Så får bebisen nya sömnrutiner

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

De första veckorna efter förlossningen brukar alla föräldrar vara inställda på att tillvaron är upp och ner och att man kommer att få sova mindre än förut. Men efter några månader kan vissa känna att orken börjar ta slut. Kanske frågar man sig då om det går att göra något åt bebisens dygnsrytm. Om det finns något sovschema man kan hålla sig till. Om sömnmetoder kan vara bra (eller dåligt!). Om det finns någon nackdel med att försöka styra upp bebisens sömn. 

Förväntningar spelar stor roll

Oavsett om man har en bebis som sover timme efter timme på natten eller om man fått en bebis som oftast inte sover mer än kortare pass i sträck, är en sak säker: När man får barn ­förändras sömnen. För alla i familjen. Och hur man klarar av förändringen beror till ­stora delar på vilka förväntningar och behov man har.

Antonia Reuter, psykolog.

– Det är bra om man kan prata om vilka förväntningar och önskemål man har redan innan barnet kommer, säger Antonia Reuter, psykolog med lång erfarenhet inom mödra- och barnhälsovård.

– Lever man i en relation kanske den ena partnern trivs med att ha barnet nära sig i det egna sovrummet, medan den andra helst ser att bebisen sover i eget rum så snart det är möjligt. Sedan blir det väl sällan som man tänkt sig ändå, men det är bra att vara medveten om vilka värderingar och önskemål som finns, säger Antonia Reuter.

Barn sover inte som vi

För att ha någorlunda realistiska förväntningar kan det hjälpa att veta hur ett barns sömn ser ut.

De första månaderna kan bebisen sova upp till 19 timmar om dygnet. Sömnen är, till skillnad från vuxnas sömn, till största delen ytlig, och barnet kan inte skilja på natt och dag. Det lilla barnets sömn styrs mer av hunger och mättnad än av ljus och mörker. Oftast vaknar barnet av sig självt när det är dags för mat, medan andra är riktiga sömntutor.

När bebisen blir 3–4 månader kan man ofta börja se vissa sömnmönster. Vakenperioderna blir längre och infaller vid ungefär ­samma tid varje dag, ­precis som de ”glada” och de ”gnälliga” stunderna. Nu är det inte ovanligt att bebisen visar att den ­behöver mer närhet på kvällarna. När de vakna ­ perioderna blir längre blir också intrycken fler och kräver mer energi för att bearbetas.

– Barn har olika behov av närvaro och kontakt när de ska lägga sig och somna in eller då de vaknar till under natten. Föräldrar kan känna skuld för att deras barn är ”klängigt” och tror att de själva har skapat behovet genom att bära för mycket eller reagera för snabbt på gråt. Men de allra flesta har bara lyssnat till sitt barns behov. Att man har ett barn som vaknar ofta under natten och sover i korta perioder behöver inte alls betyda att man har gjort något fel och att barnet är otryggt. Det beror många gånger helt enkelt bara på barnets behov av närhet och eller mat, säger Antonia Reuter.

Sovrutiner – för föräldrarnas skull

Från att barnet är 6 månader börjar det bli mottagligt för sådant som rutiner vid läggdags och relativt återkommande sovtider. Det vill säga om man känner att man behöver det som förälder – inte ännu för barnets skull, om det inte har svårigheter att komma till ro för att somna in eller somna om på natten.

Barnläkare Peter Erensjö vid Falu lasarett.

– Behovet av planerad sömn är större hos föräldrarna än hos barnet. Små barn har väldigt individuella dygnsrytmsmönster och ser i princip alltid till att få den sömn de behöver, även om det inte alltid sker på önskade tider, säger Peter Erensjö, barn­läkare vid Falu lasarett.

En del föräldrar som vill hitta ett sätt att styra upp sin bebis sömn börjar leta efter en sömnmetod.

Sömnmetoder – bra eller dåligt?

Men är det bra att använda sömnmetoder? Många experter är kritiska.

Även Antonia Reuter ser nackdelar med vissa ensidiga sömnmetoder, som uppmanar föräldern att inte vara lyhörd för barns olika behov.

– Visst kan man som förälder ibland finna stöd i en speciell metod. Men barn är så olika till sin personlighet, och följer man slaviskt en metod riskerar man att missa det enskilda barnets behov.

– Ju mer kunskap vi har om barn och sömn, förstår vi att barn har liksom vuxna olika sovsätt, säger hon.

Hur ska man få rutiner?

I princip alla sömnrådgivare är överens om att nedvarvning före läggdags är bra. Man kan stänga av tv:n, lämna skärmen, sitta och mysa i soffan en stund eller kanske leka en lugn lek. Att amma eller flaskmata före är också bra, så att barnet är mätt.

Sätten att få bebisen att sova i egen säng kan variera.

– Många föräldrar väljer att ställa bebisens säng eller korg i direkt anslutning till den egna sängen. Då finns man nära och det kan räcka med att man sträcker ut en hand, smeker lite lätt och säger tyst några lugnande ord. Vill man sedan att barnet ska sova i eget rum brukar den förflyttningen gå lättare om man gjort så. Ett sätt att vänja barnet att somna in i sin säng och inte i famnen eller alldeles intill sin förälder är att lägga barnet då det är på väg att somna där det sedan ska sova, säger Antonia Reuter.

Lika viktigt som rutiner vid läggdags som hjälper barnet att komma till ro och förstå vad som händer är att föräldrarna känner sig trygga i det sovsätt de valt för sitt barn. Att försöka få ett oroligt barn att komma till ro om man själv är irriterad eller osäker är i princip omöjligt. Så till stora delar handlar det om att lita på sin magkänsla och följa den.

Om du tycker att det verkar hemskt för barnet att somna i egen säng långt bort från dig kommer du aldrig att kunna övertyga barnet om att det är en bra idé. Bättre då att låta bebisen sova i en säng nära så att ni båda känner er trygga.

Sova i egen säng eller inte

Och är du övertygad om att det bästa för barnet är att sova ostört i egen säng blir det förmodligen inga problem att få barnet att göra just det. Allt handlar om att hitta den lösning som fungerar bäst för er familjekonstellation.

– Var och hur barnet ska sova är ju mycket kulturellt betingat. Vi gör på ett sätt här, i andra länder gör familjer på andra sätt. Vår rekommendation är att följa de nationella råden om var barn ska sova, det vill säga att små barn (under 3 månader, redaktionens kommentar) bör sova i egen säng och inte i föräldrarnas.

Men den egna sängen kan med fördel stå nära föräldrarnas säng, säger Peter Erensjö.

Även om man lyckas få det att fungera vid läggdags, så sover många barn fortfarande oroligt på nätterna, ibland upp till att de är 3–4 år. Vad det handlar om då är att försöka anpassa de vuxnas liv så att det blir hanterbart ändå, trots sömnbristen.

– Vissa begåvas med barn som tidigt ­sover enligt vuxna mönster, och de är bara att gratulera. Men väldigt många gör det inte, och då mår kanske alla bättre om man istället anpassar livet efter det.

Kanske genom att dra ner på sina egna krav och fundera på hur mycket som är nödvändigt att hinna med på dagarna. Helgerna hos barnfamiljer är ju till exempel ofta fulla med aktiviteter, men kanske skulle alla må bättre av att bara vara hemma utan krav och, till exempel, hinna sova ordentligt, menar Peter Erensjö.

Här hittar du fler artiklar om barn och sömn!