Rädd för att barnet ska sätta i halsen? Logopedens råd

Många föräldrar oroar sig för att barnet ska sätta i halsen. Kan man göra något för att minska risken? Vi pratar med logopeden Kajsa Lamm.

Små barn utforskar världen genom munnen. Ibland handlar det om sådant som är ätbart, ibland om leksaker, små stenar eller annat som man som vuxen aldrig skulle drömma om att stoppa i sig. Men barnet har märkt att tungan är fenomenal på att undersöka okända föremål, så varför inte utnyttja den?! Allt som oftast går det bra, men om oturen är framme kan barnet sätta i halsen så allvarligt att hen inte får luft.

När små barn i Sverige behöver akutvård på grund av en olycka är kvävningstillbud ett av de vanligaste fyra skälen*. Det är viktigt att inte förlamas av oro för att det värsta ska hända. Kom istället ihåg alla tusentals små barntuggor som görs varje dag, och som hamnar precis där de ska.

Minska risken att sätta i halsen

Det finns en hel del man kan göra för att minska risken för tillbud. Som så ofta när det handlar om barn gäller det att ligga steget före. Till exempel är det jättebra att identifiera och plocka bort småsaker i hemmet innan bebisen lärt sig krypa och fått koll på pincettgreppet. En testcylinder (se faktaruta längre ner) är bra att ha till hjälp. Mer kunskap kan också hjälpa till att tygla oron.

Att hosta till när man satt kaffet – eller bröstmjölken – i vrångstrupen, är inte farligt utan tvärtom ett tecken på att man har bra känslighet i svalget och ingången till luftstrupen.

Är oron för att barn ska sätta i halsen befogad?
– Att sätta i halsen gör vi ju alla lite då och då, och det är för det mesta bara något som tillhör livet, säger Kajsa Lamm, logoped och expert på barns ätande samt doktorand vid Lunds universitet.

Kajsa Lamm, logoped och expert på barns ätande

Kajsa Lamm är logoped och expert på barns ätande.

– Det är om det kommer en bit ned i luftstrupen som det kan vara farligt, och den oron kan jag förstå. Men livet med barn är ju byggd på oro, till viss del, så man måste härda ut.

I ätutvecklingen ingår att barnet ska lära sig koordinera andning och sväljning. Samtidigt ska bebisen också fixa att bearbeta maten i munnen och forsla den bakåt så att den kommer på rätt ställe för att kunna sväljas ned.

Det är många muskler och nerver som ska samarbeta, så det är inte konstigt att det blir lite tokigt ibland, spädbarn kan till exempel sätta saliv i halsen och kanske skrämma slag på sina föräldrar. Men det tillhör barnets utveckling. Successivt lär de sig hur allt ska gå till.

– Däremot ska man vara vaksam på om barnet har så stora svårigheter att det hindrar tillväxten, eller att måltiderna blir orimligt långa och krångliga. Då ber man om hjälp hos bvc eller en logoped.

Inte ge mat i fel storlek

Vad kan man göra för att förhindra att barn sätter i halsen?
– Man kan inte förhindra helt att barnet sätter i halsen under sin ätutveckling, det går inte. Men man kan minska risken för ett luftvägsstopp genom att inte ge mat som är i fel storlek.

Med fel storlek menar Kajsa Lamm exempelvis allt som är lite runt och kan bilda en propp.

– Se till att skära korv på längden och köttbullar i kvartar. Och lämna aldrig ett litet barn ensamt att äta, säger hon.

Hon varnar även för att låta små barn gå omkring och äta, eller äta i bilen.

Hur kan man tänka om man är rädd för att bebisen ska sätta i halsen?
– Man behöver tänka på att ens egna rädslor inte får stå i vägen för barnets utveckling. På samma sätt som friska barn inte ska ha en ”lära-gå-hjälm”, så kan man heller inte linda in barns ätutveckling i bomull.

Det är, menar Kajsa Lamm, viktigt att skilja mellan klökning, det vill säga när barnet kväljs, och att sätta i halsen, det vill säga när något åker ner mot luftstrupen.

– Det är två helt olika saker. Att klökas är en helt naturlig och viktig del av ätutvecklingen, och det är det faktiskt i viss mån också att sätta i halsen. Barn har en mer lättutlöst kvälj- och kräkreflex som ihop med bland annat hostreflexen fungerar som ett försvar mot att barnet ska sätta i halsen.

Det här är klökreflexen
Klökreflexen, eller kväljreflexen, är olika stark hos olika barn. Små barns kväljreflex utlöses relativt långt fram på tungan och den behöver tränas för att flyttas bakåt. Det sker gradvis i samband med att barnet stoppar olika saker i munnen, som leksaker, bitringar och mat. Fast föda retar kväljreflexen mer än mat puréform och det är därför det är en så stor utmaning för vissa barn. Tillsammans med host- och kräkreflexen fungerar klökreflexen som ett försvar mot att sätta i halsen.

Gillar inte bitar i maten

Vad gör man om bebisen protesterar eller kräks om det är minsta lilla bit i maten?
– Man provar igen! Skämt åsido: kom ihåg att ätinlärning ser olika ut från barn till barn. Det som funkar för grannens 6- månadersbebis kanske är alldeles för komplicerat för din 8- månadersbebis, rent oralmotoriskt.

Förutom motoriken kan också sensoriken, det vill säga det barnet upplever med sina sinnen, vara ett problem. Att få ihop alla sinnesintryck i munnen kan vara en stor utmaning.

– Jag brukar säga att barn har svårt att träna på flera saker samtidigt, så förändra inte både smak och konsistens på samma gång när du ska introducera en ny konsistens. Smyg in bitarna, det måste vara så omärkligt att det nästan inte är någon skillnad från dag till dag. Men efter ett par veckor – eller mer, alla barn är olika – kanske det plötsligt fungerar att äta grovt blomkålsmos.

Ett annat tips är att ge bebisen mat att hålla i handen och gnaga på. Sådant som inte faller sönder i läskiga bitar i barnets mun, utan som ger träning och stimulans utan att vara obehagligt.

– Hela bitar kött som är för stora att stoppa in i munnen, rå broccoli eller en seg skalk av ett gott surdegsbröd är bra mat att öva på.

Hur länge kan man fortsätta att finmixa maten?
– Så länge som det behövs, det går inte att tvinga barn att äta något de inte är bekväma med.

Det finns barn som hellre går hungriga än äter något som är för svårt.

– Det handlar inte om att bebisen inte vill – det handlar om att bebisen inte kan. Och då måste man få chans att öva, och lära sig i sin egen takt. Men det är himla viktigt att man provar lite med andra konsistenser då och då, så man inte plötsligt sitter där med en 2-åring som bara äter mixad mat.

– Om man fortfarande måste finmixa all mat i 8–10-månadersåldern tycker jag definitivt att man ska ta hjälp, så att barnet inte fastnar i ätutvecklingen. Och se till att någon kollar så att barnet kan använda sin tunga ordentligt. Tungan måste nå uppåt och ordentligt åt sidan i munnen, inte bara ner och ut på underläppen.

Är mjuk mat, som majskrokar och smörgåsrån, alltid ”säker”?
– Nja, om barnet proppar in en massa mat i munnen och inte sväljer undan, eller har svårt att bearbeta maten och liksom samlar på sig i munnen, så finns en risk att det blir en väldigt stor tugga att försöka svälja ner.

– Kolla att barnet har tuggat klart innan du ger nästa bit, och se till att barnet får skölja ned allt med en slurk vätska. Och över lag, ät tillsammans – bebisar älskar att spegla sig i sina föräldrar och andra som de känner väl, att härmas och göra stora glada miner medan de lär sig allt det nya – det är ljuvligt roligt!

*Förutom kvävning är höga fall, ­exempelvis från skötbord, klämskador och brännskador de vanligaste orsakerna till att små barn behöver söka akutvård efter en olycka.

Barnsäkra hemma med en testcylinder

Testcylinder eller smådelscylinder.

Foto: Öyvind Lund/lund@fotografiska.com Konsumentverket

Tillräckligt liten för att slinka igenom testcylindern? Då kan den också fastna i barnets hals.

Det är inte bara mat som kan fastna i halsen utan alla möjliga små spännande saker som finns i ett hem: kylskåpsmagneter som ramlat ner på golvet, storasyskonens legobitar, pärlor, nycklar, hårspännen – ja, hemmet är fullt av småsaker som ett litet barn gärna undersöker med munnen.

Med hjälp av en testcylinder kan du gå igenom hemmets småprylar och försöka se till att de som ryms i cylindern inte ligger framme. Allt som ryms i cylindern kan fastna i halsen på barn under 3 år. En testcylinder kan köpas på apoteket för ett par tior eller beställas från exempelvis homesafety.se. På vissa ställen kan man få en testcylinder på bvc eller hos kommunens konsumentvägledning.

Lämna gärna en testcylinder hos far- och morföräldrar eller andra som tar hand om barnet då och då. För den som inte lever med ett litet barn i vardagen är det så lätt att glömma vilka faror som kan finnas. Låt gärna äldre syskon hjälpa till att se om småsaker kan vara farliga för familjens yngsta. Ju fler ögon som kan identifiera de små farligheterna, desto bättre!


Råd för att förhindra att barnet sätter i halsen

  1. Se till att barnet sitter upprätt när det är dags att äta.
  2. Lämna aldrig barnet utan uppsikt med maten.
  3. Dela korv på längden, inte på tvären och servera inte saker som är glatta och runda, som exempelvis hela vindruvor, oliver, jordnötter eller minitomater.
  4. Om bebisen bara kväljs, alltså inte sätter i halsen, avvakta och se vad som händer i stället för att rusa upp direkt. Annars kan bebisen bli rädd, dra efter andan – och sätta i halsen på riktigt.
  5. Undvik att ge mat i vagnen eller bilen. Ett litet gupp eller en oväntad manöver i samband med att barnet sväljer kan få förödande konsekvenser.
  6. Gå en kurs i hjärt- lungräddning så att du vet vad du ska göra om olyckan är framme. På bvc brukar viss genomgång göras. Röda Korset och andra aktörer ordnar regelbundet barnsäkerhetskurser där man inte bara lär sig om andningstillbud utan även får lära sig vad man ska göra vid andra olycksfall där barn är inblandade.

 

FAKTA OM INTERVJUPERSONEN
Kajsa Lamm är logoped och expert på barns ätande, doktorand vid Lunds universitet, flitigt anlitad föreläsare och författare till böckerna När ditt barn inte äter – praktiska råd för att hitta matlusten, Stora boken om barn och mat (tillsammans med Ann Fernholm), och Barn med ätsvårigheter – förhållningssätt och råd till förskolan.
FAKTA OM ARTIKELSKRIBENTEN
Sara Ask är Vi Föräldrars barndietist och författare till flera böcker, bland annat Första hjälpen vid matbordet –  om barns matkrångel, näringsbehov och smakfavoriter och Bli vän med sockret – att överleva i sötsaksdjungeln med en stenåldershjärna.

Läs också: Burkmat med bitar – inte alltid poppis