Babypottning – så här gör man

Torild är 6 månader och redan van vid pottan. Hans föräldrar har använt babypottning sedan han var bara 1 vecka gammal. Så här gjorde de.

Marie och Jan-Erik har lärt sig. De vet att en kort stund efter att Torild har vaknat på morgonen är det dags för dagens största bajsning.

– Och Jan-Erik är väldigt inspirerad att försöka fånga den i pottan, säger Marie.

Jan-Erik skrattar.

– Ja, så är det, säger han. Men det är ju så mycket enklare att göra rent om bajset hamnar i pottan än i blöjan.

Tidig potträning

Babypottning, eller EC (Elimination Communication) som det också kallas, är en metod för att erbjuda bebisar andra sätt att göra sina behov än i blöjan.

Vid en första anblick kan det framstå som en tidig – ibland väldigt tidig – potträning. Och på ett sätt är det så. Men många menar att det framför allt handlar om kommunikation mellan bebisen och den eller de som tar hand om den.

– Det är det som är huvudsaken för mig, säger Marie. Att kunna svara på alla Torilds signaler: ”Okej, du är trött. Då hjälper jag dig att sova.” ”Okej, du är hungrig. Då ger jag dig mat.” Och ”Okej, du är kissnödig. Då hjälper jag dig att kissa”.

Marie blev intresserad av babypottning när hon väntade Torilds storebror Gösta för fem år sedan. Hon läste på och tänkte att hon skulle börja babypotta direkt när Gösta var född. Men det blev inte så.

– Det var så mycket med allt annat då, säger hon.

Jan-Erik hejade inte på, precis. Han var skeptisk.

– Jag såg framför mig att det skulle bli mer arbete än om man bara skulle ha blöjor, säger han. Och det här med att hålla i ­bebisen när den skulle göra sina behov, den tanken tyckte jag kändes lite … otrevlig. Det var lite äckligt med hela bajsgrejen.

Pottan stressade

Det dröjde tills Gösta var 2,5 månader innan de köpte en potta. Men så värst mycket babypottning blev det inte till en början.

– Då kändes det mest som en stress, minns Marie.

När Gösta var 5 månader bestämde de sig för att trots allt pröva på allvar, men att bara fokusera på att fånga bajset.

– Vi släppte ambitionen att fånga kiss också, och då blev det så mycket enklare, säger Marie.

När Gösta såg sur ut, drog ihop ansiktet och verkade kämpa med ­något var han bajsnödig, lärde de sig.

– Vi lärde oss också att när han hade vaknat på morgonen hade vi en minut på oss innan han bajsade jättemycket. Och vi insåg att det enklaste för oss då var att ­direkt hoppa ur sängen och skynda till ­pottan med honom, berättar Marie.

Gjorde ett särskilt tecken

När Gösta var liten använde Marie babytecken som ett sätt att förstärka kommunikationen med honom.

– Ibland viftade han med fingrarna på ett särskilt sätt. Till slut förstod jag det som att han ville sitta längre på pottan. När jag ­frågade om det var så nickade han.

Gösta hade uppfunnit sitt eget ­”pott-tecken”.

En dag, när Gösta var omkring 15 månader, gjorde Gösta sitt pott-tecken när de var ute och åkte bil.

– Vi stannade så fort vi kunde och tog fram pottan som vi alltid har i bilen, ­berättar Marie. Och han kissade!

Sedan dess har Gösta varit i princip torr, säger hon.

– Men det har varit många panikspringningar från middagsbordet …

Potta vid en veckas ålder

För ett år sedan var Marie gravid med Göstas lillebror. Hon tyckte det kändes självklart att fortsätta babypotta.

– Jag såg faktiskt fram emot det under graviditeten, säger hon. Jag tänkte ”YES, nu kan jag börja redan från start!”.

Torild var en vecka gammal när Marie testade första gången.

– Det var i samband med ett blöjbyte. Jag tog av Torild blöjan, tog fram pottan, satte den mellan mina ben och höll Torild i grodposition, med hans rygg mot min mage och mina händer under hans lår. Det funkade direkt. Han kissade! Och jag gjorde ksss-ljudet.

Sedan dess har Marie och Jan-Erik gjort ksss-ljudet varje gång Torild kissar eller bajsar. Det har blivit deras betingningsljud, som det kallas inom babypottning. Torild har lärt sig koppla ihop ljudet med kissandet och bajsandet (läs mer om betingningsljud här).

Potta vid varje blöjbyte

Marie och Jan-Erik fortsatte babypotta Torild vid varje blöjbyte. Ibland kom det något, ibland inte. Oavsett vilket gjorde de ingen stor sak av det.

När Torild var omkring 1 månad gammal fördjupades familjens babypottning – och det berodde på Torild själv. Han signalerade tydligt att han var missnöjd.

