Dop eller namnkalas?

Det finns många sätt att fira att ens barn har fötts och fått sitt namn. Namngivningsfest på filtar i trädgården, klassiskt dop i kyrkan – eller kanske ett drop-in dop?

På 1970-talet döptes fyra av fem barn, idag bara vartannat.

Bland Vi Föräldrars läsare är traditionellt dop i kyrkan det populäraste alternativet. Näst vanligast är att inte fira på något sätt alls.

Om man gärna vill ha någon form av ceremoni för att fira sitt barns födelse, men inte lockas av kyrkdop finns icke-religiösa alternativ, som namngivning, välkomstfest eller barnvälkomnande (det minst vanliga alternativet bland Vi Föräldrars läsare).

En del kommuner har officianter som kan hålla i ceremonin, men det går lika bra att någon ur familjen samordnar den. Humanisterna, ett förbund för sekulär livsåskådning (icke-religiös, förnuftsbaserad åskådning), genomför 100 barnvälkomnanden varje år.

– Intresset har ökat. Barnvälkomnanden är den ceremoni som flest frågar efter, säger Urban Jansson från Humanisterna.
Medan det kristna dopet följer en given mall, är det föräldrarna som bestämmer hur en namngivningsfest ska gå till. När det inte finns några givna mallar kan det vara svårt att veta i vilken ände man ska börja. Men det behöver inte vara krångligt att skapa sin egen ceremoni.

– Namngivningar blir ofta lika dop på många sätt. För att en ritual ska fungera måste den likna andra ritualer för att vi ska känna igen vad det är vi ser. Vanliga inslag är musik, diktläsning, levande ljus, blommor och en måltid efteråt, säger Charlotte Hagström, etnolog vid Lunds universitet.

Namnet är höjdpunkten

Ett annat inslag som är gemensamt för dop och namnfest är att barnets alla namn presenteras för de samlade.

– Ceremonins höjdpunkt är när jag hälsar barnet välkommet till världen och berättar om namnet, hur föräldrarna kom på det och vad det betyder. Alla namn har en bakgrund, säger Urban Jansson.

Det finns många sätt att arrangera namnfesten, ett tips är att gärna ge äldre syskon en roll i välkomnandet av barnet. I en icke-religiös ceremoni kan syskon sätta en blomsterkrans på barnets huvud. I kyrkan kan de hälla upp vatten i dopskålen eller ta med sina egna dopljus och tända dem vid dopet.

Foto: Magnus Aronsson/Svenska Kyrkan

Dopet följer en bestämd ordning

Vid både dop och namngivning är det vanligt att föräldrarna utser faddrar (gudföräldrar). Inför dop i kyrkan pratar familjen och prästen om dopgudstjänsten. Det är ett tillfälle att få tips och diskutera om man vill ha några särskilda inslag vid dopet.

– Familjen väljer musik, faddrar, vem som ska läsa olika delar av gudstjänsten och de kan lägga till egen text om de vill. Det finns en vila i att dopgudstjänsten följer en ordning som är beprövad under lång tid, säger Maria Bergstrand, präst i Svenska kyrkan.

De som vill döpa sitt barn, men gärna väljer bort planering och kalas med många gäster, kan haka på nya trenden med drop-in dop. För att underlätta för intresserade familjer har en del kyrkor börjat bjuda in till sådana på bestämda dagar. Proceduren är enkel och snabb: först dopsamtal med prästen, sedan dop strax efter, allt utan att familjen behöver boka tid. Kanske lockar den här moderna varianten av kyrkdop fler att döpa sina barn 2012 jämfört med de senaste åren.

Läs också:

Artikeln publicerades i maj 2012.