Fantastiskt KAOS
- Har Man, fyra barn och hus. Det är för mycket men ändå underbart...Nu hittar du bloggen Fantastiskt KAOS här, eller på www.viforaldrar.se/bloggar/fantastiskt-kaos.
Välkommen!
Min nya Blogg som jag lyckades radera är återfunnen... Vilken tur, eller skicklighet kan man nog säga. Och då infinner sig den där tacksamheten igen. Tacksamheten över att det finns olika människor som kan olika saker. Sen måste jag passa på att säga att det har varit våldsamt roligt att Blogga här och att jag hoppas att det är fler som "bloggar ur sig", för mig är det ett sätt att få en liten anning distans till vardagen. Det har givit mig mycket och det hoppas jag att det kommer att fortsätta göra även om jag hamnar två decimeter ifrån på skärmen. Har skrattat, gråtit och lärt mig massor av andra Bloggare och av era underbara kommentarer. Kommer att fortsätta hänga med er så keep on blogging.
Vågar mig nog inte på att försöka länka. Klicka på Fantastiskt Kaos bilden uppe på listen så kommer ni till den nya Bloggen och fortsätt gärna att kommentera för nu kommer jag inte att ha en aning om hur många ni är som läser. Nu ska jag försöka göra ett nytt inlägg. Wish me luck... Jättekram på er
I år fick jag en kompis med mig på festival. Lite kändes det som om vi smitit. Rymt ifrån kvällsfika och läggning, bordstorkning och Maammmaaa... Det gjorde inte saken sämre, alls faktiskt. Vi har fullständigt kompetenta karlar och jag hade stort behov av att göra något annat. Så, vi studsade runt till musik, fikade och pratade, roade oss av hjärtans lust och njöt av att vi inte var 17 år och onyktra (fick förklara för en förvånad 20 åring varför jag var nykter i bankomatkön). Klockan var lätt halv tre innan vi tog oss i säng. I egna sängar. Jag sov helt själv! Över sex timmars OBRUTEN sömn. Jag tror att jag skriver det igen. Sex timmars obruten sömn. Sen åt vi kantarellomelett till frukost, ostört (tack Mannen, det satt verkligen fint). Behöver jag säga att jag var kärleksfull och nöjd med livet när jag kom hem?
En liten stund i morse höll jag en bok i händerna som heter Myten om hur mycket föräldrar påverkar sina barn. Rubriken, snack med kompisen och lite bläddring satte fart på tankarna. Visst, föräldrar påverkar grundvärderingar och så men ärligt talat så är det nog mycket annat som påverkar också. Tänk efter själva. Jag vill inte ta ifrån min mor och far någonting men ärligt talat så har kompisar (både de som ville vara med mig och de som inte ville det) påverkat mig en hel del, kärlekens vara eller inte vara har också gjort sitt, andra vuxna, allmänna samhällsvärderingar, könsroller osv. Författarens råd till föräldrar var älska era barn och slappna av, mer kan ni inte göra typ. Intressant, lite skrämmande och samtidigt skönt. Å har ni inte läst boken Hur barn påverkar ditt liv så gör det, Harriet Goldhor Lerner. Sängdags, mina första nattkompisar har redan dykt upp och så måste jag pussa Mannen välkommen hem, trodde han skulle komma imorgon först, ingen koll på schemat, skönt. Sov gott
På något vis är det ganska opraktiskt egentligen. Varje generation lär sig saker som sedan blir HELT värdelösa. Som till exempel att jag kan steka korv och avstyra bråk samtidigt som jag gungar en maxi cozy med foten. Den kunskapen kommer jag antagligen aldrig mer att få nytta av. Inte heller att jag kan amma och sova och på samma gång hm:a i olika begeistrade tonarter så att tvååringen som leker med klossar på golvet känner att jag “är med”. På sätt och vis ett kraftigt slöseri med resurser att jag knallar runt med dessa kunskaper.
