Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Så blir inskolningen på förskolan trygg

När barnet börjar i förskolan är det stort för barn och föräldrar. Här berättar tre personer, med olika kompetenser, om vad som behövs för att göra barnet tryggt under inskolningen.

Inskolningen på förskolan kan gå lätt.
Inskolningen på förskolan kan gå lätt.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Att skola in sitt barn i­ förskolan är en omvälvande händelse för de flesta föräldrar. Plötsligt ska man lämna över omvårdnaden av sitt barn till i princip okända människor. Inte undra på att känslorna svallar. Hur ska min lilla unge klara av det här? Vem ska hjälpa henne på med skorna? Vem ska trösta honom när han har ramlat? Hur ska det gå med maten? Och sovstunden, hon som bara kan somna i vagnen?

Hamnar man i en förskola där man inte känner sig lyssnad på ska man inte vara rädd för att säga ifrån. 

– Det är bra att vara besvärlig, det­ kommer man att få vara många gånger under barnets uppväxt, så det är bara att vänja sig. Personalen i förskolan finns där för dig och ditt barn, det ska man aldrig glömma, säger Louise Hallin, barnmorska och psykoterapeut med specialistutbildning inom barn- och ungdoms­psykiatri.

Louise Hallin, psykoterapeut.
Louise Hallin, psykoterapeut.

 

Inskolningen i förskolan är det första stora uppbrottet

Även om inskolningen är en stor händelse för föräldrarna är den ­förstås ännu större för barnet. Från att bara ha behövt knyta an till några få vuxna ska barnet nu knyta an till okända människor, i en helt ny miljö, och dessutom uppleva att föräldern går sin väg. För många barn är detta det första­ långvariga uppbrottet från föräldrarna. 

– Jag vill hellre tala om invänjning än om inskolning, för jag ­tycker att det bättre­ beskriver vad det handlar om. Man ska vänja sitt barn vid att vara utan föräldrarna. Och för att invänjningen ska bli så bra som möjligt måste man alltid utgå från barnets behov och rättigheter, säger Lars H Gustafsson, barnläkare, åttabarnspappa och författare till bland annat Förskolebarnets mänskliga rättigheter.

Lars H Gustafsson, barnläkare.
Lars H Gustafsson, barnläkare.

Och ska man utgå från varje barns behov säger det sig självt att varje inskolning – eller invänjning – kommer att se olika ut, vilket såväl Louise Hallin som Lars H Gustafsson understryker. 

 – Alla barn är olika. Vissa reagerar inte så mycket på tvära förändringar, andra är mer oroliga. Vissa är tredje barnet i en familj där båda storasyskonen gått eller går i samma förskola, andra är förstabarn. Och vissa har jobbiga upplevelser med sig hem­ifrån,­ kanske har man redan varit separerad från föräldrarna på grund av sjukdom eller­ annat. Det är många faktorer som man ska ta hänsyn till, säger Lars H Gustafsson. 

Prata om förskolan hemma

– Att prata med personalen innan barnet börjar förskolan är en bra start. Berätta om hur just ditt barn är, vilket temperament barnet har, hur hen brukar reagera i olika situationer, vad som är viktigt för att hen ska känna sig trygg.

– Var inte rädd för att ställa frågor och­ berätta om dina egna rädslor. Att förbereda barnet hemma är också bra. 

– Rita och berätta om förskolan hemma. Ta en sväng runt förskolan och berätta om de roliga saker som kommer att hända där. Be att få vara på gården ett par timmar redan innan inskolningen börjar, säger Louise Hallin.

– Under själva inskolningen är det helt­ normalt att barnet är avvaktande i början. Så småningom börjar barnet ta för sig mer och undersöka­ miljön och de nya­ människor som finns i­ närheten. Nyfikenheten ­brukar vara en stark drivkraft. När det sedan är dags för dig som­ förälder att lämna barnet kan det glatt vinka hej då –­ eller börja storgråta och desperat klänga sig fast vid dig. Det är också ganska vanligt att det, även om inskolningen och den första ­tiden har gått bra, dyker upp ­perioder av ledsenhet längre fram. 

Utdragna avsked är värre

Eva Haag, förskollärare.
Eva Haag, förskollärare.

– Om barnet är ledset när man ska lämna det är det viktigt att man inte blir tveksam, att man visar att ”nu ska jag gå till jobbet och du ska stanna kvar här och ha roligt”. Min erfarenhet är att utdragna avsked blir värre för både förälder och barn. Men det är viktigt att som förälder lämna över barnet till pedagogen, så att inte pedagogen behöver dra det ur förälderns famn. Alternativt kan man sätta ner barnet så att pedagogen får lyfta upp och trösta. Är man efteråt orolig för hur barnet har det kan man ringa hit och höra hur det går, eller be oss skicka ett sms och berätta. I de allra flesta fall börjar barnet leka en stund efter att föräldern gått och när man får veta det brukar man som förälder bli lite lugnare, säger Eva Haag, förskollärare på ­Hjorthagens förskola i Stockholm. 

– Ända upp till 12 års ålder går barnet igenom olika utvecklingspsykologiska faser, där världen vidgar sig för barnet. Om ditt barn är väldigt ledset under en längre period, till exempel när du lämnar i förskolan, är det kanske en sådan fas det går igenom. Se det inte som ett bakslag utan som något i grunden positivt – det innebär ju att ditt barn utvecklas. Men under den här perioden behöver barnet extra mycket stöd och närhet, vilket kan vara bra att tänka på, säger Louise Hallin. 

Och kanske kan det vara en tröst att även rutinerade föräldrar, som Lars H Gustafsson, kan känna sig osäkra ibland: 

– Vi skolade in en av döttrarna vid 1 års ålder, vilket var vanligt då. Den första tiden gick jättebra, men efter ett halvår skrek hon varje morgon när jag lämnade. Det gjorde så ont i hjärtat och jag blev så orolig, även om personalen sa att ”det tar tre minuter efter att du har åkt, så leker hon igen”. Så en dag kom förskolläraren Maria och la armen om mig och sa: ”Nu, Lars, ska jag berätta för dig om närmandefasen.” Och så berättade hon om lite elementär barnpsykologi för mig, och jag blev lugn igen. Det var ett fint exempel på­ förskolepersonal när de agerar som bäst, säger Lars H Gustafsson.