt 6 månader till 1 år, brukar man ju inte väcka på dagtid. Men en 2-åring som är uppe för länge på kvällen, och ska upp tidigt och därför får för lite nattsömn, kan man ju väcka efter en stunds sömn på dagen. På så sätt kan man till viss del påverka vilken tid barnet blir trött på kvällen.
Säg att man skulle strunta i att natta sitt barn och låta det somna lite hipp som happ – kommer det att påverka barnets sömnmönster när det blir äldre?
– Nej, det kommer inte att ha någon påverkan på hur barnet sover när det blir äldre. Sömnmönster ändrar ju sig hela tiden. Alla barn ska till exempel igenom tonåren, och om inte förr ändrar ju sig sömnmönstret radikalt då. Så man behöver inte vara orolig för att de sovrutiner man har när barnet är litet kommer att hålla i sig resten av livet.
"Barn kan styra sin sömn"
Barnsjuksköterskan Eva-Lotta Funkquist förespråkar
att man följer barnet så mycket det går.
Behöver man lära sitt barn att somna?
– Nej. Jag skulle till och med säga att man inte bör göra det. Det lilla barnet befinner sig i en mycket viktig anknytningsprocess och har en rad beteenden som syftar till att anknytningen utvecklas. Ett av dem är att det inte vill bli lämnat ensamt, utan hela tiden håller koll på att en förälder eller annan viktig person finns i närheten. Natten är en extra skrämmande tid för barnet eftersom både barnet och dess föräldrar sover, vilket gör det svårt att försäkra sig om att den vuxna finns där då. Så barn behöver verkligen kunna känna att det finns en trygg person nära, särskilt nattetid. Det finns ju många områden där man som förälder behöver vara med och styra för att barnet ska utvecklas och må så bra som möjligt.
Gäller inte det sömnen?
– Det är ju väldigt svårt att hålla en 3-åring som vill sova vaken, och vice versa. Vad man däremot kan göra är att försöka göra sovandet, och insomningen, till något trevligt för barnet. Man kanske läser en bok, ligger tillsammans i sängen och pratar lite. Alla barn har ju olika personligheter och vill ha det på olika sätt. Tänk bara på hur du själv fungerar, kanske vill du inte gå och lägga dig innan din partner, om du lever i en relation? Men generellt tror jag att vi i större omfattning skulle kunna låta barnen styra sin sömn själva, och att det skulle fungera hur bra som helst.
Fast ofta måste man ju upp tidigt dagen efter och blir orolig för att barnet får för lite sömn?
– Jo, så är det ju. Och det beror på att våra barn i stor utsträckning måste anpassa sig efter vuxenvärlden, vilket givetvis inte är smärtfritt. Ibland tror jag att vi vuxna borde bli bättre på att anpassa oss till barnens värld istället ... Men i de flesta fall brukar det där reglera sig självt efter en tid. Ett barn som har varit uppe tidigt på morgonen är oftast trött på kvällen.
Vad skulle hända om man helt struntade i att natta sitt barn, och istället lät det somna lite hipp som happ? Skulle det till exempel påverka barnets sömnmönster när det blir äldre?
– Absolut inte. Och det skulle väl vara jättebra om vi lät barnet somna när det var trött, och på ett sätt som fungerade för alla i familjen? Vissa kanske låter barnet somna i vardagsrummet eftersom de vill passa på att umgås med de andra i familjen så mycket de kan. Eller så är man ensamstående och låter barnet somna på kökssoffan medan man stökar undan den sista disken, och sedan bär man in det till sängen när man själv ska lägga sig. Det finns ingen forskning överhuvudtaget som visar att sådana rutiner skulle skapa problem för barnet i framtiden. Däremot finns det många studier som visar hur viktigt det är att barnet får möjlighet att knyta an till sina föräldrar och inte försätts i situationer som det inte är moget att hantera, som till exempel att lämnas ensamt att somna i en säng.
"Rutinerna är inte för barnet"
Man vinner inte så mycket på att etablera rutiner tidigt, menar Vi Föräldrars barnpsykolog Malin Bergström.
Behöver man lära sitt barn att somna?