De färdigheter som är på utgående just nu är att i bäckmörker hälla upp prick 100 med vatten från vår kran och måtta upp hur mycket vällingpulver som ska ner i flaskan. Förhoppningsvis ska även förmågan att utan förvarning och i luften fånga en, hm låt oss för trevlighetens skull kalla det pizza med det som står till buds också snart kunna anses som onödig. Ah, vid närmare eftertanke... Skicka inte hit några bebisar. Vissa saker kan man rätt lätt stå ut med att man kan utan att ständigt visa upp dom.
Färdigheter som BORDE vara på väg in är att ha koll och det där tekniska. Det verkar som att jag får kämpa en hel del med dom. På kollsidan är jag helt klart utvecklingsbar men skolgrejer får våra stackars skolbarn själva hålla reda på och dagisgrejerna missar vi ständigt. När det gäller det tekniska verkar jag vara helt hopplös. Har lyckats radera den nya Bloggen, duktigt va! Hoppet på tekniksidan står till nästa generation. Barnen lär uppskatta sina syskon mer och mer för varje år. I framtiden kommer de att klara sig undan med var fjärde jul och var fjärde av mina teknisk problem.
Funderar allvarligt på att anmäla mig till en riktig talangjakt. En sån där man ställer sig på scenen och så får publiken jaga fram någon talang hos en. Vet ni av någon sådan så meddela gärna mig. Hoppas ni får ägna dagen åt att gapskratta. Kram
De senaste dagarna har fullkomligen demolerat mitt tekniska självförtroende. Det började med att Storebror blev Mp3 ägare. Mannen jobbade så Storebror vände sig till mig. -Mamma, kan du eller måste jag vänta tills pappa kommer ? Snälla mamma, försök... Jag gjorde mitt bästa, var tapper men det räckte inte på långa vägar. Jag förstod ingenting. Har ca 1 bite på hårddisken som handlar om teknik. Ville bara lägga mig ner och yla: Hallå, gör ett kol 14 test och kolla hur gammal jag är. Jag minns nämligen när man var tvungen att gå fysiskt till Tv.n och stereon för att fixa volymen eller kanaler. Vi hade BAND och skivorna var LP eller singel. Storebror hade många råd men jag var mest arg och väste till slut: Storebror du får vänta tills din duktiga pappa kommer hem, då kan ni ha en IQ konferens om det här eländet.
Å så har jag smygstartat med att flytta Bloggen. Den kommer att hamna brevid Annas tipsblogg och Kängrupappan alldeles snart. Jätteroligt och lite pirrigt, som alla förändringar. Men så är det ju det där tekniska. Hallå, jag är ifrån tiden då ALLA telefoner hade sladd. Jag har nyss lärt mig att lägga in bilder på den här bloggen. Nåja, för drygt två år sedan startade jag en blogg utan att ha läst en enda innan så det löser sig väl. Häng med i min kamp med/mot Bloggen här: http://edit.viforaldrar.se/bloggar/fantastiskt-kaos/ (försöker länka men egentligen anar jag hur det kommer att gå). Å förresten, om ni hittar dit, kommentera gärna eftersom jag inte kommer att ha en aning om hur många som hänger med.
Lägger in en bild på min finurligaste inredningsdetalj, en idé som jag snott från någon, minns inte vem. En stor fördel med idén är att vilken idiot som helst tydligen kan slå i några spikar och knyta upp ett snöre. Klädnypor är inte heller svåra att hantera. Sen kan man hänga upp hur många konstnärliga alster som helst och sortera bort eftersom.
