Sömnmetoder – bra eller dåligt?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Utmattade och desperata föräldrar rekommenderas ibland att använda en sömnmetod för att lära sina barn att somna och somna om själva. En del av metoderna har mött stark kritik.

Ibland får föräldrar rådet att pröva olika varianter på detta tema: Lägg barnet i sin säng medan det är sömnigt men fortfarande vaket. Om barnet protesterar, sätt dig på en stol intill, säg godnatt, smek lätt över barnets huvud eller lägg en hand på bebiskroppen. Om barnet protesterar igen kan proceduren upprepas. Om barnet blir mycket upprört kan man ta det i famnen tills det har lugnat sig och då återigen lägga det i sängen. Så småningom kan man flytta stolen allt längre från sängen, för att slutligen vara i ett annat rum.

Tanken är att barnet ska vänja sig vid att behöva allt mindre hjälp för att somna (och i och med det utveckla förmågan att lugna sig själv).

Kritiken har framför allt utgjorts av en skepsis mot metoder i allmänhet, åtminstone som rekommendation till alla föräldrar. Förespråkare menar ibland att detta inte ska betecknas som en metod, i alla fall inte på så sätt att det är en manual som ska följas till punkt och pricka – tvärtom bör tillvägagångssättet anpassas efter varje barn- och föräldrapar, och efter hur barnet reagerar. En del anser också att man kan göra så här för att förebygga problem.

Anna Wahlgrens Sova hela natten-kur

Anna Wahlgrens Sova hela natten-kur (SHN) går i korthet ut på att barnet ska ligga på mage – en sovställning som man i rekommendationerna mot plötslig spädbarnsdöd kraftigt avråder från – och inte tas upp när det är ledset. Genom att inte ta upp barnet visar man att sängen eller vagnen är en trygg plats, är tanken, och i stället ska man ”vagna”, ”buffa” och använda en speciell nattningsramsa ett visst antal gånger.

Barnläkare har på grund av magläget kraftigt varnat för SHN. SHN-förespråkare har svarat med att rekommendera andningslarm som gör att föräldrarna varnas om barnet slutar andas. Barnläkare tycker att det är fel väg att gå och avråder ändå från magläge.

Femminutersmetoden

Barnläkaren Berndt Eckerbergs så kallade somna-själv-metod (mer känd som femminutersmetoden) innebär i korthet att man tittar till barnet var femte minut utan att ge kroppskontakt, även om barnet gråter och hur mycket barnet än gråter. Man ska ha en vänligt bestämd men inte tröstande röst.

Kritiker har bland annat hävdat att man kränker och sviker barnet när det lämnas ensamt och gråtande. Förespråkare har svarat med att barns behov av utvilade föräldrar är större än behovet av tröst under insomningsfasen, och att barn blir tryggare av att kunna somna själva.

Hur påverkas barn – och föräldrar – av sömnmetoder?

Kritiken mot sömnmetoderna handlar sällan om att de inte fungerar. Det gör de ofta, bara man är konsekvent – men till vilket pris, undrar en del. Har barnet gett upp? Vad betyder det i så fall för barnets tillit till föräldern och för barnets känsla av värde? Hur påverkas föräldern och föräldraskapet av att inte följa impulsen att ta upp och trösta barnet – och hur påverkas anknytningen?

Sådant vet vi för lite om, menar man. Ofta poängteras att det inte finns någon standardmetod som passar alla barn och föräldrar. Många anser därför att föräldrar vid behov bör erbjudas ett utvidgat och individualiserat rådgivningssamtal via bvc, istället för att bara få ett papper eller en folder med anvisningar om en viss metod.

Här hittar du fler artiklar om barns sömn och sömnmetoder

Artikeln publicerades i januari 2017.

Texten är baserad på ”Vi Föräldrars stora bok om barn” av Maria Fröjdh och Maria Zamore (Bonnier Fakta)