Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Otrygg anknytning – hur märker jag om mitt barn har det?

”Det kan störa anknytningen!” varnas det ibland, om allt från flaskmatning till att inte kunna vara nära sin bebis direkt efter förlossningen. De varningarna stämmer inte alltid. 

Alla barn knyter an till den eller dem som tar hand om det, men anknytning kan ha olika kvalitet – den kan till exempel vara trygg eller otrygg.
Alla barn knyter an till den eller dem som tar hand om det, men anknytning kan ha olika kvalitet – den kan till exempel vara trygg eller otrygg.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Vad menar man när man pratar om anknytning? Vi ställde 20 frågor till Pia Risholm Mothander, psykolog, psykoterapeut, författare till flera fackböcker om anknytning samt docent i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet.

Pia Risholm Mothander, psykolog, psykoterapeut och docent i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet.
Pia Risholm Mothander, psykolog, psykoterapeut och docent i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet. Foto: Copyright (c) Juliana Wiklund

1. Vad är anknytning?

– Ett människobarn överlever inte på egen hand. Det har ett medfött behov av att bli omhändertaget, omvårdat och skyddat. Ur det behovet växer ett känslomässigt band fram, från barnet till den eller dem som tar hand om barnet. Det är det bandet som är anknytning. Anknytning är en relation som går från den svage till den starkare, kan man säga. Alla barn knyter an till den eller dem som tar hand om det, men anknytningen kan ha olika kvalitet – den kan vara trygg eller otrygg.

2. Varför är anknytningen viktig?

– Anknytningen är viktig eftersom vi är sociala varelser. Vi behöver varandra, och våra första relationer är de viktigaste. Man kan säga att de första relationernas form blir en modell för hur andra relationer utvecklas senare i livet. Det är via anknytningen som vi lär oss hur världen fungerar, säger Pia Risholm Mothander.

3. Hur funkar anknytning rent praktiskt, i vardagen?

– Anknytning fungerar genom att man som förälder finns där och är lyhörd för barnets behov av skydd, närhet, tröst och att få utforska – genom att man vill och kan lära sig att läsa av sitt barn och förstå vad det behöver. För barnet handlar det om att få komma nära när man behöver det och att få utforska världen när man behöver det, säger Pia Risholm Mothander.

– Anknytning är som en termostat: Blir ett barn skrämt eller inte klarar sig självt slås anknytningssystemet på och barnet kallar på hjälp genom att gråta eller skrika. Då behöver barnet någon som försöker förstå och hjälpa.

4. Störs bebisens anknytning om den inte kan ligga på mammans bröst efter förlossningen?

– Om bebisen läggs på mammans bröst eller inte efter förlossningen har ingen avgörande betydelse. Vi människor är mycket mer komplexa än att en enda händelse skulle ha så stor betydelse. Visst är det värdefullt om bebisen kan ligga på mammans bröst, inte minst för mamman, men det betyder inte att det är utslagsgivande. Om det inte går att göra så kan man ta igen det på andra sätt, säger Pia Risholm Mothander.

5. Vad kan man göra för att hjälpa barnet att få en trygg anknytning?

– Man kan finnas där, både psykiskt och fysiskt. Vara närvarande. Försöka lära känna sitt barns unika personlighet och situation, förstå hur viktig man är som förälder och inte vara rädd att visa vem man själv är, säger Pia Risholm Mothander.

– Man gör ju fel hela tiden som förälder. Man är trött, man är sjuk ... Men misstag går att reparera, och det är reparationen som är viktigast. Att kanske säga ’’nej men det där var dumt, så skulle jag inte ha sagt’ eller ’oj, jag blev nog lite för arg där, förlåt’.

LÄS OCKSÅ: Anknytning - så funkar det

6. Får ett barn sämre anknytning till sin pappa eller medmamma om det ammas länge?

– Det beror på var pappan eller medmamman är. Om mamman och hennes partner tillsammans bestämmer att barnet ska ammas länge, om partnern stödjer det och känner sig lika bra för det och engagerar sig i barnet på sitt sätt, då får barnet möjlighet att knyta an till båda. Det finns massor av andra sätt att ge närhet och omvårdnad än att amma, säger Pia Risholm Mothander.

Under föräldraledigheten får man möjlighet att lära känna sitt barn.
Under föräldraledigheten får man möjlighet att lära känna sitt barn.

7. Kan barnet knyta an till en förälder som bara hinner träffa det någon timme per dag?

– Det är en större utmaning. Som förälder är det svårt att lära känna sitt barn om man träffar det så lite. Man behöver möta sitt barn i alla situationer under dygnet om man vill att det ska knyta an till en. Om man bara träffar barnet någon timme varje dag krävs det väldigt mycket – man måste lägga allt åt sidan när man väl träffas, man måste vara med barnet både psykiskt och fysiskt. Det är svårt men inte omöjligt. Vill man att barnet ska knyta an till en är det också väldigt viktigt att man utnyttjar sin möjlighet till att vara föräldraledig. Då får man verkligen chans att lära känna sitt barn, säger Pia Risholm Mothander.

