Kalle Assbring

Fredrik Backman: Att träffa föräldrar på en lekplats är som rysk roulette...

Här är senaste krönikan av Fredrik Backman ur Vi Föräldrar nr 10, 2012. Vill du läsa fler Backman-krönikor? Köp tidningen.

Vi Föräldrars krönikör

Fredrik Backman är journalist, författare och bloggare. Han är gift med N och pappa till en 2-årig son. I varje nummer av Vi Föräldrar hittar du hans krönikor.

"Okej, så här var det: För ett år sen lät jag min son leka med en av mina kompisars dotter. Och hon tog hans leksakstraktor. Och kastade den i dammen.
Och nu har det gått ett år. Och min son är så gammal att han har börjat välja sina kompisar själv. Och, ja. Det har ju skiftat maktbalansen över lekdejterna lite, kan man säga. Från att jag puttade min son ur vagnen och bara ”här! Ny kompis!”, till att han drar iväg mot sandlådan med nåt litet troll han hookat upp med på förskolan medan jag lämnas bredvid en total främling och stammar ”eh, jaha, så du är alltså Smillas pappa. Såatte...kommer du hit...ofta...eller?”. Och så står man där. En helt normal småbarnspappa bredvid en babblande idiot med någon uppenbar form av social Tourettes som spottar små, små bitar snus när han pratar. Ni vet hur det är.
Den där normala pappan hatar ju mig. Jag känner ju det.
Och jag behärskar inte de sociala koderna här. Två timmars forcerat kallprat bredvid sandlådan, och sen då? Är vi kompisar nu? Ska vi byta nummer? Skakar vi hand när vi skiljs åt? Lutar jag mig in för halv- kramen? Kör vi nicken och pistolen? Va?
Hur vet man när man kör nicken och pistolen!? Ibland är det ju inte ens en dejt. Jag kanske bara gungar min unge i ett av de där däcken. Och bredvid står en annan förälder och gungar sin unge. Och så vänder sig ungarna mot varandra och connectar! Fattar ni? Och den andra föräldern och jag sneglar på varandra och bara ”skit också”.
Och, alltså, det är inte det att jag är socialt inkompetent. (Det är i alla fall inte bara det!) Men att träffa föräldrar på en lekplats är lite som rysk roulette med uppfostringsmodeller. En hatar socker. En
hatar sömnscheman. En tycker att alla som inte har tygblöjor ”faktiskt typ är som nazister”. Ett barn får inte äta kex. Ett måste ha solhatt. Ett får inte hoppa i vattenpölar. Och sen drar jag ett skämt om Gremlins och då är det också fel.
Vuxna relationer är liksom lite mer komplicerade än en unge som kollar på en annan unge och bara ”du gillar att kasta snor från rutschkanan? Jag också! Själsfrände!!!”.
Och sen börjar ungarna putta varandra. Och då ska jag på två sekunder försöka känna av exakt vilken nivå av Hunger Games som gäller för just den ungens för- älders uppfostringsmodell. Att gå emellan känns ju överbeskyddande, och föreslår man att vi ska satsa pengar på vinnaren är man ju ”sjuk i huvudet”. Tydligen.
Det är inte så lätt. Okej?
Och jag säger inte att jag kan b-e-v-i-s-a att det här har att göra med den där lekdejten för ett år sen som slutade med att min sons traktor sov med fiskarna. Det gör jag inte.
Men av alla ungar på hela förbaskade lekplatsen som han kunde ha valt att bli bästa kompis med så valde han alltså den med en förälder i ”Alla snutar ska dö!”-t-shirt som försörjer sig genom en webbshop som säljer ”voodoodockor custom made av människohår”.
Jag säger inte att jag är säker. Men jag tror fasen att min son mimade ”Payback’s a bitch!” innan han sprang mot sandlådan. Och det känns lite långsint. Det är allt jag säger."

Du hittar Fredrik Backmans krönikor i varje nummer av Vi Föräldrar - fär att bli prenumerant klickar du direkt här

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler