Läsarbloggar

Publicerad: 19 april 2007

 

Ensam

Inte som jag tänkt mig

- Jag blev en mamma med OCD och vägen tillbaka till ett vanligt liv.
176043
2010-09-07 13:46
2010-07-12

Åka buss

Inte trodde jag att jag skulle bli rädd för att åka buss när jag en dag för ett par år sedan steg på bussen för att åka in till stan med vårt äldsta barn och se på bio men ack där fick jag tji. Jag hade glömt att "normala" människor handlar mat och sen tar bussen hem och då var jag mer rädd för mat än vad jag är idag så där satt jag och stirrade på matkassarna och försökte lugna mitt inre kaos men det skulle inte sluta där för en dam som skulle gå av lyckades dra en av sina matkassar längs min rygg. I panik ville jag hoppa av bussen och ta nästa buss hem och genast gå hem och ta av mig kläderna och hoppa in i dushcen men när man är ute i "vanliga världen" sätter man på sig en mask och försöker dölja kaoset man har på insidan. Men hela jag var helt uppslukad av matkassen som nyss rört vid min rygg - jag ville bara fly rädslan att jag skulle smitta mitt barn som satt i sätet bredvid mig. Försökte lugna min oro med att tänka lugnande tankar - mitt barn hade ju varit i mataffären flera gånger utan att bli sjukt så det skulle nog gå. Jag ville inte göra mitt barn ledsen för vi hade båda sett fram emot en eftermiddag på tu man hand - ätandes popcorn och tittandes på film så jag satt lugnt kvar på bussen. Tog mig till bion och såg filmen fast jag tog inte av min min tjocketröja jag hade på mig för på så sätt hade jag trots allt lite koll på bacillerna (men det var nog varmt i biosalongen...fniss) Men sedan den dagen vågade jag mig inte på en buss igen för jag ville inte va med om samma sak en gång till. Men så i våras stod jag inför faktum att jag behövde ta mig in till stan för att gå i terpi. Vår enda bil hade maken och jag ville inte be honom vara ledig från jobbet mer än han behövde så jag skulle helt enkelt få ta bussen in till stan. Men om jag inte minns helt fel så blev terapin instäld p g a sjukdom men jag hade planerat att handla vissa saker den dagen så jag tog med mig vårt yngsta barn och satte mig på bussen in till stan. Lite orolig var jag att samma sak skulle hända igen men samtidigt hade jag ju redan tränat lite på min mat-oro genom att gå i mataffärer med mina barn så jag visste att jag inte skulle reagera med samma oro om en matkasse skulle dyka upp - vilket den inte gjorde (inte med mat i all fall men en del människor hade andra saker i "gamla" matkassar så dem fick jag stå ut med *ler* ). Sedan dess har jag åkt buss ett par gånger. Andra gången var värst för då hade jag lite oro i magen och tyckte det var jobbigt med alla människor som råkade röra vid mig när de steg på för min hjärna började genast tänka på var de varit någonstans och vilka baciller de kunde ha på sig men det släppte igen nästa gång jag åkte buss och i sommar har vi i familjen till och med kunna åka på tur med både buss och tåg - vilken frihet det är att kunna göra något jag kunde innan (jeeaaa!)
2010-07-04

Ärligt talat

Det är dags och göra nått jag inte velat göra innan - berätta mer om mina tvång. Det är dags att jag får se svart på vitt vad jag faktiskt kan idag - jämfört med när jag var som sjukast så att jag kan pepra mig själv inför höstens terapi då jag ska utmana mig själv ännu mer med att ta bort ännu fler av mina tvång (min trygghet). Lite historik för er som inte följt med min blogg från början. När jag fick barn nr 2 blev jag så rädd allt som BVC varnade kunde va farligt för små barn så för att slippa oron började utföra tvångshandlingar - unvika saker som kunde vara farliga för små barn och tvätta när jag blev rädd att sånt kommit nära barnet. I samma veva raporterade media om E-hec, en liten bacill som kan finnas i b la kor och som barn under 5 år kan bli svårt sjuka av - ja till och med dö av om de skulle bli sjuka av det. Media brassade på som det gärna gör och det pratades om blomjord som ev kunde innehålla kogössel och min fantasifulla hjärna gjorde resten. Jag satt och målade upp bilder i min hjärna om baciller i vårt kök som trillade av jordig potatis. Och för mig var de fantasierna så verkliga att jag inte vågade chansa och se om min lilla baby som då var ett par månader gammal skulle överleva om vi gjorde som vi alltid gjort - istället slutade vi handla hem jordig potis och annat som kunde innehålla E-hec baciller. Vi började unvika livet och jag tvättade händerna i tid och otid. Räknade gångerna jag tvättade för jag kände mig inte ren efter en handtvätt och ibland inte ren ens efter 20 handtvättar. Det var då jag fick diagonsen OCD - tvångsyndrom. När det var som värst vågade jag inte röra något förutom min baby som var ren enligt mig. En del av min oro berodde på alla hormoner som kroppen var full med när mitt barn var litet för jag har än idag en förhöjd oro när jag får min PMS/mens som kan ge mig samma problem med att hantera saker som jag är rädd för nu som då men när hormonerna gått ur kroppen på mig får jag hjärnan tillbaka och kan än en gång ta rätt mycket "skit". Det var lite historik - nu börjar jag med det jag skulle skriva om = vad jag kan idag men då får vi börja än en gång med lite bakgrunds fakta så ni förstår mina framsteg. När det var som värst vågade jag inte åka och handla mat eftersom det fanns rått kött i affären och det kan finnas E-hec i ko-kött. Men det är ju inte farligt så länge man tillagar köttet ordentligt och har en god kökshygien försökte jag få hjärnan att förstå och trots att vi åt mycket blandfärs när barn nr 1 var litet kom jag inte över min starka oro för att mitt baby skulle bli sjuk och dö om vi använde kött hemma så jag har utvecklat en köttfobi (kan inte ens ta på en bild av rått kött utan att få samma panik som en som spindelfobi har). Mina barn fick inte följa med deras pappa och handla eftersom de kunde bli "smittade". Min man fick tvätta av sig och byta kläder efter han varit och handlat. När vi rört vid matvaror så ska det tvättas händer så mina barn får inte röra vid mjölkpaketen(eftersom den varit i mataffären som det finns kött i) för då blir de "smutsiga" (japp det är en konstig sjukdom...men så här är det att leva med tvångsyndrom och för alla er som tycker synd om mina barn kan jag tillägga att jag kommit på ett sätt att "göra konstgjord" andning så att min familj kunnat leva ett rätt "normalt" liv utanför väggarna på vårt hem.) Sedan vi flyttade till annan ort och hus förra året har jag tränat mig på att:

Steg 1: åka och handla hela familjen. Övriga i familjen rörde matvarorna i butiken medan jag hade fullt upp med att se till att jag inte vara på något. Ducha + alla kläder i tvätten när vi kom hem.

