Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Små barn blir inte laktosintoleranta

Det är inte ovanligt att magont hos små barn felaktigt tolkas som laktosintolerans. Men att ge sitt barn laktosfria produkter för att ”se om magen blir bättre” är inte att rekommendera. Risken är att man missar andra allvarliga sjukdomar.

Foto: iStockphoto

Detta är en artikel från Vi Föräldrar.

För inte så länge sedan var laktosintolerans ett avlägset begrepp för de allra flesta, särskilt när det gällde barn. Annat är det idag. I en genomsnittlig svensk förskola finns det minst två barn som äter laktosfritt, och mellan 2008 och 2009 ökade försäljningen av laktosfria livsmedel med 50 procent.

Laktosintolerans har blivit ett ord i var mans mun, och med det ökar missförstånden; det händer att även läkare blandar ihop begreppen och av misstag ordinerar laktosfritt till så små barn som bebisar.

Men nu slår barnläkare larm: I princip alla människor, oavsett folkslag, föds med förmågan att kunna bryta ner laktos, alltså mjölksocker. Och det är ingen slump. Om vi inte kunde bryta ner laktos skulle vi inte kunna tillgodogöra oss bröstmjölk, som är något av det laktosrikaste som finns. Att födas med laktosintolerans är extremt ovanligt. Endast ett 40-tal fall i världen finns beskrivna, och de drabbade barnen måste få en laktosfri modersmjölksersättning för att inte dö av undernäring och uttorkning.

Betydligt vanligare - och helt ofarligt - är det att som vuxen få svårare att bryta ner laktos. Det är till och med normalt för större delen av jordens befolkning, till exempel i Asien.

- Men små barn har aldrig sådan laktos intolerans, säger Peter Grimheden, barnläkare och specialist på barns magar, på Södertälje sjukhus.

- Även om barnet har en ärftlighet för att senare i livet bli laktosintolerant kvarstår förmågan att hantera laktos åtminstone genom förskoleåren och oftast till puberteten.

Föräldrar sätter egna diagnoser

Peter Grimheden har tillsammans med några kolleger skrivit en artikel i Läkartidningen för att uppmärksamma problemet med att små barn felaktigt diagnostiseras med laktosintolerans - av läkare eller av föräldrarna själva. En kartläggning som genomfördes av Mjölkfrämjandet i Sveriges förskolor under 2013 visar att nästan 4 procent av föräldrarna uppgivit att deras barn hade laktosintolerans. Av dem hade drygt hälften diagnostiserats av läkare. Var fjärde förälder hade ställt diagnosen själv.

Men kan det vara fel att ge sitt barn laktosfritt om man märker förbättring?
− Ja, dels kan kostinskränkningarna leda till felnäring och till att det blir socialt komplicerat i onödan, dels finns en risk att man missar sjukdomar, säger Peter Grimheden.

Kan bero på annan känslighet

Till exempel kan barn med odiagnostiserad glutenintolerans ha problem att bryta ner laktos för att tarmen är skadad. Om barnet då får laktosfri kost kan symptomen tillfälligt försvinna och man tror att allt är bra, men då har man missat grundorsaken till besvären.

Får barnet istället rätt diagnos och en kost anpassad därefter läker tarmen och barnet tål laktos igen.

I de fall det verkligen är mjölken som orsakar problem bör barnet utredas med misstanke om tarmsjukdom eller komjölksprotein allergi, säger Peter Grimheden. 

− Komjölksproteinallergi är relativt vanligt bland små barn, 3 procent har det, och de ska diagnostiseras av barnläkare och behandlas med strikt komjölksfri kost med hjälp av dietist, säger han.

Vad är laktosintolerans?

Laktosintolerans innebär att man är överkänslig mot mjölksocker (laktos), som finns i mejeriprodukter.

Kroppen saknar eller har för lite laktas – det enzym som bryter ner mjölksockret. Vanliga symptom är gaser, diarré och ont i magen.

Dessa kan vara obehagliga men är inte farliga. De allra flesta tål små mängder laktos utan att få problem.

Laktosintolerans ska inte förväxlas med komjölksproteinallergi, där de drabbade måste äta en strikt komjölksfri kost.

Vänd dig till en läkare innan du låter ditt barn gå över till laktosfritt. Magproblemen kan bero på något annat.

Denna artikel publicerades 2015.