– Alla föräldrar tycker inte att det är nödvändigt att barnet knyter an till båda föräldrarna direkt. För en del är det okej om det under en begränsad period mest är den ena. Man ska veta att det i så fall är något som den andra föräldern missar.

8. Kan bebisar knyta an till hur många som helst?

– Nej. I början kan barnet knyta an till några få personer, kanske mellan tre och fem stycken. Antalet kan variera, det beror bland annat på barnets temperament och familjens situation, säger Pia Risholm Mothander.

– Så småningom bygger barnet upp en mer generell anknytningsmodell inom sig och kan knyta an till fler, till exempel till personal i förskolan.

9. Är någon förälder viktigare än den andra för barnet?

– Man brukar tala om en anknytningshierarki. När barnet är ledset behöver det skydd. I första hand söker barnet skydd hos den som oftast tar mest hand om det, i regel en av föräldrarna. Om den föräldern inte är där kan den andra föräldern duga, men kanske bara då. När sedan den andra föräldern är föräldraledig kan hierarkin skifta. Det här är inte ett tecken på att barnet tycker mer om den ena föräldern. Det är en biologisk överlevnadsinstinkt: Barnet är beroende av skydd eller omvårdnad och handlar utifrån var det kan få det, säger Pia Risholm Mothander.

10. Mellan 30 och 40 procent av alla barn i västvärlden sägs ha otrygg anknytning. Vad innebär det?

– Det är svårt att översätta de siffrorna till en praktisk verklighet. De grundar sig på vad som händer i forskningslabben, där man undersöker hur barn återvinner balansen efter att ha varit utsatta för känslomässig påfrestning, säger Pia Risholm Mothander.

– Barn med otrygg anknytning utvecklar strategier för att få den tröst och uppmärksamhet som de behöver. En del lär sig till exempel att inte störa sin förälder för mycket eller att inte gråta för mycket. Andra kanske lär sig att de måste bli gnälliga för att få det de behöver, att de hela tiden måste flagga ”glöm inte mig, glöm inte mig”!

– Att behöva utveckla en strategi för att få det man behöver av andra har sitt pris. Det priset blir vad man kallar en riskfaktor. Om barnet samtidigt utsätts för många andra påfrestningar – kanske att det kommer ett syskon, att mamma och pappa skiljer sig eller att en förälder blir sjuk – kan en otrygg anknytning innebära ytterligare en belastning. Ju fler riskfaktorer, desto större utmaning står barnet inför.

LÄS OCKSÅ: Har jag gjort tillräckligt för anknytningen? Barnpsykolog Malin Bergström svarar

11. Hur vet man om barnet har en otrygg anknytning?

– Jag brukar säga att det är okej för barn att ibland kasta sig på golvet i affären och skrika efter tablettask, men att det inte anses lika okej om en vuxen kastar sig på golvet framför delikatessdisken och skriker efter paté.

– På något sätt måste vi under uppväxten lära oss att ta hand om våra känslor. Otryggt anknutna barn kanske inte fixar det ens så småningom. De kanske absolut inte klarar några som helst påfrestningar utan att sluta sig inom sig själva eller gå i spinn totalt, utan att kunna lugna sig. Men barn har naturligtvis olika temperament, och det är till exempel helt normalt att en 2–3-åring inte fixar sina utbrott själv, eller att en tonåring inte gör det, säger Pia Risholm Mothander.

12. Vad kan man göra om man tror att barnet har en otrygg anknytning?

– Om man misstänker att ens barn har en otrygg anknytning kan man lyssna in sitt barn. Man kan vara med barnet och finnas tillgänglig när barnet behöver en. Man kan prata med bvc eller kloka vänner, men framför allt – lyssna inåt, på sig själv. Man kan träna sig i lyhördhet om man vet att det är viktigt, säger Pia Risholm Mothander.

13. Vad är trygg anknytning?

För barnet handlar anknytning om att få vara nära det behöver, och om att få utforska när det behöver.
För barnet handlar anknytning om att få vara nära det behöver, och om att få utforska när det behöver.

– Att ha en trygg anknytning är att kunna reglera sitt känslosystem, att utan alltför stora svårigheter kunna återfå den känslomässiga balansen och fokusera på att utforska omvärlden igen när man har varit ledsen eller arg. Ett tryggt anknutet barn kan klara av påfrestningar bättre, eftersom det kan utgå från sina egna behov och inte från vad omvärlden kan erbjuda.

14. Hur vet man om barnet har en trygg anknytning?

– Tryggt anknutna barn vet att de kan bli både ledsna och arga men att tröst och hjälp finns när de behöver det. Samtidigt vet de att de har stöd att ta sig ut i världen för att upptäcka dess möjligheter, säger Pia Risholm Mothander.

