4 vanliga bråk - och Bo Hejlskov Elvéns förslag till lösningar

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

SITUATION 1: Syskonen som tävlar om allt

"Jag har två barn, 2 respektive 3,5 år, som tävlar om allt från vem som kommer först till soffan till vem som fick den sista kakan. Oftast mynnar detta tävlande ut i bråk där vinnaren retas och förloraren blir ledsen. Vi måste hälla upp exakt lika mycket mjölk, annars är det orättvist. Hur ska vi få dem att sluta?"

Lösning: Lägg ner ambitionen att skipa rättvisa

Bo Hejlskov Elvén: ”Tävlandet är ett mänskligt beteende som kan ställa till det ibland. Ju närmare syskon är i ålder, desto större brukar problemet vara.

Om det är 1,5 år mellan barnen tror jag att man får räkna med att det blir tävlan. Men vi kan försöka att inte hantera syskonen i flock, utan få dem att göra olika aktiviteter. Fasta platser i bilen är bra. System för när den ena ska bestämma och när den andra ska bestämma kan också vara bra.

När det gäller rättvisan är det viktigt att inse att livet inte är ’rättvist’, ur våra barns synvinkel. Barn har olika behov och förutsättningar och ska behandlas olika. Den äldre får göra saker som den yngre inte får, och den yngre får lite mer hjälp än den äldre – och det står vi för. Jag tror att den viktigaste faktorn för att rättvisefokus ska sabba vardagen är föräldrars dåliga samvete. Vi kan aldrig se till att barnen inte tycker att något är orättvist. Men vi kan vänja dem vid att det oftast är orättvist. Så om barnet säger: ’Orättvist’ säger vi: ’Så är det. Livet är inte rättvist. Nästa gång är det du som får mer.’ Och så går vi vidare.”

SITUATION 2: Vägrar ta på sig overallen

"Min 2-åring vägrar att ta på sig overallen när vi ska till förskolan. Det spelar ingen roll om jag frågar snällt eller säger till på skarpen. Hon vägrar och det slutar oftast med att vi båda är arga och ledsna."

Hur får jag henne att ta på sig ytterkläderna utan att vi måste bråka om det varje gång?"

Lösning: Pröva att förbereda henne bättre

Bo Hejlskov Elvén: ”I varje bråksituation handlar det om att först och främst hantera situationen på bästa möjliga sätt, därefter om att utvärdera varför det blev som det blev och sedan om att förändra så att det inte händer igen. När det gäller overallbråket får man alltså antingen ta skriken eller gå hemifrån utan overall. Det är inte hela världen.

Att fråga snällt eller säga till på skarpen är inte relevant, inget av sätten kommer att innebära att hon dagen efter tar på sig overallen. Det viktiga är att titta på varför hon inte vill ta på sig overallen. Skulle det funka med en annan overall? Är jacka och termobyxor bättre? Har ni den tid som behövs på morgonen?

Något som brukar vara effektivt är att ge barnet lite tid att vänja sig vid det som ska hända. Om hon säger ’nej’ när du frågar om overallen kan du vänta i två minuter och fråga igen, då är chansen stor att hon har vant sig vid tanken och svarar ja. Det kan också funka att skapa en bra struktur vid påklädningen. Det kan man göra med en bildremsa som visar i vilken ordning barnet ska klä på sig. öbland kan man köra utan overall några veckor (om man åker bil på morgonen kanske det kan gå) och sedan pröva igen. Det brukar vara effektivt.

Var kreativ, men inte direkt i situationen utan när ni sätter er och tänker igenom hur ni kan göra. Och kom i håg att det alltid löser sig. Ibland får man katastroftankar om att barnet aldrig kommer att ha ytterkläder på sig igen.
 Men så är det som tur är inte.”

SITUATION 3: Tjatar om godis

"Det blir alltid tjafs med min 3-åring i mataffären när vi ska handla. Jag försöker förbereda honom på att vi bara ska köpa mat. Ändå blir det tjat om godis och det slutar ofta med han bryter ihop. Hur ska jag göra?"

Lösning: Diskutera inte i affären

Bo Hejlskov Elvén: ”Ni har kommit in i ett mönster där han tror att det är så man handlar mat. Ta en paus på en månad när han inte är med i affären. Sedan kan du pröva att ta med honom dit igen. Och diskutera inte med en 3-åring i affären. Gör istället en inköpslista tillsammans innan ni åker till affären. Börjar han prata om godis så säger du bara: ’Det står inte på listan’ och går vidare. Kräv inte heller ett ’kvitto’ på att han har förstått, gå vidare bara och leta upp nästa sak som står på listan.”

SITUATION 4: Vill inte dela med sig

"Min 1-åring vill inte dela med sig av sina leksaker och blir ofta jättearg när vi har besök av andra barn. Det spelar ingen roll om hon leker med något annat, så fort det andra barnet tar något ur leksakslådan så ska hon ha samma sak. Om hon inte får som vill börjar hon gråta och slåss.

Om en månad ska hon börja i förskolan och jag
 är orolig för hur det ska gå."

Lösning: Avled eller gå iväg tillsammans

Bo Hejlskov Elvén: "Det är vanligt för en 1-åring att inte kunna dela med sig. Och det är ju hennes leksaker.

På förskolan finns det fler leksaker, och det finns duktiga förskollärare som vet hur man handskas med barn som inte vill dela med sig – för det vill inga 1-åringar. Så småningom kommer hon förstå att det är bättre att dela med sig, men det kräver att hennes hjärna utvecklas.

Avled henne genom att säga något i stil med ”Jag förstår att du också vill leka med traktorn, men nu har Lisa den. Titta här kommer supersnabba sportbilen.” Och så kan du börja leka med bilen, göra roliga ljud och så vidare. Om hon fortsätter skrika så gå iväg och gör något helt annat tillsammans tills hon har lugnat sig.”

Artikeln publicerades 2015.