Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Smakportioner – stora guiden till att börja med mat

Redan vid 4 månader går det bra att ge en nyfiken bebis pyttesmå smakprov, så kallade smaksensationer, och vid 6 månader är det dags för smakportioner. Här är guiden till att börja med mat! 

När bebisen är 4 månader kan man börja med pyttesmå smakprov av mat.
När bebisen är 4 månader kan man börja med pyttesmå smakprov av mat. Foto: Shutterstock

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Plötsligt så är den där – dagen när det är dags att låta bebisen smaka något annat än den söta, ljumma mjölken. Vissa planerar matstarten långt i förväg medan andra tar det mer spontant, kanske i samband med att bebisen kastar lystna blickar på ens egen mat. Kan man ge hen ett smakprov? Absolut! Så kan man starta, eller på något annat vis. Det finns nämligen många rätt och väldigt få fel när det är dags för matstart. Här har vi samlat de viktigaste sakerna att veta när du och bebisen står på tröskeln till ert nya gemensamma matliv.

FAKTA OM ARTIKELSKRIBENTEN

Sara Ask är Vi Föräldrars barndietist och författare till flera böcker, bland annat Första hjälpen vid matbordet –  om barns matkrångel, näringsbehov och smakfavoriter och Bli vän med sockret – att överleva i sötsaksdjungeln med en stenåldershjärna.

Smakportioner 4 månader (kallas ibland smaksensationer)

Det generella rådet i Sverige är att helamma eller ge modersmjölksersättning fullt ut fram till det att bebisen är 6 månader gammal, men från 4 månaders ålder är det fritt fram att ge pyttesmå smakprov om bebisen verkar intresserad. Vissa bebisar visar det tydligt: följer nyfiket sin förälders tuggor, sträcker sig efter förälderns mat eller stoppar fingrarna i sin mun som om hen ville säga ”här, jag vill ha mat här!” Vissa bebisar kan vara nog så intresserade, men utan att göra så mycket väsen av sig. Prova att ge lite mat för att se hur bebisen reagerar! Om det visar sig att bebisen inte alls är med på noterna är det ingen fara. Låt hen i så fall amma eller ta flaskan i lugn och ro. Bröstmjölk eller modersmjölksersättning plus D-droppar ger fortfarande allt bebisen behöver.

SMAKPORTIONER BEBIS – FÖRSLAG

Det mesta går att ge till en bebis (läs mer längre ner i artikeln!), men här är några förslag på mat att börja med:

potatis

morot

sötpotatis

fisk, till exempel lax

dessert på mosad sötpotatis och hallon

Smakportioner 6 månader

När bebisen är i 6-månadersåldern börjar det bli dags att ge smakportioner – alltså smakprov som successivt ökar i mängd tills de utgör små egna mål. För vissa barn är det här en glädjens fest, medan andra är mer skeptiska. Det syns också på skillnad i volym: Vissa bebisar går från en sked mat till en hel portion på tre dagar medan det för andra tar ett halvår att komma upp i samma mängder, utan att det behöver vara något konstigt med det. Så kom ihåg: Det här är ingen tävling där den som fortast lär sig äta vinner, utan en liten resa som ser olika ut beroende på vem du har framför dig. Och er resa är allt som spelar någon roll, inte hur många grötportioner grannens bebis äter.

Food before one is just for fun?

Ett uttryck som dyker upp ibland är ”food before one is just for fun”. Innebörden är att mat före 1-årsdagen mest är för skojs skull, och syftet är antagligen att lugna stressade föräldrar. Men problemet är att det inte stämmer. Visst ska mat vara kul, helst både före och efter 1-årsdagen, och visst är bröstmjölk en helt fantastisk näringskälla, specialanpassad för bebisen. Men när barnet är i 6–månadersåldern behöver bröstmjölken, eller modersmjölksersättningen, kompletteras. 

