När är det bäst att börja i förskola? Experterna svarar
I vilken ålder är det bäst att börja i förskola? Eller – spelar barnets ålder ingen roll? Är annat viktigare? Vi har pratat med barnpsykologer och förskollärare.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
1 år? 18 månader? Någonstans däremellan eller kanske först efter 2 år – när är det egentligen bäst att börja förskolan?
– Det beror på om frågan är ställd ur barnets, föräldrarnas eller arbetsgivarens perspektiv, för svaren är inte alltid desamma, säger Pia Risholm Mothander, barnpsykolog och docent i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet.
Till exempel kanske en del barn helst skulle ha velat vara hemma med en förälder i ett par år.
– Men det är nog varken vad alla föräldrar, arbetsgivaren eller samhället i stort önskar. Och även om det skulle vara så skulle det kräva att fler barn var hemma på dagarna, för barn behöver andra barn att leka med för att utvecklas och träna sig i relationer. De behöver relationer med människor i olika åldrar, till exempel syskon, grannbarn och släktingar – men så ser ju inte samhället ut på vardagarna.
Dåligt börja förskola vid 18 månader?
Om man utgår från utvecklingspsykologiska teorier kan man å ena sidan säga att det bästa är om barnet börjar förskolan antingen mellan 12 och 17 månaders ålder, eller någon gång efter 22 månaders ålder. På det sättet försöker man undvika förskolestart under den så kallade närmandefasen eller 18-månaderskänsligheten (läs mer om det längre ner i artikeln).
Om man å andra sidan dessutom tänker i anknytningstermer blir det lite komplicerat, för då kan även 1-årsåldern vara känslig.
– Ett barn som har blivit upp emot 1 år har börjat forma nära relationer med den eller de som oftast har tagit hand om barnet. Vad som då händer, när barnet plötsligt ställs inför en ny, främmande situation där trygghetspersonen inte hela tiden finns med, är att barnet – helt naturligt! – kan bli oroligt, säger Pia Risholm Mothander.
Forskning visar att barn som börjar förskolan får en förhöjd stressnivå, berättar hon.
– Det är inte farligt. Att leva innebär för oss alla att vi utsätts för olika grader av stress, men det viktiga är att stressen inte blir övermäktig och bestående utan att den får gå ner. Därför är det viktigt att man som vuxen tänker efter vad det här med att ”börja förskolan” innebär för barnet, till exempel: Vad har förskolan för kvalitet? Vad har barnet för möjlighet att knyta an till personalen i förskolan? Har barnet långa eller korta dagar i förskolan? Har barnet möjlighet till återhämtning och till att gosa med föräldern när det kommer hem?
Dåligt börja förskola vid 1 år?
Att börja förskolan vid 1 års ålder betyder också att barnets ännu inte helt förankrade anknytning utsätts för påfrestning, säger Pia Risholm Mothander. Men inte heller det behöver innebära någon fara.
– Däremot är det bra om man som förälder kan känna att det är en trygg struktur barnet kommer till i förskolan, så att man kan förmedla till sitt barn att ”Nu ska du vara här, sedan går jag och jobbar och sedan kommer jag och hämtar dig igen och du kommer att ha det jättebra när jag är borta, för då kommer Katarina eller Kristoffer – eller vad barnets förskolepedagoger nu heter – ta hand om dig och de är jättebra!”
Förskolans kvalitet
Du pratar om förskolans kvalitet. Den kanske man inte alltid kan veta så mycket om förrän barnet redan har börjat i förskolan, och kanske man inte heller har haft möjlighet att välja förskola. Hur kan man som förälder hantera det?
– Man kan försöka etablera en nära relation med personalen på förskolan. Man kan gå dit innan barnet börjar och hälsa på, kanske promenera förbi och se hur de har det under utevistelsen, känna efter om det känns som att ”Här vill jag lämna mitt barn”. Är man orolig kan man prata med personalen och med andra föräldrar som har sina barn i förskolan.
För att kunna stötta barnet är det viktigt att man som förälder känner sig trygg i sitt eventuella val av förskola och val av tidpunkt för att börja i förskolan, säger Pia Risholm Mothander.
– Så det är bra att ta upp sådant man undrar med personalen, och att sedan följa upp hur barnet reagerar, se hur barnet signalerar att det behöver sin förälder samtidigt som man lotsar barnet genom förskolestarten så varligt som möjligt.
Det bästa är om vardagen i övrigt kan få vara så oförändrad som möjligt under tiden, tycker hon.