– Jag satt i soffan och ammade honom, berättar Marie, men han bara knorvade sig och gnällde. Ingenting verkade riktigt bra. Då föll poletten ner hos mig: Han kanske är kissnödig?

Marie prövade att hålla Torild i grodposition, utan att ta av honom blöjan. Samtidigt gjorde hon ksss-ljudet.

– Det verkade som om han kissade i ­blöjan. Han blev märkbart lugnare.

Marie blev peppad att försöka förstå ­Torilds missnöjdhet på ett djupare plan.

– Jag tänkte ”Vad är det han behöver?” Och jag tänkte ”Är han inte hungrig och inte trött, då testar vi pottan”.

Det visade sig vara bra tankar. Ofta var de en hjälp att lugna Torild och få honom att må bättre.

Blöja också

Numera babypottas det varje gång Torild vaknar, innan de går ut, när de kommer hem – och i övrigt när det verkar behövas under dagen.

– Jag går mycket på känsla, säger Marie. Ibland känner jag att nu var det ett tag ­sedan. Eller att nu är han lite knorrig och skruvar på sig, nu är det något som bekymrar honom; något som inte är mat och inte sömn. Ju mer vi babypottar, desto mer ­förstår jag av hans inre värld och signaler.

Torild använder blöjor samtidigt som Marie och Jan-Erik babypottar honom.

– Alla som babbypottar gör olika, men jag tror att många gör som vi och kombinerar med blöja, säger Marie.

Ibland har de testat att låta Torild vara blöjfri, men det har gjort Marie orolig.

– Och det är ju inte så bra… När Torild har blöja behöver jag inte behöver vara så vaksam precis hela tiden. Det känns mycket skönare.

Och fast Torild använder blöjor gör babypottningen att det går åt färre blöjor än det annars skulle ha gjort.

– Definitivt, säger Marie. Jag skulle gissa att det bara går åt hälften så många som det gjorde för Gösta när han var i samma ålder. Och det blir inga bajsblöjor alls. Om Torild behöver bajsa håller han sig tills han kommer till pottan.

Ibland missar man signalerna

Jan-Eriks skepsis är som bortblåst. Eftersom det är Marie som är föräldraledig är det också hon som har tagit det största ansvaret för babypottningen. Men Jan-Erik hänger på när han är hemma. Och han gillar det.

– Att jag var skeptisk i början var ju för att jag inte kände till det så mycket. Det var något som inte alla andra gjorde. Men det har ju visat sig att det funkar väldigt bra. Det blir mindre obehagligt och ­mindre äckligt än blöjor. Det är så mycket enklare att bara spola bort bajset, mycket enklare än att göra rent efter en bajsig blöja.

Och som en bonus har nu kommunikationen med Torild blivit mer ömsesidig, säger han.

– Nu är det inte bara jag som springer till pottan med honom när han signalerar, utan han kan faktiskt vänta lite också. Det gör det väldigt enkelt.

Svårt när man inte kan babypotta

Nackdelarna med babypottning är få, tycker Marie och Jan-Erik.

– Man måste naturligtvis lyssna in ­barnet och vara snabb att reagera, säger Jan-Erik. Men vi kör ju med blöjor också, så då finns det egentligen inga nackdelar alls. Ibland missar man signalerna – då får det vara så.

Marie håller med.

– Om det kommer något i blöjan så känns det inte som ett misslyckande. Då är det mer ”Okej, jag var sen på bollen den här gången”, säger hon.

Det svåra, tycker Marie, är när man inte kan hjälpa Torild med hans behov. Det blir så ibland när hon är ute med Torild och inte hittar en toalett när han signalerar.

– Då måste jag låta honom kissa i ­blöjan. Det är inte jobbigt i sig, men eftersom jag ser hans signaler tar det emot att inte alltid kunna hjälpa. Och han ser inte jätteglad ut när det blir blött i blöjan.

Ser det inte som en press

Ibland höjs röster om att tidig potträning i allmänhet, och kanske babypottning i synnerhet, riskerar att lägga ytterligare press på redan pressade småbarnsföräldrar.

– Jag kan förstå det synsättet, men jag ser det inte som en press, säger Marie. Jag ser det som att det handlar om ett tillägg i kommunikationen med ens bebis. Man måste ju ändå byta blöja. Men man ska inte babypotta om man känner att man inte vill.

Man kan föreställa sig att Marie och Jan-Erik har mött många reaktioner från omgivningen, men så är det inte.

– Jag brukar faktiskt inte skylta med det, säger Marie. Jag vet ju att många är skeptiska. Men de som är skeptiska i början brukar vända när de ser att det funkar – och när de ser att det inte handlar om krav och prestation, utan om kommunikation.

Läs också:

Artikeln publicerades i mars 2016.