Bonusförälder – så blir det bra

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Foto: Anne Kring

Jesper Juul har sedan han 1995 skrev Danmarks mest sålda bok om barn, Ditt kompetenta barn, betraktats som en av Skandinaviens ledande familje­terapeuter. Hans tankar används som grundstenar i undervisningen på flera av landets pedagog­seminarier.

Han är lärare och socialpedagog och ­verksam vid den internationella undervisnings- och rådgivningsorganisationen Family-Lab. Han har gett ut flera populära böcker om barn, bland andra Livet i familjen: Om det ­viktiga samspelet och Här är jag! Vem är du?

Bonusförälder – så kan du stötta barnet

Begreppen styvmamma och plastpappa, eller pappersförälder, har bytts ut mot bonusförälder eller det mer neutrala ”pappas nya tjej” eller ”mammas nye man”.

– Det är bra, ­menar Jesper Juul, som har skrivit boken Bonusföräldrar – möjligheter och fallgropar.

– Begreppet bonusföräldrar ger distans till begrepp som styvmamma och styvpappa, som kan ha en dålig klang, tycker han.

I klassiska sagor är ju den elaka styvmodern en vanlig ingrediens.

Jesper Juul får allt fler frågor om just bonusfamiljer.

– I länder som Sverige och Danmark vill föräldrar dela på vårdnaden om barnen vid en separation, konstaterar han.

Våra barn vill vi inte skiljas från, även om vi separerar från vår partner. Eftersom barnen inte valt att varannan-vecka-bo med mamma, hennes nya partner – och dennes barn från en annan relation – behöver vi ha en dialog med dem. Om kärlek. Om att ”jag är kär i en ny man eller kvinna”. Och ”jag hoppas det varar länge och kanske flyttar vi ihop en dag, vad tycker ni om det?”.

Jesper Juul menar att barn idag lever i en tillvaro med mycket tvång:

– De måste gå i förskolan och skolan och bo lika mycket tid hos sina föräldrar om de skiljer sig. Det är en stor press på barn.

– Samtidigt ska vi inte förväxla att ta barnen och deras känslor på allvar med att de ska få bestämma.

Det finns en hel del vi vuxna kan göra för att hjälpa våra barn med sorgen vid en skilsmässa. Jesper Juul tycker att vi ofta har för bråttom in i den nya relationen och med att flytta ihop med vår nya partner.

Normalt tar barnets sorgearbete vid en skilsmässa upp till tre år. Det betyder inte att man inte kan träffa sin nya eller introducera henne eller honom för sina barn under den tiden. Men man behöver ge barnen tid till distans från skilsmässan mellan de biologiska föräldrarna, tid att läka, innan man flyttar ihop med en ny partner, anser Jesper Juul. Man kan prata med sitt barn om att ”jag ska träffa min nya kärlek ibland, men inte flytta ihop innan du känner att det är okej”.

Fast många orkar nog inte vänta i tre år, eller tills barnen vant sig vid tanken. Är man kär så är man.

– Då får man vara ärlig och säga att ”Vi gör så här oavsett vad ni vill, ni behöver inte tycka om det, men så här vill jag ha det”, konstaterar Jesper Juul.

Han menar att ju yngre barnet är, desto lättare har det att acceptera sin bonusförälder.

– Ett barn som är 6–12 månader gammalt analyserar inte så mycket som en 5–7-åring kan göra. Med ett litet barn kan det räcka att som bonusförälder vara bra på att leka med bilar.

Jesper Juul pratar om att ”kvalificera sig som bonusförälder”. Att bry sig om barnet och vad det tycker. Samtidigt är det en fin balansgång där man får backa om barnet säger ifrån.

– Att få ett barns förtroende är kanske en av livets största gåvor, säger Jesper Juul.

– I bästa fall kan man bli en nära, bra, vuxen vän till barnet. Det kan ett barn inte få för många av. Och vuxna kan inte få för många barnvänner.

Som bonusförälder ska man undvika att uppfostra, tycker Jesper Juul.

