När bebisen vaknar och skriker – igen och igen och igen …
Barn, och särskilt bebisar, vaknar ofta på nätterna. Det har ofta en naturlig förklaring: att en sömncykel övergår till en annan. Men hur hanterar man det?
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Barn behöver sin sömn för att må bra. Föräldrar behöver också sin sömn för att må bra, och för att orka vara de föräldrar de vill vara.
Den ekvationen går inte alltid ihop. För bebisar vaknar på nätterna. Det är ofta så, och det är bra att vara inställd på det.
En del bebisar, men långt ifrån alla, sover många timmar i sträck redan vid 6–8 månaders ålder. Men även de som tidigare har sovit länge på nätterna kan i perioder vakna ofta.
Barns sömncykler
Barns sömn fungerar ungefär som vår:
• Först blir barnet dåsigt, och så småningom somnar det. Andningen blir långsammare, hjärnans aktivitet sjunker.
• Efter en stund glider barnet in i det som kallas lätt sömn. Hjärnans aktivitet minskar ännu mer. Musklerna slappnar av, hjärtat slår långsammare och barnet tar inte längre emot några sinnesintryck från omvärlden.
• Snart kommer den djupa sömnen som är viktig bland annat för kroppens produktion av tillväxthormon.
• Den djupa sömnen glider så småningom över i det som kallas REM-sömn (REM står för Rapid Eye Movement). Nu är hjärnan aktiv nästan på samma sätt som när barnet är vaket. Andningen blir mer ojämn och hjärtat slår intensivare.
Allt detta tillsammans utgör vad som kallas en sömncykel.
En natts sömn består av många sådana sömncykler. Under det första året kan en sömncykel pågå mellan 50 och 60 minuter. Så småningom utökas sömncyklerna till ungefär 90 minuter.
När en sömncykel övergår till en annan vaknar många barn. Det märks inte alltid. Ibland blir det bara några sekunders dåsighet innan barnet somnar om på egen hand, men många behöver, åtminstone i början och ofta i perioder under de första åren, mammas eller pappas hjälp att somna om.
Hackig sömn, ständiga uppvaknanden, nattamning eller nappflaska …
Det kan vara lättare att stå ut med att bebisen vaknar ofta om man vet varför en bebis sover som den gör. Att bebisar vaknar ofta är naturligt, men vi föräldrar förhåller oss olika till det.
I en del kulturer är det vanligt att föräldrar sover tillsammans med sina små barn som ammar sig till sömns när de vaknar, eller att barnen somnar om av att känna närheten till förälderns kropp. I vår västerländska kultur är det vanligare att på olika sätt försöka få barnet att sova i egen säng och somna om själv, men inte heller här finns det en enda norm om hur det ”ska” vara. Hur man väljer att göra styrs ofta av en massa olika saker: hur barnet är, hur man själv är, vad man tänker och känner om barnets och sin egen sömn, hur familjens liv ser ut – och om man som förälder kan få avlastning och möjlighet att sova lite mer ibland.
Ibland kan vetskapen om att det är naturligt för små barn att vakna på natten vara tillräcklig för att det inte längre ska upplevas lika problematiskt. Kanske man i stället ”gillar läget” och låter barnet sova i en stor familjesäng där alla får plats. På så vis blir sömnen bättre för alla, tycker en del.
För andra är det otänkbart att göra så. Deras barn kanske störs av att sova nära föräldern, eller de själva kanske inte får en bra sömn med barnet intill sig – eller de kanske vill ha sin säng för sig själva, eller det liv de lever kan kräva en annan lösning.
Här finns fler artiklar om sömn hos bebis, större barn – och föräldrar!
Denna text är baserad på ”Vi Föräldrars stora bok om barn” av Maria Fröjdh och Maria Zamore (Bonnier Fakta)
Artikeln publicerades i januari 2017.