Artikeln fortsätter under bilden

Från ungefär 6 månaders ålder behöver barnet mer näring och energi.
Från ungefär 6 månaders ålder behöver barnet mer näring och energi. Foto: Shutterstock

Därför behöver bebisen "vanlig" mat

Det finns framförallt tre skäl till varför det inte räcker med bröstmjölk eller modersmjölksersättning när bebisen är omkring 6 månader:

1. Bebisen behöver mer järn

Bebisen föds med ett järnförråd som räcker i ungefär ett halvår, sedan behövs påfyllning. Bröstmjölk innehåller visserligen extra lättillgängligt järn, men det är likväl för lite. En liter bröstmjölk innehåller runt 0,3 milligram järn och rekommenderat dagligt intag för bebisen är hela 8 milligram. Järn behövs för blodets syretransportering, för tillväxten och för hjärnans utveckling och om intaget blir för lågt prioriteras syretransporten. Då finns det en risk att bebisen inte växer tillräckligt och att hjärnans utveckling hämmas. Forskare i Umeå har sett att barn med järnbrist vid 6–12 månaders ålder oftare har beteende- och kognitionsproblem i skolåldern. Järn är med andra ord viktigt.

Järnrik mat till barn

Järn finns i järnberikad barngröt, i blodpudding, kött, fisk, kyckling och leverpastej. Det finns också i baljväxter, som ärter, bönor och linser, samt i tofu, torkad frukt, nötter och fröer (mixade till nöt-/frösmör för att bebisen inte ska sätta i halsen). Bebisar som dricker välling får också järn via den.

Det viktiga är inte att räkna på det exakta järninnehållet utan att se till att det finns järnrik mat på barnets meny och att bebisen äter något av det.

Rekommenderat dagligt intag av järn för bebisen är 8 milligram.

2. Bebisen behöver zink

Zink är lite av en doldis jämfört med järn, men precis som järn behövs det för tillväxten. Det behövs även för immunförsvaret och för normal sårläkning. Zinkinnehållet i bröstmjölk är lågt. I annan mat finns zink i ungefär samma livsmedel som järn, så ger man akt på järnet så brukar zink följa med på köpet.

3. Bebisen behöver få öva på olika konsistenser i munnen

Ett tredje viktigt skäl är det här med att bebisen behöver få vänja sig vid olika konsistenser av mat. Att få pröva att hantera fast föda i munnen kan vara ovant till en början men bebisen lär sig successivt hur tungan ska röra sig för att maten ska komma ner i magen istället för ut. Kräkreflexen flyttas också sakta men säkert bakåt mot svalget (läs mer här intill), om det inte redan skett, och efter en tid kan bebisen hantera små bitar i maten också. (Enkelt för vissa, tuffare för andra.) Forskning visar att det kan bli problem för bebisen att hantera fast föda om hen är över 10 månader när hen får prova mat med grövre konsistens, som puré med små bitar i.

Vad är kräkreflexen?

Kräkreflexen är en skyddsreflex som finns för att förhindra att man sväljer stora bitar som kan fastna i halsen. I början av livet utlöses reflexen förhållandevis långt fram i munnen, det är därför bebisen lätt kväljs och kräks av mat i andra konsistenser än flytande i början. Men i takt med att bebisen får prova mer och mer mat och med munnens hjälp börjar undersöka sina fingrar, bitleksaker eller andra föremål flyttas den längre bak. På så sätt blir reflexen lite mindre alert och känsligheten i munnen minskar.

Bebis som bara vill amma

Om man har en bebis som helst skulle vilja fortsätta helamma eller flaskmatas ett par månader till kan man testa att strukturera upp matningarna lite så att det lämnas aptit över till annan mat. I praktiken innebär det att hålla upp med matningen någon timme eller två innan man serverar smakportionerna för att se om intresset kan vakna då. Äter bebisen mycket på natten kan det hjälpa att dra ner på den mängden för att väcka matlusten dagtid.

Om bebisen ändå inte kommer igång med mat kan man fråga på bvc om det finns skäl att kontrollera järnförråden med ett blodprov. I de flesta fall visar blodproverna att det finns gott om tid att fortsätta försöka locka bebisen över till mer fast föda. Om det fortfarande går trögt med maten när bebisen är 8–10 månader, kan det i vissa fall vara läge att överväga tillskott för att förhindra järnbrist. Men det är ett beslut som bör tas av en läkare. Det finns nämligen baksidor med järntillskott ifall bebisen inte verkligen behöver – dels kan bebisen inte göra sig av med överskott av järn om det skulle bli för mycket, dels för att sjukdomsframkallande bakterier trivs i en tarm med mycket järn, eftersom de utnyttjar järn som näring. Man bör alltså inte ge järntillskott på eget bevåg för säkerhets skull.

MEN: Det här betyder inte att man ska känna sig stressad. Stress och mat hör osedvanligt dåligt ihop. Förälderns främsta uppgift är att erbjuda bra mat och bebisens uppgift är att – i sin takt – lära sig att uppskatta den.

Bebisar är olika – precis som vi alla

Precis som vi vuxna är bebisar olika, även när det kommer till inställningen till mat. Mat smakar olika, konsistenser känns olika och det är olika lätt att hantera ojämnheter i maten utan att råka kräkas, till exempel. Bebisar lär sig inte sitta, gå och prata exakt samtidigt så varför skulle det vara annorlunda med mat? Samtidigt är det förstås viktigt att ge akt på om det är något som verkar avvikande, till exempel om barnet har svårt att hantera maten i munnen eller verkar få obehag av maten. Rådfråga sjuksköterskan på bvc i så fall för att höra om det är något att titta närmare på.

Bröstmjölken eller modersmjölksersättningen/tillskottsnäringen kan gärna finnas som en trygg bas under hela första levnadsåret eller längre, om både barn och förälder vill. Det är en myt att bröstmjölken blir ”blaskig” med tiden, tvärtom blir den faktiskt fetare.

Bra mat att börja med

Det finns inga tvärsäkra rätt och fel när det gäller vilken mat som är bra att börja med – det räcker med att se sig om i världen för att notera att olika matkulturer har olika sätt. Tack vare att bebisens mag-tarmkanal utvecklas successivt finns det inga magiska gränser för när den blir redo för olika sorters mat, med undantag för en handfull saker som det är bra att vänta med (se ruta i slutet av artikeln). Men järnrik mat är som sagt bra. Mosad potatis och morot är två smakportionsklassiker som har bra konsistens och lite sötma som bebisar brukar uppskatta. Kokt sötpotatis blir också härligt krämig när man mosar eller mixar den. Ihop med hallon blir det en liten lättälskad dessert. Fisk är också bra, till exempel lax. Svenska forskare har sett att bebisar som får fisk tidigt, runt halvåret, löper mindre risk för allergier och astma.

Förr var rådet att ge ett nytt livsmedel i taget och låta det gå några dagar innan man provade nästa, men nu säger man att det går lika bra att ge flera olika livsmedel samtidigt. Det är en smaksak, helt enkelt.

Hur gör man när man ska introducera mat?

Man kan ge smakportioner på flera olika sätt. Många väljer att ge släta puréer, antingen köpta eller hemlagade. Vissa bebisar gapar glatt efter skeden, andra kan man behöva locka lite. Ibland kan det fungera bättre om man håller skeden en liten bit från bebisen, så att hen själv får närma sig den i ett litet ”nafs”. Ibland uppskattar bebisen att ha en egen sked att vifta med.

Men alla barn gillar inte alls konceptet med att någon kommer dragandes med en sked och insisterar på att den ska in i ens mun. Har du själv provat att bli matad i vuxen ålder kanske du vet att det är något knepigt med känslan att inte kunna styra själv. Plockmat, små bitar av mat som bebisen själv kan ta för sig av på bricka eller tallrik, kan fungera bättre. Det förutsätter att bebisen kan sitta stadigt upprätt i sin stol och har koll på pincettgreppet. Det kan exempelvis vara små bitar av kokt ägg, ugnsbakad lax, majs, banan, avokado eller leverpastej skuren i bitar.

En variant är baby-led-weaning , när bebisen får mjukkokt eller ugnsbakad ”handtagsmat” att hålla i handen och gnaga i sig av.

Oavsett hur man väljer att ge maten är det viktigt att alltid hålla bebisen under uppsikt och att inte ge former som kan fastna i bebisens hals, som hela jordnötter, hela vindruvor, körsbärstomater eller andra glatta, runda former. Hårda bitar av frukt eller grönsaker är också vanskligt, liksom korvslantar.

Läs också: Sätta i halsen – kan man minska risken?  

