BLW-metoden – en barnläkares erfarenheter

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Barnläkare Anna-Karin Edstedt Bonamy, du har egen erfarenhet av BLW-metoden?

– Ja, vi har kört den stenhårt med vårt yngsta barn Iris, som nu är 15 månader.

När började ni med BLW-metoden?

– När Iris var 6 månader. Jag hade helammat henne till dess. När vi skulle börja med smakportioner strulade det på olika sätt, så när vi fick höra talas om BLW prövade vi det.

Hur gick det?

– I början fick hon inte i sig så mycket, men hon var väldigt nöjd med att sitta där vid matbordet och undersöka sina stora, mjukkokta broccolibuketter. Ju mer tiden gick, desto mer ökade hennes förmåga att föra maten till munnen och att tugga på den med sitt hårda tandkött.

Vad har ni gett henne att äta, mer än broccoli?

– Hon har fått bitar av andra grönsaker och frukt, till exempel banan och mjukkokta morötter och palsternackor. Hon har fått kolhydrater i form av pasta och formbröd skuret i stavar. Hon har fått protein i form av kalvfrikadeller, antingen hemmagjorda eller från 8-månadersburkarna, och fisk i fast form, ofta lax i bit.

– När barn är mellan 6 och 9 månader har de ju ett ”grabb-grepp”, de har inte utvecklar pincettgreppet ännu, så i början gav vi ganska stora bitar som hon kunde ta tag i med hela näven.

Tar inte måltiderna lång tid?

– Jo, det går inte fort, det här. Man måste ha tålamod. Men det är skönt, för då kan man själv äta i lugn och ro. Den stora vinsten är att vi har fått så otroligt lugna matsituationer hemma.

Blir det mycket kladd?

– Ja, det blir kladdigt på golvet, men det har vi löst genom att lägga ett skrivbordsunderlägg av plast under Iris stol. Och vi lärde oss snabbt att det inte var så smart att lägga hennes mat på tallrik, för då åkte tallriken också i golvet. Istället får hon sin mat direkt på barnstolens bricka.

Får Iris i sig det hon behöver?

– Absolut! Jag tänker så här: Att helammas, som hon har gjort, är att styra sitt ätande själv – man kan ju inte tvångsamma ett barn. Det här är en perfekt förlängning av amningen. Hon äter själv det hon vill ha, tills hon är nöjd.

Sätter hon inte i halsen?

– Nej, så länge barn själva får ha kontrollen och föra maten till munnen sätter de inte i halsen. Om de ännu inte har förmågan att tugga och svälja hamnar inte maten så långt bak i munnen. Det märkte jag den första tiden, då ramlade det mesta av maten ut ur Iris mun igen. Sedan lärde hon sig successivt att flytta maten bakåt i munnen.

– Att de sätter i halsen när de äter burkmat beror på att bitarna där är blandade med vätska. Då suger barnen i sig maten, och då kan den hamna långt bak och fastna. Så blir det inte med den här metoden. Bara man inte lägger sig i går det bra.

Hur har omgivningen reagerat?

– När Iris var 7 månader tog jag med henne på en utflykt med bvc-sjuksköterskorna från den barnavårdscentral där jag då arbetade. När jag packade upp Iris lunch – lite broccoli, pasta, banan och frikadeller – frågade de förvånat om hon skulle äta det där. Sedan satt Iris och plockade med sin mat i en och en halv timme, bvc-sjuksköterskorna var verkligen fascinerade!

Är BLW-metoden något som du vill rekommendera till andra?

– Absolut. Som barnläkare tycker jag inte att man ska använda metoden på sjuka, för tidigt födda eller muskelsvaga barn, men jag har rekommenderat den till många av de friska barn med matproblem som jag har träffat på bvc. Det viktiga är att man tar det lugnt, att man fortsätter amma eller ge ersättning efter barnets behov och att man låter barnet ange förutsättningarna. Och man får aldrig lämna barnet ensam med maten, man ska hela tiden sitta bredvid – ifall olyckan skulle vara framme och barnet trots allt sätter i halsen.

– Om man bestämmer sig för att använda metoden ska man också lita på att barnet kan klara av att styra ätandet själv. Man ska lita på att barnet kan styra hur mycket mat det behöver och komplettera genom att fortsätta amma eller ge ersättning.

– Om man dessutom skedmatar, vilket vi har gjort med gröt, ska man helst låta skeden stanna alldeles framför munnen så att barnet kan ta tag i den själv, eller åtminstone gapa.

Vad säger Livsmedelsverket om BLW?

Åsa Brugård Konde, nutritionist vid Livsmedelsverket:

”BLW låter som en spännande metod. Jag har hört talas om den tidigare men vet inte så mycket om den. Det som är tilltalande är att det är lekfullt och att barnet har möjlighet att fortsätta styra över hur mycket det äter. Dessutom blir introduktionen av annan mat än bröstmjölk och modersmjölksersättning på det här sättet troligen ganska långsam, vilket är bra.

Det enda jag inte gillar med metoden är namnet. Ordet weaning (avvänjning) syftar på att man ska sluta amma. Vi pratar hellre om tillvänjning, det vill säga att barnet behöver vänja sig vid att äta annan mat också. Amningen får gärna fortsätta ett bra tag till, vilket den säkert gör om man använder den här metoden."

Läs mer: BLW-metoden – så här funkar den

Artikeln publicerades i maj 2010.