15. Vilka är de vanligaste skälen till att anknytningen inte funkar?

– Den vanligaste orsaken till att barnet inte utvecklar en trygg anknytning är att man som förälder, på grund av egna svårigheter som till exempel psykisk sjukdom, missbruk eller ett liv i våldsamhet, inte förmår eller orkar skydda sitt barn från känslomässiga upplevelser som det inte kan hantera, säger Pia Risholm Mothander.

16. Är det bra för anknytningen att amma och att amma länge?

– Jag tror inte att man ska göra en sådan koppling. Det är det känslomässiga mötet som är viktigt för anknytningen, inte amningen. För anknytningens del spelar det ingen roll om barnet ammas eller får flaska. Den kropps- och ögonkontakt som amningen ger är viktig för anknytningen, men den kan man ge även om barnet får flaska, säger Pia Risholm Mothander.

LÄS OCKSÅ: Så utvecklas anknytningen

17. Får adopterade barn en mer otrygg anknytning?

– Man kan inte generalisera. Vad man vet är att barnets ålder har betydelse. Ju äldre barnet är, desto fler erfarenheter har det hunnit få innan det kommer till sina adoptivföräldrar. Barn som har varit i fosterhem eller på bra barnhem i sina ursprungsländer kan ha utvecklat en god anknytning till sina första omvårdare. Det betyder att de, efter en sorgeperiod, kan knyta an till sina adoptivföräldrar, säger Pia Risholm Mothander.

– För andra barn kan det vara svårare. De kan ha svårt att lita på att det finns någon för dem i det nya hemmet. En del använder sig av negativa beteenden för att locka fram det de tror sig veta ska hända: att de ska bli avvisade. Andra barn blir väldigt fogliga och anpassar sig till de vuxnas behov för att inte riskera att bli avvisade.

– Forskning visar att risken för en otrygg anknytning ökar för barn som adopteras när de är 4 år eller äldre, men det betyder inte att det i det enskilda fallet inte kan gå bra. Det kan det göra ändå.

18. Kan barnet få en otrygg anknytning om man lämnar det att gråta, som vissa sömnmetoder förespråkar?

– Det beror på. Ibland kan man använda en sömnmetod utifrån ett perspektiv där man bedömer att det här är det bästa för hela familjen i det läge vi befinner oss i nu: ’Jag kan sätta mig in i barnets situation, jag vet att det kan bli jätteargt, men att bli jättearg en kortare stund är inte farligt om vi har det bra i övrigt.’ Man ska i så fall känna sitt barn, känna att det inte gör barnet otryggt, säger Pia Risholm Mothander.

– Om man däremot tycker att barnet är jättejobbigt och att man vill ha allt som innan man fick barn – då är det inte bra. Men då är det inte bara sovmetoden utan hela inställningen till barnet som är problemet. Vill vi att våra barn ska göra som vi vill, eller vill vi sätta oss in i barnets situation och försöka förstå vad barnet behöver och klarar av?

19. Kan man ha anknytningsproblem som vuxen?

– Ja. Man kan ha svårt att etablera relationer, man kan ha svårt att lita på andra, man kan ha svårigheter i nära relationer. Många faktorer påverkar hur våra liv kommer att bli, men har man en otrygg anknytning med sig från barndomen kan den, tillsammans med andra riskfaktorer, bilda mönster som minskar vår förmåga att klara av olika påfrestningar, säger Pia Risholm Mothander.

20. Kan man göra något åt sina anknytningsproblem som vuxen?

– Ja, man kan till exempel gå i terapi. Man kan närma sig sin egen livsberättelse för att bättre förstå varför det har blivit som det har blivit och vad man vill ska förändras. Kanske kan man också prata med sina föräldrar, syskon och nära vänner, säger Pia Risholm Mothander.

LÄS OCKSÅ: "Kan anknytningen skadas av att jag reser bort?"

Förälderns kön har ingen betydelse för anknytningen.
Förälderns kön har ingen betydelse för anknytningen.

Barn kan knyta an till flera personer från början

Ibland, och inte minst inom den anknytningsteoretiska forskningen, kan man få intrycket att man med begreppet anknytning menar anknytning till mamman. Nästan all forskning har gjorts på mammor och barn, men det har förmodligen mer med samhällsstrukturer och könsroller än med verkligheten att göra. För barnet spelar förälderns kön ingen roll. Det är kvaliteten på omvårdnaden som är viktig – och barnet kan från första början knyta an till fler än en person, oavsett kön, vet man numera.

Begreppet anknytning utgår från två genetiskt förprogrammerade beteendesystem som samspelar med varandra: barnets anknytningssystem (anknytning) och förälderns omvårdnadssystem (bindning). Man kan uttrycka det som att barnet får och föräldern ger: Barnet signalerar behov av närhet, tröst eller skydd genom att gråta, föräldern svarar genom att lyfta upp barnet, prata lugnande eller ge mat. Anknytningsteorin utvecklades av psykiatern John Bowlby.

Källa: Vi Föräldrars stora bok om barn.