”Säg tack nu” – men måste man lära sitt barn artighet?

”Tack för maten!” och ”tack för den fina presenten”. Kanske har du också uppmanat ditt barn att säga så; men det finns bättre sätt för barn att öva sina sociala förmågor.

Det är kalas och 3-åringen får en present. Ärlig talat, visst känner du dig extra nöjd som förälder om din lilla unge säger ett spontant ”tack!”. Inte minst om det finns andra vuxna runt omkring som hör vilket artigt och välartat litet barn du har. Men med största sannolikhet springer 3-åringen bara glatt iväg med presenten, river av allt papper och kastar sig sedan obekymrat över nästa paket.

Vi är nog många föräldrar som har slängt ur oss ett och annat uppfordrande ”vad säger man …?” till våra barn. Men det kan vi faktiskt lugnt sluta med. De personer som vi har talat med är nämligen överens: Vi behöver inte lära barnen att säga tack –däremot ska vi vara noga med att tacka själva; barn gör ju som bekant precis som vi gör.

Vill du ha ett barn som säger tack för maten? Tacka den som har lagat maten

– Vill du ha ett barn som säger tack för maten? Tacka den som har lagat maten. Vill du ha ett barn som tackar för presenter? Tacka själv när barnet ger dig teckningar, stenar och kramar. Vill du ha ett barn som tackar för trevligt sällskap? Tacka barnet för trevligt sällskap när ni har varit i lekparken, haft en pratstund på sängkanten eller varit och handlat tillsammans, säger författaren och beteendevetaren Petra Krantz Lindgren, som också står bakom föräldrabloggen En annan du.

Hon tycker att man som förälder också ska visa sitt barn varför man tackar.

– Om jag säger tack när mitt barn ger mig en godis lär hon sig att jag gillar godis. Om jag säger ”tack för att jag fick en godis, jag gillar när man delar med sig” lär sig barnet mer om mig än att jag gillar godis. Hon lär sig att jag gillar generositet. Slutsatsen är alltså att jag kan använda tacket för att berätta för barnen om vem jag är, vilka behov jag har och vad jag uppskattar, säger Petra Krantz Lindgren.

Varför är det viktigt?

– För att det bidrar till kontakt mellan oss. När jag berättar för mitt barn om vem jag är och vad som är viktigt för mig vill hon också visa vem hon är och vad som är viktigt för henne.

Hur ska man göra?

– Gör det tydligt för barnet hur mycket vi uppskattar tacksamhet och varför tack är så viktigt. Säg ”det är härligt att få uppskattning” och ”jag känner mig glad för att du tackar”.  Poängen är att tydliggöra att andra människor gillar att få tacksamhet och uppskattning. Man blir glad när man får det. Barn vill göra andra människor glada, säger Petra Krantz Lindgren.

Hon menar att om vi vill att barnen ska förstå vad andra människor känner och behöver underlättar det förstås för barnen om vi berättar om våra känslor och behov, så att de slipper gissa.

– Så istället för att säga ”tack” när barnen dukar av tallriken kan man säga ”tack för att du dukade av tallriken, jag gillar när vi hjälps åt med det som behöver göras här hemma”. Då blir det lättare för barnet att förstå vad föräldern värdesätter. Och när hon förstår det är det förstås lättare att bidra till det.

Barnläkaren Lars H Gustafsson om att börja i förskolan.

Lars H Gustafsson, barnläkare.

Lars H Gustafsson är barnläkare, åttabarnsfar och författare till en mängd böcker om att leva med barn. Liksom Petra Krantz Lindgren framhåller han att det bästa man kan göra som förälder är att vara en bra förebild. Om ett barn har vuxn omkring sig som är artiga och trevliga, som tackar barnet om de får något och som säger förlåt om de har gjort fel, då har barnet med sig det från början.

Hur tidigt kan man börja säga tack med barnen?

– När barnen är små kan man se det som en lek; att ge något och säga tack när man får tillbaka saken. Men jag tycker att man kan ha tålamod. När barnen blir större, kanske från 3 års ålder, kan man resonera med dem och förklara att ”mormor blir glad när du säger tack om du får en present; det är viktigt för henne”. Förklara hur andra människor reagerar utan att moralisera, säger han.

Ett tack ska vara naturligt Lars H Gustafsson förespråkar det naturliga tacket, det som kommer från hjärtat.

Om ett barn ska säga tack vill jag att det ska vara äkta

– Om ett barn ska säga tack vill jag att det ska vara äkta, inte något de har lärt in. Det går att lära barn att säga tack. Man kan dressera både barn och hundar; man får dem att göra saker som vi tycker är trevliga. Jag är trött på trevliga människor som säger saker utan att man egentligen vet vad de känner. För mig ska känslouttryck vara äkta. Därför är det vi vuxna som ska
vara trevliga och förebilder i alla sammanhang där vi har barn omkring oss.

Läs också: ”Time out och skämsstol är kränkande behandling”

Säg tack åt barnet

De som är kunniga på barn säger alltså att det räcker att som förälder föregå med gott exempel. Men vad tycker vett- och etikettexperten? Vi frågade Mats Danielsson på etikettdoktorn.se.

Är det viktigt att en 1-åring kan säga tack?

– Om en 1-åring säger tack ler vi och tycker att det är gulligt. Om hon eller han glömmer eller missar är det inte hela världen. Då kanske mamma eller pappa säger ett litet ”tack” tillsammans med barnet, och så blev det jättekul. Men stressa inte fram något – det kommer med tiden. Beröm i massor när det sker, säger han.

Tycker du att man ska ”vett och etikett-träna” barn?

– Att börja med bordsskick hos 1-åringar är ju meningslöst; det får komma när de kan hantera bestick. Men när de äter själva kan man med tiden hjälpa dem att ta skeden istället för fingrarna och vara noga med att ge beröm när det funkar. Men en 8-åring som äter med fingrarna eller inte säger tack kanske behöver lite mer stöd och hjälp, säger Mats Danielsson.

Vår syn på artighet och vett och etikett har förändrats genom tiderna. På 1970-talet övergick den auktoritära uppfostran i en friare variant – men nu kan man kanske ana en liten artighets-och ”gott uppförande”-trend igen. På gott och ont.

– Förr var det ju väldigt viktigt med gott uppförande. Jag kan fortfarande minnas vilket motstånd de väckte i mig; jag hatade det. ”Har du nu tackat allihopa?” och ”nu måste du skriva och tacka” – då var det inget kul längre. För mig fick det rent motsatt effekt. Idag har det blivit viktigare med ordning och reda, och därför behöver man problematisera det. Vilka barn vill vi egentligen ha? Ska de säga ett automatiskt tack eller förlåt, utan känslor, eller ska tacket komma för att de verkligen menar det? säger barnläkaren Lars H Gustafsson.

Kan ”vad säger man?”-tacket också vara ett spel inför andra föräldrar – att vi vill visa att vi lär våra barn att vara artiga?

– Ja, och det är mänskligt. Men jag tror absolut att man kan strunta i att vara så duktig som förälder. Om barnet inte tackar kan man säga ”det har han tydligen inte lärt sig än, men det kommer säkert”. För vad är ett ”tack då” värt om man inte menar det? Jag är helt ointresserad av att få sådana tack, säger Lars H Gustafsson.

Här kan du läsa mer om barnuppfostran och här kan du läsa mer om livet som förälder.


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE ”Säg tack nu” – men måste man lära sitt barn artighet?
NÄSTA Här är de finaste åkpåsarna till din bebis