Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Varför slösade jag tid på att få mitt barn att sova?

Den vuxnes uppgift är att erbjuda barnet mat, men sedan är det upp till barnet att avgöra VAD och HUR MYCKET det vill äta. Tänk så mycket nytta jag hade haft att tänka likadant om mitt barns sömn, skriver Vi Föräldrars chefredaktör Sara Tuncel.  

Sara Tuncel är chefredaktör för Vi Föräldrar och mamma till Eskil, 15, Elsie, 12, och Julie, 9.
Sara Tuncel är chefredaktör för Vi Föräldrar och mamma till Eskil, 15, Elsie, 12, och Julie, 9.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar.

Vissa saker man pysslar med som förälder kan i efterhand framstå som så himla… onödiga. Som till exempel hur jag HÖLL PÅ för att få min första lilla bebis att sova. Det fanns inga tecken på att han led av sömnbrist. Själv sov jag också helt okej. Ändå vände jag ut och in på mig själv för att 1. få honom att somna när JAG tyckte att han borde sova. 2. få honom att kunna sova inomhus. 3. få honom att kunna sova utan kroppskontakt.

Jag utarbetade till och med en särskild teknik för att lossa bröstet från min sons mun och – i en och samma rörelse – rulla av sängen (tänk ”ninja style”).

Jag ordnade en sovplats på några filtar på golvet där jag kunde ligga och amma på dagtid tills ena armen och sidan helt tappade känseln – i syfte att lättare kunna rulla undan (se ovan) utan att det förändrade trycket i en mjuk och fluffig säng skulle väcka honom. 

Jag fäste ett rep i en krok i taket som jag i sin tur satte fast i barnvagnsinsatsen ett par centimeter ovanför golvet i syfte att efterlikna rörelsen hos en skumpande barnvagn. Jag hade ju upptäckt, liksom de flesta föräldrar gör förr eller senare, att många bebisar gillar att sova när vagnen rör sig – men vaknar i samma stund som den slutar. Och tänk om det skulle gå att försiktigt, försiktigt lyfta in barnvagnsinsatsen med den sovande bebisen och kroka fast den i repet. Genialiskt! I teorin. 

Men varför höll jag på så där? Delvis för att min kropp och min hjärna längtade så mycket efter EGET SPACE. Och delvis för att jag hade alldeles för lite koll på hur barn funkar. Jag visste inte att de allra flesta bebisar vill sova nära sina trygga personer. Höra deras andetag, känna lukten, kroppsvärmen. 

Och jag tolkade mitt ansvar som förälder helt fel. Jag förstod inte att jag inte behövde lära mitt barn att sova, det kunde han redan.

Idag tänker jag att jag skulle haft så mycket nytta av att se på min sons sömn ungefär som man brukar tipsa om barn och matkrångel: Att det är den vuxnes uppgift att se till att det finns mat på bordet, men det är upp till barnet att avgöra vad och hur mycket hon eller han vill äta. 

Vad jag hade vunnit på det? Tja, i snitt hade jag vunnit 5–6 timmar per dag. Och det är inte osannolikt att min son hade somnat vid elva på förmiddagen – även om jag inte börjat med sövningsförsöken klockan nio … Snacka om bortslösad tid!

Läs mer: Tassmetoden – den snälla sömnmetoden