Vi vill ha syskonen på samma förskoleavdelning
Förskolan anser att syskon bör gå på olika avdelningar. Föräldrarna håller inte med. Barn- och föräldrapsykolog Malin Alfvén svarar.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Vi vill ha syskonen på samma förskoleavdelning
På vår kommunala förskola nekar de syskon att gå tillsammans med hänvisning till att barnen utvecklas bättre om de går på olika avdelningar. Med stora barngrupper, med minst två vikarier i veckan och relativt långa dagar på förskolan, tycker jag att det borde vara en enorm trygghet för en 1- eller 2-åring att i alla fall ha sitt syskon på samma avdelning.
Visst kanske det blir ett ökat ansvar för det äldre syskonet, men är det inte det vi vill? Att våra barn först och främst ska känna en grundtrygghet inom familjen. Att vi fostra våra barn till ansvarskännande medmänniskor med mycket empati.
Det kommer att komma en dag då det ändå inte kan gå i samma klass i skolan, men fram till dess kan de väl ändå få vara tillsammans? Om nu familjen önskar detta?
Hur ser du på personlig utveckling kontra trygghet?
Trebarnsmamma
Svar från Malin Alfvén:
Jag vill börja med att säga att ditt brev är tankeväckande. Du har skrivit om en av mina önskedrömmar kring förskolan. Just detta att föräldrar själva ska kunna få välja om de vill ha syskon tillsammans eller inte. Jag tror att många föräldrar vill ha sina barn på samma avdelning. Jag skulle vilja veta vad förskolan bygger sitt antagande på om att syskon utvecklas bättre utan varandra.
Jag tror tvärtom. Barn utvecklas, om de har människor de är trygga med omkring sig. Och vad kan vara tryggare på dagis än ett syskon? Tänk att få ha sitt syskon nära sig under dagarna, då man är borta från mamma och pappa. Det är trygghet både för det stora och det lilla barnet.
Det betyder förstås inte att barn inte utvecklas om de inte har ett syskon hos sig. Men om möjligheten finns och föräldrarna bedömer att det är bra för barnen, då är det bra.
Jag håller också med dig om det du skriver om ansvaret. Vi skaffar djur till våra barn för att de ska lära sig ta ansvar. Varför ska de då inte få ta ansvar för syskon? Det stora syskonet i familjen har fått vara ensam med sina föräldrar. När det sedan blir storasyster/storebror, utvecklar det bland annat sin omhändertagande och ansvarstagande sida, om vi uppmuntrar dem till det. Och det ska vi verkligen göra, oavsett om de är två eller femton år gamla.
Avslutningsvis instämmer jag i det du skriver. Det borde vara familjen som bestämmer i den här viktiga frågan.
Malin Alfvén, barn- och föräldrapsykolog
Artikeln publicerades 2009.
