Varför vill pappor oftare att barnet ska sova i egen säng?
Barnets sömn och hur barnet ska sova kan bli en konflikt om man är två föräldrar. Och forskning visar att pappor oftare har en striktare syn än mammor. Barnpsykolog Malin Bergström har en gissning om varför.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Om man är två föräldrar är det inte ovanligt att man tycker olika om en massa saker när det gäller ens barn. Det kan handla om vad eller hur barnet ska äta, vad det ska ha på sig eller när det är läge att stanna hemma från förskolan.
Var ska barnet sova? Hur ska barnet nattas?
Men enligt forskning finns det något som vi föräldrar är mer oense om än något annat: barnets sömn. Eller rättare sagt – var och hur barnet ska sova. En studie publicerad 2017 pekar på just på detta, och visar också att pappor oftare har en striktare syn än mammor i frågan. Det vill säga, pappor vill oftare att barnet ska sova i egen säng eller lära sig att somna på egen hand medan mammor föredrar att ha barnet nära sig och vill ta hand om barnet när det vaknar på natten.
Vi Föräldrars barnpsykolog Malin Bergström är inte särskilt förvånad över resultatet i studien.
– Sömnen är en så viktig del av livet och blir därför också en väldigt viktig del i föräldraskapet. Jag har mött många par som är oense om hur och var barnet ska sova. Men det är ju inte alltid så att det är pappan som har en striktare syn på saken. Det är inte heller så att de olika synsätten är biologiskt kopplade, det vill säga till någon gen eller direkt till livmodern, utan det har snarare att göra med hur vårt omvårdnadssystem fungerar, säger hon.
Att bli förälder är en komplex process. Du är inte en fix och färdig förälder som vet precis hur du ska göra från dag ett. Ditt föräldraskap växer fram när du tar hand om ditt barn. Steg för steg lär man sig läsa barnets signaler: vad betyder det här skriket, varför är hon orolig nu, hur kan jag bäst trösta när han är ledsen. Ju fler sådana situationer man är med om som förälder, desto mer lyhörd blir man för barnets behov – samtidigt som man lär sig hur man kan tillfredsställa dem.
Mammor får ofta ett försprång
– Som det ser ut i samhället idag är mamman ofta mer föräldraledig med bebisen. Det gör att hon får ett försprång i den där lyhördheten. Pappan har mer sällan ansvaret för barnet på egen hand i början och får därför inte samma chans att utveckla sitt omvårdnadssystem och sin lyhördhet inför barnet. Man ska också ha i bakhuvudet att de studier som publicerats i ämnet ofta är amerikanska, och där är föräldraskapet generellt mindre jämställt än i Sverige.
Den förälder som haft störst ansvar för barnet har alltså lättare att läsa dess signaler och behov. Och kanske är det här förklaringen till konflikten om hur och var barnet ska sova finns.
– Den förälder som varit nära barnet mest tycker oftare att det är jobbigt att till exempel höra barnet skrika utan att trösta, medan den som inte är lika nära inte har samma problem med det. Hen läser ju inte situationen på samma sätt, säger Malin Bergström.
Känsloladdade konflikter
Ofta blir också de här situationerna, och de konflikter som kan uppstå kring dem, väldigt känsloladdade – och därmed också extra svårlösta.
– Att höra sitt barn ”ropa på hjälp” utan att trösta det kan innebära en stark stress för den förälder som hamnar där. Samtidigt kan det för den andra föräldern, som enligt studier ofta är pappan, innebära en hotsituation. Kanske känner han att hans auktoritet och föräldraskap undermineras ännu mer samtidigt som mammans och barnets union bekräftas. Pappan kan känna sig utanför och det kan skapa ett avstånd i parrelationen.
Men hur ska man göra då?
Lösningen stavas, som nästan alltid, kommunikation.
– För barnet är sällan den här typen av oenighet mellan föräldrarna skadlig. När barnet blir lite äldre kan det tvärtom vara bra att det finns en föräldrakraft som står för en större närhet medan en annan uppmuntrar till större självständighet. Det blir en bra kombination. Men för föräldrarna, parrelationen – och i förlängningen också för barnet – kan konflikten i sig vara jobbig och därför är det viktigt att försöka hitta en lösning i frågan.
Enklare vid växelvis boende
Att man tycker olika om barnets sömn kan ju i allra högsta grad gälla också om föräldrarna inte lever tillsammans. Men då är frågan många gånger enklare att lösa .
– Barn till föräldrar som inte bor tillsammans anpassar sig oftast till att föräldrarna gör olika och står för olika saker. När jag intervjuat småbarnsföräldrar med barn som bor växelvis är det vanligt att barnet sover i sängen hos den ena föräldern, men i eget rum hos den andra. Det fungerar ofta hur bra som helst, säger Malin Bergström.
Dela på föräldraledigheten en bra start
För de föräldrar som fortfarande har möjlighet att påverka sitt uttag av föräldraledigheten är det bästa att i så stor utsträckning som möjligt dela lika. På så vis får båda föräldrarna chansen att träna sitt föräldraskap och utveckla sin lyhördhet inför barnets behov.
– Om man har delat på föräldraledigheten, eller i alla fall tagit lika mycket ansvar för barnets omvårdnad, ökar chanserna att man ska få ett jämlikt föräldraskap där man respekterar och litar på varandras sätt att vara förälder. Man kommer säkert att göra olika men det kommer att finnas en trygghet i att det ändå blir bra, säger Malin Bergström.
Skifta på ansvaret
De som kanske redan har föräldraledigheten bakom sig, och befinner sig mitt i den där oenigheten just nu, behöver hitta andra sätt att förändra situationen.
– För det första tror jag att båda måste backa och inse att det inte handlar om ondska utan bara om olika sätt att se på saken. Att det kan vara så att båda parter egentligen är rädda för att det ska bli si eller så, och att man kan försöka mötas i den osäkerheten.
– Sedan tänker jag också att det är viktigt att den förälder som tagit minst ansvar för barnet, och därmed också kanske läser barnet annorlunda, måste få en chans att förändra situationen. Då behöver den förälder som tidigare tagit mest ansvar verkligen sitta på händerna och låta sin partner utforska sitt föräldraskap. Låta hen göra alla de där misstagen som vi alla gör i början. Är det svårt att göra när man är hemma kan man kanske se till att komma hemifrån lite då och då, säger Malin Bergström.
Det viktiga är att alla får sova
Samtidigt handlar det också om att hitta en mer direkt, och praktisk, lösning på konflikterna kring sovsituationen.
– Det allra viktigaste är faktiskt att alla i familjen kan sova okej. Om man sover illa med en 1-åring i sin egen säng kan man kanske ställa en mindre säng bredvid de vuxnas. Eller börja träna på att barnet ska sova i eget rum. Så länge man tar hand om barnet när det vaknar och är ledset brukar det fungera fint för barnet, säger Malin Bergström.
– Eller så kan man låta barnet somna på soffan i vardagsrummet om det är nattningen som tar för lång tid, för att sedan bära in det till sängen. Hur man gör spelar faktiskt ingen roll alls, bara alla familjemedlemmar får en rimlig chans att sova okej.
En annan idé kan vara att låta den förälder som stör sig på något i sovrutinerna, till exempel att barnet inte kan sova i eget rum eller att nattningarna tar halva kvällarna, faktiskt också bli den som praktiskt försöker genomföra förändringarna.
– Det är lätt att ha åsikter om hur saker och ting borde vara. Men om den förälder som himla gärna vill att barnet ska sova i eget rum också får bli den som tar ansvar för att införa den rutinen, så blir situationen möjligen en annan. Det handlar återigen om att ta ansvar och om att ta hand om sitt barn också i lite knepiga situationer. Det är så ett föräldraskap växer fram, säger Malin Bergström.
Här finns fler artiklar om barn och sömn!
Källor:
• Sadeh, A., Flint-Ofir, E., Tirosh, T., Tikotzky, L., Kazak, Anne E., El-Sheikh, Mona, & Dahl, Ronald E. (2007). Infant Sleep and Parental Sleep-Related Cognitions. Journal of Family Psychology, 21(1), 74-87.
• Reader, J., Teti, D., Cleveland, M., & Fiese, Barbara H. (2017). Cognitions About Infant Sleep: Interparental Differences, Trajectories Across the First Year, and Coparenting Quality. Journal of Family Psychology, 31(4), 453-463.
• L. Tikotzky, A. Sadeh, T. Glickman-GavrieliInfant sleep and paternal involvement in infant caregiving during the first 6 months of life. Journal of Pediatric Psychology, 36 (2010), pp. 36-46
• Sinai D, Tikotzky L. Infant sleep, parental sleep and parenting stress in families of mothers on maternity leave and in families of working mothers Infant Behavior and Development, Volume 35, Issue 2 , April 2012, Pages 179-186