Jättekram på er
Det hällregnar ute. Barnen bi blöta säger hon. Jag vet Lillasyster, det är jag som har sagt till dom att gå ut och blöta ner sig. Att de SKA blöta ner sig ordentligt. Det går ju inte bara att sitta inne och titta på regnet. De roar sig kungligt, lydiga som aldrig förr. Har hinkar och häller över varandra. Skriker av skratt och skvätter vatten så att det står härliga till. Om en stund kommer de antagligen in och dricker den utlovade varma chokladen på festivalfilten som jag lagt ut framför brasan. Det finns olika sätt att ha sommar på, nu provar vi ett sätt. If you can´t beat it, join it. The rain alltså. Kom ihåg stövlarna/ foppaskorna om ni vill ha riktigt kul men glöm inte back up planen med varm choklad. Antagligen kommer familjen att sova mycket gott i natt. Sov gott
Tänkte sticka ner på affären lite tvärt och handla lite. Mjölk och livets nödtorft. Tog ner tre handlingsväskor från kroken och Lillebror frågade om han fick följa med. -Ja visst säger jag. Ta på dig byxor och kalsonger så sticker vi. Väntar en stund på honom men han blir aldrig färdig. Säger till Mannen, nu sticker jag. Då kommer Lillasyster. -Jag vill åsså hanla... Ja,ja, häng med då... Lillebror hinner bli färdig innan hon fått på sig cykelhjälmen. Ok, två barn och snabb liten handling, vad ger ni mig för den ekvationen? Redan när vi kom ut körde det ihop sig första gången. Min cykel var inte hemma, den hade jag lämnat vid bussen i går morse. Planeringskvinnan! Lillebror tog sin kickboard och Lillasyster trehjulingen, själv gick jag med de tre handlingsväskorna.
Redan när vi lämnade gatan tänkte jag att detta är en dålig idé. Och tänka sig så rätt jag har ibland. Lillasyster orkade inte ens cykla halva vägen men ville ju verkligen inte hem igen. Och så var vi lite hungriga. Jag blir inte så smart när jag är hungrig men ruskigt sugen på att handla mat. För att göra en lång historia kort (are). På vägen hem hade jag, tre överfyllda väskor, ett stort paket blöjor, en galen Lillasyster med vindruvor som rasade åt alla håll i famnen + hennes lilla eländiga trehjuling PÅ cykeln. Lillebror hade otroligt ont i benen och vinglade än hit, än dit med kickboarden. Jag försökte styra honom med min "ljuva" röst, släpandes min Monarkcykel med en packning som hade kunnat få vilken packåsna som helst att vilja springa rätt in i en bergvägg. Dagens fråga är varför lyssnar jag aldrig på mej, jag visste ju redan från början att det var en urusel idé. Kram på er
Jag jobbar, Mannen är ledig. Det märks... När jag kommer hem är det han som är taggad. Han steker mat och hänger med i konflikter. Gnatar lite om någon handduk och hör när någon ropar. Jag är helt off! Jobbar heltid den här veckan. Har suttit framför en dator och kunnat prioritera att koncentrera mig på en eller max två saker i taget. När jag kommer hem fattar jag inte mycket. Frågar mannen, vill du att jag ska göra någonting? Jag går bet på tempoväxlingen, den är svår. Vem gjorde vad och varför? Halkar i en blöt pöl som jag inte för mitt liv kan begripa vart den kom ifrån. Mannen förstår direkt, Storebror har stått och pratat en stund i dörröppningen i sina blöta shorts. Visst, jag är förkyld. Snor fulla skallen och trodde att jag hade feber i morse men ändå, hur korkad är jag? Vad händer?
Åhå, jag börjar förstå. Kanske är det så här det skulle ha blivit om bara en av oss varit föräldraledig. Att den ena hade varit på och den andra helt off. Nästa vecka har vi ett byte, det är enormt nyttigt att se de olika sidorna. Den 19/7 firar jag två år på Bloggen (förlåt, jag ljög tydligen i min förra kommentar, kollade först efteråt, ska inte upprepas). Känns kul och det är fortfarande givande att Blogga även om det är kaotiskt på ett annat sätt när barnen inte längre är 1,3,6 och 8 år. Jätteroligt att det verkar vara så många som hänger med också.Kram på er allihopa
Ps. Vår hopplösa uddasocka IKEA småland kommer strax att återförenas med sin kompis tack vare kortet på Bloggen, Grattis! Så det verkar funka, kontaktannonser för uddasockar på nätet. Själv tänker jag spara tid och börja ha uddasockar jämt. Ds.
