Om man har ett barn som bits och rivs i förskolan – vad kan man göra som förälder? Vi frågade Barbara Gordan, som har många års erfarenhet som förskolepsykolog.

Barn som bits och rivs på förskolan är inte ovanligt. Men som förälder känns det ofta jobbigt – och dessutom är det svårt att veta hur man ska kunna påverka situationen; man är ju inte där när det händer! Vi bad förskolepsykolog Barbara Gordan om råd:

Vill du hoppa över tipsen och gå direkt till intervjun med Barbara? Här hittar du den.

  1. Det är konstruktivt att se bitandet som en stressreaktion. Det handlar ofta om små barn utan ett fullt utvecklat språk. Om man ser på bitandet på det viset blir det lättare att inte fördöma barnets handling. (Här kan du läsa mer om varför små barn ibland kan bitas.)
  2. Om man tidigt tar tag i problemet brukar det vara lätt att åtgärda.
  3. Det gäller att någon ur personalen tar sig an bitaren (och alltså stärker anknytningen). Låt barnet ha sina trygghetssaker, napp, nalle eller snutte, med sig på förskolan.
  4. Förskolan bör alltid ringa föräldrarna, så de vet vad som har hänt och hur det gick sedan, innan de kommer för att hämta.
  5. Någon i personalen bör vara tätt intill bitaren för att i möjligaste mån försöka hinna förebygga eller stoppa.
  6. I bästa fall kan två i personalen hjälpa. En pedagog som kan trösta det bitna barnet och en som kan ta hand om bitaren, lyfta upp barnet i famnen och säger något i stil med ”ojoj, det där blev tokigt. Nu sätter vi oss här”. Det hjälper sällan att bli arg.
  7. Personalen bör undvika att använda barnets namn när något jobbigt händer (”Nej Isabella!!”). Det skapar syndabockar.
  8. Vad ville barnet? Fråga! ”Var det så att du också ville ha en spade? Säg till mig nästa gång!”. Barnet kanske inte förstår men mår bra av det välvilliga tonfallet.
  9. När sker bitandet? I konkurrenssituationer? När det är trångt, som i hallen vid påklädningen? Före eller efter vilan? Kanske kan en pedagog helt enkelt lyfta upp bitaren och ha hen på höften i de lägena.
  10. Be att pedagogerna berättar om något roligt som det bitande barnet varit med om vid hämtning – så att det inte bara blir fokus på det negativa. 
  11. Som förälder till en bitare kan man tänka på att ta det extra lugnt hemma, ta bort alla stressmoment, gosa mycket och tagga ner på övriga tillsägelser till barnet.
  12. Kom ihåg att det går över; oftast inom ett par veckor om de vuxna är lugna och kloka, är Barbara Gordans erfarenhet.

Porträtt av förskolepsykolog Barbara Gordan

Barbara Gordan är förskolepsykolog.

”Om man betraktar det som en stressreaktion hittar man mer kreativa lösningar”

Barbara Gordan, du har många års erfarenhet av att jobba i förskolan med barn som bits. Hur brukar rutinen se ut för dig som psykolog?

– Varje enskilt ärende jag får inleds med att jag noggrant intervjuar personalen om det bitande barnet: beskrivning av inskolningen, barnets bakgrund och familjesituation, rutinerna vid lämning och hämtning, barnets utveckling, lekförmåga, rutinerna på förskolan, hur barngruppen ser ut och fungerar, föräldrakontakterna och annat som kan vara relevant. Utifrån det gör vi tillsamman en bedömning av vad som skulle kunna vara hjälpsamt.

Är det möjligt att få stopp på bitandet enbart genom punktmarkering, enligt dig?

– Ibland räcker den typen av enkla åtgärder och ibland måste man organisera om grupperna av barn, placeringar i samling och vid måltider, styra var och med vem barnet leker, dela barngruppen ännu mer och längre tid, styra vilka som är ute och inne och med vem och så vidare.

Du säger i dina tips (läs punkt 3 ovan) att någon ur personalen ska ta sig an det bitande barnet och låta hen ha sina trygghetssaker, som napp eller nalle, med sig på förskolan. Menar du att det oftast är en fråga om att skapa mer trygghet för det bitande barnet?

– Poängen med mitt generella resonemang är att det inte skuldbelägger barnet eller diagnosticerar. Om man betraktar det som en stressreaktion hittar man mer kreativa lösningar. Oftast fungerar allt bättre i mindre grupp och med vuxen i fysisk närhet. Goda pedagoger vet hur de ska fånga barns intresse och få dem att våga vara nyfikna och utforskande. Barn som utforskar mår oftast bra och behöver inte bitas.

Kan kortare dagar ha effekt?

– Att minska stress och trötthet genom att förkorta vistelsen kan vara hjälpsamt, men alla familjer har inte den möjligheten. En annan åtgärd kan vara att förlänga inskolningen.

Vad skulle du vilja säga till den förälder vars barn blir bitet på förskolan?

– Vad gäller det bitna barnet, så måste det självklart skyddas, till exempel med några av ovanstående åtgärder. Barn ska inte behöva vara rädda och föräldrar ska inte behöva vara oroliga för att deras barn ska skadas i förskolan. Mitt råd till förskolan är att ha tät kontakt med föräldrarna och att föräldrar, om de vill, alltid ska vara välkomna att hälsa på under pågående verksamhet.

– Ibland blir det konflikt mellan föräldrar och i något fall har ett litet barn blivit polisanmält. Men i de flesta fall har vuxna förståelse för att problemet är övergående och att det gagnar alla barn om de vuxna är överens och samarbetar. Kanske kan man fråga ”Ska vi leka i parken tillsammans efter förskolan?”.

Källa: Barbara Gordan har många års erfarenhet som förskolepsykolog i bland annat Solna kommun och Stockholms kommun.

Här kan du läsa mer om föräldraskap, anknytning och barn i förskolan!


Digital prenumeration
Digital prenumeration för endast 79kr/mån

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Nyhetsbrev med ett urval av intressanta nya artiklar

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren