Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

9 månader – så kan det vara

9 månader, och det nästan sprakar om alla kopplingar som bildas i barnets hjärna! Allt är viktigt för utvecklingen: kramarna, trösten, utforskandet, leken, vilan …

9 månader: Att utforska, att få tröst, att leka och vila – allt är bra för utvecklingen. (Personerna på bilden har inget samband med texten) Foto: Shutterstock
9 månader: Att utforska, att få tröst, att leka och vila – allt är bra för utvecklingen. (Personerna på bilden har inget samband med texten) Foto: Shutterstock

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Denna artikel, och de andra under rubriken ”Så kan det vara …”, har tagits fram i samarbete med en psykolog (Eva Lyberg) och föräldrar till 21 barn från 0 till 6 år.

Psykologen har intervjuats om vad som är aktuellt kring barns utveckling i olika åldrar. Utifrån det har föräldrarna intervjuats om hur de upplever sina barn just nu. Psykologen har därefter tagit del av föräldrarnas berättelser och förklarat varför vissa saker ofta är så typiska i de aktuella åldrarna.

Materialet har bearbetats till två texter om varje ålder; en som porträtterar vart och ett av de 21 barnen  och var i utvecklingen de befinner sig just nu, och en som förklarar orsaker, samband och fördjupar förståelsen för barns utveckling.

För att komma till startsidan om barns utveckling, med länkar till alla "Så kan det vara"-artiklar, klicka här.

Om Jonna, 9 månader

Det händer mycket i Jonnas liv nu. Det första, säger hennes mamma Jessica, är att Jonna har börjat reagera på andra människor – både sådana som är nya för henne och sådana som hon har träffat förut. Hon kan bli ledsen och börja gråta när hon möter andra, och det är nytt.

Det andra är att Jonna numera alltid vill vara nära sina mammor. Hon har jättekoll på var de är någonstans, följer dem hela tiden med blicken och registrerar noga om någon av dem går ut ur rummet. Helst vill hon att de ska vara samlade alla tre, tror Anna, Jonnas andra mamma.

När någon av mammorna kommer hem blir Jonna jätteglad. Då hoppar och studsar hon med hela kroppen och gör små tjut av glädje.

Men Jonna sover oroligt. Hon bökar runt, har svårt att komma till ro och vaknar ofta. Anna, som är föräldraledig, säger att det ibland känns som om hon inte gör annat än att försöka få Jonna att somna. Jonna kan vara jättetrött men ändå inte komma till ro mer än kanske 20 minuter i taget.

Fast allt det här är egentligen undantag, poängterar Anna och Jessica. I grunden är Jonna en nöjd, glad och social bebis som det är lätt att ta hand om, även om det då och då har dykt upp tydligt avgränsade perioder som är mer oroliga och ”klängiga”. Jessica tror att Jonna har tagit utvecklingssteg då. Att världen har ändrat sig för henne och att det säkert kan kännas läskigt.

Samtidigt som det nya kan vara skrämmande verkar det bidra till att skapa sammanhang. För Jonna utvecklas. Om hon till exempel ser en boll rulla iväg förstår hon numera att den fortsätter att rulla även om den försvinner bakom en möbel eller runt ett hörn. Då tittar hon efter bollen åt det hållet.

Jonna har också blivit tydligare i sina uttryck. Om hon vill ha något kan hon sträcka sig mot det, eller kasta sig mot det. Hon kan skrika till, på olika sätt beroende på vad hon vill. Och om hon vill komma upp i famnen visar hon det tydligt genom att dra i någon av sina mammors byxben eller sträcka sig uppåt.

Jonna gillar att upptäcka världen från mammafamnarna. Ibland när hon är i Jessicas famn brukar de stå vid fönstret och titta på det som händer utanför. Jessica följer Jonna och det hon intresserar sig för, eller så pekar hon och berättar: ”Ser du?” Om inget annat är intressant går de till badrummet. Jonna älskar att titta på när vattnet rinner ur de blanka handfatskranarna.

Om Jonna sparkar med benen när hon är i någon av sina mammors famn förstår de att hon vill att de ska röra på sig, inte stå stilla.

Lika tydlig kan Jonna vara på kvällarna, när Anna har sjungit färdigt vaggvisan. Då kan hon ta sin hand mot Annas mun, och då vet Anna att Jonna vill att hon ska fortsätta sjunga.

Bebis 9 månader – så kan det vara
Bebis 9 månader – så kan det vara

Utvecklingen av arbetsminnet gör att barnet nu kan hålla kvar tankar och upplevelser i minnet längre stunder än tidigare. Barnet blir alltmer medvetet om att saker och personer finns fast de inte syns. Men utvecklingen sker inte i ett jämnt, konstant öde. Hjärnan utvecklas, precis som kroppen, ryckvis. Som i ”språng”.

Utvecklingssprång

Det finns en teori om att barn upplever omvärlden som mer otrygg när ett utvecklingssprång inträffar. Man tänker sig att de då får ett större behov av närhet till föräldrarna, och att de kan få svårt att komma till ro. Särskilt under den lätta drömsömnen kan de sova ytligare och vakna oftare.

Barn som känner sig otrygga gör vad de kan för att bli tryggare. Ofta gör de som Jonna: ser till att hålla sig nära föräldrarna, tar inga risker genom att låta andra ta hand om dem. Om de ändå hamnar i en annan vuxenfamn kan de gråta.

När de gråter är det kanske inte för att de är ledsna, utan för att de är rädda att föräldern ska försvinna. Gråten blir en signal till föräldrarna om att barnet behöver få komma till dem för att känna sig tryggt och säkert.

Allt viktigt för utvecklingen

Trygghet är viktigt för barnets utveckling. Egentligen är allt som Jonna och andra bebisar gör viktigt för utvecklingen. Sådant som att gosa, kramas, sjunga och busa. Att utforska omgivningen och vad den egna kroppen kan. Att titta på vatten som rinner, lastbilar som kör på vägen, hundar som nosar och grässtrån som vajar i vinden. Att få tröst, och att få vila när man behöver det.

I utforskandet, leken, trösten och vilan skapas nya kopplingar – synapser – mellan olika nervceller i hjärnan. Kopplingarna är först som smala, knaggliga skogsstigar, men ju mer barnet gör och upplever samma sak, desto stabilare blir de. Till slut är de, bildligt talat, som breda och effektiva motorvägar där signalerna kan färdas snabbt och säkert mellan nervcellerna.

Till startsidan: Barns utveckling 0-6 år

Läs mer:

Barns utveckling – från 7 månader

7 månader – så kan det vara

8 månader – så kan det vara

9 månader – så kan det vara

10 månader – så kan det vara

11 månader – så kan det vara

1 år – så kan det vara

Från 7 månader: Vardagsliv med ditt barn

Från 7 månader: Bra att veta om förskolan

Barns utveckling: 2 – 6 månader

>> Denna text är baserad på delar av Vi Föräldrars stora bok om barn (Bonnier Fakta).

Artikeln publicerades i maj 2018.