Mjölkstockning (mastit)

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Vad är mjölkstockning?

Mjölkstockning, som på läkarspråk kallas mastit, är en inflammation eller infektion i bröstkörtlarna. Det kan uppstå när som helst under amningsperioden (och även under graviditeten), men är vanligast under de två första månaderna efter förlossningen (och ovanligt de första tio dagarna efter förlossningen). En del får mjölkstockning gång på gång.

Vad beror mjölkstockning på?

Mjölkstockning beror på att en del av bröstet inte kan släppa ifrån sig mjölk – den blir kvar i bröstets mjölkgångar och ”täpper till”, samtidigt som det fylls på mer och mer mjölk.

Mjölkstockning kan bland annat orsakas av:

• att bebisen har för litet tag om bröstet. att bebisen ligger för långt ifrån bröstet eller för långt ut åt något håll.

• att bebisen inte kan suga lika aktivt som tidigare (till exempel på grund av sjukdom, att man har börjat ge bebisen ersättning eller att man har börjat avvänja bebisen från amning alltför snabbt).

• att man ammar efter schema istället för efter barnets behov.

• att amningsmönstret har ändrats, till exempel att det är långa uppehåll mellan amningsstunderna eller att amningen har avbrutits innan bebisen har ätit klart.

• att känslomässig stress, oro, smärta eller trötthet gör det svårt för mammans kropp att släppa ifrån sig mjölk, det vill säga att utdrivningsreflexen hålls tillbaka.

• att något, till exempel en åtsittande behå eller åtsittande remmar från en bärsele, trycker mot bröstet.

• att det är en eller flera vita prickar på mammans bröstvårtan, så kallade white spots. De vita prickarna är bröstmjölk som har kristalliserat sig och blockerat mjölkgångar (White spots kan ibland lösas upp med renskrubbade fingrar i duschen, eller mjukas upp med ljummen matolja på en bomullstuss).

Kan man undvika mjölkstockning?

Man kan minska risken för mjölkstockning genom att se till att bebisen har ett tillräckligt stort tag om bröstet, att bebisen vid amning inte ligger för långt ifrån bröstet eller för långt ut åt något håll, tillämpa fri amning (amma när bebisen vill istället för efter ett visst schema) och undvika amningsbehå, bärsele och annat som kan trycka på eller klämma brösten.

Läs också: D-MER – att få ångest eller bli deppig av att amma

Symtom

Mjölkstockning brukar komma plötsligt, och ofta bara i det ena bröstet.

Symtom kan till exempel vara:

• Hårda knölar eller förhårdnader i bröstet.

• Att bröstet delvis är rödflammigt, varmare än normalt och ömt.

• Att det gör ont att amma (men det kan också upplevas som en lättnad att amma).

• Sjukdomskänsla med frossa och feber upp till 41 grader, ibland också huvudvärk, muskelvärk och andra influensaliknande besvär.

• Att bröstvårtan är klämd efter amning.

Ibland har man bara ett symtom, ibland har man flera.

Hur utreds mjölkstockning?

Läkaren/barnmorskan/sjuksköterskan brukar vilja veta när problemen började, om de har blivit bättre eller sämre sedan dess, om det gör ont att amma, om det finns sprickor eller sår på bröstvårtan och om man har feber.

Ofta undersöks brösten. Ibland kontrolleras tempen.

Om man har svåra problem kan det hända att det tas en odling på eventuella sår och/eller på bröstmjölken – det kan visa om det finns bakterier och i så fall vilka, så att man vet vilket läkemedel som bör användas om det behövs.

Om det finns misstanke om bröstböld (abscess) kan det göras en ultraljudsundersökning. (Bröstböld är en varbildning i bröstet som i ovanliga fall kan uppstå efter en bröstinfektion, som till exempel mjölkstockning).

Läs också: 6 viktiga råd för att slippa – och behandla – amningsproblem 

Vad gör man åt mjölkstockning?

Amma ofta. Amning är ett av de bästa sätten att få stockningen att försvinna, så fortsätt gärna att amma, och amma ofta. Om det är svårt för bebisen att få tag om bröstet kan man pröva att handmjölka lite först, det kan göra vårtgården mindre spänd.

Bebisens tag och ställning. Se över bebisens tag om bröstet, det behöver vara stort för att den ska komma åt de stockade mjölkgångarna. Se också över bebisens ställning, så att den inte ligger snett i förhållande till bröstvårtan, eller för långt ifrån bröstet. Vid behov, be om hjälp, till exempel via bvc, en amningsmottagning eller den ideella föreningen Amningshjälpen.

Amma i olika ställningar. Ibland kan det underlätta att få ut mjölken om man ammar i en annan ställning. Man kan till exempel pröva ”kossa-amning”: att lägga barnet på rygg på en filt eller säng, ställa sig på alla fyra ovanför och sänka ner bröstet mot barnet.

Handmjölka. Om det inte fungerar att amma kan man försöka handmjölka, eventuellt samtidigt som man tar en varm dusch – det varma vattnet kan hjälpa mjölken att komma ut.

Försök må bra. Vila och drick mycket. Lätt beröring/massage kan vara lindrande. Om man använder amningsbehå kan man tänka på att använda en som inte trycker mot bröstet.

Läkemedel. Ibland behövs smärtstillande läkemedel. I första hand rekommenderas ibuprofen (som finns i till exempel Ipren), ibland även paracetamol (som finns i till exempel Alvedon). Om det är en bakterieinfektion i bröstet kan det behövas antibiotika.

Läs också om: 

• Mjölkstas (ömma och spända bröst) 

• Såriga bröstvårtor 

• Svampinfektion vid amning 

• Smärta vid amning

Källor:

Gerd Almquist–Tangen, barnsjuksköterska och distriktssköterska med lång erfarenhet inom barnhälsovården, framför allt bvc, arbetar som barnhälsovårdsutvecklare i Region Halland, är medicine doktor (har disputerat om små barns hälsa, tillväxt och nutrition) och ingår i Nationella amningskommittén.

Marit Olanders, författare till boken Amning i vardagen med lång erfarenhet som amningsrådgivare inom den ideella föreningen Amningshjälpen.

Bröstkomplikationer i samband med amning, ett regionalt vårdprogram från Stockholms läns landsting.

Texter om amningskomplikationer på Internetmedicin.se (en webbplats riktad till läkare och sjuksköterskor), skrivna av Gerd Almquist–Tangen.