När jag vaknade 06.03 av att Lillebror uppfordrande sa: -När ska ni egentligen sjunga för mig? Hoppsan, han verkade ha varit vaken länge. -Lillebror det är inte idag du fyller år, du har bara kalas idag...
Regnet tilltog och jag somnade om. Vaknade vid 8 igen, fortfarande regn. Kör igång Jenny övertalar jag mig själv. Plockar lite och blåser ballonger. Söker piratlappen men hittar den naturligtvis inte. Som vanligt är det våra vänner Räddarna som hjälper mig ur knipan. Storasyster ilar till Räddarna, där man alltid kan låna skor, medicin eller en piratlapp. Under tiden plockar Lillebror och Lillasyster ut serpentinerna och börjar springa runt med dom. Ett helt paket med blir lätt en serpentinboll. räddar resterna och kastar runt dom. Yrar runt, inte helt effektiv. Mannen vaknar och jag börjar gorma lite lätt (vi är alltid som mest korkade på morgonen). -Regnet öser ner Mannen, vad gör vi. -Om mindre än två timmar kommer massor med ungar hit och bla bla och jösses vad idiotiskt att ha kalas på förmiddagen...
11 dök barnen upp och vi började kalasandet. Allt flöt på fint. Lillebrors kompisar har egna motorer allihop så vi behövde inte göra någonting. Langa fram lite tårta och korv bara och det fick vi hjälp med. Mycket lekande och ovanligt tyst var det. Till slut kunde piraten (mamman) sno godiset och springa ner i källaren där vi hade popcornkrig en stund innan piraten gav med sig. Det var popcorn i hela huset men vi var all done. Pust...
Så till nästa. Slänga ihop lite koftor och jox till släkt träffen. Jag vet att många av er skulle ha packat dagen före och så men det lät inte göra sig (oj, nu låtsas jag som om jag brukar ha framförhållning, HAHA). Vid halv två satte vi oss i bilen. Njung njung njung njung, länge. Bileländet gick inte i gång, bara survägrade. Vi är ju som bekant inte en sån där familj som man bara kan komma och hämta med en vanlig bil. Vi är två för många. Vi löste det, Mannen åkte motorcykel dit och vi blev hämtade. Trevlig släkt träff med mat fika och stövelkastning. Sen var det hem och sopa ihop barnen så att alla kroppsdelar kom ner i sängarna. Grannen kom förbi och det räcker tydligen med att han står brevid bilen för att den ska gå igång. Någon som vill köpa en opålitlig bil till specialpris?
Vi kom hem igår klockan sex på kvällen så vi har klarat det senaste dygnet ypperligt. Nästa års planering kommer kanske att se lite annorlunda ut. En dag som denna är det oerhört mycket värt att ha hjälpsamma människor runtomkring sig. All you need i s love
Så blir det inte riktigt som man tänkt sig. Nej varför får man för sig att allt ska flyta? Jag svär, någon gång i kväll tänkte jag bergis, Nu kan ingenting gå fel. Piratlappen är borta. Kalas i morgon och det brukar vara vår stående grej, mamma klär ut sig till pirat och knycker allt godis. Och så ser det rätt mörkt ut på himlen, verkar vankas regn. Mannen såg lappeländet, innan resan. Då hade Storasyster den ute och svängde runt den på en pinne. Den kan vara precis vart som helst. Mannen klippte gräset i kväll så kanske är den överallt över hela gården, som ett utspritt 1500 bitars pussel. Bravo! Vad är oddsen att vi hittar den innan kalaset i morgon? Så, om det är någon som har en piratlapp som jag kan få låna i en kvart ca 12.15 så skicka hit den bums.
Ok, jag vet att det verkligen inte är det värsta som kan hända men ibland blir jag less. Sov Gott
Hemma igen och nu försöker vi bli opackade på smidigaste sätt. Barnen springer runt som yra höns, alla utom Storebror som tar det lugnt i sitt rum. Packa upp? Tvätta? Jaha, det vore väl bra men hallå! Shit, vi har barnkalas imorgon klockan 11. Och så den lilla faktorn att man aldrig vet hur många barn det blir på ett julikalas, ett år fick vi ringa in lite kusiner. Nåja, Femårskalas kan vi göra i sömnen tror jag. Tårta (som nästan ingen äter), massor med ballonger, varmkorv och så en sjörövare som har snott skatten. Resten brukar barnen lösa även om man blir lomhörd i några dagar efteråt. MEN blir det regn imorgon kan det bli kärvt att få in kalasbarnen genom ytterdörren pga kaoset. Planen när man kommer hem på kvällskvisten dagen före är utekalas. Källaren är förstås ett alternativ men då riskerar man att få vada i tvätt, kanske blir det genom balkongdörren i sovrummet vi får lotsa in kalasungarna.
Jaja, får vi bara in ungarna löser det sig, travers genom köksfönstret. Äh, jag tror nog att all vår energi i kväll ska gå till att dansa soldansen. När kalaset är klart ska vi på släktträff. Hoppas att ni har det lugnt och skönt, får ni fem minuter över får ni gärna hålla tummarna för att vädret står oss bi mellan 11 och 13.
Sorry att jag inte varit här på ett tag men livet går undan. Redan i våras visste vi det. Att det skulle bli full huggning. Log åt varandra och sa oj så mycket roliga saker. Sen har det förstås tillkommit saker på vägen. Trevliga små saker, många bäckar små blir en flod som river med en.
Nu har vi passerat Grand Final på vårt semester rally. En riktig höjdare. 6 vuxna och 11 barn sprang som tättingar och roade sig kungligt, efter förmåga från öppning till stängning i två dagar på Legoland. På kvällarna rasade vi ihop i våra hotellsängar. I utvärderingen på vägen hem konstaterade vi att alla som vill, kan ha riktigt kul på Legoland utom bebisar. 80% av aktiviteterna har fått besök av någon medlem av kaosfamiljen minst en gång. Eftersom i stort sett allt utom bukfylla är gratis när man betalt entren kunde man göra vad man ville. Själv älskade jag Piratbåtarna som gick ut på att man skulle skjuta vatten på publiken och andra skepp som också var beväpnade. Blöta blev vi (stackars kostymkillen som vi mötte) men galet kul hade vi. Värsta motståndet fick vi de skälvande sista minuterna innan hemfärd. Personalen visade hur de tränat upp sina vevararmar + att en okänd karl och en av våra quisslingpappor pepprade oss för glatta livet. Stort gapskratt!
Jo, jag har varit vuxen sen jag var 18 år. Numera har jag till och med man, hus och fyra barn men på vissa sätt hoppas jag att jag aldrig blir vuxen. Lev i nuet och lek oftare. Hoppas att dagen bjuder er på ett gapskratt.
Tjoho, vi har rest söderut, nästan så långt man kan komma. Tåg såklart, som vanligt. Lillasyster hade feber när vi åkte men tro det eller ej, det blev ändå inte vårt största bekymmer. Åksjukan på x 2000 slog det mesta. När det var 3,5 timmar kvar av resan ledde Storasyster med 5-2 mot Lillebror. Hurra... behöver jag berätta hur OERHÖRT nära det var att hälften av famljen förgyllde Norrköping med ett besök för att sedan hoppa på ett hederligt old fashion snälltåg? Diskussionen var helt seriös, mentalt sett stod jag på perrongen när Mannen meddelade hur långt vi hade kvar. Nåja, de somnade i Linköping och sen gick det som smort. Nästa gång vi åker ska vi äta ordentlig frukost innan vi kliver av natt tåget. (Tåg regerar fortfarande, hade samma sak hänt i bil hade 3,5 timme blivit tre och en halv vecka).
Och så firar vi stort att det snart är morsning korsning med att dra vagn i folksamlingar. Marknadsbesök. Vagnskörandet underlättades inte av att Lillasyster hade fått en monsterstor rosa pegasus ballong. Den roade sig med att antingen flyga in i ansiktet på barnvagnschauffören så man körde på folk. Annars anföll den helt oanande oskyldiga människor från luften. Ursäkterna haglade om vi säger så. Storebror och Storasyster köpte var sin mega klubba som de fortfarande inte ätit upp hälften av, tror inte de kommer att tjata ihjäl sig någon fler gång om en sån. Lillebror köpte en knallorange "gummigubbe" med någon vätska i. Den höll en hel halv dag. Så jo, vi har varit på marknad efter konstens alla regler.
Och ändå, saker går åt skogen, det bråkas, kladdas och kör ihop sig. Jag är ändå otroligt tacksam. Fyra friska barn och en väldigt trevlig Man. Det är guld värt. Kanske är det sant talesättet, det är toka som har tur. Jajamän, jag vet vad lycka är. Nu ska vi blåsa omkull de barn som inte sover än. Sen ska vi åka ut en tur Mannen och jag. Hoppas solen lyser på er allihop. Kram
Desperate housewifes, sex in the city, singel i stan. Vi vet allt om desperation och singlar och vi vet att det är trendigt. Varför händer då detta just oss? Vi är fräscha men har ännu inte funnit den rätta. Singlar sedan flera år söker nytt sällskap. Då kommer våra exvänner och beslutar sig för att vi inte längre tillhör deras 70 vanliga singlar som de tror finns här någonstans, vi tillhör numera de hopplösa singlarna. De har inte tänkt lägga mer energi på oss och därför skickar vi ut denna desperata kontaktannons på nätet. Vi är nytvättade men ändå vill ingen ha oss. Våra exvänner säger att de inte begriper hur vi kunnat bli så många och dessutom anklagar de vår kamrat IKEA småland för att ha hoppat hit alldeles av sig själv för de har aldrig varit på IKEA småland och följdaktligen har de inte snott till sig en singelsocka...
Med förhoppning om snabb matchning hoppar vi gärna ner i ett brev och anländer hem till dig. (När vi tänker på saken är vi inte så kinkiga, vi kan tänka oss att omatcha också, bara någon vill ha oss eftersom vi misstänker att vi hamnar i soporna snart). Så, familjen enbent, HÖR AV ER, vi är i alla storlekar från 22 till 47 och kommer verkligen att lägga vinn om att passa just er. OBS Foten i storlek 47 ställde upp på bild för att visa storleken på oss, den är inte singel, det är vi sockar ni ska spana in.
Kram från hopplösa singelklubben
Ibland har jag en sån där dag. När man inte orkar någonting och allt blir för mycket. Utvärderingen i går kväll var inte nådig.
Har jag gjort något av det jag tänkte?
Vettig lunch och middag?
Någon som helst tålamod?
Förståelse för att barnen bråkat och varit trötta?
Svaret på samtliga frågor blev ett rungande NEJ!
Efter en sån dag är det bara att förlåta sig själv. Ägna kvällen åt att inte ge sig själv stryk utan försöka tanka. Vila mentalt (typ titta på sagan om ringen) och komma igen dagen efter. Upprepa mantrat -Det går inte att vara på topp jämnt ända tills man tror det själv.