Steg 2: (bara jag) torka av handtaget på kundvagnen med vårtservett så att jag vågade ta på den. Ta på ett par matvaror men torka händerna på en våtservett efteråt så att jag blev av med "smutsen". Jackor, mössor mm slipper hamna i tvätten efter mataffären men torkas av med våtservett innan de hängs in i vår hall.

Steg 3: (bara jag) Inte torka av kundvagn eller fingrar i mataffären. Hänger in jackor mössor mm utan avtorkning.

Steg 4: Jag åker och handla själv (utan man och barn). Har ingen våtservett inne i mataffären men tvättar av fingarna innan jag stoppar in varor i bilen + innan jag kör hem.

Jag måste berätta nått kul - när jag var "normal" brukade jag gå och bära matvarorna på mig om jag bara skulle ha typ en mjölk och ett bröd. Något jag inte kan idag p g a den rädsla jag fått av köttet men när jag var i mataffären själv första gången så höll en paket ramla ur hyllan och jag glömde bort att hålla mig ren och stoppade paketet med höften så att det inte skulle falla i golvet. Ja jag vet att det är inget för en som inte är rädd men för mig som levt i min lilla bubbla så länge är det stort att äntligen kunna åka och handla själv. Även om jag ännu inte släppt handtvättandet efter att vi tagit i matvaror eller kunnat gå in med affärerskläderna i vårt hus. Men det är därför jag tänkt skriva upp mina framsteg här för jag har så dåligt tålamod och ger inte mig själv beröm för de stora framsteg jag faktiskt tar i livet. Jag jämför mig fortfarande med det "normala"  och inte ifrån vad jag inte kunde innan men kan idag. 

2010-04-28

Att våga...

...ringa och be om annan hjälp visade sig bli ett mindre obehag i sig för oj oj oj vilka diskussioner jag har haft inuti mitt huvud de senaste veckorna innan jag ens vågade lyfta luren och ringa min doktor (som jag inte fick tag i p g a semester). Suck och pust för nu står jag fortfarande med olust känslan i maggropen och måste fatta mod ännu en gång och fumla med orden... för hur många gånger jag än repeterat inuti mitt huvud på vad jag ska säga så vet jag inte hur jag ska förklara vad jag skulle vilja ha för stöd för att våga släppa taget om mina tvång som blivit min trygghet. Läste att vi som har OCD ljuger...både för oss själva och vår behandlare. Okej va spelar det då för roll vad jag säger om jag ska uppfattas som en lögnare bara för att jag har fått diagnosen OCD eller är det verkligen så att jag ljuger så bra för mig själv att jag inte ser att jag gör det?? Undviker - japp det gör jag och har ursäker om varför jag inte vill ta oron/ångesten....JA! men ljuger....?? Känner inte igen mig alls i den diagnosen. Urk, känner mig som 3 år igen och får känslan av att ingen ska höra vad jag har och säga bara för att....Gråtar av förtvivlan över att än en gång bli behandlat som mindre värld fast jag inte vet vad doktorn kommer att svara på mina frågor och min önskan om ett annat stöd först innan jag kan släppa loss all den SKULD jag tryckt ner i alla dessa år med mitt tvång.
2010-04-07

???

Nu har jag haft mitt första möte med terapeften och när jag gick därifrån kände jag mig som ett stor frågetecken. Jag vet inte hur många gånger jag hört att jag inte kommer att klara av att bli frisk själv utan terapi men efter mötet med terapeften känns det som om det är just det terapin går ut på -  att bli frisk själv. Efter en massa info fick jag frågan vad jag skulle träna på till nästa gång. Va??...men skulle jag inte få hjälp med att våga ta ångesten?? Nä det är bara och låta bli och tvätta sig och ta alla känslor som poppar upp i huvudet och där med även all ångest. Fattar noll alltså...? Om jag hade fixat det så hade jag ju för länge sedan orkat ta bort mina tvång för jag vet inte hur många gånger jag försökt stå emot min ångest och alla jobbiga tankar som poppar upp men inte stått ut och återgått till att medicinera bort oron med mina tvättningar. Den enda skillnade är väl att här har jag ett krav på mig att presera till nästa gång vi ska träffas för då ska jag ha gjort det vi kom överrens om. Jag vet att jag kommer att fixa det den här gången för jag valde en rätt lätt sak och bryta men det som ororar mig är hur jag ska fixa och ta tag i de stora ångest framkallande sakerna med samma teknik...gå hem och bara gör det. Hjääälp känner jag i magtrakten redan nu och då har vi ännu inte kommit dit.
2010-03-16

"Keep on walking"

Jag satt i bilen efter att ha varit och pratat med min nya doktor ang om  att börja på terapi för att bli frisk från den här sjukdomen och ur radion strömmade följande text " I was aiming for the sky, ended up flat on the ground. But once again the sun is rising, I better keep on walking Keep on walking"

Det kände som om Salem al Fakir sjöng om mitt liv för jag skulle ju vara med om det mest underbara i livet = att få barn men fick en sjukdom på köpet som tagit en stor del av vårt/mitt liv. Men nu lyser solen igen och jag måste fortsätta gåå...framåt.

 

Resten av texten är också slående för mitt liv och det som komma ska nämligen terapin som jag både välkomnar och är livrädd för.

"I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark it is hard to see
Will I ever get through to the end?"

 

Det som väntar är en lång och jobbig terapi och jag ställer mig också frågan om jag någonsin kommer att blir frisk igen??

("will I ever get through....")

 

"There’s some twists and turns I’ve gotta clear
But when I’m done the end will soon appear
I can leave my troubles behind"

 

I den här delen kan jag inget annat än och känna igen mig för phuu har jag en massa "twist and turns I`ve gotta clear" alltså alla mina tvångsrutiner som min vardag är uppbyggd på som jag nu ska ta bort med hjälp av terapin och en himla massa jobb...men när det är gjort ser jag förhoppningsvis slutet och kan lämna min sjukdom bakom mig.

 

Jag kommer och ta med mig Salem och hans låt på min resa för jag lär behöva hjälp och se målet de dagar då allt känns hopplöst och svårt.

 

 

 

2010-03-05

Flyttat klart!

Att flytta från ett hus till ett annat är ett stort projekt för vem som helst - kan ni då föreställa er hur det är och flytta med min sjukdom - jag som inte vill ha in baciller och annat jobbigt utifrån?? Var jag nervös inför den kommande flyttdagen - OM!! Men med många rullar soppåsar och tvållappar gick det att flytta även för en som mig...fniss. Man kan väl lugnt säga att jag hade pirr i magen när maken började packa ut i det hyrda släpet - skulle jag våga sova i någon annans hem? Skulle jag tycka att våra möbler ( och sängen) blivit smutsiga i flytten och vägra sova i det nya huset på natten? Min största rädsla var att jag skulle bryta ihop och inte veta hur jag skulle få rent allt. Men tack och lov gick det och lura hjärnan med tvållapparna och ett par tork här och där på möblerna som lyftes in i det nya hemmet. Hela familjen kom i säng den natten och sov utan några besvär. Tack och lov för trötthet som kommer av hårt arbete...hihihi.

2009-07-07

Det är ju konstigt att vi alltid klagar...

Ja på sommarvädret menar jag.

Regnar det så klagar vi på det och blir det varmt klagar vi på det. Så jag borde inte klaga på att vi fick en härlig start på sommaren i år med varma härliga dagar. Dock blev det kanske lite för varmt inomhus(pust och stånk) för en bacillfobick som mig som inte kan gå ut en stund och sen gå in igen (ååå vad jag saknar det ifrån mitt gamla liv)

Nu har högsommaren tagit en lite paus och regnet släpper sina droppar över en törstande natur och jag ska passa på och tänka till och lämna en snutt sommar-tacksamhetsrader:

 

Jag är tacksam för....

- att det blev riktigt sommar med långa härliga kvällar

så vi kunde sitta ute och njuta

- att barnen kunde badat ute i poolen

- den svalkande vattenspridaren

- en kall öl och  god mat

- alla de stunder då vi som familj har kul ihop

- att jag orkade ha hem kött för grillning

- allt jag orkar trots min sjukdom

- Dr Phils "spark i baken" att ta mig för och

göra något det jag bara går och deppar för

2009-06-22

Glad midsommar....

Då var det avklarat...sillen, nubben och de små grodorna.

Skickar en tacksam tanke till väderguden som inte förstörde hela midsommarafton med sitt regn utan valde att placera ut det lite här och där så att vi faktiskt hann njuta av små grodorna utan regn och lika så sillen och nubben utan varken paraply eller regnställ. (TACK!)

 

TAckSamhets- sammandrag:

Jag är tacksam för....

- somriga dagar

- en skön kväll på standen

- de stunder då jag och maken inte bråkar

(p g a all stress i vårt liv)

- att min mensvecka med alla homoner äntligen är över (så jag kan börja ta tag i mitt liv igen för jag har inte tid att ha paus-knappen intryckt en hel vecka just nu)

- de stunder då jag kan släppa oron över alla stress-moment i vårt liv

- för att du (universum) ledde mig till huset som stämmer så bra in på bilden av önskehuset jag satte på min visionslista

- allt vi hunnit göra på huset och i vår trädgård trots ostadigt väder (och mens vecka)

- för att jag lever och får göra det tillsamman med mina barn, make och husdjur

- för den här underbara dagen med utmaningar som jag kanske inte direkt gillar men antar....fniss.

2009-06-06

Hinner inte med...

Så var det dags igen för en fullbokad vardag...fniss. Skulle gissa på att vi inte är den enda familjen som har det så här, så här års. Avslutningar, födelsedagar lovdagar ja listan över saker man vill och måste göra blir ovanligt lång så här års så jag hinner inte med bloggandet eller min Tacksamhets dagbok.

Men jag gör en snabbis (läste ju på första sidan att såna skulle vara bra för oss...fniss)

Jag är tacksam för...

-solen och sommarvärmen

-god grillad mat

-färska jordgubbar med glass

-alla underbara blommor som blommar

-flödande kreativitet

-kvälls promenader

-varje sak/projekt vi får undan på vår Att göra-lista

-allt jag orkat ta/göra trots min sjukdom

-familjetid...då vi lyckas hålla sams

(vilket är svårt när man är trött och stressad)

-för alla som tittar in i min blogg

2009-05-24

Tillbaka igen

Jippi - idag gick det och logga in igen. Hade det gått för ett par veckor sedan hade ni fått veta att ingen av mina hoppas-på önskningar slog in. Jag blev så otroligt ledsen för att både hus och lån inte gick igenom för oss mest ledsen blev jag för lån-delen eftersom den kändes som mitt sista hopp på att någonsin ha en chans och vinna en budgiving

Hu vilket negativt tänkade...hm!! Men ser det mörkt ut på himlen så är det inte så lätt och tro på solsken vill jag lova (ler)

Så nu går vi och väntar på att nästa hus som passar oss och våra behov dyker upp och i väntan på det får vi roa oss med lite annat

(har man hus finns det alltid att hitta på vill jag lova....fniss)

 

Nu ska jag även ta itu med min tacksamhets dagbok men

börjar inte där förra slutade för så långt tillbaka orkar jag inte tänka (ler)

 

Måndag 18 maj

Jag är tacksam för...

-  tider hos frissan

- att jag äntligen sa ifrån (och inte bara höll det inom mig)

- solen som sken så underbart

 

Tisdag 19 maj

Jag är tacksam för...

-nya stämplar som kom med posten idag

- att solen sken

- att jag valde och läsa istället för att sitta vid

datorn

 

Onsdag 20 maj

Jag är tacksam för...

-att jag orkade min dag

- mysig stund med T

 

Torsdag 21 maj

Jag är tacksam för...

- att min man stod på sig och sa ifrån

- allt vi fick gjort idag (trots mitt humör)

- roliga utmaningar

 

Fredag 22 maj

Jag är tacksam för...

- att min ilska lagt sig så att jag kunde släppa lite på min OCD noja

-att solen sken så vi kunde vara ute och njuta

-  tv-kväll med snacks och besök

 

Lördag 23 maj

Jag är tacksam för...

- en stund för mig själv

- ett stunds pyssel

- en härligt solig kväll

- en skön familjestund

 

Söndag 24 maj

Jag är tacksam för...

- regn så att vi slapp ha dåligt samvete för

att vi tog det lungt inne

- min pysselstund

- allt jag hann göra idag

 

 

2009-05-08

Jag vill tro på att det går även om jag tvivlar

 Jag tänker inte ge upp hoppet att vi vinner budgivningen även om summan passerat det vi egentligen hade hoppats på att behöva ge för huset. Hoppas på två mirakel - dels att vi har råd att höja budet och att de andra inte hänger på. Hm det är inte lätt och tro när man inte är van vid att få det man vill här i livet man jag försöker i alla fall. Blev så ledsen när budet plötsligt höjdes. Jag tappade tron på vi  skulle kunna köpa det här huset som vi vill ha (och inte behöva nöja oss med ett som ingen annan vill ha för att slippa höga bud) Jag är sååå trött på att alltid nöja mig med "det näst bästa". Jag är värd det här huset och ett nytt liv där vi kan få mer hjälp. Vi är alla värda ett bättre liv så universum se förbi mina tvivel och se att jag/vi önskar oss detta med  hela vårt hjärta

 

Tacksamhets dagbok 

 

Tisdag 5 maj

Jag är tacksam för...

- att jag vann en tävling

- att vi la ett bud på huset

-regnet som vattnade vår natur

- allt jag fick gjort idag

 

 Onsdag 6 maj

Jag är tacksam för...

- ett trevligt besök

-att det inte regnade(så mycket) när vi var ute

-härliga foton

- ett personligt kort som kom med posten

 

Torsdag 7 maj

Jag är tacksam för...

- att jag orkade med min dag

- att barnen lekte med varandra utan bråk

- allt jag fick städat och slängt

 

Fredag 8 maj

- att jag orkade hela min dag

- att solen sken igen

- duktiga barn

- att jag fick slängt lite till när jag städade

(är en otrolig samlare...(ler))

2009-05-05

Håll tummarna!

 För att det är vår tur att lyckas den här gången. Ja jag vet att det inte är det bästa(och därför tvekar vi) men nästan allt som jag skrev upp på min önskelista finns där och då måste det vara vårt hus

snälla snälla universum det är vår tur att lyckas nu och komma vidare här i livet. Det är vi värda allihop även om vi har lite svårt att tro det alla sekunder på dygnet men jag ska fortsätta kämpa emot de negativa tankarna och hoppas och hålla tummarna!!!

Det är mitt hus!

 

Tacksamhets dagboken

Lördag 2 maj

Jag är tacksam för...

- det härliga vårvädret

- allt vi hann göra utomhus

- min pysselstund

 

Söndag 3 maj

Jag är tacksam för...

- det härliga vårvädret

- en lång och härlig promenad

- regnet som kom på kvällen

- att huset och platsen var så "hemma"

 

Måndag 4 maj

Jag är tacksam för...

- regnet som faller (för vi behöver det)

-min pysselstund

- att min dag blev okej trots trötthet

 

 

2009-05-02

"Ut i vååår solens skeeen..."

Njuter av att solen och vårvärmen äntligen är här igen efter en lång och grå (och för oss tung) vinter. Solen lyser ikapp med maskrosorna i gräset och man blir så glad av allt det gröna som naturen just nu bjuder på. Nu går äntligen en del av vårt liv i ljusare färger igen så det finns hopp om att fler nyanser snart finns på kartan igen (ler)

 

Tacksamhets dagbok

 

Måndag 27 april

Jag är tacksam för...

-allt jag orkde göra idag

-att solen sken

-att jag tog det lugnt på kvällen

 

Tisdag 28 april

Jag är tacksam för...

-en lyckad pysselstund

- en oväntad gåva

-att jag orkade med min dag

-att A hade kul på sin aktivitet

 

Onsdag 29 april

Jag är tacksam för...

-min pysselstund

-solen och vårvärmen

-en promenad i kvällsolen

 

Torsdag 30 april

Jag är tacksam för...

-att jag ändrade på ett kort jag skapat

- att jag motionerade en stund

-att solen sken (för det gör den sälla på Valborg)

- att vi kom iväg och såg på ett majbål

 

Fredag 1 maj

Jag är tacksam för...

- min pysselstund

- en sköna vårvädret

-allt vi hann göra ute i trädgården

2009-04-27

Varför ska det vara så svårt....

 ...att tänka possivit när barnen bråkar och trotsa en hela tiden. Livet är fullt med stress och krav som man inte hinner eller orkar med. Och alla dessa återkommande infektioner som ständigt tar tid och ork ifrån allt annat. Suck och pust!!! Våren 2009 har varit en lång utmaning men nu hoppas jag det snart vänder lite till vår fördel...snälla snälla!!!

 

Tacksamhets dagboken

Fredag 24 april

Jag är tacksam för...

- att jag orkade med en del av mina måsten idag

-stämplarna som kom med posten

-att jag kom på att jag klarade mig

med en mindre beställning

 

Lördag 25 april

Jag är tacksam för...

-ett nytt objekt som gav oss hopp

om att det ska lösa sig

-att vi kom iväg trots ett bråk över min sjukdom

-alla små saker som blev bra idag

 

Söndag 26 april

Jag är tacksam för...

-min pysselstund

-en skön varm vårdag att njuta av

-alla småprojekt som vi fick klart i trädgården

 

2009-04-23

Jag gjorde det!!!

 Vet ni vad...det är sällan så jobbigt som man föreställer sig i fantasin.

 Var orolig för att jag inte skulle fixa ett möte  p g a min trötthet men ändå någonstans inom mig fanns ett "du fixar det här" och det gjorde jag och mådde skitbra efteråt. Av någon anledning ger såna possitiva händelser mer energi så jag nästan flög på små rosa moln därifrån. YEES jag gjorde det!!!

 

Min tacksamhets dagbok

Tisdag 21 april

Jag är tacksam för...

-att jag kom iväg på mötet

- en lång promenad

-att solen sken

-att jag kom iväg på min shopping tur

 

Onsdag 22 april

Jag är tacksam för...

-att jag orkade gå ut

-härligt vårväder

-att vi började röja i vår röra

 

 Torsdag 23 april

Jag är tacksam för...

-att min man tog tag i en sak han länge skjutit upp

-att jag nästan orkade hela min dag

-ett oväntat mail ang. pysselgrejor som gjorde mig glad

- att jag fick bestälda pysselgrejor på posten

 

2009-04-20

Ibland vet jag inte vad som är värst...

Himla skit! Så var det dags IGEN med PMS och mens rundan. Dumma dumma hjärna! Kan du inte fatta att det inte är farligare bara för att kroppen känns annorlunda?? Köttfärspizza i duschat tillstånd blev en oväntad kamp att bara våga vara i mitt eget skin. Kände mig sååå äcklig efter att vi ätit bara för att vi valde köttfärspizzan och inte pizza med skinka på. Brukar fixa att ha tillagat kött hemma men det var tydligen dags för PMS:en och den i kombination med trötthet fick min hjärna att skena iväg i fantasin (och hormonfulla kroppen stod för känslan av att något var FEL) Fast jag bytte kläder och tvättade mig med tvål långt upp på armarna och i ansiktet blev jag inte av med känslan av att något var fel. Kämpade vidare hela kvällen med att släppa känslan av att jag var smutsig och fast jag satt i timmar så blev jag inte av med oron

(fast det står någonstans att om man bara står ut ett par minuter så

ska det gå över..hm!!) Fick ge upp kampen och gå i duschen innan läggdags för att kunna slappna av under natten i alla fall. Suck ännu ett nederlag i kampen mot min kropp och knopp. Vet i katten vad som är värst - tvången (OCD:n) eller att vara medveten om att det inte är farligt men att inte kunna ta mig över KÄNSLAN som styr mig.

 

Nu över till min tacksamhets dagbok

(ska göra ett försök att fylla i 3-5 saker jag är tacksam för per

dag igen för att vända den negativa sprialen jag lyckas hamna i)

 

Fredag den 17 april 2009

Jag är tacksam för...

-allt jag orkade göra idag trots mitt mående

- en pratstund på nätet

- en skön stund i solen

- att jag orkade kämpa emot oron

 en stund i alla fall

 

 Lördag den 18 april 2009

Jag är tacksam för...

- God mat och god efterätt

- en promenad i solen

- att jag fixade att äta efter dusch(och slippa en

extra dusch)trots gårdagens missöde

-oväntade ord som gjorde mig glad

 

Söndag den 19 april 2009

Jag är tacksam för...

- ett oväntat stöd ifrån min mamma

- de små stunder av glädje jag känner

trots att livet just nu är lite extra tungt

- god middag och goda bullar

 

Måndag den 20 april 2009

Jag är tacksam för...

