Äter mitt barn för lite?

Är du orolig för att ditt barn knappt äter någonting? Många föräldrar upplever att deras barn matvägrar och är oroliga för näringsbrist. Den oron är oftast obefogad.

H

on vägrar ta smak­portioner, hon vill bara amma eller ha flaska! Hur ska hon klara sig?”

Eller: ”Han äter ingenting, bara köttbul­lar och pannkakor. Kommer han att få näringsbrist?”

Sara Ask, barndietist.

Foto: Maria Annas

Sara Ask, barndietist.

Vi Föräldrars barndietist Sara Ask känner igen oron. Många föräldrar upplever att deras barn matvägrar, enligt hennes erfarenhet.

– Men det är väldigt få barn som verkligen vägrar all mat. Oftast handlar det om att föräldrarna inte förstår barnets faser och har orimliga förväntningar på hur mycket ett barn behöver äta.

Ibland kan det kännas som att barnet i bästa fall får i sig en pastaskruv till middag. Såklart man blir orolig! Men om en dietist hjälper till med näringsberäkning visar det sig ofta att barnet trots allt får i sig ­till­räckligt mycket energi.

För några år sedan träffade Sara Ask ­föräldrar till en, vad de upplevde det som, matvägrande 2-åring. Det visade sig att en vanlig matdag för deras barn kunde se ut så här:

06.10 En flaska välling
07.30 Slickar smöret av en smörgås
10.00 En liten flaska fruktdryck, några ­russin och ett kex
11.30 Två köttbullar och en bit potatis
15.00 Ett par kvarglömda ostbågar från storasysters fredagsmys
17.30 Några pastaskruvar, tre ärter, lite mjölk
19.30 En flaska välling.

– Det kanske inte var en optimal dagsmeny men faktum är att alla näringsämnen var representerade, om än lite knapert med D-vitamin, skriver Sara Ask i sin senaste bok Första hjälpen vid matbordet.

Föräldrarna är mer rädda för näringsbrist än de behöver vara

Föräldrar är ofta mer rädda för ­näringsbrist än de behöver vara, tror hon. Dessutom överskattar de ofta hur mycket mat deras barn behöver. Hon berättar om forskning som visar att föräldrar lätt upplever sina barn som smalare än de i själva verket är, något som kan öka stressen ­ytterligare.

– De flesta friska barn har alldeles lagom aptit – men deras föräldrar upplever att den är för liten, ­konstaterar Sara Ask.

När det handlar om bebisar som så småningom inte är så där jätte­förtjusta i att byta ut en del av bröstmjölken eller ersättningen mot annan mat brukar Sara Ask hänvisa till sin favoritforskning.

– Den kommer från forskaren ­Agneta Hörnell vid Umeå universitet som tittat på hur det går till när små barn börjar med fast föda. Inte ­oväntat såg hon att skillnaderna var stora: Vissa barn gick från 1 tesked till 1 deciliter mat på tre dagar medan ­andra behövde ett halvår på sig för samma resa – utan att det var något konstigt med det. Det är bra att ha i huvudet, i synnerhet om man har ett barn som tar lite längre tid på sig för att upptäcka mat.

I en annan studie lät forskarna 1-åringar välja att äta vad de ville från bord med vanlig, bra mat. Under ­några dagar blev intaget ofta väldigt ensidigt.

– Men utslaget på en 2-veckors­period var det riktigt varierat och bra. Forskarna drar slutsatsen att vanliga friska barn har förmågan att förse sig med tillräckligt varierad mat, förutsatt att de serveras bra mat att välja mellan. Och att det är viktigt att inte stirra sig blind på enstaka måltider utan se vad barnet äter ­under en längre tid.

Barn har olika förutsättningar att våga smaka och till slut lära sig tycka om ny mat, konstaterar Sara Ask.

– Därför är det viktigt att inte ­jämföra med andra – och att inte låta sig påverkas av andra vuxnas åsikter, säger hon.

Metoderna som funkar när ditt barn äter för lite – och de som inte gör det

Guldstjärnor, beröm och mutor? Nej, sådant hör inte hemma vid matbordet, tycker barndietist Sara Ask.

Tycker du att ditt barn äter för lite? Vi föräldrar skriver om metoderna som funkar – och de som inte gör det.

Bara gurka som duger idag? Det viktiga är vad barnet äter under längre perioder.

Om man är rädd att ens barn får i sig för lite näring är det lätt att börja lirka, övertala – och kanske till och med försöka tvinga barnet att äta. Den metoden får lätt motsatt effekt.

– Barn som i studier pressas att äta grönsaker äter mindre än barn som får friare tyglar, säger barndietisten Sara Ask. Rent hälsomässigt är en av de allra viktigaste faktorerna när det gäller mat inte vad man äter utan hur mycket man äter, tror hon.

– Visst är det jättebra att äta varierat och att äta nyttiga saker, men att äta lagom mycket tror jag nästan slår allt.

Här kommenterar hon några vanliga föräldrastrategier vid matbordet.

Positiv förstärkning

”Ska du käka morot nu? Vad gott!”

Om barnet gör något du vill se mer av, till ­exempel sträcker sig efter en morotsstav eller smakar på maten, kan man pröva att förstärka det beteendet genom att ge barnet positiv uppmärksamhet: Vad gott, ska du käka morot nu? Det vill jag också ha!

Att på det viset se barnet och dela barnets upplevelse kan bli en form av positiv förstärkning. Men det är viktigt att veta att alla barn inte är uppmärksamhetstörstare vid ­matbordet, tycker Sara Ask:

– Min erfarenhet av barn som har svårt att äta är att det kan gå lättare om de lämnas ifred vid måltiden. Om de får peta på, på egen hand, i sin egen takt, i en trevlig atmosfär förstås, men inte nödvändigtvis till välmenande föräldrars bekräftande röster. ­Mål­tiden handlar om ett samspel. Det gäller att försöka lyssna in sitt barn och pejla in vad barnet mår bäst av. Under en ­period kan en sak fungera och under en annan period något annat.

Beröm

”Vad duktigt du äter!”

Att säga att barnet är duktigt som äter, eller att ge en guldstjärna för en väl genomförd måltid, är också en form av positiv förstärkning, tycker en del. Och det finns viss forskning som visar att det kan fungera.

– Kanske kan det få ett barn att våga smaka på grönsaker och till slut lära sig att tycka om något nytt, och då är förstås mycket vunnet. Men jag är ändå tveksam till den här typen av belöning, särskilt när det gäller att få barnet att äta upp maten, säger Sara Ask.

Så mycket i livet handlar om  ­prestationer och om att vara duktig. Ätandet ska inte också behöva göra det, anser hon.

– Att äta är något man ska göra för att man är hungrig, inte för att man vill vara duktig. Det finns redan många yttre faktorer som styr barnets ätande, och ju mer vi vuxna runt­omkring kontrollerar, desto sämre är det för barnet.

Målet, menar Sara Ask, bör istället vara att barn ska lära sig lyssna till och följa sina hunger- och mättnadskänslor.

– Det är så viktigt att låta ­mat­bordet vara en trygg plats, fri från prestation och krav. En plats att stilla hungern på, i bästa fall med något gott, i gemenskap med ­människor man tycker om.

– Och en annan aspekt av det här med att berömma är att barnet kan dra slutsatsen att jag är inte duktig när jag inte äter – med en otillfredsställande känsla som följd.

Belöningar

”Ät nu så får du efterrätt!”

Ta tre tuggor så får du gå från bordet sedan. Det är en klassiker, och en till synes ­oskyldig deal.

– Men eftersom belöningen som man då presenterar för barnet är att slippa från matbordet så kan det ­bekräfta barnets känsla av att det är en trist plats. Dessutom är det vanskligt att förhandla med mat, även om ­avsikterna är goda, säger Sara Ask.

En annan vanlig förhandlings­metod är att locka med någon gott efter maten: Ät upp maten så får du glass efteråt.

– Det är så lätt att orden slinker ur munnen. Men studier av det här greppet visar att det som främst händer är att barnen börjar tycka ännu mer om glass. Visst, de kanske avslutar sin måltid också. Men hur mycket är det värt om det är intresset för glassen som förstärks? Eftersom barn föds med en förkärlek för sött, som dessutom blir starkare under barndomen, är det smart att inte förstärka den preferensen ännu mer.

När ska man söka hjälp?

Barnläkare, dietister, barnpsykologer, logopeder – det finns stöd att få om du är orolig.

Om du misstänker att ditt barns matkrångel har någon fysiologisk/kroppslig eller psykologisk orsak, tveka inte att söka hjälp, till exempel genom att prata med bvc, husläkare eller barnläkare. Därifrån kan ditt barn vid behov skickas vidare till dietist, logoped, psykolog, tandläkare eller någon annan yrkeskategori beroende på vilken typ av problem det handlar om. På några platser i landet finns särskilda ätträningsteam där flera olika ­professioner samarbetar. De är guld värda, men tyvärr är det ofta kö dit. Ett annat viktigt skäl att söka hjälp är om mat­situationen låst sig eller om du själv känner att du är väldigt orolig och inte kan behålla lugnet inför ditt barn. Även om barnet till synes mår bra är det viktigt för dig att hitta ett förhållningssätt så att det inte blir problem i framtiden. Sök hellre hjälp tidigt än att gå och dra på det! För vissa är det en hjälp att prata med en dietist, gå ­igenom barnets matval och ser hur det egentligen ser ut. Kanske är det inte så illa som du tror? En dietist kan ­också hjälpa till med råd om berikning av barnets mat o­m barnet inte växer som det ska. För andra kan det vara bra att träffa en psykolog, en logoped eller en läkare. Det ena behöver förstås inte utesluta det andra.
Källa: Första hjälpen vid matbordet av Sara Ask


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Äter mitt barn för lite?
NÄSTA Syskon som bråkar jämt – vad göra?