Lära sig gå – kan man hjälpa barnet med det?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Att lära sig gå är en riktig utmaning för barn.

– Att ställa sig upp, trotsa gravitationen och stå på två ben gör människan unik jämfört med andra däggdjursarter. Det frigör händerna för kommunikation, interaktion, skapande och upptäckande. Även om barnen ramlar och slår sig kämpar de vidare, säger Louise Rönnqvist, professor i biologisk utvecklingspsykologi vid Umeå universitet.

Till en början måste barnet ta stöd med båda händerna, för att sedan kunna släppa en hand och till slut släppa taget helt. Barnet går med stapplande, korta och snabba steg och håller balansen genom att sträcka ut armarna. Efter några veckor sänker barnet armarna, men det är först i 3-årsåldern som barnets gång börjar likna en vuxens.

De flesta barn börjar gå utan stöd mellan 9 och 15 månader, men fram till 18 månader anses ”normalt”.

Läs också: 1 år – så kan det vara

Vad styr när barn börjar gå?

– Muskulaturen måste vara så stark att den kan hålla barnet upprätt, samt att balans behöver finnas där för att stödja kroppen på ett ben samtidigt som det andra benet kliver framåt. Den byggs upp under barnets första år. Även balansen och skelettets ­utveckling påverkar. Många barn som börjar gå sent har även börjat lyfta huvudet sent, börjat sitta sent och krypa sent, säger Louise Rönnqvist.

När ett barn börjar gå sent har ofta även någon av föräldrarna gjort det. Generna påverkar antagligen.

Kan man träna barn att börja gå tidigare?

– Om barnet har medfödda svårigheter som leder till begränsad rörlighet blir musklerna förslappade, och då kan träning ha effekt. Men då handlar det om att träna leder och muskler och skapa förutsättningar för att kunna gå, säger Louise Rönnqvist.

Friska barns gångdebut påverkas bara ytterst lite av gåträning. Men att någon går med barnet och håller i händerna, eller att barnet går med stöd av möbler eller en gåstol, stärker musklerna som behövs för att barnet ska kunna gå på egen hand.

Barn börjar gå inom ungefär samma åldersspann i de flesta delar av världen, enligt Louise Rönnqvist – om inte barnet blir liggande, som på barnhem där det inte finns tid för barnen. Om barnets rörlighet begränsas hämmas både rörelseutveckling och sinnesutveckling.

LÄS OCKSÅ: Barns utveckling 7 – 18 månader

Hur påverkas barn av att bli burna mycket?

– I många kulturer bär man barnen mer än i vår västerländska kultur. Det tycks inte påverka märkbart när barnet börjar gå. Men det finns få studier som jämför det. Av etiska skäl är det svårt att studera och jämföra barn som blir burna eller inte.

Vad visar tvillingstudier där en tvilling har tränats och en inte?

– Ett problem med tvillingstudier är att den ena tvillingen ofta är större än den andra och att tvillingar ofta föds något för tidigt. Om de har samma förutsättningar blir det antagligen inga stora skillnader om en av dem tränas. De flesta studier visar att gener tycks påverka i högre grad än träning.

Kan ett viljestarkt barn börja gå tidigare genom sin envishet?

– Man har i vissa studier sett att barns temperament kan vara kopplat till gångdebut. Barn som har temperament kan börja gå tidigare. Mindre temperamentsfulla barn kan således ha en något senare grovmotorisk utveckling, säger Louise Rönnqvist.

Bör man träna sitt barn på att gå?

– I de flesta fall behövs ingen specifik gångträning. Om barnet får tillämplig sensorisk och motorisk stimulans kommer det att gå igenom vissa utvecklingsfaser och lära sig gå.

– Men om barnet är motoriskt slappt och fysiskt inaktivt, börjar sitta väldigt sent eller tillhör någon riskgrupp (som till exempel barn som har fötts mycket för tidigt, har en cp-skada, Downs syndrom eller annat som kan påverka den motoriska utvecklingen, redaktionens anmärkning), eller om man oroar sig för att barnet har en försenad utveckling eller någon avvikelse, ska man så klart söka hjälp för att utesluta att det finns något problem med skelettet eller en neurologisk skada. Aktiv träning kan påvisbart leda till förbättringar i både uthållighet, styrka, sensomotorisk koordination och balans hos barn med nedsatt sensorisk och motorik förmåga, säger Louise Rönnqvist.

Åsa Bartonek är enhetschef för gånglaboratoriet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus och docent i sjukgymnastik. Hon frågar sig varför det över huvud taget skulle vara intressant att träna sitt barn att gå tidigare.

