Har ditt barn blivit en tweenie?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Det började med egna hemnycklar. Sedan kom mobiltelefonen. En egen mejladress. Och märkeskläderna.

– Mamma, jag vill ha en Victoria Beckham-väska, sa dottern (då 10 år) en morgon.

När hennes pappa sedan försökte småprata lite och frågade:

”Vem ska du leka med efter skolan”, fick han ett surt svar:

–Pappa, vi leker inte! Vi gör saker.

Då förstod vi. Vår familj har blivit med tweenie. En liten tonårswannabe som imiterar tonåringarnas livsstil, köper deras kläder och prylar – och gillar deras musik.

Vår tillgivna lilla unge hade inlett sin resa mot frigörelse från oss föräldrar genom att kräva mer frihet, självständighet – och att få bestämma mer.

Mellan barndom och tonår

Ett engelskt uttryck säger ”She is just an inbetween, too young for boys, too old for toys”. En tweenie befinner sig nämligen mellan barndom och tonår. Hon är inte i puberteten än, även om hon kanske beter sig som en ”fjortis” och vill börja sminka sig lite – och köpa sin första behå.

– Uttrycket tweenie beskrevs först i Storbritannien i samband med att föräldrarna ville göra sina barn till små kopior av David och Victoria Beckham. Förändringen kommer i 9–11-årsåldern ungefär, före puberteten, förklarar Gunilla Wilhelmson, barnpsykolog.

– Förändringen är social, inte kroppslig.

Övar på att bli vuxen

Nyfikenhet på mammas eller pappas värld är centralt för tweenien. En tweenie övar sig nämligen på att bli vuxen. På att försöka begripa världen och hur de vuxna tänker – och gör.

Kompisar och självbestämmande står i centrum. Att vara som alla andra, och passa in, är otroligt viktigt.

Ett enkelt nej accepteras sällan, tweenien kan prata för sig …  Om alla andra får titta på Bonde söker fru, borde väl hon också få det – annars hänger hon inte med i snacket på rasterna …Vilken förälder kan stå emot det argumentet – vem vill att ens unge ska vara utanför?

Förr skedde den här sociala förändringen hos barnet i samband med puberteten, nu sker den före. Barnet plockar undan leksakerna och vill inreda sitt rum lite tuffare, exempelvis med idolplanscher på väggarna. Det som tonåringar gjorde på 1980-talet, gör tweenisar i dag.

Ut åker Kamratposten, in kommer tidningar som Okej och Frida. På (den numera stängda) sovrumsdörren hänger lappar med budskap av typen: ”Knacka innan du kommer in”. Tweenien avskärmar sig, precis som tonåringen.

Även språkbruket har skrämmande likheter: ”Men hallå, du fattar ju ingenting” eller ”Jag bryr mig inte” samt ”Jag gör som jag vill, du bestämmer inte över mig”, får man till svar av sin tweenie.

Andra gånger söker din tweenie sällskap och pratar så du tror att öronen ska trilla av. En tweenie är fortfarande väldigt beroende av sina föräldrar, och fortfarande liten (även om hon lyckas dölja det väl).

– Prata med din tweenie om hur det är att vara vuxen, och försök vara en förebild för hur man kan vara, råder Gunilla Wilhelmson. Dela med dig av tankar kring hur du ser på omvärlden, hur du tycker och tänker om olika saker, som musiksmak, fördomar, rasism och andra viktiga frågor.

Skyndar på utvecklingen

En del av tweeniens tid går åt till att titta på teve. Hon snappar snabbt upp hur det pratas i olika såpor, för att prova snacket på omvärlden, vilket är ett sätt att härma vuxenskap. Barnet omsätter i lek vad hon eller han sett och hört, utifrån sin ålder och mognad.

– Tweenien vet en massa, men förstår inte alltid innebörden av vad hon lärt sig, eftersom barn i den åldern saknar den vuxnes erfarenhet och mognad, förklarar Gunilla Wilhelmson. Därför kan vissa kunskaper skrämma barnet, som att cigaretter dödar. Barnet vet ju inte hur många cigaretter som krävs, och på vilket sätt rökningen dödar. Det kan tänka ”Dör pappa nu?”, om han röker.

–Eftersom dagens barn via media är upplysta om så mycket kan det leda till större rädsla, eftersom barnet inte kan värdera all kunskap än. Som förälder behöver man hjälpa barnet att värdera och tolka kunskap, så att den inte skapar rädsla.

Förr kallades åren mellan barndom och pubertet, 7–12 år ungefär, latensfas, vilket betyder ett slags viloålder. Man tänkte att barnen under den här perioden gick från ”varför det-åldern?” till ”vad händer om-åldern” och samtidigt började utveckla en förståelse för vuxenlivet. I övrigt ansågs det vara en relativt lugn fas i utvecklingen.

– Tänk Tommy och Annika i Pippi: Lyckliga barn som kunde mycket, men som inte behövde bekymra sig om världen än. I dag har barndomen förkortats i och med ökad medvetenhet och större rörlighet.

Gunilla Wilhelmson menar att man kan bemöta sin tweenie som man förr bemötte tonårsbarn:

– Försök ha en balans mellan att vara en vuxen auktoritet och ibland låta barnen få sin vilja igenom, eftersom det är utvecklande. Barnet lär sig att välja vad som är viktigt, ta ansvar och inte bara lyda. Men ge inte för mycket ansvar genom att tro att barnet är vuxnare än det är och klarar av saker det inte är moget att kunna. Vissa vuxna vågar inte lita på sin auktoritet utan tror att de kränker barnet genom att säga nej till att vara ute sent på kvällarna. Så är det inte. Ökad frihet ges gradvis och inom bestämda ramar.

Köpstark grupp

I vår strävan efter delaktighet med barnen kan vi överskatta deras förmåga. Och glömma att tweenien fortfarande bara är ett barn.

– Barnen får ta ansvar för så mycket, fortsätter Gunilla Wilhelmson sitt resonemang. Våga vägleda när du känner att det behövs, vill barnet till exempel köpa ett par jeans som du tror det blir retat för, så hjälp barnet att se konsekvensen av sitt ställningstagande.

Barnen behöver fortfarande vuxen vägledning i hög grad – och vill ha det – enligt Gunilla Wilhelmson. Fast mer i termer som ”Vad är snyggt när man sminkar sig?” eller ”Vad är det som gör att det inte är bra att dricka alkohol?”, i stället för förbud.

Omvärlden har förstås upptäckt att tweenien är en köpstark grupp. Tweenien vill ju vara som alla andra, se ut som kompisarna – och ha likadana prylar. Det gäller att hitta en norm för vad barnets prylar och kläder får kosta. Det är svårt att ha dåligt med pengar i en skolklass där de flesta har det gott ställt, konstaterar Gunilla Wilhelmson.

– En tweenie är mer beroende än tonåringar och vuxna av att vara som ”alla andra”, och hänga med i mode och trender. Kompistrycket är större och barnet saknar ännu förmågan att som tonåringen gå sin egen väg. Men man måste inte köpa en massa märkesprylar. Föräldrar kan ha stort inflytande genom att komma överens om att man ska försöka motverka den trenden, säger hon.

Artikeln publicerades i januari 2010.