- att jag ser positivt på ett kommande möte i morgon

-att vi fick städat undan

-solen, vårvärmen och alla små gröna blad

 

 

2009-04-12

Önskar lite ljusare toner

När det väl har börjat gå i moll så rullar det visst på i den tonarten ganska länge i mitt eller vårt liv ska jag väl säga...fniss. För jag vet i katten varför alla andra i famlijen ska suga åt sig min negativitet och gå runt och vara småsura de med och det gör min inte dirket gladare kan jag väl säga...hm!

Vi borde ha haft en trevlig påskhelg och gjort en massa kul ihop men nähä....som på beställning blev ett av barnen sjuka så allt vi planerat göra fick ställas in (igen) Så har det har varit så hela våren tycker jag och är det inte är barnen som är sjuka är det jag som har skiten eller så blommar min sjukdom upp p g a stress och tröttheten som jag fått av att haft infektion efter infektion. Så nu gick liksom luften ur mig....för nu orkar jag inte mer infektioner. När ska det hela sluta tro???

Önskar mig ljusare toner i livet och friskare barn och ett starkare imunförsvar till mig själv...fniss.

Få se vad jag kan skrapa ihop till min tacksamhets dagbok

(som ännu går i förkortad version)

Jag är tacksam för...

- mysiga stunder tillsammans med familjen

- allt vi hunnit med och göra trots sjuka barn och stress

- att jag orkade pyssla påskkort

- mina påskstämplar som överraskande kom med posten

- alla småstunder då jag mår bra och känner mig nöjd med mig själv

- alla gånger jag orkar sätta imot min sjukdoms dumma tankar

- att jag fortfarande tror  på en ljus framtid

2009-04-06

Trött på att vara arg

Just nu är mitt liv allt annat är kul. Barnen befinner sig i sina trotsperioder så de tjafsar och bråkar så fort de är tillsammans. Och det går inte att undvika att bli arg och irriterad när man dagligen utsätts för deras gräl och bråk och jag mår verkligen inte bra av det. Efter att ha levt med ett mamma-monster mår jag fyskiskt illa (får en klump i magen och dåligt samvete) när jag själv brusar upp och blir som min mamma - arg och skrikande (vilket nog är helt normalt med två bråkiga trotsande barn...fniss)

Sen går jag och är arg på människor som inte förstår att ett nej betyder nej och inte något annat. Jag har nog varit för snäll för människor tror att bara för att jag sagt ja hela tiden innan (när jag hade orken och tyckte det var okej) så betyder det väl alltid JA. Men nu har min situation förändrats och jag varken vill eller orkar göra sånt jag gjorde innan. MEN hur får man de att förstå det utan att hamna i ett bråk för de ogillade första gången jag försökte mig på ett NEJ och sedan dess är jag rädd att hamna i ett bråk om frågan kommer upp igen men jag vill verkligen inte ha det såå här (suck!) Istället för att bara ta det eventuella bråket så går jag och är ARG inut i (passiv aggressivitet kallade läkaren det för och det var ju det som kan vara ena orsaken till min OCD)

Och så för att toppa berget av ilska är det just nu en stressig och jobbig period i familjen med p g a många beslut och stressigt jobb.

Just nu står GLAD i magen och lugn och ro högst på min lista över saker jag önskar mig för jag orkar inte vara arg och sur längre.

 

För att komma ifrån allt jobbigt i mitt liv så får jag kämpa på med tacksamhets dagboken som fortsätter att vara nerbantad till ett sammandrag (ska så fort jag får mer energi och ork i livet återgå till hur den ska se ut  d v s 3-5 saker per dag)

Jag är tacksam för....

-vårsolen

- lång promenad med familjen

- uppmuntrande ord

-kreativiteten

-alla trevliga stunder med familjen

-goda fikastunder

-att jag orkade göra en sak jag oroat mig för

-att jag orkar kämpa på mot min sjukdom trots

trötthet och stress(som förvärrar sjukdomen)

- de små sakerna i livet som sätter guld kant på det

2009-03-23

Ledsen

Det kommer som en chock varje gång det händer. Förra veckan mådde jag bra och var glad trots att livet inte helt stod på vår sida och allt verkade så lovande men så får jag mens och vissa månader fungerar jag inte ihop med mina hormoner (som den här månaden när livet varit lite mer stressigt än vanligt) och då rasar jag ihop och blir arg och sur och bråkar och skiker och jag är lika förvånad som resten av familjen.

Hur kan man vända så i humör och ork på en dag? Och det är inte mycket som behövs heller för att få bägaren att rinna över. Ett krav för mycket som jag andra dagar inte ens tänker på blir helt plötsligt ett omöjligt hinder som får mig att se rött och känna skuld.

Sjunker djupt ner i skamen över att jag inte KAN och inte fungerar och känner mig helt oförstådd av min omgiving som likt mig inte förstår ett skit. Nu är det tack och lov rätt länge sen jag sjönk så här lågt under mensen men då blir det förståss än mer en chock för oss alla när det händer igen. 

Just nu är jag mest ledsen. Ledsen för att jag inte kan leva ett normalt liv utan att hela tiden ha koll att jag inte tar ut mig, kör på i ullstrumporna eller gör för många saker så att jag rasar ihop under mensen.

Det tråkiga är ju att det hela tiden är mina "nöjen" som hamnar längst ner på listan för först måste jag räcka till alla måsten och krav i vardagen och hur kul blir livet då att leva om det som gör mig glad alltid måste prioriteras bort för att jag inte ska ta ut mig?? Att alltid tänka på att orken ska räcker alla 31 dagarna och inte slå på stort och göra en spontan utflykt i det gröna som både ger och tar energi av en OCD:are som jag (som inte vet vad jag stöter på för "farliga" saker på andra sidan dörren)

Nu ska jag försöka hålla ut de dagar som är kvar på min röda gäst den är månaden och sen hoppas jag att orken och humöret vänder och jag kan börja se ljust på livet igen.

 

Det blir ingen lång tacksamhets dag bok där här gången för jag har inte orkat se livet ljusa saker de senaste dagarna men lite är jag ändå tacksam för.

Jag är tacksam för....

-att min man och barn står ut med mig trots mina hormoner

- att jag kan känna ett svagt hopp trots allt mörker

- att vårsolen lyser på oss igen

- för cykelväder och mindre ytterkläder

-värmande ord när orken är låg

- att jag kan älska mig själv och tro på mig själv när

allt annat känns hopplöst

2009-03-16

GLAD

Det är inte ofta man känner sig glad fast livet inte gav en det man ville ha men jag känner mig ändå rätt glad inombords.

Vi fick i alla fall ett glädje besked förra veckan och de är kanske det jag lever på än trots att det inte räckte hela vägen den här gången men det gav oss hopp då vi nästan gett upp och trodde vi skulle behöva nöja oss med ett sämre alternativ. Så nu letar vi vidare och hoppas på mera tur nästa gång...fniss.

 

Och så till tacksamhets dagboken som fortfarande dras med luckor:

 

Måndag 9 mars

Jag är tacksam för...

- att jag orkade med min dag

- att jag har min mans stöd

-

 

Tisdag 10 mars

Jag är tacksam för...

- att A kunde börja äta igen

- en lugn dag

-

 

Onsdag 11 mars

Jag är tacksam för...