– Försök att vara ett stöd för den biologiska föräldern istället, tipsar han.

– Om du vill säga något som du tror kan vara till hjälp, se till att få en inbjudan till att framföra dina tankar, fråga om det är okej att du ger råd eller tycker till om något.

En del är inte riktigt färdiga med sin tidigare relation innan de går in i en ny. I kapitlet Exhäxan skriver Jesper Juul:

”Mellan trettio och fyrtio procent av alla skilsmässor är mer eller mindre svåra, och av och till direkt obehagliga. Du kommer att simma i ett farvatten fyllt av hajar, där hajarna utgörs av sårade känslor, svek, svartsjuka, småaktighet, hämndlystnad, ansvarslöshet, barnslighet, bristande hänsynsfullhet, svaghet, mental lättja, psykopati, mordlystnad ...”

– Man bör, menar Jesper Juul, tänka på att den man förälskat sig i varit medansvarig i detta kaos . Att lägga skulden på sitt ex betyder att man inte lärt sig något av det som gått snett. Det är även ett sätt att undvika sin del av ansvaret, vilket inte är en bra grund för en ny relation.

Det motsatta förekommer också. Hos en del separerade par finns i all välmening en tanke om att så mycket som möjligt ska vara som vanligt. Man ringer och säger godnatt när barnet är hos sin andra familj, man firar födelsedagar och högtider som jul ihop, precis som förr. Allt för att inte såra barnen. Allt för att det inte ska kännas fullt så fruktansvärt för dem.

– Man tänker att barnen så lite som möjligt ska märka av skilsmässan, men barnen behöver förstå att mamma och pappa inte längre bor tillsammans. För barnet kan det gemensamma julfirandet istället bli en smärtsam påminnelse om hur livet inte längre är. Att min familj finns inte kvar mer, säger Jesper Juul.

Antalet inblandade i en ny familj har betydelse för hur det blir att bilda en ny familj där någon har barn sedan tidigare. Jesper Juul kallar det mosaikfamiljer, när båda parter har barn med sig in i en ny relation. Hans uppfattning är att barn ofta ger sin själ för att samarbeta i den nya särkullsfamiljen och att de vuxna inte alltid förstår det.

– Barnet kanske måste ta hand om en olycklig förälder i det ena hemmet och försöka få en bra relation till sin bonusförälder i det andra, och bo växelvis i en ny familj med två eller tre andra barn som det inte valt att bo med. Vi vuxna drivs av en entusiasm och optimism som inte nödvändigtvis delas av barnen, konstaterar han.

Kan man då vara rättvis mot barnen i en bonusfamilj eller mosaikfamilj? Nja, det kan man ju inte heller i en kärnfamilj, funderar Jesper Juul, som menar att total rättvisa skulle likna en diktatur eftersom man inte tar hänsyn till att barn är olika och har olika behov.

– Barn är mycket realistiska. De vet mycket väl att de inte uppfostras lika. Det är okej att det inte är samma. Men man måste vara tydlig med att ”de här reglerna har jag för mina barn” och ”de här reglerna har din bonusförälder för sina”.

Jesper Juul förordar att man i mosaikrelationer har regelbundna familjeträffar där man tar tempen på statusen i den nya familjen. Varje månad. En timme åt gången. Det centrala är att fråga var och en i familjen ”Hur mår du?”. Även de vuxna ska delta och säga som det är, menar han . Barnet vet ju om det har varit en dålig vecka, om den vuxna parrelationen inte verkar ha varit så bra.

– Som förälder har du makten att välja om barnet ska veta eller behöva gissa, konstaterar han.

Vid vilken ålder kan man då involvera barnet i prat kring en ny relation och meddela att mamma eller pappa har träffat en ny partner?

– Redan en 1,5-åring förstår, och en 3-åring kan själv börja fundera och veta när något inte är som vanligt mellan föräldrarna, säger Jesper Juul.

Principen är att tala i klartext, säga att ”I dag är jag ledsen för att din mamma och jag inte ska bo ihop längre, men det går över”.

Jesper Juul tänker att det är bra att öva på att säga adjö till perfektionen.

– Det finns så mycket sådant nu, som tanken om att barn alltid ska vara lyckliga och att det är föräldrarnas ansvar att se till att det blir så. Men ingen kan leva upp till det.

Han ser ingen anledning till att ha dåligt samvete för att man förälskar sig i en annan vuxen människa som man vill dela livet med.

– Det för vidare kunskapen om att ”du måste våga riskera något här i livet”till barnet. Men bara om man gör det ordentligt och tar hand om slutet av den gamla relationen på ett bra sätt, och början på den nya.

Det innebär att inte helt uppslukas av den nya kärleken och komma tillbaka till barnen först efter några månader. Barnens ledsna känslor behöver få tid här och nu.

Läs också: "Hur stort ansvar har man för sitt bonusbarn?" Barnpsykologen svarar

5 tips inför första mötena med dina bonusbarn

1. Glöm tillgjord vänlighet. I mötet med barn är det bara äkthet som räknas för att kunna bygga tillit och vänskap. Undvik att analysera, var här och nu; både du och ditt bonusbarn duger precis som ni är.

2. Om barnets mamma eller pappa är nervös och försöker medla, avbryt detta vänligt men bestämt och säg att du nog ska klara av det.

3. Tänk på att det tar tid att bygga en relation mellan bonusförälder och bonusbarn, ofta mellan 5 och 10 år. Du har alltså god tid på dig!

4. Det bästa sättet att förhålla sig till ett blivande bonusbarn är på samma sätt som till en vuxen som man vill lära känna: Leta efter gemensamma intressen och var uppmärksam på den andres gränser liksom dina egna.

5. Kärnfamiljen utgör fortfarande ett slags osynlig ”mall” men den ”mallen” passar inte en bonusfamilj. En stor skillnad är att i bonusfamiljen bygger inte alla relationer på kärlek. Var beredd att tänka nytt.

 6 tips när du och bonusbarnen har lärt känna varandra lite

1. Ibland kan det vara lättare att prata om man gör något tillsammans: gå en promenad, vika tvätt, leka, meka med bilen eller vara i simhallen. Glöm inte att tystnad är lika viktigt för relationen som att byta ord.

2. Hamna inte i ”uppfostrare-fällan”. Dels är det sällan konstruktivt, vare sig man är förälder eller bonusförälder (den allra största delen av uppfostran pågår mellan raderna; hur man umgås med barnet och med andra vuxna, hur man själv uppför sig etcetera), dels riskerar man att kränka bonusbarnets privata rum, dit bara de biologiska föräldrarna har tillträde. Det här är goda nyheter för bonusföräldrar, som alltså inte behöver ”leka uppfostrare” utan kan vara en medmänniska med tydliga gränser.

3. Din uppgift som bonusförälder är att vara en bonusvuxen – alltså en vuxen vän som skulle kunna vara barnets vän även om barnets mamma och pappa fortfarande var tillsammans. Snabbaste vägen till mindre barns vänskap är lek, medan större barns vänskap kräver mer tålamod, respekt och tillit.

4. Det underlättar om du inser att du inte är nummer ett för din nya partner, utan en god tvåa efter barnen.

5. Låt bonusbarnets mamma eller pappa ta hela det praktiska ansvaret för sitt barn från början. När det fungerar med tvätt, utflyktsmackor och hämtningar kan ni diskutera en fördelning. Den här uppdelningen tvingar er att vara tydliga och att också be om hjälp. Dessutom faller ni inte automatiskt in i förväntade eller traditionella roller.

6. Genom att vara just en bonusförälder kan du bli en mycket viktig samtalspartner när barnets mamma eller pappa drabbas av skuldkänslor, dåligt samvete och ångest över skilsmässan.

Nyfiken på att läsa mer om Jesper Juuls tankar, och hans uppskattade coachningar av föräldrar?

Klicka här!

Källa: "Bonusföräldrar – möjligheter och fallgropar" av Jesper Juul.

Artikeln publicerades 2011.