Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

11 månader – så kan det vara

För bara ett par månader sedan kanske mycket var läskigt. Så behöver det inte vara längre. För många 11-månadersbebisar är det spännande också, att världen är så stor.

Vid omkring 11 månader har en del bebisar landat i känslan av att världen är stor. De kan känna sig tryggare med det – och till och med tycka att det är härligt.
Vid omkring 11 månader har en del bebisar landat i känslan av att världen är stor. De kan känna sig tryggare med det – och till och med tycka att det är härligt.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Denna artikel, och de andra under rubriken ”Så kan det vara …”, har tagits fram i samarbete med en psykolog (Eva Lyberg) och föräldrar till 21 barn från 0 till 6 år.

Psykologen har intervjuats om vad som är aktuellt kring barns utveckling i olika åldrar. Utifrån det har föräldrarna intervjuats om hur de upplever sina barn just nu. Psykologen har därefter tagit del av föräldrarnas berättelser och förklarat varför vissa saker ofta är så typiska i de aktuella åldrarna.

Materialet har bearbetats till två texter om varje ålder; en som porträtterar vart och ett av de 21 barnen  och var i utvecklingen de befinner sig just nu, och en som förklarar orsaker, samband och fördjupar förståelsen för barns utveckling.

För att komma till startsidan om barns utveckling, med länkar till alla "Så kan det vara"-artiklar, klicka här.

Om Hugo, 11 månader

När Hugo hör musik som han gillar brukar han dra på fullt på radion. Och så dansar han: gungar med kroppen i takt med musiken, klappar händerna, headbangar lite lätt och vickar med huvudet.

Hugo älskar musik och dans. Hans pappa Pål betecknar honom som musikalisk allätare. Bäst gillar han nog ”discodängor”, som Pål säger, men han gillar sånger också, särskilt sådana med rörelser till. Hittills har han mest tittat på när mamma eller pappa har gjort rörelserna till exempelvis Blinka lilla stjärna (”blinkat” genom att öppna och stänga händerna), men nu gör han likadant själv. När hans mamma Sofie sjunger Blinka lilla stjärna tittar Hugo på sin hand och böjer och sträcker på sina fingrar.

Hugo och hans föräldrar har utvecklat en egen buslek, ett slags kombination av Följa John och kurragömma. Ibland är det som om Hugo förstår att det är bus på gång redan av hur föräldrarna låter eller av hur de sätter sig på golvet. Då kryper han snabbt ut i köket och in under kökssoffan. Sofie och Pål låtsas leta efter honom, Hugo smyger fram bakom dem, skrattar, tar tag i deras fötter och väntar på en reaktion – antingen att de säger ”Nej men var det du som hittade oss?”, eller att de kramas och pussas. Eller så vänder Hugo om och vill att Sofie och Pål ska följa efter honom i stället.

Fast allra roligast just nu är att utforska. Om man lyfter upp Hugo i kökssoffan är det som om utsikten därifrån utgör en helt ny värld för honom, berättar Sofie. Som om han tänker ”Å, där är en blomma, den har jag inte sett förut!”

Hugo gillar att upptäcka redan bekanta miljöer ur nya perspektiv. Han gillar att klättra upp i fåtöljer och se efter hur det ser ut bakom dem. Och allt ska undersökas. Om man doppar handen i gröten, vad händer då? Om man stoppar skeden i vattenglaset och rör runt lite? Ugnsluckan, vad finns bakom den? Och kastrullen som man brukar lägga saker i – om den är upp och ner, kan man ställa något på den då?

Hugo vet vad han vill och han hittar ofta nya vägar att nå sina mål. Han gillar till exempel att bada, och om det dröjer för länge mellan gångerna kan han gå fram till badkaret och ropa på Sofie och Pål. Han gillar att vara ute också, men han gillar inte att ta på sig kläder. Ibland när han ser en förälder ta fram ytterkläderna kryper han snabbt till ytterdörren med ett leende, som för att säga ”Jag kan gå ut utan overall”.

Om Hugo är plasksugen kan han få mamma och pappa att tro att han är törstig genom att peka på vattenglaset, luta sig framåt och öppna munnen lite – men precis innan vattenglaset når hans mun kan det i ilfart komma en liten hand farande ner i glaset, och sedan är det bara plask, plask ... 
Eller så visar han att han vill gosa när man sitter i soffan – men efter en minikram visar det sig att han egentligen vill använda mamma eller pappa som språngbräda för att komma åt den åtråvärda fjärrkontrollen.

Han är finurlig, Hugo, konstaterar Sofie.

Bebis 11 månader – så kan det vara
Bebis 11 månader – så kan det vara

För en tid sedan var det kanske svårt att komma till ro. Kanske så där så att ingenting kändes riktigt bra, som om världen bara var stor och läskig. Nu kan det i så fall vara annorlunda. Vid omkring 11 månaders ålder har en del bebisar landat i känslan av att världen är stor. De kan känna sig tryggare med det – och till och med tycka att det är härligt. För samtidigt som världen är stor är den ju också ett spännande ställe att vara på.

Hugo är nyfiken på det mesta. Så är det ofta i hans ålder. Mot slutet av första året är många barn som små forskare som ägnar mycket tid och energi åt att förstå hur saker och ting fungerar. Och precis som forskaren prövar barnet olika hypoteser: Om man gör si, kan det bli så då? Förr eller senare blir det kanske som barnet har tänkt sig. Men det räcker inte med att bara pröva en gång. Precis som forskaren måste barnet upprepa experimentet, se om det ger samma resultat även nästa gång, och nästa ...

Leken är grunden för lärandet, sägs det. Hugo visar hur det kan funka. Han gömmer sig för mamma och pappa, klättrar upp i fåtöljer, kryper in under kökssoffan, snurrar runt med skeden i vattenglaset och försöker komma åt fjärrkontrollen på bordet. Det är lek. Lustfylld lek. Och samtidigt finns det inget bättre sätt att närma sig begrepp som bakom (fåtöljen), under (kökssoffan), på (bordet), i (vattenglaset) – och att experimentera med kunskapen om att saker finns fast de inte syns (kurragömmaleken).

När mamma eller pappa går till hallen och tar fram overallen är det dags att gå ut, har Hugo lärt sig. Och han vet att först går man in i badrummet, sedan häller man vatten i badkaret, därefter kan man bada. Han har börjat förstå att enskilda handlingar kan hänga ihop med varandra, och att vissa av dem brukar ske i en viss ordning.

Denna nya kunskap kan han lägga ihop med vetskapen om att andra människor, precis som han själv, har ett eget inre liv. När han går in i badrummet och signalerar att han vill bada visar han att han förstår att han kan påverka andra människors handlingar. Och trots att han ännu inte kan prata kan han kommunicera på ett sätt som gör att föräldrarna förstår.

Till startsidan: Barns utveckling 0-6 år

Läs mer:

Barns utveckling – från 7 månader

7 månader – så kan det vara

8 månader – så kan det vara

9 månader – så kan det vara

10 månader – så kan det vara

11 månader – så kan det vara

1 år – så kan det vara

Från 7 månader: Vardagsliv med ditt barn

Från 7 månader: Bra att veta om förskolan

Barns utveckling: 2 – 6 månader

>> Denna text är baserad på delar av Vi Föräldrars stora bok om barn (Bonnier Fakta).

Artikeln publicerades i maj 2016.