Hur berättar vi om skilsmässan?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Hur berättar vi om skilsmässan?

Har en fråga som gäller hur man ska berätta för sitt barn att hennes mamma och pappa ska flytta isär. Vilket sätt är det bästa och hur ska man hantera situationen? Vi har även flyttat till en ny stad eftersom min exman har arbete här. Jag själv är arbetslös och flyttade med för att vi ska bo på samma ort och ha delad vårdnad.

Vi har nu bott tillsammans i nya i lägenheten i två månader och det är tre veckor kvar tills jag flyttar till min egen lägenhet som ligger i samma område. Det blir samma lekpark, samma väg till dagis med mera.

Märker att vår dotter, som snart fyller 4 år, är orolig, sover dåligt, inte vill somna på kvällen med mera. Hon brukar komma in till vår säng mitt i natten och hon får då sova hos oss. Hon märker väl av att det är en spänning mellan min man och mig.

Om dagarna är hon glad och lugn, men det är lättast när någon av oss vuxna är på tu man hand med henne. Vi vuxna grälar inte eller skriker på varandra – men det är ju inte som vanligt heller. Det ligger en tryckande känsla över lägenheten när vi är tillsammans här.

Vår dotter är van vid att pappa är borta under veckorna, eftersom han tidigare veckopendlade och var ledig var tredje vecka. Då hade han mycket tid för vår dotter.

Separation med barn

Svar från Malin Alfvén:

Det viktiga är nog egentligen inte hur man berättar utan att man berättar. För, som du skriver, så vet ju er dotter att det är något i görningen. Mitt råd blir därför att ni berättar så snart som möjligt för henne. Hon behöver ju också förbereda sig på separationen, precis som ni gör.

Hon behöver till exempel veta var du ska bo och att hon ska bo både hos dig och hos pappa. Hon behöver veta att ni är ledsna att det blivit så här och att ni inte älskar varandra längre (om det nu är så). Men berätta också att ni älskar henne och aldrig kommer skiljas från henne mer än några dagar, som när pappa var bortrest i veckorna förut. Om ni har någon i släkten eller bland hennes eller era vänner, som har skilt sig och där barnen bor växelvis, berätta om dem.

Men det är inte heller nödvändigt att ni berättar särskilt mycket för henne till en början, utan ni kan vänta på hennes frågor. Viktigt däremot är att hon får sörja och bli ledsen. Det är svårt att se sitt barn gråta över något som man vet att man själv orsakat, men de har också rätt att sörja. Däremot kan ni säga att ni vet att hon har märkt att ni inte haft det bra tillsammans och att ni vet att det kommer att bli bättre efter ett tag sedan ni flyttat isär. För det blir det!

Låt henne vara med i flytten och diskussionerna kring vad ni ska ta med från pappas lägenhet till mammas. Börja med att låta henne bo ett par dagar i taget hos mamma respektive pappa och utöka successivt när ni märker att det går bra. Låt henne sova i era sängar så länge hon vill och ni orkar.

Och tänk er för när ni frågar henne om vad hon vill i olika sammanhang. Vissa saker kring en separation ska vi föräldrar bestämma. Det ger barnen trygghet.

Slutligen vill jag också säga att 4-årsåldern är en känslig ålder, då det händer mycket med våra barn. Men det liv ni hittills levt gör att hon är bättre rustad för en separation än många andra barn.

Mer om skilsmässor och barn kan ni läsa i boken Skilsmässan – Om barn och föräldrar, som jag skrivit tillsammans med Kristina Hofsten.

Malin Alfvén, barn- och föräldrapsykolog

Artikeln publicerades 2009.