Positivt är dock att vi kanske hittat en ny födkrok, om vi kan göra affär av det här. Vi förminskar korten ännu mer så att de blir riktigt frimärkstora och så börjar vi sälja frimärken. Lillebror, Lillasyster och kusin som prickar på snöfläck. Om de går åt som smör i solsken har vi råd att boka in oss på hotellet med helpension och ha väldigt mycket tid över för att ta kort nästa år... Smart va´ Sköt om er
Jo vi smälter resan lite sakta. Vi har njutit till fullo, även de som var krassliga har haft det hyfsat. Midnattssolen har lyst på oss. Vi har promenerat och tittat på häftiga saker. Köttätande växter, renar och så Jokken. Jokken med stort J. Respektfullt blir man varse att vi är små och obetydliga. Även om vi människor försvinner idag kommer fjällen att bestå, blommorna fortsätta att blomma och Jokken kommer att fortsätta gräva sig ner i canjonen. Abisko är väldigt lättillgänglingligt på så sätt att man kan uppleva saker även på nära håll. Mannen och jag åkte sittlift upp på Noulja tre gånger. Barnen två gånger. Underbar utsikt utan gnäll, hysteri och svett. Vi kastade snöboll och kikade på tappra blommor.
Nu har vi ett litet problem. Mannen la över kort från kameran och mobilen till datorn. De 363 senaste korten. Skolavslutningen till resan. Naturligtvis gjorde han back up och raderade minneskorten efteråt. Kruxet är att korten bara blev snäppet större än frimärken på datorn. Jamen tjoho... Vrålarg blev han, Mannen. Inte kul alls. Idag har han fått tag på några snubbar som eventuellt kan återskapa minneskorten. Ni som hängt med i Bloggen vet att jag brukar strula till det på alla upptänkliga sätt och han brukar vara förstående. Så nu är det min tur, jag har påbörjat en stödkampanj. Mannen, det blev en liten miss bara, det finns fler som hade kamera på skolavslutningen och när det gäller Abisko får vi väl i värsta fall åka tillbaka snart...
Tvättmaskinen gör sitt jobb. Storebror och Storasyster gör rabarberpaj. Det regnar och är kallt men ändå, en fin dag. Sköt om er allihop
Underbara vän, vi är hemma nu. Vill börja säga att jag är mycket tacksam för att du finns. Det skulle inte kännas bekvämt att springa ner till älven och börja klappa kläder just nu. Vissa säger diskmaskinen men jag håller på antingen dig eller spisen som århundradets uppfinning. Tyvärr är det slut med lugnet för dig, vi har väskorna fullsmockade med tvätt. Inget sånt där mega äckligt (vi klarade den lilla åksjukan i bilen fint) men en och annan pryl är lite febersvettig. Min bedömning är att det är en medel tuff tvätt eftersom vi varit till fjälls. Närmare bestämt till Abisko, ett alldeles underbart ställe. Tåg till stället och gott om äventyr och möjligheter till att smutsa ner sig redan ute på bron. Du känner ju till oss och våra resor, därför kan du nog gissa dig till hur kläderna ser ut. När vi inte tuggar på något tuggar vi på varandra så tygerna vi kommer att mata dig med ser ut därefter.
Så, imorgon tänkte vi ägna oss åt att sova, ta det lugnt och kanske packa upp lite. Vi har haft otroligt kul och därför kan vi tänka oss att bara sitta och titta på när du jobbar. Eventuellt gör vi en rabarberpaj eftersom rabarberna äntligen fått en chans att växa till sig utan att bli uppätna, vi kan skippa vanlijsåsen om du tycker att trycket blir för hårt. Annars tänker vi vårda vår resebaksmälla. Den som ska jobba blir du tvättmaskinen, sorry. Jackorna från Kråkbärskriget kommer verkligen att bli något att bita i för dig. Men det klarar du säkert, du är väl i det närmaste utvilad. Du har varit med om mycket värre, remember 2007 (då vi plockade fram hinkarna minst en gång i månaden i ett halvår) Vi har gjort så gott vi har kunnat för din skull, många av lekarna på Noulja var i snö och myggmedel har vi inte behövt använda. Jag är otroligt tacksam över många saker i livet men idag var det din tur att bli uppmärksammad kära tvättmaskin. Med förhoppning om ett fortsatt gott samarbete från din eviga beundrarinna
I ett litet rött hus bodde Pettson och Findus och deras fyra barn. Petsson och Findus hade så där riktigt mysigt hemtrevligt hemma hos sig. Små trivselhögar med med papper och alla möjliga saker lite överallt. Båda två hade de en förtjusing för lite olika saker som “kan vara bra att ha någon gång”. Därför såg det ut därefter i hela huset. Varje gång de ville röja in saker i en garderob upptäckte de att just denna garderob var smockfull med “bra och ha saker”.