Krydda bebisens mat – en smaksak

Bebisar – precis som vi vuxna – är olika även när det kommer till hur mycket smak de uppskattar. Många tycks föredra milda smaker, medan vissa verkar tycka att det är mödan värt att äta först när maten smakar riktigt mycket. Om du har en ointresserad bebis kan det vara en idé att låta bebisen testa sådant du inte förknippar med barnsmaker, som finhackade oliver, mosad fetaost, eller sardeller, för att se vad som händer. Vissa visar ännu mindre intresse för den typen av mat, medan andra tycks tänka ”äntligen!” Blir det inte för salt, kanske du undrar, men idén är inte att låta bebisen äta sig mätt enbart på detta utan att låta det vara 
en del i en måltid. Tänk babytapas: lite kokt potatis, några små bitar fetaost, en klick mixade oliver, äggröra, lite hummus eller vad du råkar ha hemma. Det är helheten som gör det!

Smakportioner – när på dagen?

Det spelar ingen roll när på dygnet du ger bebisen smakportionerna. Det viktiga är att bebisen inte är för trött, för hungrig eller för mätt. För vissa är förmiddagen en bra tid medan andra tycker att det fungerar bättre senare under dagen. Prova dig fram till en tid som passar er, gärna i samband med att andra äter. Du är bebisens bästa förebild, glöm aldrig det. Att lära sig äta handlar också om att få se någon annan, stor och erfaren, bemästra konsten. För att äta är verkligen en konst, det är lätt att glömma bort när man har miljoner tuggor i bagaget och allt är automatiserat. Men för bebisen är allt nytt och hen behöver lära sig, steg för steg.

Bajset förändras

När bebisar börjar med smakportioner förändras bajset, både till konsistensen och utseendet – för att inte tala om lukten 
– och det är ofta helt i sin ordning. Det är också vanligt att bebisen börjar bajsa mer sällan än tidigare, men det är inte detsamma som att hen har blivit förstoppad. Det brukar inte gå mer än ett par dygn mellan avföringarna hos ett barn som kommit igång med vanlig mat, och har man haft en bebis som tidigare bajsat flera gånger om dagen kan det upplevas som sällan. För både föräldrar och bebis kan det även vara ovant när bebisens bajs får fastare konsistens. Det kan hända att bebisen behöver krysta för att få ut bajset, och hen kan också vara lite ledsen i samband med det, utan att det behöver betyda att något är fel. Bebisen behöver träna upp sina bukmuskler och diafragman för att bli bättre på att krysta.

Motverka förstoppning hos barn

1. Erbjud vatten till maten så att bebisen får i sig tillräckligt med vätska även när hen börjar dricka mindre bröstmjölk eller modersmjölksersättning.

2. Ge gärna mat med fibrer i, till exempel morot, broccoli, baljväxter, päron, kiwi och havre – tarmen behöver få något att jobba med för att peristaltiken, alltså rörelserna som för maten framåt i tarmen, ska fungera optimalt.

3. Öka mängden smakportioner successivt. Det kan möjligen hjälpa, eftersom magen då hinner vänja sig vid den nya maten och eftersom intaget av bröstmjölk eller modersmjölksersättning inte minskar så tvärt.

Hur mycket mat är lagom?

Vissa barn tycks sakna botten och kan äta hur mycket som helst. Generellt brukar bebisar vara bra på att följa sina hunger- och mättnadssignaler och anpassa matintaget därefter. Men har du en bebis som är så förtjust i att äta att hen slukar portion efter portion tills hen kräks kan det vara läge att begränsa lite. Prova att avsluta måltiden med några skedar frukt, som en liten dessert som hälsar att nu går måltiden mot sitt slut – snart väntar nya äventyr. Det kan förresten vara trevligt – och bra! – med dessert oavsett hur mycket eller lite ens barn äter. Förutom att de flesta tycker att det är gott med lite söt frukt eller söta bär bidrar de med C-vitamin, som underlättar upptaget av järn från vegetabilier i maten. Dessutom ger det bebisen en lite extra skjuts med vätska och fibrer som, som sagt, kan motverka förstoppning. Och för den som är liten i maten är det faktiskt energi att räkna med också.

Det finns en återkommande idé om att man ska passa sig för att ge söta smakportioner innan bebisen lärt sig äta ”tråkigare” saker som grönsaker. Men forskning styrker inte den teorin. Bebisar som ogillar tanken på att släppa bröstet eller flaskan kan behöva känna hur sött och smarrigt det faktiskt kan vara att få mat på sked.

Hur snabbt öka smakportioner?

I takt med att bebisen äter mer och mer från sina smakportioner börjar det så smått bli dags att lägga grunden för det som kommer att bli er måltidsordning när bebisen äter allt mer vanlig mat. Återigen: för somliga inställer sig det här fort, medan det kan dröja månader för andra. Men oavsett, målet på sikt är tre huvudmåltider – frukost, lunch och middag – och två till tre mellanmål. Din uppgift blir då att hjälpa bebisen att få en struktur kring matningen som hen känner igen: var ni sitter, hur maten serveras, vad som bjuds. Rutiner och upprepning ger trygghet. En annan sak som ger trygghet är sällskap av andra välbekanta ansikten vid bordet. Det är en av de allra finaste sakerna med matbordet – att det ger tillfälle att sitta i ögonhöjd även med de allra minsta. Ta vara på det tillfället! Ha ögonkontakt, småprata och ät tillsammans med bebisen. Förutom att det kan väcka matglädjen att dela måltider ihop är det suveränt för ert sociala samspel. Både nu och under åren ni har framför er.

Läs också: Järnbrist hos barn

Mat barn inte ska äta

Barn både kan och bör få prova på det mesta, men det finns vissa saker att undvika:

1. Honung kan innehålla sporer som hos barn under 1 år, i olyckliga fall, kan utvecklas till en bakterie i tarmen och där producera ett gift som heter botulin. Därför är det viktigt att undvika alla former av honung, även i mat och bröd.

2. Gröna bladgrönsaker bör inte ges till barn under 1 år med anledning av att de innehåller mycket nitrat, som kan omvandlas till nitrit i kroppen och hindra transporten av syre i blodet. För alla andra är gröna bladgrönsaker supernyttigt, så introducera gärna lite efterhand när bebisen fyllt 1 år. (Skulle bebisen vilja provsmaka en bit lasagne med spenat eller någon annan rätt – låt hen göra det! Smakprov är ingen fara.)

3. Rödbetsjuice Av samma skäl som gröna bladgrönsaker bör rödbetsjuice undvikas.

4. Grön potatis Ingen bör äta grön potatis, oavsett ålder, eftersom den innehåller solanin, ett ämne som kan ge kräkningar, magont och diarré. Det finns lite solanin under skalet på all potatis och därför är det bra att ta för vana att skala all potatis till barn under 1 år, även färskpotatis.

5. Opastöriserad mjölk kan innehålla skadliga bakterier (till exempel ehec och campylobacter) och bör därför undvikas både av barn och vuxna.

6. Riskakor och risdryck Ris kan innehålla arsenik och bör därför undvikas till barn under 6 år. Över lag är det bra att inte vara alltför generös med ris och risprodukter, max fyra mål i veckan (där ingår kokt ris, risgröt, risnudlar och rismellanmål).

7. Salt Det är bra att vara lite snål med saltet eftersom bebisens smaklökar annars kan vänja sig vid onödigt salt mat. Problemet med salt är att det kan ge högt blodtryck och högt blodtryck hos barn följer ofta med upp i vuxen ålder. Det kan i sin tur vara påfrestande för hjärta och kärl. Men! Det betyder inte att maten behöver vara saltfri och definitivt inte smaklös. Krydda gärna med örter som dill, persilja och koriander. Men undvik salta snacks och ge inte salta charkprodukter som korv och kassler så ofta.

8. Socker Det är bra att vara sparsam med socker så långt det går, eftersom det bara ger energi, inga vitaminer eller mineraler. Vänj till exempel barnet vid vatten istället för söta drycker. Smaksatt yoghurt, kex, kakor, nyponsoppa och – givetvis – godis och glass, innehåller också en hel del socker.

9. Hela nötter och jordnötter (och annat som är litet och runt till formen) bör undvikas till små barn eftersom de kan sätta dem i halsen. Men nötter i mortlad eller finhackad form eller som ”nötsmör” kan man gärna ge dem. Förr trodde man att allergi gick att undvika genom att vänta med den typen av mat, men ny forskning visar att det inte stämmer. Det finns till och med forskning som pekar mot att tidig introduktion av mat som brukar kunna ge allergi (som nötter, ägg och fisk) minskar risken för att barnet blir allergiskt.

