Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

18 månader – så kan det vara

Barnet lär genom att härma: kanske gå som pappa, spela gitarr eller prata i telefon som mamma. Och nu förstår barnet att en del saker är på låtsas. Det gör att leken utvecklas.

Mamma spelar gitarr, då gör jag det också … Små barn lär sig förstå sin kultur genom att härma. (Barnet på bilden har inget samband med texten) Foto: Shutterstock
Mamma spelar gitarr, då gör jag det också … Små barn lär sig förstå sin kultur genom att härma. (Barnet på bilden har inget samband med texten) Foto: Shutterstock

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Denna artikel, och de andra under rubriken ”Så kan det vara …”, har tagits fram i samarbete med en psykolog (Eva Lyberg) och föräldrar till 21 barn från 0 till 6 år.

Psykologen har intervjuats om vad som är aktuellt kring barns utveckling i olika åldrar. Utifrån det har föräldrarna intervjuats om hur de upplever sina barn just nu. Psykologen har därefter tagit del av föräldrarnas berättelser och förklarat varför vissa saker ofta är så typiska i de aktuella åldrarna.

Materialet har bearbetats till två texter om varje ålder; en som porträtterar vart och ett av de 21 barnen  och var i utvecklingen de befinner sig just nu, och en som förklarar orsaker, samband och fördjupar förståelsen för barns utveckling.

För att komma till startsidan om barns utveckling, med länkar till alla "Så kan det vara"-artiklar, klicka här.

Om Sigge, 18 månader

Sigge har börjat i förskolan. Att bli lämnad där är helt okej, tycker han: en hejdå-puss på mamma eller pappa och systrarna, sedan går han iväg och leker.

Sigge trivs i förskolan. Allra roligast är sandlådan. Där kan han sitta länge och gräva upp sand med spade och hälla sand i hink, om och om igen. När hinken är full häller han ut sanden och börjar om från början igen, helt uppslukad av sin lek.

Det enda som möjligen kan konkurrera med sand är vatten. Sigge älskar att plaska i vattenpölar och känna på vatten med fingrarna, eller att skopa upp vatten med en hink och hälla över det i en annan hink. Hemma söker han sig ofta till badrummet. Han klättrar upp på toalettstolen, lutar sig över handfatet, sätter på vattnet och leker med det. När han badar med sina storasystrar brukar han känna med handen hur vattnet rinner från kranen.

Sigge är ständigt i rörelse, ofta på väg från ett rum till ett annat och gärna mer springande än gående. Mycket handlar om att utforska. I lekparken rör han sig numera inom ganska stora områden. Ibland checkar han av så att mamma eller pappa inte är för långt borta, men hans föräldrar tycker att han verkar vara trygg och självständig.

Självständighet i kombination med upptäckarlusta kräver övervakning, och Sigge har många som håller koll på honom. Om inte mamma eller pappa är i närheten brukar storasystrarna rycka in. De ropar på föräldrarna när de ser Sigge sitta på köksbordet – han har för vana att klättra upp dit ibland, om han till exempel vill undersöka hushållspappersrullen närmare.

Än så länge säger Sigge inte så många ord. Det är mest mamma, pappa, tack, dä! – och sa han inte bäpple igår, när han stod vid fruktskålen? Men han pratar mycket på sitt eget språk, och han kommunicerar med ljud och kroppsspråk. Det går inte att undgå att märka vad han vill, och numera ger han sig sällan förrän han har fått det.

Att Sigge förstår alltmer är tydligt. Om mamma eller pappa säger ”Nu byter vi blöja” går han till skötbordet, om de säger ”Nu ska vi bada” går han till badkaret. Och om Sigge står vid en blomkruka och slänger jord på golvet slutar han om han blir tillsagd att göra det – men hans pappa Ulrik tycker att det verkar som om Sigge egentligen vill slänga jord en sista gång innan han slutar. Han liksom rycker till i kroppen, som om han får en impuls att ändå fortsätta.

Härmning är också något som Sigge ägnar sig mycket åt. Om hans mamma Ida viskar gör Sigge det också, om hon snyter sig vill han också göra det. Och om hon säger ett visst ord försöker han härma ljudet. Då upprepar Ida ljudet, och så härmar de varandra, fram och tillbaka.

Barn 18 månader – så kan det vara
Barn 18 månader – så kan det vara

Saker kan vara på riktigt och saker kan vara på låtsas – sådant börjar man förstå när man är 18 månader, och det underlättar när språket ska erövras. Ord är ju symboler. Ta bäpple, till exempel, som Sigge säger – Sigge vet att det är benämningen på den där rödgröna frukten som han älskar, och han vet att andra också vet det. Om man säger bäpple behöver det inte ens finnas ett äpple i närheten för att mamma och pappa ska förstå vad man vill ha. Väldigt praktiskt!

Barn i den här åldern har stor nytta av sin nyvunna symboliseringsförmåga – inte bara när det gäller att förstå och börja använda språket, utan i leken också. Med hjälp av symboliseringsförmågan kan dockan bli en bebis som behöver tröst, pinnen en sopborste som vispar bort barr från skogsstigen – och man kan låtsasdricka vatten ur en plastmugg, fast muggen i verkligheten är alldeles tom.

Många barn i den här åldern ägnar mycket tid åt att härma personer i sin omgivning. Att förstå den kultur man är född in i är en viktig uppgift: Hur gör man som människa, i just den här miljön? Ofta studeras beteenden i detalj och utförs sedan med nästan komisk exakthet. Barnet kanske går som pappa, pratar i telefon som mamma ...

Vid 18 månaders ålder är man mitt i en intensiv utvecklingsperiod. Det kan märkas på olika sätt. Sigge riktar en stor del av sin uppmärksamhet utåt. Han leker, utforskar och beger sig iväg på små miniupptäcktsfärder alldeles på egen hand. Många gör så. De är nästan ständigt i rörelse, nästan ständigt på väg.

Än är impulskontrollen inte så väl utvecklad. Ordet nej används visserligen ofta av barnet självt från ungefär 18 månaders ålder, men det är en helt annan sak än att till exempel styra sig själv till att sluta kasta ut sand från blomkrukan när föräldrarna säger till.

Nyfikenheten och upptäckarlusten styr, och all aktivitet ger nya erfarenheter och upplevelser. Då är det inte så konstigt om nätterna blir lite oroliga. Så kan det ju vara även för oss vuxna när vi får många intryck, till exempel om vi just har börjat på ett nytt jobb eller är på ett för oss nytt resmål.

I perioder av intensiv utveckling blir många barn extra beroende av sina föräldrar eller andra trygga personer.

Till startsidan: Barns utveckling 0-6 år

Läs mer:

Barns utveckling: Från 18 månader

Att ha ett barn som är ett och ett halvt år – vad är svårast och vad är bäst? Föräldrar berättar

2 år – så kan det vara

Från 18 månader: Vardagsliv med ditt barn

Barns utveckling: Från 7 månader

>> Denna text är baserad på delar av Vi Föräldrars stora bok om barn (Bonnier Fakta).

Artikeln publicerades i maj 2016.