Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Slipp matkrångel med lyhörd matning

HUR barn äter är minst lika viktigt som VAD de äter, enligt barndietist Sara Ask. Här berättar hon om "lyhörd matning" och varför det är så viktigt!  

Em sked för pappa, en sked för mig … Hur barnet äter är minst lika viktigt som vad det äter.
Em sked för pappa, en sked för mig … Hur barnet äter är minst lika viktigt som vad det äter. Foto: Getty Images/iStockphoto

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Hur små barn lär sig äta – det är fokus i barndietisten Sara Asks bok Barn och mat – från smakportion till äta själv. 

I boken dyker två intressanta begrepp upp: ”känsloätande” och ”lyhörd matning”.

Lyhörd ­matning – vad är det?

– Det är något av det viktigaste jag vet, säger Sara Ask. På engelska heter det

Sara Ask, Vi Föräldrars barndietist
Sara Ask, Vi Föräldrars barndietist Foto: Andreas von Gegerfelt

responsive feeding, men hittills har det inte pratats så mycket om det i Sverige. Jag hoppas att det blir ändring på det.

Lyhörd matning handlar om att som småbarnsförälder försöka följa barnet i matsituationen istället för att leda, bland annat för att värna barnets egna hunger- och mättnadssignaler, förklarar Sara Ask. Det kommer vara viktigt för barnet på sikt att ha de signalerna i behåll för att känna vad som är lagom mycket mat.

– Många föräldrar tillämpar redan lyhörd matning utan att de tänker på det. Andra kan behöva tips för att hitta ett mer lyhört förhållningssätt.

LÄS OCKSÅ: Äter mitt barn för lite? Barndietisten svarar

Varför är lyhörd ­matning så viktigt för barn?

– Forskning tyder på att det kan minska risken för matkrångel, som till exempel den maktkamp som kan uppstå mellan förälder och barn när barnet känner av att föräldern väldigt gärna vill att barnet får i sig en viss mängd mat. Det tycks också kunna öka chansen till bra matvanor och bidra till en hälsosam viktutveckling, där man minskar risken att barnet senare utvecklar övervikt.

Sara Ask tror att det är lätt hänt när man har en bebis att man tänker att ”Nu är det upp till mig att fylla den här lilla personen med mat och näring så att hen växer tillräckligt”. Det stämmer till viss del, men för den skull är det viktigt att inte köra över barnets egna hunger- och mättnadssignaler, menar hon.

– Det är viktigt för barnet att ­redan från början få öva på att känna inåt för att öka chansen att äta ­lagom mycket på sikt.

Mätt eller inte? Lyhörd matning hjälper barnet att känna hunger- och mättnadskänslor.
Mätt eller inte? Lyhörd matning hjälper barnet att känna hunger- och mättnadskänslor.

Hur matar man lyhört?

– Rent konkret handlar det om att försöka lyssna in barnet, till exempel att låta det lilla barnet närma sig skeden snarare än att sticka in den i munnen.

Det handlar också om att försöka tolerera kladd när barnet är nyfiket på att känna på maten eller försöka vara lyhörd för när barnet vill börja äta – eller vifta! – med egen sked.

Sara Asks nya bok "Barn och mat – från smakportion till äta själv".
Sara Asks nya bok "Barn och mat – från smakportion till äta själv".

I boken ger Sara Ask många exempel på lyhörd matning både av ­bebisar och lite större barn. Lyhörd matning är en del i ett vidare sätt att se på föräldraskapet, förklarar hon, där kärnan är att försöka lära sig tolka och svara på barnets signaler och behov och tänka sig in i världen från barnets synvinkel.

Just det sista tycker Sara Ask ­hjälper en att förstå mycket av det ”tok” barn kan ha för sig, sådant som det är lätt att tänka att de gör för att ­jäklas, fast det i själva ­verket ofta handlar om att ­situa­tionen inte är begriplig för dem.

– Varför sitta stilla vid ett tråkigt bord om man inte är hungrig, eller om maten ser för avancerad ut, till exempel? Konsistensen kan vara för svår för barnet, eller allt på bordet kan vara blandmat, allt-i-ett-grytor till exempel, något som kan kännas oöverstigligt för ett barn som är i sin mest selektiva fas, säger hon.

Hur vet man om man matar ­sin bebis på ett lyhört sätt?

– Man kan fråga sig om det är man själv eller barnet som bestämmer mängden mat. Grundtanken med lyhörd matning är att föräldern ­bestämmer när och vad som ­serveras men att det är barnet som avgör vad och hur mycket hen vill äta – med lite hjälp av föräldern för dem som inte har lärt sig äta själva ännu, vill säga.

Du skriver också om "känsloätande". Vad är det?

– Med känsloätande menas mat eller annat ätbart som godis, snacks och glass som intas i ett försök att hantera känslor, som ledsenhet ­eller stress, till exempel. Det är svårt att säga en specifik ålder när ett barn kan börja känsloäta, men det här handlar inte om bebisar som får bröstet för att lugna sig utan om större barn.

Det är bara hunger som ska mötas med mat, inte känslan av att ha långtråkigt

Hur vet man att det är känsloätande och inte hunger?

– Om barnet säger att hen är hungrig mellan måltiderna kan man behöva hjälpa barnet att känna inåt, till exempel genom att fråga om det verkligen kurrar i magen. Kanske handlar det snarare om ett sug? Kanske är barnet uttråkat?

