Skärmar och små barn – hur mycket är okej?

Surfa. Titta på film. Spela. Många barn (och föräldrar!) älskar allt man kan göra med sin skärm. Men hur ­mycket är det okej att skärma för små barn, och vad vet man genom forskning? Det har vi tagit reda på.

E

n film vid frukost. ­Babblarna på repeat på väg till förskolan.

Några avsnitt Daniel Tiger för att köpa sig lite lugn under ”hell hour”.

Digital teknik är en stor del av våra minstingars värld – och skärmanvändningen bland de mindre barnen har ökat sedan plattorna kom, ungefär 2010. ­Enligt en ny studie från Statens Medieråd Småungar & medier 2017 har mer än hälften av 0–2-åringarna tillgång till en platta i hemmet idag och av 2-åringarna i Sverige använder en tredjedel internet dagligen. Mer än hälften av 3-åringarna använder internet varje dag (men då ska man komma ihåg att ”använda internet” lika gärna kan betyda att titta på ­Bolibompa på SVT Play på en telefon, istället för att göra det på teven).

Läs också: Tar barn skada av att FÖRÄLDRARNA håller på med mobilen?

Vad är lagom skärmtid för små barn?

Hur mycket som är ”lagom” lång skärmtid beror på vem man frågar. Vissa förespråkar nolltolerans medan andra framhåller skärmanvändandet som ­positivt och stimulerande.

En som forskat om barns liv på nätet är Elza Dunkels, docent i pedagogiskt lärande vid Umeå universitet och ­författare till boken Näthat, nätkärlek och nätmobbning.

– För oss som växte upp med pussel och pappersböcker gäller det att försöka se på skärmar med barnens ögon och inte gå i fällan att fördöma dagens barn och romantisera den egna uppväxten. Hade vi nöjt oss med kottar och träpussel om det hade funnits ständigt nya och utmanande pussel på en skärm? Barn väljer ju inte böcker och pussel för att de tänker att de hjälper dem i deras utveckling, de väljer det därför att de mår bra av att utmanas, att utvecklas, och att ha roligt. Samma sak med skärmarna; barn väljer aktiviteter som gör att livet känns bra, säger Elza Dunkels.

Barns skärmtid är ”ointressant”

Enligt henne är skärmtid inte ett relevant mått, utan det viktiga är istället innehållet – det vill säga vad barnen tittar på eller gör med sin skärm.

– Det finns, för att vara tydlig, inget som helst forskningsstöd för några rekommendationer kring tid framför skärmen, säger Elza Dunkels, och fortsätter:

– Det är en individuell fråga. Föräldrar behöver stämma av med sitt eget barn, ­snarare än att försöka hitta belägg för vad som är bra och dåligt generellt. För vissa barn kan det vara meditativt att se Vilse i pannkakan (barnprogram på 1970-talet som vissa påstår har ”förstört” deras barndom, reds anm), medan andra barn kan bli stressade och skrämda, säger Elza Dunkels.

Men varför skapar egentligen skärmarna så starka känslor? Elza Dunkels beskriver dessa känslomässiga reaktioner på teknikskiften som ”paniker”.

– Det är ingen skillnad idag mot när ­boken eller videon kom och vuxna fick ­panik över barnens nya ”leksaker”; ­reaktionerna i början är alltid känslo­mässiga. Men vi kan inte låta oss svepas med i känslomässiga reaktioner på något som uppfattas nytt. Dessa emotionella utbrott är nämligen historiskt återkommande och finns dokumenterade vid teknikskiften så långt tillbaka som antiken. Då var det boken som skulle fördärva ungdomen, idag är det skärmar. Idag lyfter vi fram boken som något positivt för barn, jämfört med skärmarna. Så småningom kommer vi att lyfta fram skärmar som något positivt för barnen, jämfört med nästa fara. När samma typ av argument upprepas om och om igen är det i sig ett skäl att inte använda dem, säger Elza Dunkels.

Dessa panikutbrott över nya företeelser kan skapa spänningar i familjen, mellan föräldrar och barn.

Kan du förstå den förälder som å ena sidan känner sig skärmpositiv men å andra sidan upplever ett problem att locka sitt barn från skärmen, som ju erbjuder en så fenomenal chans till underhållning och tidsfördriv som ALDRIG tar slut?

– Här tycker jag att vi ska tänka på varför skärmen är så lockande. Det är väldigt ­sällan bara meningslöst tidsfördriv utan ofta roliga, avkopplande och utvecklande aktiviteter. Många av oss behöver tvätta bort fulstämpeln på barn och skärmar. Samtidigt är det de vuxna som har överblick över barnets liv och kan se att hen behöver röra på sig eller hitta på något ­annat, då får man ta den kampen. Det är viktigt att lita på sig själv och se sitt barn i ögonen och agera på det man ser, säger Elza Dunkels.

Och även om det inte finns något vetenskapligt stöd för ­begreppet ”skärmtid” kan det, enligt psykolog Martin Forster, vara skönt att som familj ha ­ramar och regler att luta sig mot för att minska antalet konflikter.

– Att begränsa skärmtid brukar vara en utmaning, eftersom de frestande skärm­arna alltid finns till hands. Det är ungefär som att prata med barn om att äta upp ­morötterna samtidigt som det står en skål med godis på bordet. De lösningar som, ­enligt min erfarenhet, fungerar bygger på att man bildligt talat flyttar bort godis­skålen. Surfplattan kanske försvinner ­någonstans efter klockan sex, telefonen kanske laddas utanför barnets rum för att förhindra spel på natten eller så är mat­platsen är en skärmfri zon. Familjen kan försöka hitta på aktiviteter som kan ersätta skärmarna, till ­exempel att spela sällskapsspel på skärmfria onsdagar eller börja med någon ny fritidsaktivitet, säger han.

Läs också: Är det dåligt för 1-åringar att titta på tv?

Bra att barnen blir vana nätanvändare

För en orolig förälder kan det vara skönt att veta att det finns fördelar med att barnet blir en van internetanvändare. Färska data från forskningsprojektet EU Kids Online visar att barn som är vana internet­användare är mindre utsatta för risker på nätet. De kan lättare undvika faror, be om hjälp och tar problem som uppstår mindre personligt.

Forskning visar också att en övervakande och förbjudande miljö kan orsaka mer skada än nytta; att föräldrar kontrollerar barnets internetanvändning ökar inte tryggheten, tvärtom.

– Det är viktigt att vi inte låter rädslor skrämma oss från att låta små barn utveckla digital kompetens. Barn behöver börja ­använda nätet när de är små, medan vuxna fortfarande kan sitta bredvid och vara med i deras utforskande. Det gör vi bäst genom att guida och prata, inte genom att förbjuda och till exempel ta bort Youtube från ­plattan. Forskning visar att det är de ­tryggaste barnen som vågar berätta för en vuxen om det de upplevt på nätet, säger Elza Dunkels.

Skärmande kan stärka barns lärande – men försämra sömnen

+ Spel på en skärm hjälper barn att utveckla samma saker som ­traditionell lek, till exempel fantasi, känsla av kontroll och tålamod.

+ Psykiatriforskare menar att det finns stöd för att spelande ­stärker lärande och psykosociala förmågor, särskilt för barn med särskilda behov.

Omfattande skärmtid i form av tv-tittande har i studier visat sig ha negativa samband med ­förmåga att hänga med i förskolans aktiviteter, koncentrationsförmåga, skolmognad, skolprestation och framför allt språklig förmåga och kommunikation.

Hos små barn påverkar ­skärm­användning sent på kvällen sömntiden negativt och har samband med sämre sömnkvalitet.

KÄLLA: Elza Dunkels, forskar om nätanvändande och hur barn beter sig på nätet, och ­Malin Bergström, barnpsykolog (fakta är från Rikshandboken ­Barnhälsovård, uppdragsgivare är alla landsting, regioner och kommuner, för personal inom barnhälsovården).


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren