”Julen får min puls att öka”

Det är bara mamma som har koll på barnens kläd- och skostorlekar och önskelistor till jul. Eller??

Varje år när julen närmar sig och jag känner pulsen öka kommer jag att tänka på en föräldraföreläsning vi var på när vi väntade vår etta.

En av föreläsarna var uppenbart ditbjuden som pappa-alibi. För säkerhets skull pratade han också på ett språk som de manliga ­åhörarna skulle förstå. Det kunde till exempel låta så här (på ur-stockholmska): ”Nu väger ungen i din kvinnas mage ungefär som ett sexpack folköl” och: ­”Bebisens hjärta slår i samma tempo som en tvåtaktsmotor”. Föreläsaren fortsatte med att omvandla hastigheten med vilken blodet pulserade i navelsträngen till kilometer i timmen (motorfordon och fart = sånt som killar gillar). Det hela var plågsamt.

Men faktiskt var det en sak han uppmanade alla blivande pappor som han ändå ska ha cred för: ”… och när svärmor sen ringer va’, och undrar vad ­grabben har för skostorlek, då ska du fanimej veta det och inte lämna över ­luren till frugan!”. Han satte fingret på något som jag inte kunde relatera till då – men det kan jag nu. Det är till mamma de (flesta) hör av sig om saker som har med barnen att göra (ändå pluspoäng till föreläsarens svärmor som tydligen ringde till honom!) och till jul märks det som mest.

Till alla vuxna vill jag säga:
fråga bara mig om det är kris

För nu när november går mot sitt slut och vi alla är som tröttast, då ska den heltidsarbetande småbarnsmorsan inte bara projektleda julen i största allmänhet (för det gör hon för det mesta, det menar både män i kvinnor enligt en undersökning som Novus  gjorde inför förra julen) – hon ska dessutom svara på ­samtal och sms om vad lille Kalle har för storlek i byxor och om lilla Lisa möjligtvis redan har lego nr 60175?

Och vad önskar sig minstingen i julklapp; det vore förresten TOPPEN att få förslag på julklappar till ALLA barnen nu på en gång! Inte verkar det ­heller spela någon roll om man är farmor eller farfar och rimligen ­borde ha en närmare relation till barnens pappa. Det är mamma man frågar. Och förstås frågar man i största välmening!

Men det är just därför det är så svårt att bemöta. För att det är snällt att de frågar. För att det gäller barnen. Och det är ju ändå jul! Men det är inte snällt, det bara förstärker bilden av  mamma som både familjens och julens sambandscentral.
Jag älskar december. Men jag är trött på att ha ett hjärta som slår som en tvåtaktsmotor. Jag klarar bara inte av att dämpa farten. Till alla vuxna i min omgivning skulle jag vilja säga som jag brukar säga till barnen: fråga bara mig om det är kris.

Läs också: ”Jag har börjat vänja mig vid att ha löss”

FRI TILLGÅNG TILL ALLT PÅ VIFÖRÄLDRAR.SE

Las mer och bli medlem_knapp


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE ”Julen får min puls att öka”
NÄSTA Hur kan hon vänjas vid spjälsängen?