Sara Ask tipsar föräldrar att se om det finns något som kan distrahera det där suget.

– Ett spel, en lek, en tur ut på ­gården? Jag vet att det här är svårt, för suget kan vara väldigt starkt. Men det är bra om barnet får lära sig att det bara är hunger som ska mötas med mat, inte känslan av att ha långtråkigt.

Kan man undvika att ens barn börjar äta för att hantera stress, till exempel?

Sara Ask är Vi Föräldrars barndietist med lång klinisk erfarenhet från Karolinska universitetssjukhuset. Hon är ­författare till flera böcker och kokböcker, bland andra Mera vego – mat för hela familjen, Första hjälpen vid matbordet (Ordfront) och Barn och mat – från smakportion till att äta själv (Mondial förlag).

Vad är viktigt för dig, Sara Ask?

– Att förklara för föräldrar hur barn vanligtvis funkar när det kommer till mat, varför de gillar det de ­gillar och varför de gör som de gör – och att bra mat för barn inte behöver vara så komplicerat. Med mer kunskap tror jag att det är lättare att luta sig tillbaka lite som förälder.

– Det viktigaste rådet är att inte ge barnet något gott som tröst. Det är så lätt hänt att man kommer på den idén, men kramar, varma ord och en mjuk famn är mycket bättre för den som är ledsen.

Problemet med att ge något gott som tröst är dels att barnet lär sig att det är så man motar jobbiga känslor, dels att hen inte får öva på andra strategier, förklarar Sara Ask. Och eftersom livet är fullt av känslor att hantera är det bra om barnet får börja öva tidigt.

– Och så handlar det om att uppmuntra barnet att lyssna till sina mättnadssignaler, till exempel genom att tillåta barnet att lämna mat på tallriken – det verkar kunna förebygga flera negativa beteenden kring mat, inklusive känsloätande.

LÄS OCKSÅ: Börja äta, dricka välling, D-droppar, hemlagat eller barnmat på burk, BLW – här är massor av tips från vår barndietist Sara Ask!

Är matlust och ”ätbeteende”­ ­något som man föds med?

– På många sätt, ja. Det är till ­exempel olika lätt för olika barn, och vuxna också, att ta till sig och uppskatta ny mat, bland annat beroende på förmågan att känna smak och textur.

I sin bok skriver Sara Ask också om genetiska skillnader i ätbeteende, till exempel sådant som äthastighet och hur lätt man har att bli sugen när man känner doften av mat. Men miljön står också för en stor del. Barn som exponeras för olika sorters mat brukar till ­exempel till slut lära sig att uppskatta den, även om det tar längre tid för vissa. Och det här med känslo­ätande tycks också påverkas av ­miljön, enligt Sara Ask.

Vad kan man göra om den ­andra föräldern äter på ett sätt som man inte vill att barnet ska ta efter, till exempel tröstäter?

– Det där kan vara väldigt känsligt, förstås, men jag tänker att det är bra att påminna varandra om att ni som föräldrar är barnets största förebilder och att barnet kommer att göra som ni gör, inte som ni säger att hen ska göra. Det är inte alltid så lätt att leva efter men ett bra mål.

Hur ska man tänka om man har ett barn som äter dåligt?

Sara Asks 5 tips om man vill förändra situationen vid matbordet:

1. Se till att barnet är tillräckligt hungrigt när det är dags att äta. Det kan behöva gå 2–3 timmar mellan målen.

2. Det behöver finnas åtminstone en sak på bordet som barnet brukar acceptera och kan äta sig mätt på.

3. Jättebra om barnet får ta för sig självt om hen klarar av det – det ger en känsla av delaktighet.

4. Toppen med andra som äter runt barnet! Det är så barn lär sig att äta – genom att titta på andra.

5. Svårast av allt, jag vet. Men: Försök att inte tjata, truga eller muta barnet att äta. Forskning visar att det får motsatt effekt. Prata med bvc om du är orolig. De kan bedöma om det finns skäl att remittera till exempelvis barnläkare, dietist eller logoped, om barnet verkar ha besvär som behöver tittas närmare på.

–För det första – äter barnet verkligen för lite? Barn som växer och utvecklas som de ska och inte är tröttare än sina jämnåriga får ofta i sig tillräckligt även om det känns som att de lever på luft. I övrigt har jag fem ”skruvar” som jag föreslår att man börjar skruva på för att se om ­situationen kan bli bättre (se tips­rutan här intill, redaktionens kommentar).

Om man har ett barn som äter lite för mycket?

– Samma här – börja med att fundera över om det verkligen är för mycket? Vissa barn rör sig mycket och behöver mer mat än andra. Har du ett väldigt matglatt barn? Utnyttja det genom att låta hen pröva alla möjliga sorters grönsaker, och låt grönsaker och frukt finnas med vid måltiderna för att öka chansen till mättnad.

Alla barn mår bra av en sund matmiljö, det vill säga av att framförallt ha mat, grönsaker och frukt hemma till vardags och mindre av exempelvis lockande godis, snacks och söta drycker, förklarar Sara Ask.

– För barn med ett ständigt sug är det extra viktigt.

LÄS OCKSÅ: När barn inte vill äta – 9 vanliga problem och lösningar