Långa nattningar – så får ni nya, bättre nattningsrutiner

Har ni struliga och långa nattningar? Psykologen Veronica Vikström berättar varför många barn har svårt att somna, och tre experter tipsar om hur ni får nya, bättre nattningrutiner.

J

o, vi vet. Det är väldigt få 15-åringar som behöver hålla pappas hand för att somna. Men det hjälper inte så jättemycket när det tar 3,5 timme från tandborstning till insomning för 2-åringen. Eller när 3-åringen för hundratolfte gången skrikande kräver att få höra Kalas, Alfons Åberg.

Ibland känns nattningsprocessen snudd på omöjlig att klara. Man orkar helt enkelt inte mer. Så, vad gör man då? Kan man träna sin ögonsten på att somna på egen hand, utan att skapa livslånga övergivenhetstrauman? Hur då, i så fall? Och varför är det (ofta!) så vansinnigt svårt för små barn att somna?

Veronica Vikström, psykolog, är en av Vi Föräldrars experter.

Veronica Vikström, psykolog.

– För barnets del handlar det inte om att det inte tycker om att sova. Så långt tänker inte barnet. Att väldigt många barn har svårt att somna handlar ju om att de helt enkelt inte vill skiljas från sina föräldrar inför natten, säger Veronica Vikström, psykolog på Special-bvc i Uppsala.

Veronica Vikström möter många familjer där sömn, och insomning, upplevs som ett stort problem. Att barnet har svårt att somna på kvällen kan bero på en rad faktorer. Barnets personlighet och temperament spelar en stor roll, tillsammans med vanor, föräldrarnas förhållningssätt och sådant som sömn och mat under dagen.

– Barn är lika olika som vi vuxna, och de sover, och somnar, på lika många olika sätt. Hur man är van att somna har självklart stor betydelse. Ett barn som ammar och brukar somna vid bröstet tycker såklart att det är ovant och kanske lite obehagligt om man plötsligt vill att det ska somna på egen hand, säger Veronica Vikström.

Bra med fasta nattningsrutiner

Att ha fasta nattningsrutiner och i möjligaste mån se till att barnet äter, sover och vistas ute på dagen är bra förutsättningar för att skapa en bra nattning.

Men medan vissa barn aldrig har haft svårt för att komma till ro på egen hand vägrar andra att göra det – långt upp i åldrarna. Och kanske är det något man får anpassa sig till som förälder – så länge det inte skapar stora problem i familjen.

– Jag tycker att det är viktigt att inte jämföra sig med andra. Nattning och sömn ser olika ut hos alla familjer, och så länge föräldrarna själva inte upplever det som ett problem tycker jag att man kan fortsätta med den variant man har valt. Men om föräldrarna upplever att nattningen är ett problem och kanske till och med påverkar deras förmåga att vara goda föräldrar – då är det dags för en förändring, säger Veronica Vikström.

Ta hänsyn till situationen

På Special-bvc i Uppsala, där Veronica Vikström jobbar, rekommenderar man inga metoder för att förändra nattningen utan individanpassar istället alltid råden till de familjer som söker hjälp. Men vill man förändra något är det viktigt att man, om man är flera vuxna i familjen, är överens om vad som ska göras och hur. Annars kan det bli svårt att hålla en konsekvent linje.

Det är också viktigt att ta hänsyn till situationen som helhet; att införa en förändring när barnet är förkylt, precis har börjat förskolan eller befinner sig i en intensiv utvecklingsfas är ingen bra idé.

– Om barnet för tillfället utvecklas starkt motoriskt brukar det vara lite oroligare och blir kanske lättare övertrött, och då är det bra att anpassa förändringar av sovrutiner till detta, säger Veronica Vikström.

Men är man överens i familjen om vilka förändringar man vill göra, och barnet i övrigt verkar friskt och harmoniskt, är det bara att sätta igång – och gärna göra det gradvis.

– De flesta barn reagerar på förändring. Men det betyder ju inte att förändringen inte kan vara en god sak för dem och att man kanske måste vara lite uthållig för att få dem att acceptera den. Tar man ett steg i taget brukar det bli lättare för alla, säger Veronica Vikström.

Somna själv-tips vid 1, 2 och 3 år!

Vad är viktigt att tänka på när man vill införa nya nattningsrutiner? Och skiljer det sig beroende på barnets ålder? Vi frågade tre experter*.

Vi föräldrar om hur man inför nya nattningsrutiner för barn vid 1, 2 och 3 år.

 

1 år

1-åringen börjar utforska världen mer och mer. Parallellt med detta söker barnet trygghet hos sina föräldrar, och det kan periodvis vara viktigt för barnet att få vara extra nära. Var därför gärna uppmärksam på 1-åringens signaler innan du inför nya sätt att natta.

Invänta trötthetstecknen och stirra dig inte blind på klockan. Barn runt 1 år sover ofta fortfarande lite oregelbundet på dagen eller blir lätt påverkade av extra stimulans, vilket gör att de kan somna vid lite olika tider varje kväll.

För barn som fortfarande ammar är det bra att stegvis vänja sig vid att inte somna vid bröstet. Börja med att ta ut bröstet ur munnen innan barnet har somnat, men låt barnet ligga kvar i famnen. Efter ett tag kan du lägga ner barnet bredvid dig innan det har somnat och så småningom brukar det fungera att lägga barnet ensamt i sängen. En tröja eller filt som doftar mamma eller pappa kan vara bra att lägga nära.

Ett sätt att skapa trygghet är att ha samma nattningsrutiner varje kväll.

2 år

2-åringen (precis som 3-åringen) befinner sig i en period då utvecklingen av jaget är stark. Barnet vill klara mer på egen hand, vilket tar tid. Och det kan vara frustrerande, inte minst i samband med nattning. Men kanske blir det lite enklare om du håller i minnet att barnet inte nödvändigtvis trotsar just dig och dina regler – det vill bara genomföra saker på sitt eget sätt.

Att förflytta sig från en situation till en annan orsakar ofta starka ”nej”. Det betyder inte alltid att barnet absolut inte vill sova eller ta på sig pyjamasen utan bara att det inte vill avbryta det det håller på med. Förbered därför alltid barnet i god tid på vad som kommer att hända. Samma rutiner varje kväll är bra också här.

För många barn i den här åldern räcker det med att känna förälderns närvaro. Om barnet inte vill att du lämnar rummet kan det räcka med att sitta på en stol bredvid sängen. Då kan du gradvis flytta stolen längre ifrån sängen om du vill. Det minskar dessutom risken för att du somnar själv.

 

3 år

Låt barnet få bestämma vissa saker själv, till exempel att välja en bok (av två) eller kanske pyjamas eller inte pyjamas. Det ger barnet en känsla av att vara med och påverka, samtidigt som du kan koncentrera dig på viktigare saker som att orka vara konsekvent när det verkligen är dags att släcka lampan.

3-åringen brukar också vilja mycket – och har dessutom kommit längre i sin språkutveckling. Låt dig till exempel inte luras in i lååånga argumentationer om varför och när det egentligen är dags att sova.

Nu kan barnet självt ta sig ur sängen; det är inte lika lätt att bara placera det där och låta det protestera tills det går över. Utrusta dig därför med stort tålamod och led eller bär tillbaka barnet om hen kommer upp igen.

*Fotnot: Psykologerna Veronica Vikström och Anna Sylvén Björnör, samt Ingergerd Gavelin, föräldrarådgivare.


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Långa nattningar – så får ni nya, bättre nattningsrutiner
NÄSTA Sex under graviditeten – 14 saker du vill veta