– Ett litet barn som inte har någon störning i utvecklingen kommer att börja gå ändå. Barn har en biologisk klocka som styr viljan resa sig upp, en inre drivkraft, säger hon.

Barn kan vara frustrerade när de är nära att lära sig något nytt, som att börja gå. Som vuxen kan det vara lockande att vilja hjälpa barnet vidare, men det finns en poäng i att låta barnet göra sina egna försök, enligt Åsa Bartonek.

– Se det första året som ett tillfälle för barnet att få utveckla sina rörelser i egen takt och kanske bli stärkt av att få utvecklas så kravlöst som möjligt, säger hon.

Så lär sig barn att gå – professor Ann-Christin Eliasson förklarar. Läs mer i artikeln som börjar under bilden.

Att lära sig gå gör de flesta barn någon gång före 18 månader, alla efter sina förutsättningar. Foto: Shutterstock

Så lär sig barn att gå

Ett litet steg för mänskligheten kanske, men ett enormt kliv för familjens minsta. Hur lär sig barn att gå egentligen? Professor Ann-Christin Eliasson på Karolinska institutet förklarar. 

Artikeln är från 2013.

– Nyfikenhet och viljan att ta sig fram är det som driver barnet att förflytta sig. Glädjen över att själv kunna ta sig till mamma och pappa är stor, men för barnet kan den vara lika stor oavsett om det kasar, kryper eller springer dit, säger hon och förklarar vidare att barnets omgivning kan avgöra vilket transportsätt det väljer , säger Ann-Christin Eliasson, professor och forskargruppsledare på institutionen för kvinnor och barns hälsa på Karolinska institutet (KI).

– Barnet väljer det smartaste sättet att ta sig fram. Förutsättningarna och omgivningen spelar på så vis en roll för hur barnet gör. Om familjen till exempel har stora hundar som riskerar att knuffa omkull barnet skulle det kunna bidra till att det hellre tar sig fram genom att krypa. Men tids nog börjar de flesta barn ändå att gå.

Barnet går när det är redo

När det gäller föräldrarnas oro och stress är Ann-Christin Eliasson tydlig.

– Föräldrar skulle må bra av att tagga ner lite. Det är egentligen ointressant om barnet går vid 12, 13 eller 15 månaders ålder.

Har inte barnet börjat gå när det är 18 månader kan en läkarundersökning göras för att bekräfta att det inte beror på en sjukdom eller försening i utvecklingen, men vanligtvis finns ingen anledning till oro.

– Vid normal utveckling går barnet när det är redo. Viktigast är variation, på alla nivåer. Då får barnet känna vad det klarar av och inte.

Läs också: Barns utveckling 0-6 år

Svårt att påverka

Föräldrarnas viktigaste uppgift är, enligt Ann-Christin Eliasson, att skapa möjligheter för barnet att testa sig fram – både att ligga på mage, bli buret och att gå med föräldrarnas hjälp.

En del barn kan bli frustrerade när de inte förmår att röra sig fritt, och kan då må bra av att gå i en gåstol en stund. Det har förekommit kritik mot gåstolar, som att de inte är säkra och riskerar att hämma barnets utveckling, men Ann-Christin Eliasson säger att det mesta är bra i lagom mängd.

– Läser man barnets signaler blir det sällan fel. Låt barnet styra och puffa lite lagom, råder hon och påpekar samtidigt att föräldrar faktiskt inte kan påverka nämnvärt när barnet börjar gå.

– Kanske går det att påverka någon vecka hit eller dit, men det går inte att påverka barnets mognad så mycket. Barnets utvecklingstakt beror snarare på en genetiskt styrd mognadsprocess i hjärna, ryggmärg och muskler än på vad föräldrar gör.

Ann-Christin Eliasson håller med om att genetiska faktorer spelar en stor roll, men kan inte säga hur stor.

– Men ofta har barn som inte lärt sig gå vid 18 månader en släkting som det var likadant för, säger hon.

För att barnet ska klara av att gå måste det ha vunnit tillräcklig kontroll över kroppen för att kunna hålla balansen. Har det inte balans för att sitta kan det inte heller gå.

Däremot är det inte nödvändigt att först kunna krypa. En del barn hasar till exempel fram på rumpan och börjar aldrig krypa. Det är inget problem. Alla barn är olika.

Ann-Christin Eliasson tror inte heller att barn som bärs mycket skulle ha svårare att lära sig gå.

– Det handlar mer om vad man gör där emellan.

Av: Anna Skaldeman

Läs också: Kan man skynda på barns utveckling?