Psykisk ohälsa hos föräldrar – hur påverkas barn?

När föräldrar mår psykiskt dåligt kan barn fara illa. Så hur kan man skydda sitt barn om man är deprimerad, har ångest eller annan psykisk ohälsa? Vi frågade forskaren Jennifer Strand och psykologen Malin Bergström.

Hoppa direkt till intervjun med psykolog Malin Bergström? Klicka här!

3 saker föräldrar med psykisk ohälsa kan göra

Föräldrar med ångest, depression och andra psykiska besvär kan ha svårt att uppfatta sina barns signaler och tillgodose deras behov.

Jennifer Strand, docent i psykologi, Göteborgs universitet, forskar om psykisk ohälsa hos föräldrar.

Jennifer Strand, docent i psykologi, Göteborgs universitet, forskar om psykisk ohälsa hos föräldrar.

– Vi vet, från en mängd forskning, att psykisk ohälsa påverkar vår förmåga att som föräldrar vara närvarande med våra barn, och även vår möjlighet att tillgodose barnens praktiska behov, som till exempel att orka följa med till fotbollsträningen eller någon annan aktivitet, säger Jennifer Strand, docent i psykologi vid Göteborgs universitet.

Psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp som bland annat används för depression, ångest och utmattningssyndrom, men även svårare tillstånd som bipolär sjukdom, schizofreni och andra psykossjukdomar.
Ungefär ett barn av tio har en förälder med psykisk ohälsa. Om man ser till barnets hela uppväxtperiod är siffran högre.
Källa: Jennifer Strand, docent vid Göteborgs universitet

De barn som lever i familjer med psykisk ohälsa kan uppleva tillvaron som oförutsägbar och svår att förstå.

Men man kan göra en hel del som minskar risken för att ens barn ska fara illa om man mår psykiskt dåligt:

1. Ta emot hjälp

Bild tagen uppifrån på ett runt bord, två personer sitter mittemot varandra med varsin kopp kaffe och pratar.

Foto: Joshua Ness/Unsplash

Att berätta att man mår psykiskt dåligt kan leda till ett erbjudande om hjälp.

Forskning har visat att det har stor betydelse om barn har flera vuxna att vända sig till. Därför är det viktigt att be om – eller ta emot – hjälp, säger Jennifer Strand.

– Man kan släppa in andra människor, till exempel den andra föräldern eller barnets mor- och farföräldrar, och låta dem ta mer ansvar för barnet. Man kan också prata med föräldrar till barnets kompisar, förklara att man mår dåligt – och ta emot hjälp när den erbjuds. Kanske erbjuder de andra föräldrarna till exempel att ens barn kan leka hemma hos dem, med deras barn.

Vi är inte alltid så bra på att be om hjälp.

– Vi tycker att vi ska klara så oerhört mycket som föräldrar, men det gör vi inte alltid. Därför skulle det vara bra om vi, istället för att försöka leva upp till att vara den perfekta föräldern, kunde säga som det är och be om stöd och hjälp när vi behöver det. För perfekt är ingen. Och ingen kan rå för att man är psykiskt sjuk, men man kan påverka hur man hanterar det och söka hjälp och stöd istället för att skämmas.

2. Låt barnen leva på samma sätt som tidigare

Forskning visar också att det är positivt om barn så mycket som möjligt kan fortsätta leva på det sätt de är vana vid, säger Jennifer Strand.

– Det är bra om de kan fortsätta med de aktiviteter de har. Och kanske till och med att de börjar med någon ny fritidsaktivitet tillsammans med kompisar från förskolan eller fritids, att de stärks i att vara barn istället för att bara vara hemma med en förälder, eller två föräldrar, som mår dåligt.

Kan det inte vara svårt att orka följa med barnet till fritidsaktiviteter om man som förälder mår dåligt?