- min pysselstund

- ett överraskande och possitivt besked

- att vi kunde satsa på det vi ville ha

 

 

Torsdag 12 mars

Jag är tacksam för...

- allt jag orkade trots att jag inte mådde bra

- att jag fick hjälp när jag behövde det

-

 

Fredag 13 mars

Jag är tacksam för...

- att jag fick hjälp

- att barnen hann njuta lite av snön som kom

- att jag orkade pyssla en liten stund och

det gav min lösningen på något jag grubblat på

 

Lördag 14 mars

Jag är tacksam för...

- min pysselstund

- att solen lyste så fint

- god fika och en hyfsad schalgerfinal

 

Söndag 15 mars

Jag är tacksam för...

-det härliga vårvädret

- en promenad tillsammans

- att jag vågade hjälpa till med maten

 

2009-03-09

Oj!!!

Har det redan gått mer än en vecka sedan jag var här och skrev senast.

Livet rullar på i 150 just nu. Huvudet är fullt med tankar och funderingar men vägen till att slippa tänka och börja handla är låång har vi upptäckt för det finns så många saker att lösa på vägen dit och vi har inte kommit halv vägs än...suck! Med ilte tur får vi ännu en pysselbit att falla på plats i veckan.

Tyvärr kommer jag inte ihåg veckan som gick så bra för jag har tänkt på annat än vad som varit bra med mina dagar men lite har jag ändå lyckats fylla i, i min tacksamhets dagbok.

 

Söndag 1 mars

Jag är tacksam för...

-

-

-

 

Måndag 2 mars

Jag är tacksam för...

- en fundering fick en lösning till det possitiva (yees!)

- att min dag blev ganska okej

-

 

 Tisdag 3 mars

Jag är tacksam för...

- A kom iväg på sin aktivitet

- många bra tv-program

- god fika

 

Onsdag 4 mars

Jag är tacksam för...

- att det löste sig med ett

 möte vi ville få till

- god fika

-

 

 Torsdag 5 mars

Jag är tacksam för...

- en pysselstund

-

-

 

Fredag 6 mars

Jag är tacksam för...

- en nästan vinst som gjorde mig glad

- spelstunden med M

-

 

Lördag 7 mars

Jag är tacksam för...

- en pysselstund

- god kladdkaka

- en god kvälls fika när vi

tittade på schlagern

 

Söndag 8 mars

Jag är tacksam för...

- att vi kom iväg i tid

- att det slutade regna

- härlig natur som fick mig att må bra

2009-03-01

Många tankar som snurrar i huvudet

 Hur ska man veta vad man ska göra eller om de beslut man gör är till det bättre? Det går ju inte att veta i för väg hur saker och ting ska bli eller om det kommer att bli bättre om man väljer det ena alternativet före det andra. Just nu har vi en massa val att fundera på. Fast värst är nog att gå och funderar och känna att allt står still i livet innan vi har bestämt oss för alternativ A eller alternativ B. Kommer det att fungera? Är det realistiskt eller fantiserar vi om ett liv som ändå inte kommer att bli vårt?

Men åå vad det är skönt att få dröma ibland och glömma att man trots allt måste fatta kloka beslut för det rör ju inte bara mig utan oss.

 

Och så var det min tacksamhets dagbok

 

Söndag 22 feb

Jag är tacksam för...

-  en pysselstund

- att jag beslöt mig för att inte stressa för

att hinna med mer än jag orkade

- en god fika

 

Måndag 23 feb

Jag är tacksam för...

- att jag orkade hela dagen

- en go pratstund med likasinnade

- att jag och M klarade att vara b-fria

 

Tisdag  24 feb

Jag är tacksam för...

- att jag fick lite hjälp på e m att orka med min dag

- att jag fattade rätt beslut ang.hur jag skulle lägga

upp min dag utifrån mitt mående

- många bra tv-program som jag kan

slö titta på och slippa fundera på mitt en stund

 

Onsdag  25 feb

Jag är tacksam för...

- min pysselstund

- en mysig stund med god fika

- att vi lyckades komma tidigt i säng

 

Torsdag 26 feb

Jag är tacksam för...

- ett positivt besked

- att jag orkade min dag

- att vi kom tidigt i säng

 

Fredag 27 feb

Jag är tacksam för...

- min favoritsång som påminner mig

om att jag måste tro på mig själv

- solen som skiner

- att det äntligen är fredag

 

Lördag 28 feb

Jag är tacksam för...

- ett lyckat bidrag till en utmaning

- en härlig film på tv:n

- min mans varma famn som jag fick

mysa i

 

2009-02-21

Med pausknappen intryckt

Blir lika förvånad varje gång PMS:en överraskar mig och jag blir extremt känslig fast det är fel tidpunkt i månaden men så kommer "den lilla röda" lika överraskande på fel dag och då blir det plötsligt helt glasklart varför jag inte fungerar eller varför jag mått som jag gjort. (pust...jag höll inte på att bli "sjuk" igen det var bara strul med PMS:en..hihii)

 

Inte för att jag tyckt att livet varit fyllt med saker att vara tacksam för den här veckan men jag gör ett försök att fylla min tacksamhetsdagbok .

 

Tisdag 17 feb

Jag är tacksam för...

- att jag nästan orkade hela dagen

- allt A fick i sig

- att det blir ljusare tack vare snön

 

Onsdag 18 feb

Jag är tacksam för...

- en pysselstund

- att jag lät mig själv gråta och inte stängde

 in allt obehag som kom upp inom mig

- att jag orkade ta obehagliga känslor

(trots att de gjorde ont)

 

Torsdag 19 feb

Jag är tacksam för...

- en pysselstund

- lagom stora krav på mig själv

- att det kom mera snö

 

Fredag 20 feb

Jag är tacksam för...

- en härlig tur till pulkabacken

- att jag provade att åka på baken (ooo så kul)

- pysselsakerna som kom med posten

 

Lördag 21 feb

Jag är tacksam för...

- en god lunch

-doften av nybakad sockerkaka

- sovmorgon för oss alla

 

2009-02-16

Att vara beroende

 Den senaste tiden har jag haft en del små återfall av min OCD. Varje "misslyckande" tär på mitt självförtroende för de påminner mig om all den skuld jag fick känna när jag blev riktigt sjuk och inte kunde göra något själv. Då var jag helt och totalt beroende av min man för att vårt vardags liv skulle fungera. Tyvärr förstod inte vår omgivning hur svårt sjuk jag var så vi fick ingen alls förståelse för att vårt liv såg ut som det gjorde och alla dessa oförstående ord som vi fick då lever kvar i mitt minne och de spelas upp varje gång jag börjar "halta" och måste be om mer hjälp av min man för att klara min vardag. Och idag blev det åter en sån där dålig dag och jag kände mig genast ledsen för alla negativa tankar som jag får p g a att jag inte kan själv hela vägen ut.

Och just då önskade jag att alla andra fick uppleva hur jobbigt det är att inte kunna göra något själv utan att vara helt beroende någon annan för att klara av sin vardag. Då kanske de kunde visa lite större förståelse för alla oss som inte fungerar som vi önskar, i alla lägen.