– Förskolestarten kan vara tuff för alla i början, så om man kan undvika andra stora förändringar under tiden – till exempel sådant som att låta barnet börja sova i eget rum eller i en ny säng, att införa växelvis boende, att introducera nya människor eller att byta barnstol – kan det vara bra . Sådant är inte viktigt för alla barn men för en del, så läs av barnets signaler.
Långa dagar i förskolan
Du pratar också om att det spelar roll hur långa dagar barnet har i förskolan. Vad kan man säga till föräldrar som inte har möjlighet att hämta tidigt?
– Att det är bra att inte ha för långa förskoledagar om det är möjligt. Om det inte är möjligt är det viktigt att vara beredd på att barnet kan vara supertrött efteråt. Ibland kan det underlätta att ha laddningar av middagsmat i frysen, så att man inte behöver öka på stressen genom att handla på vägen hem och använda lång tid till matlagning, säger Pia Risholm Mothander.
– Det bästa är om man kan försöka göra det så lugnt och bra som möjligt för barnet när man kommer hem. Och om man är två föräldrar kanske den ena ibland kan börja tidigt och sluta tidigt, medan den andra istället förskjuter sin arbetsdag. Prata med arbetsgivaren, många arbetsgivare är själva föräldrar och vill hjälpa till om det är möjligt. Och ibland kanske man kan hitta lösningar med hjälp av far- och/eller morföräldrar.
"Strunta i ålder och förskolestart"
Egentligen, tycker Pia Risholm Mothander, kan man strunta i vad utvecklingspsykologiska teorier säger om lämpliga och olämpliga åldrar för förskolestart.
– Det enda som är bra att veta är att man inte för barnets skull behöver ha någon brådska att gå tillbaka till sitt arbete, eller om man studerar. Utöver det: Man måste ju göra det som passar familjen också. En mamma eller pappa som går hemma och vantrivs men ändå gör det för att man tror att det är bra för ens 1,5-åring – det gör ingen lycklig, vare sig föräldern eller barnet.
Så även om det, teoretiskt, inte alltid är allra bästa tidpunkten att börja förskolan vid, säg 18 månader eller 1 år, så funkar det?
– Ja!
Det innebär ingen katastrof? Det är inte jättedåligt?
– Nej, det är ju inte det. Jag tycker att det är så fantastiskt att vi kan vara hemma med våra barn i ett helt år, och lite längre om vi trixar. Men att förskolan i sig är välfungerande, och att barnet har möjlighet att få en nära kontakt med en eller några få pedagoger, är en mycket viktig faktor.
Är förskolans kvalitet en viktigare faktor än vid vilken ålder barnet börjar i förskolan?
– Jag tror nästan det. Det, och att det finns en bra relation mellan förskolan och familjen; att det finns tillit och att alla hjälps åt att göra det bra för barnet. För barn tål mycket, inom rimliga gränser – men inte hur mycket som helst.
Med andra ord behöver man inte fundera så mycket på barnets ålder?
– Nej. Det är så många faktorer som spelar in! Det viktiga är att man försöker få en bra invänjning till förskolan, att det finns bra, mottagande personal, att man själv tycker att det ska bli roligt att gå tillbaka till jobbet, eller vad man nu gör – och att man fortfarande hinner få en vardag ihop med sitt barn på morgnar och kvällar.
I och med att så många faktorer spelar in: Finns det vetenskapligt stöd för att påstå att det är bra eller dåligt att börja förskolan i en viss ålder?
– Nej, jag tror inte att man kan säga så. Det man kan säga är att forskning visar att stressåterhämtningen är viktig, och att det finns många positiva effekter av att börja förskolan, som att det är roligt för barnet, och att det är bra för barnet att träffa andra människor, både vuxna och barn – men inte för många.
Och tanken på att låta barnet börja förskolan ska kännas bra för en som förälder, säger Pia Risholm Mothander.
– Man ska som förälder känna sig i takt med beslutet. Det är viktigare, tror jag, än om barnet är 1 år eller 18 månader eller vad det nu kan vara.
Närmandefasen – vad är det?
Teorin om närmandefasen är anledningen till att man ibland hör att 18 månader är en olämplig ålder för att börja i förskolan. Men vad ÄR närmandefasen?
Den så kallade närmandefasen, som är en del av den amerikanska psykologen Margaret Mahlers utvecklingspsykologiska teori, pågår mellan ungefär 18 och 22 månaders ålder, brukar man säga.
