Boken Fråga barnpsykologen är här!

Nu är den här – boken Fråga barnpsykologen med 142 frågor om barn och om att vara förälder!

Varför vaknar bebisar så ofta? Hur hanterar man trots? Och behöver barn gränser? I boken Fråga barnpsykologen har vi samlat 142 läsarfrågor med svar av Vi Föräldrars barnpsykolog Malin Bergström.

Här kan du se och läsa ett smakprov på boken

Här kan du köpa boken

Vi ringde upp Malin Bergström och frågade:

Hur är det att svara på läsarfrågor i Vi Föräldrar?

– Fantastiskt roligt! Det är så fint att få kliva in i det som är det absolut viktigaste i människors liv. Det är inget som döljs eller förskönas i läsarfrågorna, det är pang på och det är ett extremt stort förtroende att få ta del av det. Och det känns faktiskt som om det funkar trots att den som frågar och jag sitter vid varsin dator. Jag får oftast en stark känsla av vem den som frågar är, hur barnet är.

Är dina känslor viktiga?

– Ja, den känsla jag får när jag läser frågan är helt avgörande. Mitt svar bygger på den känslan – och det är inte bara viktigt för svaret till personen som har ställt frågan: Ju mer personlig jag kan bli, desto mer allmängiltigt, och därmed relevant för fler, blir mitt svar. Eftersom jag är forskare ska mitt svar förstås bygga på vetenskap också, men det går inte att komma ifrån att i det här jobbet, som psykolog som ger råd till föräldrar, är det min känsla kring frågorna som är avgörande.

Vilka frågor är svårast att svara på?

– När någon frågar om någon annan än sig själv, till exempel ”Min fru är så här …” Det är svårt när den som frågar inte äger problemet. Det är också svårt när en fråga beskriver en situation jag upplever som ohållbar, när jag blir orolig för föräldern och barnet men inte kan hantera det på ett bra sätt eftersom jag sitter så långt ifrån. Jag vill ju att personen ska få hjälp av mig, hen vänder sig ju till mig. Det tar emot att säga ”Sök stöd hos bup eller soc”.

Ändå säger du så ibland?

– Ja, det måste jag ju. Men jag kan känna en otillfredsställelse av att inte kunna följa personen, av att inte kunna hjälpa på längre sikt.

Vilka frågor är viktigast?

– Det kan vara de som är riktigt allvarliga, de som ger mig en känsla av att ”Ah, nu öppnar hen sig, nu kommer något viktigt!” Eller de som får mig att känna ”Det här kommer många att känna igen sig i”. Men också frågor som rymmer en syn på barn som bara krånglar till det för föräldrar – som en fråga jag fick för några år sedan där en förälder undrade om man måste lära sin ledsna bebis att somna i egen säng, utan närhet. Den frågan pratar jag alltid med barnmorskor och sjuksköterskor om i min undervisning (frågan finns med i boken Fråga barnpsykologen, redaktionens kommentar).

Saknar du några frågor?

– Nej, men jag ÄLSKAR frågor som är lite personliga och långa. De gör det lättare för mig att förstå vem som skriver och att ge ett bra svar. Och jo, jag kan nog sakna frågor om förskolan – jag får ju ibland höra om barn som inte vågar säga till personalen när de är kissnödiga. Små barn kan känna sig lite ledsna och oroliga i förskolan. Jag tycker att vi alla måste vara överens om att barn ska ha det bra i förskolan, jag tänker därför att sådant kan behöva uppmärksammas mer: Vågar vi titta kritiskt på hur våra barn har det i förskolan?

Betyder det att du är kritisk till förskolan?

– Nej, verkligen inte, jag tycker att förskolan är fantastisk! Men barnomsorgen är så viktig att den borde vara mer anpassad för olika slags barn. Om man är lite blyg är det inte alltid så superenkelt i förskolan, därför vore det fint om det fanns en större möjlighet att välja andra former av barnomsorg. Och i och med att jag tycker att förskolan generellt är så bra tycker jag inte att man som förälder ska ha kvar sitt barn på en förskola som inte känns toppen – om man har möjlighet att välja någon annan, förstås.

Är det skillnad på de frågor föräldrar ställde för några år sedan och de frågor som ställs nu?

– Ja, jag upplever att jag får fler frågor om barns behov av närhet nu, som ”Är det verkligen möjligt att en bebis behöver så här mycket närhet?”

Varför tror du att det är så?

– Jag tänker att det kan bero på att många av oss är äldre när vi blir föräldrar, att vi under längre tid har haft en fri, oberoende livsstil innan vi får barn. Det kan dels göra steget till föräldraskapet större, dels att man någonstans har kvar en bild av att man ska kunna fortsätta det fria, obundna livet i någon mån, att man inte kan fatta att det faktiskt kan ta 24 timmar per dygn att ta hand om en liten bebis.

Varför tror du att så många hör av sig till dig med frågor om sitt föräldraskap?

– Det finns en bild av att föräldrar idag är osäkra, har ångest över att göra fel och inte litar på sig själva. Jag håller inte med om det. I och med att vi nu har en möjlighet att välja när vi vill få barn, och i och med att många av oss är äldre när vi får barn, tror jag att vi också är väldigt måna om att det ska bli bra när vi blir föräldrar. Och eftersom få av oss har tagit hand om många syskon och eftersom det inte alltid känns rätt för alla att fråga den äldre generationen, behöver vi självklart fylla på med ny kunskap. Vi behöver göra det när vi är i en ny situation, det är inte ett dugg konstigt.

Vem tycker du ska läsa boken?

– Jag tycker att den vänder sig till alla med barn mellan 0 och 5 år. Egentligen är det inte en psykologi­bok, den handlar mycket om föräldrars vardag, om sådant som var bebisen ska sova, hur man slutar amma, trots, syskon … Jag vet också att yrkesgrupper som jobbar med små barn och deras föräldrar tycker om att läsa sådant här.

Vad tror du att boken kan spela för roll?

– Jag hoppas att den ska göra att man kan släppa den där tanken som många har, att ”När jag ger ett litet barn närhet och är lyhörd för dess känslor och behov så förstör jag något”. För det är ju precis tvärtom: Att vara lyhörd och ge närhet gagnar barnet. Jag hoppas att man som läsare ska känna att man kan vila i det, veta att det är ett bra förhållningssätt. När det gäller trotsiga eller bråkiga barn hoppas jag också kunna visa att förhållningssättet ”Jag ska minsann visa barnet var skåpet ska stå!” nog är en tankevurpa. Om man istället satsar på att prioritera mysiga stunder med sitt barn kommer det att lösa sig.

Här kan du ställa en egen fråga till Malin Bergström

Här kan du köpa boken Fråga barnpsykologen

Malin Bergström är Vi Föräldrars barnpsykolog med lång erfarenhet från barnhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin. Hon är också docent och forskar vid Karolinska institutet och Stockholms universitet.


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Exklusiva artiklar om graviditet, barn & föräldraskap (+ ljudartiklar!)

Konsumentguider för föräldrar: Barnvagnar, bilbarnstolar med mera

Unikt fråga-svar-material med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Boken Fråga barnpsykologen är här!
NÄSTA Hur länge är man gravid – i veckor?