( eller som Carola sjunger: "walk a mile in my shoe, befor you accuse, criticize and abuse, walk a mile in my shoe")

 

 Tacksamhets dagbok:

 

Fredag 13 feb

Jag är tacksam för...

- en go pysselstund med lyckat resultat

- solen som lysser på oss

-  att maken kunde hjälpa mig med vardagen då

jag själv är lite "halt" just nu

 

Lördag 14 feb

Jag är tacksam för...

- att solen skiner på snön utanför fönstret

- att mitt hjätans dag pyssel blev bra och att

de som fick det blev glada

- God "romantisk" mat

 

 

 Söndag 15 feb

Jag är tacksam för...

- en go stund ute i solen med familjen

- en låt som "talar om mig"

- att det blev städat

 

Måndag 16 feb

Jag är tacksam för...

- att jag orkade och klarade mig själv en stor del av dagen

- oväntade ord ifrån nån som gjorde mig glad

-  att A fick i sig lite mat, till slut

2009-02-13

Vad gör jag för fel??

Ibland undrar jag om jag vad jag gör för fel - vilka signaler jag sänder ut som gör att människor inte verkar bry sig om vad jag tycker och vad jag har för gränser. Känner mig så vilse för jag vet inte hur jag ska göra med ett problem jag har. Om jag säger ifrån kanske jag blir ovän med dem och det blir lite jobbigt eftersom vi är grannar men samtidigt vill jag inte bli behandlad som en dörrmatta bara för att jag är snäll och inte säger ifrån när de utan att frågar antar att vissa saker går bra att göra.

Hur man än vänder sig har man rumpan bak...hihiii.

 

Även om mitt liv just nu är mest struligt och stressigt och det mesta ser mörkt ut, suck har jag försökt hitta några ljusa stunder att vara tacksam över:

 

 

Mådag 9 feb

Jag är tacksam för...

- svar ang. en sak jag gått och funderar på

- oväntade ord som gjorde mig glad

- att jag fick nya stämplar med posten

 

Tisdag 10 feb

Jag är tacksam för...

- att det jag behövde göra gick som det skulle

- en skönt tv-kväll

- att jag fick iväg ett tävlings bidrag

 

Onsdag 11 feb.

Jag är tacksam för....

- att jag fick pysslat lite

- en härligt familjestund i snön

- många härliga foton

 

Torsdag 12 feb.

Jag är tacksam för...

- en go vän som lyssnar

-  att det blev mindre bråk och gnäll (p g a trötthet)

än jag trodde det skulle bli

- att vi fick veta en sak som gjorde lite lite lättare

 

 

2009-02-09

Det magiska ordet, STRESS

Idag var det dags igen. Jag trillade ner i mitt lilla hål av "jag duger inte - jag kan inte". Har de senaste veckorna känt att min tvångs sjukdom blossa upp och jag har inte förstått varför men idag klickade det. Det magiska ordet är STRESS. Just nu är det mycket på G i mitt liv och det har tydligen blivit lite för mycket omedveten stress för saker som jag inte kan påverka. Fast nu när jag kommit på varför gäller det bara att hitta nästa lösning - hur jag minskar på stressen så att jag kan fungerar som jag vill igen. Fast hur stoppar man ett vattenfall?...känns det som just nu då jag inte vet riktigt hur jag ska kunna ta bort stressen av saker jag inte kan påverka...hm!? 

Något att klura på ...men under tiden drar jag min tacksamhets dagbok:

 

Torsdag 5 feb

Jag är tacksam för...

- att jag fick mer hjälp än jag bett om

- en pysselstund

- Oväntad uppskattning av mitt pysslande

 

Fredag 6 feb

Jag är tacksam för...

- att jag orkade hela min dag

-att vi kom i säng tidigt

- en lugn stund framför tv:n när

barnen sov

 

Lördag 7 feb

Jag är tacksam för....

- åtta timmars nattsömn

- min pysselstund

-en god blåbärs paj med glass

- att jag fick svar...

 

Söndag 8 feb.

Jag är tacksam för....

- att solen sken så gott på oss

- en härlig stund ute med familjen

- min kreativitet

- goa ord som gjorde mig glad

2009-02-04

Grråååååå

Undrar om det är fler än jag som känner sig så himla grå??? Orkar snart inte kämpa längre med att försöka se det positiva i allt det grå som naturen bjuder på varje dag. Grå grå grå grå grå....samma sak varje dag när man tittar ut och näää nu börjar till och med jag känna mig lika grå som världen utanför. Inget är kul och allt är så super jobbigt...bläääääää helt enkelt. 

Och att må så här gör ju inte min tillbaka gång till vardagen lättare för det krävs så mycket energi att komma igång med sina rutiner, som i och för sig satt kvar men är lite vingliga och kräver att jag är fokuserad på det jag gör...hm!

 

Men trots allt detta får jag väl försöka se ljusglimtar i mitt liv....

 

Måndag 2 feb

Jag är tacksam för...

- att jag inte fick några bakslag när jag tog

min an min vardag igen.

- att jag orkade en hel dag

- att snön låg kvar och gav oss lite extra ljus i allt det grå

 

Tisdag 3 feb

Jag är tacksam för...

- allt jag orkade trots att jag mådde dåligt

- att jag stod ut med känslorna och vågade vara så nära

ett anfall som jag var

- att jag släppte ut känslorna till slut och

fick må lite bättre efteråt

- ett bra foto

 

Onsdag 4 feb

Jag är tacksam för...

- att det jag pysslade blev bra

- de små stunderna då jag kan känna glädje i magen

och får ett smile på läpparna

- popcorn-doften som sprider sig i huset

- lugna.lekande barn

- ett kanon foto

2009-02-01

En vecka med paus-knappen intryckt

 I morgon är det ny vecka och nu är det dags att ta sig tillbaka till den vanliga vardagslunken (där jag fungerar trots mina tvångsrutiner) efter en veckas bakslag då jag inte ens vågade försöka möta mina fobier, av rädsla lägga på mig nya tvång för att klara av det vardagliga. Det går så snabbt att lägga på sig nya tvång under dåliga perioder men de är som ett par extra kilon...lätta att äta på sig men hopplösa att bli av med.(ler)

Och jag orkar inte med fler rutiner att dra runt på eller försöka bli av med, nån gång när jag för ork till det...hihii.

Det låter kanske fegt att inte kämpa och trampa på i ur och skur men vissa saker har jag lärt mig av att leva med den här sjukdomen. Om jag bara orkar att stå ut med att inte få så mycket gjort en vecka i månaden (hihi ni vet säkert vilken) så flyter resten av månaden på mycket lättare och jag slipper att gå och kämpa med saker som jag försökte klara av men inte orkade ta oron fult ut och därmed fick för mig att de är farliga. Och om jag inte lägger på mig några nya rutiner kanske jag kan hinna med att ta bort några av mina gamla innan det är dags för paus fågeln igen (ler).

 

Torsdag 29 jan

Jag är tacksam för...

- sovmorgon

- kortison spray (hur det nu stavas?)