Den innebär att det barn som kanske nyss lärt sig gå, har förälskat sig i världen och tycker att allt är underbart börjar inse att världen också är en farlig plats och att det är viktigt att inte tappa bort sig i den.
Föräldrarna kan märka att barnet inte är så morskt längre utan mer klängigt och ängsligt.
– Men denna 18-månadersängslighet kan se olika ut för olika barn, säger barnpsykolog Pia Risholm Mothander. Barn har ju olika temperamentsdrag, de är olika mycket utåtriktade och olika mycket blyga. Sådant kan spela in – och även hur stor erfarenhet barnet har av att umgås med andra. Om barnet är del av en stor familj, eller del av en familj med stort umgänge, har barnet redan mycket erfarenhet av att vara tillsammans med andra, och då kan det vara lättare.
Den förälder som inte ser någon 18-månadersängslighet hos sitt barn behöver alltså inte tänka att det är något fel på barnet.
– Men den som ser den och upplever den som något jobbigt för barnet kan tänka: ”Jaja, nu har mitt barn börjat förstå att världen är så stor, så stor”, säger Pia Risholm Mothander.
Närmandefasen kallas ibland även för ”18-månaderskänsligheten”.
Scrolla ner en liten bit för att komma till ännu en artikel om vid vilken ålder det är bäst att börja förskolan
Läs också:
Källa: Pia Risholm Mothander är barnpsykolog och psykoterapeut med lång erfarenhet inom barnhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin. Hon är docent i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet och medförfattare till flera fackböcker, bland andra Utvecklingspsykologi, Anknytningsteori, Anknytning i praktiken, Klinisk barnpsykologi samt Att möta små barn och deras föräldrar i vården – om anknytning, utveckling och samspel.
Artikeln ovan är skriven av Maria Zamore
Vilken ålder är bäst att börja förskola? Två experter svarar
Vid vilken ålder är det bäst för barn att börja förskolan? Vi ställde frågan till barnpsykolog Jenny Klefbom och förskolläraren Hans Mellin.
Som förälder kan förskolestarten – som så många andra saker i föräldraskapet – innebära dubbla känslor. Å ena sidan brukar den sista tiden av föräldraledigheten vara väldigt intensiv; barnet är rörligt och energiskt och kan vara i behov av mycket stimulans. Å andra sidan kan tanken på att lämna sin ögonsten till någon annan kännas hisnande – hur ska personalen på förskolan kunna se mitt barns behov, vem ska hjälpa henne att äta, hur ska han kunna somna utan att jag finns där?
En annan aspekt av förskolestarten är att man i många större städer behöver söka förskoleplats och ange önskad förskolestart så fort som möjligt. Om man har en 6-månadersbebis nu, hur ska man kunna veta vad som kommer att bli bäst för henne eller honom?
– Det är givetvis omöjligt att se in i framtiden och veta när det är dags att börja och hur ens barn ska fungera i förskolan. Det beror på barnets personlighet men har också att göra med att barnet bara är en kugge i maskineriet: Förskolan, förskolepedagogen och de andra barnen är också viktiga faktorer för hur väl det faller ut, säger barnpsykolog Jenny Klefbom.
När ska barn börja på förskolan?
Vi frågade Hans Mellin, förskollärare på förskolan Karlavagnen i Stockholm, vid vilken ålder det är bra att börja i förskolan.
– Det är knepigt att ange en specifik ålder för när det är lämpligt för barn att börja förskolan, eftersom det beror väldigt mycket på hur långt barnet kommit i utvecklingen. Det är till exempel bra om de kan gå någorlunda stadigt och förstår och kan ge respons på verbal kommunikation. Att de kan sova middag utan att bli ammade och äta någotsånär självständigt, inte nödvändigtvis med bestick – fingrar är finfina grejer – är också en klar fördel, säger han.
Har du märkt att det kommer barn till förskolan som inte tar initiativ till att få in maten i munnen själva?
– Alla barn har inte fått den chansen, vet jag av erfarenhet. "Det blir så kladdigt" är inte en så ovanlig föräldrakommentar. Så jo, jag tycker att föräldrar kan öva på att låta barnen äta själva så att barnen i alla fall inte är helt främmande för idén. Det krävs ingen drillning, det är mer på nivån att de har hållit i en sked och tillåtits pröva.
Varför är det viktigt att barnet kan sova middag utan amning före förskolestarten?
– Det kan bli ett ganska bistert "uppvaknande" annars, i en situation som redan är fylld av nya rutiner. Att låta barnet öva på att somna utan bröstet är därför att göra sitt barn en välgärning, och ofta finns ju en pappa som kan tänkas sköta den träningen.
Visst är det sant att en del saker som är svåra att få till hemma kan fungera utmärkt på förskolan, säger Hans Melin.
– Men jag tycker nog att föräldrar kan bidra till att göra barnens, och inte minst pedagogernas, vardag lite lättare.
Går det inte så har man i alla fall försökt.
Behöver barn förskolan för att utvecklas?
Ibland uttrycker föräldrar oro för att barnet inte ska få tillräckligt med stimulans hemma och att barnet av den anledningen behöver tas om hand av pedagogiskt utbildad personal. Men det är funderingar som man kan lägga åt sidan, enligt Jenny Klefbom. Det är först i 3-årsåldern som barn kan ha behov av den typ av socialt sammanhang som förskolan erbjuder. Däremot är det ju inte alltid enbart barnets behov som styr när det är dags att börja förskolan.
– Föräldrar har givetvis egna behov av barnomsorg, säger Jenny Klefbom.
LÄS OCKSÅ: Allt om förskolestarten och inskolningen
Skadligt att börja förskolan tidigt?
När det är de vuxnas behov som styr tidpunkten för förskolestarten, vilket det ju ofta är av naturliga skäl, kan det komma en oro för att det ska vara skadligt för barn att börja förskolan tidigt.
– Om förskolan är bra, med lagom små barngrupper och tillräckligt med engagerad och bra personal, finns det inget som talar för att förskolan generellt skulle vara skadlig för små barn, säger Jenny Klefbom.
Hans Mellin har jobbat i förskolan i 28 år och har tagit emot många 1-åringar.
– Det har gått bra det också, men generellt tycker jag inte att det är att föredra. Barnen är vid nyss fyllda 1 år mycket omsorgskrävande och fortfarande i behov av att knyta an till en person. Och även om man har en stabil personalgrupp är det inte så förskolan ser ut. Barnen måste klara av att växla mellan olika vuxna, och för ett så litet barn är separationen från föräldern tillräcklig, säger han.
Dåligt att börja förskolan vid 1,5 års ålder?
Hans Mellin tycker att 1,5-årsåldern är en bra ålder att börja förskolan. Vid 1,5 år har barnet, enligt honom, en annan beredskap än en 1-åring för att växla mellan olika vuxna.
Samtidigt hör man inte sällan, på forum och i föräldragrupper, att just 1,5 år skulle vara en dålig tidpunkt för förskolestart.
Finns det stöd för den uppfattningen, Jenny Klefbom?
– Jag skulle tro att det kommer från den psykodynamiska skolbildningens indelning av utvecklingen i olika faser. Enligt den börjar barn i 1,5-årsåldern att bli medvetna om att föräldern kan försvinna. Fasen kallas för närmandefasen, vilket betyder att barnet får större behov av att kolla att föräldern finns kvar och söka sig tillbaka till föräldern för att ”tanka trygghet”. En 1-åring däremot går ofta bara dit näsan pekar och är inte fullt medveten om att de kan ”försvinna”. Men att styra förskolestarten utifrån det här är inte alltid relevant, det stämmer säkert för vissa barn men inte för andra, mer frihetstörstande, säger Jenny Klefbom.
Vad säger vetenskapen om förskolestart?
Bra ålder för att börja förskolan – finns det vetenskapligt stöd för att peka ut när det är?
Den vetenskapligt mest lämpliga åldern för förskolestart är snudd på omöjlig att fastställa. Den beror på så mycket, som barnets personliga utveckling, hur förskolan fungerar och vilka behov familjen har. Och kanske är det ändå bättre att titta på den faktiska situationen än att stirra sig blind på år och dagar. För det finns tillfällen i livet (snarare än åldrar) när det är mindre lämpligt att börja förskolan, menar Jenny Klefbom:
– Precis i samband med att man får ett småsyskon är inte optimalt, då riskerar man att barnet känner sig bortvalt och utskuffat ur boet. Det är inte heller bra att inte ha några marginaler i början, att köra igång för fullt med ett väldigt stressigt jobb som kräver att man alltid kommer i tid, till exempel. Och om man har haft en jobbig bebisperiod, kanske med kolik, sjukdom hos föräldern eller barnet eller andra trauman, är det nog en bra idé att försöka få lite längre tid hemma för att bygga upp en bättre grund att stå på, säger Jenny Klefbom.
LÄS OCKSÅ: "När är det bäst att börja förskolan?" Barnpsykolog Malin Bergström svarar
Artikeln ovan är skriven av Anna Matzinger