– Nej, det behöver man förstås inte. Att vi försöker få våra barn att somna och vakna vid bestämda tider på dygnet, och gärna på en bestämd plats, har att göra med att vi behöver anpassa barnet till de vuxnas dygnsrytm. Det tycks finnas en allmän uppfattning om att det skulle gagna barnet att ha de här fasta tiderna, men någon sådan föreställning behöver man alls inte ha. Sömnrutiner behövs för att man ska kunna fungera som en familj. Gillar resten av familjen rutiner ska man givetvis försöka få sitt eller sina barn att följa dem också.
Och hur lyckas man med det ... ?
– De första tre månaderna är det bra att bara låta bebisens egen rytm styra, inte minst eftersom det är en viktig tid för att etablera amningen och lära känna sin alldeles nya familjemedlem. Jag kan också tycka att föräldrar generellt har en lite för strikt syn på det här med när man ska börja med kvällsrutiner. Om man är en person som trivs med att följa barnets rytm tycker jag att man kan göra det så länge man vill och har möjlighet, definitivt hela det första året. Sedan blir det kanske svårare, om föräldraledigheten är över och barnet ska börja förskolan.
– Jag tycker att det finns klara paralleller mellan hur man som förälder hanterar mat och sömn. När det gäller mat är det ens uppgift att se till att barnet serveras näringsriktig och god mat, regelbundet. När det gäller att skapa rutiner kring sömn är det de vuxnas uppgift att se till att det finns en plats där barnet känner sig tryggt. Om barnet självt får välja är det väldigt ofta nära föräldrarna. Man behöver se till att det är lugn och ro kring barnet en stund innan det är sovdags, och kanske ge äldre barn en skärmfri timme innan sänggåendet, eftersom man vet att ljuset från skärmen påverkar sömnen negativt.
Hur stor betydelse har eventuella sömnrutiner för barnets sömn när det blir äldre?
– Inte så stor. Man har inte vunnit särskilt mycket om man lyckats etablera rutiner tidigt. Också här finns en utbredd föreställning om att barnets rutiner kommer att vara intakta genom alla dess utvecklingsfaser. Men sömnrutinerna kommer att kullkastas många gånger om och du kommer som förälder att vara tvungen att hitta nya rutiner som passar den nya situationen bättre. Så jag är en stark förespråkare för att man etablerar de rutiner som behövs och fungerar för tillfället. Om några månader kommer de ändå att se annorlunda ut. Sedan finns det givetvis bebisar och små barn som sover otroligt bra och regelbundet genom alla småbarnsåren, men min kliniska erfarenhet är att det har mer med deras personlighet och temperament och göra, och mindre med de rutiner som föräldrarna infört.
Vad tänker du kring att man skippar den ”klassiska” nattningen med sång/saga och insomning i egen säng och istället låter barnet somna till exempel i soffan? Hur påverkar det barnet nu och i framtiden?
– Du menar mer ”barnskapade” rutiner? Jag pratar ofta om att det är en av de stora upptäckterna när man får barn – att de är så olika. Att barn helst vill göra saker efter sitt eget huvud, precis som vuxna. Och jag tror att man har mycket att vinna på att följa barnets vilja. Inte in absurdum, givetvis, eller så att det sker på ens egen bekostnad. Men om 2-åringen vill somna i soffan för att hen har ett behov av att vara nära de vuxna så finns det absolut inget dåligt med det. Så länge det fungerar för den övriga familjen och 2-åringen får tillräckligt med sömn. Men det är märkligt – om vi vuxna jämförde våra sovrutiner skulle vi inte alls tycka att det var konstigt att de skiljer sig åt. Och vi skulle absolut inte skämmas för våra olika vanor. Men med barns sömn tenderar vi att tycka precis tvärtom, att det finns ett idealmönster som alla bör följa, annars får man skämmas som förälder. Den uppfattningen tycker jag verkligen att vi borde skrota.
Läs också: Mer om barn och sömn
Källor:
Veronica Vikström är psykolog på special-bvc, Akademiska Barnsjukhuset i Uppsala och har skrivit En guide – Att arbeta med sömnproblem på bvc.
Eva-Lotta Funkquist är barnmorska, barnsjuksköterska samt lektor vid Uppsala universitet och har skrivit broschyren Sugen på sömn.
Malin Bergström, barnpsykolog och forskare vid Chess, Karolinska Institutet och vid Stockholms universitet. Malin Bergström svarar på läsarfrågor i varje nummer av Vi Föräldrar.