- mysig tv-kväll med maken

 

Fredag 30 jan

Jag är tacksam för...

- att jag vågade släppa iväg A (trots risk för fler baciller)

- att jag fick pysslat lite

- en kul film på tv:n så att jag fick skrattat lite

 

Lördag 31 jan

Jag är tacksam för...

- "vår film" som de visade på tv:n

- goda muffins

- en mysig kväll med maken

 

Söndag 1 feb

Jag är tacksam för...

- snön som föll och gjorde världen lite ljusare

- härliga vinter bilder på familjen

- en stund med pyssel

 

2009-01-29

Var tacksam för att du är " FRiSK"

Idag blev jag så ledsen och arg över ett inlägg jag läste i en blogg. Någon hade retat sig på att en person, som var sjukskriven p g a depression, verkade så pigg och glad i sin blogg då hon berättade och visade upp om sånt som fick henne att må bra (vilket är samma saker som jag gör för att må bra d v s pyssla och skapa).

Varför måste "friska" människor alltid ge sig på oss "sjuka" och ifråga sätta OM vi är sjuka bara för att vår sjukdom inte syns på utsidan?? Jag och flera jag känner som har sjukdomar som inte syns utanpå säger ofta att om vi hade haft en bruten arm hade ingen ifråga satt oss hela tiden ang. vår sjukdom. Nä det syns inte på utsidan att jag är sjuk för när jag är ibland folk försöker jag dölja mitt handikapp så gått jag kan. Jag undviker sånt jag vet jag inte orkar ta i eller håller masken och döljer händer som jag smutsat ner tills jag kan tvätta mig ren och en massa andra små saker som jag fått lära mig göra för att kunna vara ute i vardagen. Men min ilska övergick ganska snart i en stor ledsamhet och sorg. För alla de år jag förlorat p g a min sjukdom och hur tufft och jobbigt mitt och min familjs liv blivit (jämför med hur det skulle ha varit om jag fortsatt bara frisk) sen jag blev rädd för livet och började "jaga osynliga baciller" Hur kan nån då ha mage och klaga på att en person hittat ett ljus i sitt mörker?? VA?!?!???

För det ska gudarna veta att det är inget kul att gå runt och vara sjuk.

Att vara fången i sina tankar så mycket att jag inte kan leva ett normalt liv för jag kan inte stänga av allt det där jag plötsligt blev medveten om KANSKE kunde finnas i min omginving och KANSKE kunde vara ett hot mot mina barns liv.

NÄ det är inte bara att svälja en pilla eller gå i terapi och visp så får jag mitt gamla liv tillbaka. Vägen dit är lång och jobbig och jag orkar inte ta den skiten varje dag för jag är bara en männsika som lik som många av er andra har ett liv att sköta och se till så att det fungerar utöver min sjukdom. Så istället för att gå och titta surt på att någon får pengar för att de är sjuka kanske ni "friska" människor ska vara tacksama för allt ni kan göra p g a att ni inte är sjuka. Att ni kan välja, kanske inte allt, men mycket här i livet. Vi som är sjuka måste ofta ge upp våra drömmar och vad vi vill därför att vår sjukdom hindrar oss ifrån att göra att det vi vill göra just den dagen.

Jag vet att det normala livet inte är en dans på rosor men ni slipper i alla fall ha ett tilläggs handikapp, som gör det än lite svårare, så var glada för det.

 

Och så en tacksamhets dagbok utifrån min sjukdoms begränsingar här i livet (eftersom jag har ett bakslag denna vecka och har värre känningar än jag haft på ett par månader nu vilket gör mig väldigt uppgiven för jag vill inte gå tillbaka i mitt sjukdomstillstånd men jag vet nästan säkert att det är en tillfällig svaka och att jag med mycket kraft från min sida kommer tillbaka på banan nästa vecka och kan ta skiten och göra det jag brukar utan allt för stora problem): 

 

 Måndag 26 jan.

Jag är tacksam för...

- att jag tog min kropps signaler på allvar

-  att jag orkade lägga mig i min säng fast jag varit uppe i "smutsiga" vardagsrummet

- att jag inte behövde byta sängkläder innan jag gick och la mig (p g a att jag låg där med "smutsiga kläder" innan på dagen

 

Tisdag 27 jan.

Jag är tacksam för...

- att jag inte försökte vara duktig nu när jag är svag

-  att jag kan sitta nära min make i soffan utan att vara rädd för allt han har på sina kläder

- att jag orkade stänga av oron över att ha varit nära mat

 

Onsdag 28 jan.

Jag är tacksam för...

- att jag har mitt pysslande som får mig att må bra

-.alla de gånger jag slapp byta kläder för att jag i min hjärna fick för sig att jag var emot vasken i badrummet

-den stunden då jag glömde bort min sjukdom och bara koncetrerade mig på att skapa

 

 

2009-01-25

Inte min favorit månad

Nä man kan inte kalla Januari för en av mina favorit månader på året.

För lite ljus och oftast bara grååått ute (vi får ju så sällan snö i våra trakter)

Och så är det alla de där infektionerna som hoppar på en så här års.. Suck och pust! Barnen kan ju knappt ta sig ut bland andra förrän vi ligger hela familjen i div. åkommor.

Nässpray och näsdukar är vardags utrustning så här års. Värktabletter och hostmedicin....oj va jag längtar till sommren.

Men idag skiner solen i alla fall så då känns inte åkommorna såå jobbiga som i det grååå.

 

Ska försöka mig på en tacksamhets uppdatering men bland alla baciller som just nu lagt beslag på familjen, ser det dystert ut att komma på så många saker som är possivia...fniss eller kanske inte...

 

Torsdag 22 jan.

Jag är tacksam för...

- den varma fleecfilten som hjälpte mig att hålla värmen

- uppmuntrande ord som hjälpte mig att få tillbaka självförtroendet

- att jag gav mig själv lov att bara ta det lugnt

 

Fredag 23 jan

Jag är tacksam för...

-  en stund framför tv:n med Let´s Dance, så jag fick att tänka på annat

-  en bra pyssel idé i mitt trötta huvud

- att lunchen löste sig (såg ut att bli en strul lunch)

 

Lördag 24 jan.

Jag är tacksam för...

- att jag blev ganska nöjd med dagens uppdrag

- fina värmande ord som gjorde mig glad

- en go tv-stund med T bredvid mig i soffan

 

Söndag 25 jan.

Jag är tacksam för...

- Solens underbara stråar som lyser upp i mörkret

- nya pysselidéer som jag ser fram emot att orka göra

- oväntade ord från en person, som gjorde mig glad

Sida 1 av 4 Nästa»

Vi Föräldrar TV

 

Så här kontrollerar du om ditt barn har fästingar. Om man går i skogen eller i högt gräs, kan fästingar bita både barn och vuxna. Videon visar hur du ska ta bort fästingar.

Vi Föräldrar på Facebook

Föräldrafrågan

Är det ok att ge bort kalaspresenter fyndade på second hand?

 
 

Sök på hela sajten

Annonser

Loppi.se i samarbete med Vi Föräldrar
 
 
Sök