10. Fänkålste innehåller ämnet estragol, som man inte vet om det är säkert för barn eller inte. Därför avråder den europeiska myndigheten för läkemedelssäkerhet, EFSA, från fänkålste till ammande mammor och till barn under 4 år. Svenska Livsmedelsverket står bakom det rådet.

Gluten – bra att introducera långsamt

Gluten är lite speciellt. Det är ett protein som finns i vete, råg och korn. Risken för att bebisen ska utveckla glutenintolerans, celiaki, verkar minska om gluten introduceras långsamt. Det är bara den som har genetiskt anlag för glutenintolerans som kan bli glutenintolerant, men eftersom man inte vet på förhand vilka som bär på anlaget rekommenderas långsam introduktion för alla.

Förut trodde man att risken för glutenintolerans kunde minskas av att introducera gluten under skydd av amningen, men ny forskning tyder på att amningen inte spelar någon roll i det här avseendet. Det viktiga verkar vara att ta det lugnt, oavsett om man ammar eller ger modersmjölksersättning.

Däremot vet man ännu inte i detalj vad som är lagom. En liten bit vitt bröd eller smörgåsrån, eller en liten sked pasta eller bulgur några gånger i veckan de första veckorna kan vara en start.

Gröt kan också fungera som glutenintroduktion: det finns till exempel havregröt med ett litet inslag av vetemjöl för att underlätta en långsam introduktion. Välling innehåller vanligtvis bara små mängder gluten eftersom den främst görs på havre som inte innehåller gluten i sig. (Däremot kan den vara kontaminerad av andra sädesslag från åkern eller kvarnen.)

Rädd för att bebisen ska sätta i halsen? Tänk på det här!

Se till att bebisen sitter upprätt när det är dags att äta.

Lämna aldrig bebisen ensam med maten.

Servera rimliga konsistenser och undvik glatta och runda former, som hela vindruvor, oliver, jordnötter och minitomater. Skär korv på längden istället för i slantar.

Om bebisen bara kväljs, alltså inte sätter i halsen, avvakta och se vad som händer istället för att rusa upp direkt. Annars kan bebisen bli rädd, dra efter andan – och sätta i halsen på riktigt.

Gå en kurs i första hjälpen så att du vet vad du ska göra om olyckan är framme.

Är det bra att använda en smaknapp?

För att möta föräldrars oro för att deras bebis ska sätta i halsen har smaknappar dykt upp på marknaden. En smaknapp fylls med frukt, grönsaker eller annan mat som barnet kan suga i sig i lagom stora bitar som inte kan fastna i halsen. Men förr eller senare behöver barnet lära sig att hantera mer utmanande konsistenser än smaknapparna kan erbjuda. Det är möjligt att smaknappen kan fylla en funktion för barn med särskilda behov, men över lag är det viktigt att barn får olika konsistenser att öva på att hantera direkt i munnen.

Klämmis – bra eller dåligt?

Klämmisar har både för- och nackdelar. Fördelarna är att bebisen kan servera sig själv, något som många uppskattar (både bebisar och föräldrar). Innehållet i klämmisarna är likvärdigt med annan köpt barnmat, det vill säga bra. Därmed inte sagt att det är en dröm för tänderna – precis som frukt eller fruktpuré på burk bidrar fruktklämmisar med socker, som visserligen är naturligt, men likväl innebär en påfrestning för tänderna om det blir ofta.

För barnets munmotoriska utveckling är det viktigt att barnet inte enbart får mat i klämmisar eftersom den är helt slät och barnet behöver få öva på andra konsistenser och få uppleva fler smaker och dofter. Dessutom syns inte maten (om man inte klämmer ut den, vill säga) och det också är något som ingår i att lära sig äta, att få se hur maten ser ut. Det är också bra att tänka på att inte sticka till barnet en klämmis i vagnen så fort hen gnäller, eftersom barnet behöver lära sig att man äter när man är hungrig, inte när man har tråkigt. Kort sagt: Klämmisar kan ingå i barnets meny, men lägg fokus på annan mat så att barnet får öva på andra konsistenser. Men ibland kan en klämmis eller två i skötväskan vara guld värt.

Smakportioner Livsmedelsverket

Här kan du läsa Livsmedelsverkets råd för smakportioner, för bebisar från 4 månaders ålder.