Natta två barn själv – så gör du!

Att natta en liten busunge kan kräva både tid och tålamod. Så vad händer när det kommer syskon, och man plötsligt ensam ska få två viljestarka individer i säng? Vi bad proffsen om tips för att undvika nattningskaos.

V

issa av oss gör det alltid, andra bara ibland. Men det är få som aldrig behöver natta flera barn själv.

Nattningar kan emellanåt vara något ganska påfrestande. Är det inte evighetslånga Alfons-tirader med vattenhämtning och spök-kollar så är det åttahundra sagoönskningar och ”jag kan inte soooova”. Det kräver helt enkelt en del fokus för att få det att lyckas.

Och plötsligt ska man göra det med TVÅ barn! Hur sjutton ska man räcka till? Det finns väl ingen åttamånaders som stillsamt ligger och tittar på fingrarna när pappa läser sju sagor för storasyster? Eller någon 3-åring som kan tänka sig att tyst och stilla sitta bredvid när mamma buffar lillebror till sömns i 45 minuter?

Det tar tid att natta två små barn ensam

– Jag tror att en viktig förutsättning är att man slänger alla förväntningar överbord. Ska man natta två små barn ensam kan det ta tid, och det finns inte mycket man kan göra åt det. Det får helt enkelt ta den tid det tar, säger Kristina Munkhammar, barnsjuksköterska på Mama Mia i Malmö, som väldigt väl känner igen frågeställningen.

Anna Sylvén Björnör är barnpsykolog och möter ofta föräldrars oro över sömn och nattningsrutiner. Hon håller med Kristina Munkhammar.

– Jag brukar säga att det är en kris att få syskon. Här har barnet gått omkring och känt sig utvalt och speciellt, och så kommer det plötsligt en till som ska få en massa uppmärksamhet. Jag kan tänka mig att det känns lite som om ens partner skulle komma hem med en ny förälskelse och tycka att ”men det blir ju jättekul för alla det här”. Som förälder får man helt enkelt visa förståelse för den ilska som kan dyka upp och försöka anpassa situationen efter det stora barnet. Det gäller också vid läggning, säger hon.

Anpassa nattningsrutinerna till det stora barnet

Anna Sylvén Björnör och Kristina Munkhammar är överens om att det bästa är att försöka anpassa nattningarna till det stora barnet. Småsyskonet har kanske ännu inga rutiner. Eller det har i alla fall inte levt så länge med dem, vilket gör det lättare att förändra dem en smula. Om man lever själv med barnen, eller av andra skäl alltid är ensam vid nattningen, är det kanske lika bra att försöka köra in bebisen på storasyskonets rutiner direkt. Den som bara nattar ensam ibland kan kanske inte har några speciella rutiner för just de tillfällena, utan låter bebisen hänga med i de rutiner som finns.

– Kanske kan man gosa ner sig allihop i en lite bredare säng och läsa en saga tillsammans. Om bebisen inte är redo att somna än – ibland har ju bebisar senare vanor än förskolebarn – kanske den kan få amma, om man gör det, eller bara ligga bredvid och mysa, säger Anna Sylvén Björnör.

Är det istället så att det är bebisen som somnar tidigare och behöver bli buffad till sömns i ett tyst rum kanske storasyskonet kan få en chans att göra något mysigt under tiden.

– Att få titta på en film eller lyssna på en ljudbok och mumsa på något gott kan göra att det blir en mysig stund för storasyskonet. Sedan kan man göra något tillsammans när småsyskonet somnat, kanske spela ett spel eller läsa en bok, så att storasyskonet ändå känner att det får tid med föräldern, säger Anna Sylvén Björnör.

Rucka på nattningsrutinerna

Att ha rutiner som funkar för att natta båda barnen i lugn och ro är såklart något som alla önskar sig. Men ibland går det bara inte. Ingen vill sova, den ena skriker efter välling medan den andra måste få ny blöja, någon blir ledsen, det spills ut ett glas mjölk och – ja, ni vet. I sådana situationer är man kanske inte supersugen på att börja jobba med rutinerna.

– Visst finns det tillfällen när det verkligen är läge att hoppa över rutinerna. Kanske bestämmer man sig för att krypa upp allihop i soffan under ett skönt täcke och låta barnen somna när de somnar. Det går ju lika bra det, säger Kristina Munkhammar.

Anna Sylvén Björnör möter ibland föräldrar som är oroliga för att barnen inte får tillräckligt mycket sömn om de inte kommer i säng exakt vid den vanliga tidpunkten.

– Men det behöver man inte oroa sig för, säger hon. Barn har en mycket god återhämtningsförmåga när det gäller sömn, mycket bättre än vi vuxna. Om de får lite mindre sömn några nätter, eller till och med under en period, så kompenserar de för det, till exempel under dagvilan.

Och om man i de rörigaste situationerna lyckas behålla lugnet är mycket vunnet, menar Anna Sylven Björnör och Kristina Munkhammar.

– Det är det där med förväntningar igen. Barn känner ju på sig om nattningen är något som man bara vill få överstökat, och då blir det svårare att somna. Bättre då att släppa på alla förväntningar och ta stunden som den kommer, säger Kristina Munkhammar.

– Det hjälper också om man kan peppa sig till att se nattningen som den värdefulla stund den faktiskt är. Många gånger har vi så fullt upp i familjen att nattningen blir den enda chansen till att ligga stilla, att vara nära varandra – och det är ju något väldigt fint för både föräldrar och barn, säger Anna Sylvén Björnör.


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Natta två barn själv – så gör du!
NÄSTA Gör omega-3 ditt barn smartare?