– Jo. Det är därför det är så viktigt att berätta hur man mår för andra föräldrar, och kanske för sjukvården. Kanske man då kan hitta lösningar som gör att barnet kan fortsätta med sin aktivitet. För det är mycket bättre att hitta sådan hjälp än att säga till barnet att man inte orkar, eller att bara inte låta barnet vara med på aktiviteten längre. Så man får stå ut med att det är jobbigt att berätta och be om hjälp, man får försöka ha barnets bästa i fokus.

3. Prata med barn om psykisk ohälsa

När en förälder har psykisk ohälsa är det viktigt att prata om det med barnet.

– För det går inte att dölja, säger Jennifer Strand. Barn märker om något är annorlunda, så det bästa är om man på en inte alltför detaljerad nivå kan berätta något om vad som har hänt och hur man mår.

Det är förstås skillnad på att berätta för ett litet barn och för ett barn som kanske är 8 år, eller för en tonåring. Och det kan vara svårare att berätta att man har en psykossjukdom än att man har en utmattningssjukdom. Men man behöver inte vara mer detaljerad än nödvändigt, tror hon.

– Det viktiga är att man inte försöker dölja hur man mår och stänger barnet ute, utan att man istället sätter ord på vad barnet ser. Man kan till exempel säga: ”Du kanske har sett att jag är lite trött och inte orkar så mycket nu? Att jag sover så mycket?” eller: ”Du kanske har märkt att jag är ledsen och gråter mycket nu?” Och kanske lägga till: ”Det beror på att jag inte mår så bra. Jag ska ta hjälp av andra vuxna för att må bättre” – för att bekräfta det barnet ser, för att ge barnet hopp om att det kan bli bättre, och för att barn inte ska behöva känna att föräldrars mående är deras ansvar.

Till lite äldre barn är det bra att säga som det är, anser Jennifer Strand.

– Barnet behöver veta, och det kan vara bra för barnet om det är föräldern som sätter ord på sjukdomen och förklarar. Då får man en chans att prata om det också. Sedan är det alltid bra att säga till barnet att det ska fråga om det undrar något. Det är viktigt att föräldern signalerar att det är okej att prata om den psykiska ohälsan.

Föräldrar som är inskrivna i psykiatrin kan ibland få stödsamtal kring hur man kan prata med sitt barn om sin psykiska ohälsa.

Må dåligt över psykisk ohälsa

Många föräldrar med psykisk ohälsa upplever en väldig oro för sina barn.

– Men barn är väldigt anpassningsbara, säger Jennifer Strand. Det är fel att säga att de inte påverkas av hur deras föräldrar mår, men de klarar av mycket. Så det måste inte bli så att barnet också kommer att må dåligt bara för att man gör det som förälder. Det beror väldigt mycket på hur den psykiska ohälsan hanteras i familjen, hur man pratar med barnet och vilket stöd som finns omkring barnet. Man behöver, så gott det går, försöka öppna upp familjen för att få stöd.

Tungt vara medförälder

Att vara medförälder till en förälder som mår dåligt är ofta tungt, säger Jennifer Strand.

– Det finns inte så mycket forskning om det, men att vara medförälder innebär ofta ett ökat ansvar och en ökad belastning. Det kan vara svårt att orka med, vilket kan visa sig både hemma och på jobbet. Det kan också orsaka konflikter och vara slitsamt för relationen.

Om föräldrarna inte bor ihop är det viktigt att de upprätthåller kommunikationen, och ofta också att de gör vad de kan för att förbättra den, anser hon.

– Medföräldern behöver känna sig trygg med att barnet har det bra hos den förälder som mår dåligt, och om medföräldern inte är trygg med det får man försöka lösa det. Kanske barnet i perioder kan vara lite mer hos den förälder som inte är sjuk, eller kanske man kan träffas allihop i familjen lite oftare. Och det beror förstås på relationen, men ibland kanske den icke sjuka föräldern kan komma hem till den andra föräldern och laga mat, och kanske kan hen vara den som tar ett större ansvar och går på föräldramöten och följer med barnet till aktiviteter.

Samtidigt är det viktigt att den icke sjuka föräldern orkar med och inte också blir sjuk.

– Så för att inte behöva bära hela ansvaret själv kan även den förälder som inte mår psykiskt dåligt behöva be om hjälp av människor som finns runt omkring, säger Jennifer Strand.


Psykolog Malin Bergström: Medföräldrar behöver ta förstaplatsen

Bild tagen bakifrån på pappa i t-shirt som bär ett litet barn.

Foto: Kelly Sikkema/Unsplash

Du som har en medförälder som mår psykiskt dåligt: Nu är det viktigt att du kliver in och tar förstaplatsen, säger psykolog Malin Bergström.

Du som har en medförälder som mår psykiskt dåligt: Nu behöver du ta huvudansvaret för ert barn, säger psykolog Malin Bergström.

Inte nog med att må psykiskt dåligt och oroa sig för sin hälsa. Är man förälder oroar man sig ofta dessutom för hur ens barn ska påverkas.

– Kärleken till barnet störs inte. Insikten om barnets behov av omvårdnad och rutiner finns ofta där också. Men när man mår dåligt kan man tappa en del förmågor, även om det bara är för en kort tid. Vid sidan av bristande ork och förmåga att få vardagen att rulla kan man också få tendenser att dra sig undan sitt barn, att inte möta barnets blick, att inte le det där stora leendet – och det är precis sådant som är negativa konsekvenser för barn, säger Vi Föräldrars barnpsykolog Malin Bergström.

Barnpsykolog Malin Bergström svarar en mamma som är nedstämd.

Foto: Stefan Tell

Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet.

Barns psykologiska miljö utgörs av föräldrarnas inre, brukar hon säga. Och föräldrars inre funkar inte alltid som det brukar när de har psykisk ohälsa. En studie har till exempel visat att deprimerade föräldrar kan vara som fångade i sitt eget inre.

– Föräldrarna kunde inte följa barnets blick och säga saker som ”Titta myran!”. De var helt uppslukade av sig själva och tenderade att tolka barnets beteende negativt, berättar Malin Bergström.

– En annan studie visade att man som förälder läser mindre för sitt barn om man är deppig, att man får svårare för rutiner och att man blir mer argsint mot barnen.

Båda studierna utfördes på pappor, men det finns flera studier med mammor som visar samma mönster.

– Det här gäller alla föräldrar, oavsett kön, säger Malin Bergström.

Upptäcka mammor med depression

I Sverige använder barnhälsovården en självskattningsskala för att upptäcka tecken på depression hos nyblivna mammor*.

– Det beror på att föräldrars psykiska ohälsa inte bara drabbar en själv utan även barnet – och i och med det drabbar det ju också en själv så mycket hårdare, för man vill ju göra allt för sitt barn. Men den viljan är också en väldigt positiv drivkraft för att använda den energi och kraft man har åt barnet, säger Malin Bergström.

– Om man har ett litet barn kan det handla om små saker som att, om man för en liten stund orkar vara delaktig i barnets upplevelse, killa och kittla lite på barnets mage. Kanske man, åtminstone under någon del av dagen, orkar följa barnets behov. Om man har ett förskolebarn kanske man ibland orkar med en jaga-lek.

Medföräldern behöver ta större ansvar

Att våga ta hjälp av andra i föräldra- och vuxenskapet är viktigt. Viktigt är det också att ens medförälder, om man har en, tar ett rejält kliv framåt, säger Malin Bergström.

– Jag har träffat så många mammor med psykisk ohälsa som har varit hemma med barn – och haft partners som gått iväg till jobbet och tänkt att det löser sig.

– Men det jag skulle vilja säga till dig som har en medförälder som mår psykiskt dåligt är: Nu är det otroligt viktigt att du skakar av dig allt annat och kliver in och tar förstaplatsen – för ditt barns, din sjuka medförälders och er relations skull. För det är inte bara att det kan vara oförutsägbart och skrämmande för barn att ha en förälder med psykisk ohälsa utan också att barnet inte får ett av sina allra mest grundläggande behov tillgodosett, nämligen att bli speglad av en annan människa.

Den förälder som mår psykiskt dåligt ska helst inte behöva fokusera på mer än två saker, menar Malin Bergström:

  • Att bli frisk.
  • Att få så goda förutsättningar som möjligt för att vara en bra förälder (vilket i den här situationen betyder att få stöd och avlastning).

– Och man ska veta att det finns hjälp. Både för en själv som enskild förälder och för hela familjen finns det hjälp att få (se faktaruta längre ner i artikeln, redaktionens kommentar).

Barn har rätt till sin friskaste förälder

Att bli befriad från huvudansvar, eller medansvar, kan vara svårt för den som mår psykiskt dåligt. Det kan kännas som en smärtsam bekräftelse på att man inte räcker till som förälder. Innan man som medförälder tar ett större ansvar är det därför viktigt att prata om det, tycker Malin Bergström.

– Däremot är det viktigt att man inte backar av hänsyn till sin sjuka medförälder. Trots sin lojalitet med hen måste lojaliteten med barnet ändå komma först. Och barnet har rätt till sin friskaste förälder, säger hon.

Psykisk ohälsa påverkar hela familjen

När någon drabbas av psykisk ohälsa påverkas hela familjen.

– Det kan bli en väldigt tung stämning i hela hemmet. Därför behöver man som medförälder också ta hand om sig själv, säger Malin Bergström.

– Och man ska veta att det här går över. Även om vi inom vården inte alltid kan bota så kan vi lindra. Det gör att man som förälder med psykisk ohälsa får alla chanser att hämta igen det här med sitt barn senare – för man kan faktiskt börja om i föräldraskapet.

Ibland skäms man som föräldrar över att må dåligt. Och ibland kan ens ångestfyllda hjärna få fantasier om att man inte duger som förälder, och kanske om att ens barn ska bli omhändertaget. Då behöver man veta att det inte är så man tänker och tycker inom vården, säger Malin Bergström.

– Vi vill stötta föräldrar att orka vara de bästa föräldrarna för sina barn, och vi vill hjälpa dem att tänka kring hur de kan få avlastning, så att alla i familjen kan må bättre. Och man kan inte nog påpeka hur positivt det är för oss i vården när föräldrar berättar att de inte mår bra. Det är ju en signal för oss att hjälpa till och göra det vi finns där för.

* Då och då höjs röster om att även nyblivna pappor bör screenas för depression på bvc, men än så länge gäller detta bara nyblivna mammor.

Läs också: Psykisk ohälsa ökar bland barn och unga – kan vi göra något?

HÄR FINNS HJÄLP 

Mår du psykiskt dåligt och väntar barn? Ofta finns det hjälp att få via barnmorskemottagningen.

Mår du psykiskt dåligt och är förälder till ett barn som ännu inte har börjat i skolan, eller mår din medförälder dåligt? Ofta finns det hjälp att få via bvc.

Hjälp och stöd finns också via

  • socialtjänsten i din kommun (som bland annat brukar kunna erbjuda föräldrastöd i olika former)
  • den psykiatriska öppenvården (som ibland också kan erbjuda anhöriggrupper)
  • din vårdcentral
  • stiftelser och organisationer som erbjuder föräldrastöd och föräldragrupper (vilka som finns varierar från kommun till kommun)

Källor: Jennifer Strand och Malin Bergström

Jennifer Strand är docent i psykologi vid Göteborgs universitet. Hon har just avslutat ett fyraårigt forskningsprojekt om allvarlig psykisk ohälsa hos föräldrar och om barn till föräldrar med psykisk ohälsa.

Malin Bergström är psykolog och docent med lång erfarenhet inom barnhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon svarar också på läsarfrågor på Viföräldrar.se

FRI TILLGÅNG TILL ALLT PÅ VIFÖRÄLDRAR.SE

Las mer och bli medlem_knapp

Lär dig mer om vad barn behöver för att må bra!

Genom att klicka på "prenumerera" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Tack! Din mejladress är nu registrerad.

Oj då, något gick fel! Försök igen senare eller kontakta webbredaktören om problemet kvarstår.