Barnen väcker varandra

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Omöjligt att natta båda två

Jag är en tvåbarnsmor som börjar närma mig gränsen för vad man orkar.

Jag har en 4 år gammal dotter och en 6 månader gammal son. Det har alltid varit tufft att få dottern att somna, i perioder har hon totalvägrat och bara styrt och ställt. Vi (läs jag, till 99 procent. Hon accepterar inte att pappa nattar) läser två böcker eller serier i Bamse, släcker och måste sedan ligga kvar och berätta en saga eller något fint tills hon somnar. Detta har funkat en period, men sedan en tid tillbaka får hon vansinnesutbrott och skriker och gråter – om hon inte smiter ut ur rummet och springer runt och skriker i hela lägenheten.

Jag har numera inga problem med att stå på mig medan hon skriker av sig. Jag inser att man måste få vara arg och ledsen och skrika av sig ibland. Men nu sammanfaller detta med att lillebror somnat, vilket leder till att han vaknar. Pappan får då försöka få lillebror att somna om. Stressen som uppstår medför att de inte lyckas så bra, och medan jag sliter för att få lilltjejen att landa har jag pojkens skrik genom väggen som en växande stress – vilket naturligtvis tjejen märker.

Ja, du anar, det är helt ohållbart och vi mår alla riktigt dåligt av detta. Jag har försökt prata med flickan om det på dagtid. Hon säger att hon inte vet vad som händer, hon vill bara inte sova.

Klockan är ofta både halv 10 och 10 innan hon somnar. Pojken vaknar första gången vid halv 11 för amning, och sedan är det ju dags att hoppa i säng. Jag har alltså 0 minuter egen tid på kvällen. Det kan jag överleva kortare perioder, men inte som nu, i sex månader.

Vi försöker köra hårt på rutiner, det går sådär. Vår stora utmaning är att få middagen klar så tidigt så att vår dotter kan se Bolibompa, bada och sedan komma i säng. Tyvärr funkar inte detta ens när vi lyckas få middagen klar i tid, istället håller hon på längre då, och jag blir ännu mera slut.

I övrigt är hon världens underbaraste tjej. Hon är väldigt envis och viljestark. Hon har en viss eftersatt talutveckling, som dock inte upplevs påverka just detta.

Är det otrygghet i kombination med avundsjuka som orsakar detta?

Det talas om sovmetoder med stolar utanför dörrar och allt möjligt klokt, men det upplever jag bara som ett stort hån mot mig som försöker få min dotter att sluta klättra på möbler och lugna sig och få kvällsro.

Snälla, ge mig råd!

Tuss

Svar

Ja, varför håller en del barn på så här? Jag önskar vi visste mer. Men vissa människor har svårare att somna än andra. Och under vissa perioder i våra liv är det extra svårt. Er dotter, som alltid varit svår att få att somna, protesterar nu ännu mer än vanligt. Du är själv inne på att det kan vara avund- eller svartsjuka.

Det kan också vara den oroliga 4-årsåldern, tänker jag. Vid 4 års ålder har man upptäckt hur farlig världen kan vara och reagerar ofta med rädslor av olika slag. Att somna på kvällen med en mängd rädda tankar och fantasier i huvudet blir ofta svårare för många barn då.

Många 4-åringar har också börjat förstå vad döden är. De kan tänka på vad det skulle innebära om mamma eller pappa dog, eller de kan tänka på någon annan som dött som de har hört talas om.

Att vara både stor och liten är också typiskt för 4-åringar, och då blir det förstås extra jobbigt att just ha blivit storasyster. Det är härligt att vara stor ibland, men hon har också behov av att vara liten – som lillebror.

Hur hon har haft det under dagen påverkar säkert också. Allt det här har du säkert tänkt på, men vad ska ni nu göra för att alla i familjen ska få det bättre på kvällen?

Vad gäller mat och sömn och kiss och bajs så är jag av den åsikten att det ska bli så lite bråk som möjligt kring detta för allas bästa. Ju mer vi föräldrar bråkar med våra barn kring dessa basala behov, desto mer bråkar de tillbaka.

Ett råd i er situation, ni som dessutom har ett nytt barn som alla i familjen ska anpassa sig till, är: Ge upp under en period. Låt henne bestämma. Fråga henne hur hon vill ha det. Be henne om hjälp att lösa problemet. Säg att ni inte vet hur ni ska göra.

Vill hon att ni ska ligga hos henne tills hon somnar? Vill hon lyssna på saga eller musik? Vill hon leka i sitt rum tills hon blir trött? Vill hon somna i soffan i vardagsrummet?

Om ni gör så kommer hon nog att bli jättetrött nästa dag, protesterar kanske du. Javisst, men det vet hon. Och ni kan berätta för förskolepersonalen att ni tänker gå på hennes linje en period för att bryta hennes insomningsmönster. Vill hon sova en stund på dagis så låt henne göra det. Eftersom hennes kompisar inte gör det så kommer hon snart själv märka att det inte fungerar så bra som hon hade önskat. Men först måste hon få pröva sitt sätt under en period.

Kom överens om en lagom lång prövoperiod. När den tiden har gått så omprövar ni.

Vitsen med det här är att hon får se hur det fungerar om hon bestämmer över sitt insomnande. Och om ni fortsätter att bestämma över henne så kommer hon bara fortsätta att kämpa emot. Det är i alla fall min erfarenhet.

Ytterligare ett sätt att försöka med är belöning. Varje kväll som hon kommer i säng i tid utan bråk så skriver ni upp det eller klistrar en stjärna på ett papper på kylskåpet eller något liknande. När hon har somnat lugnt som ni bestämt ett visst antal kvällar så får hon en present som hon har önskat sig. Detta sätt kan fungera bra för vissa barn.

/Malin Alfvén, barn- och föräldrapsykolog

Artikeln publicerades 2011.