Nu skulle de göra en liten resa. De var ganska vana vid resande så packningen var egentligen inget problem. Däremot var det ett litet problem att hitta sakerna bland alla bra och ha saker. Från källare till nock for de fram.
- Den ligger i en brun påse någonstans. Har du lagt undan den bruna påsen?
- Nej, jag har aldrig sett någon brun påse...
- Men du har lagt in saker in min garderob...
- Jag har minsann inte lagt in något i din garderob...
- Jo, en gång la du in en massa saker i min garderob (härmed kastade Petsson ut begagnat omslagspapper och ett prov på Ariel color från sin garderob).
-Jag brukar verkligen inte lägga in en massa saker i din garderob sa Findus lite förnärmad
-Då har jag väl gjort det själv då...
Snart skulle småplättarna skulle bli stekta, morötterna skalade, äggen kokade och köttbullarna tinade. I sökandet efter den bruna påsen hittade Findus husets enda julgardiner som var spårlöst försvunna i julas. Findus övervägde att sätta upp julgardinerna så att de inte skulle hinna komma bort igen men la ner det projektet eftersom tiden kändes aningen knapp. Trots att de inte hittade vad de sökte var Pettson och Findus rätt nöjda med sig själva och varandra. Helt objektivt tyckte de att de hade världens underbaraste ungar också. De resonerade som så att man omöjligt kan hitta allt här i världen.
Det är en del saker jag skulle vilja ha förklarat. Det verkar nämligen finnas en del fenomen som utmanar relativitetteorin, tyngdlagar och alla andra naturlagar här hemma. Enligt fysiska lagar följer väl allt vissa regler. HA, tjena, eller hur! I kväll är det tre områden jag vill att ni kikar lite extra på:
1. Saker som förökar sig explosionsartat
- Tandborstarna i Storebror och Storasysters tandborstmugg
- Prylarna i upphittat lådan
- Papper
- Ställen där NÅGON har ritat med bläck
- Uddasockar
- Trasiga pennor
- Gosedjur
2. Saker som dunstar bort
- Nappar
- Läxböcker
- Biblioteksböcker
- Träningskläder
- toapapper
- glassar i frysen
- mat i allmänhet
3. För mig är dock det förunderligaste fenomenet det sätt som Storebror och Storasyster i detta ögonblick acklimatiserar sig till Sommarlovet (en totalomsvängning från fullt krig har uppstått). De har just återupplivat Koitu (Storasysters gamla låtsaskompis) och sitter och spelar kort, rapar och tokskrattar i köket. Snart ska jag avbryta dom för även om de nästan skrattar ihjäl sig behöver de sova. Detta känns som helt övernaturligt.
Så stilla min nyfikenhet, uppfinn en ny teori eller utlys vårt hus till ett mystiskt ställe där fysikens lagar inte gäller... I´ll be waiting...
Ps. Tror ni inte på rackarn att när jag kom upp och skulle borsta tänderna på de två hade de börjat göra presenter till Lillebrors födelsedag... Hallå, vad är det som händer? Ds
Igår hittade Storebror och jag skatten i källaren igen. Han växer ungefär som ogräset i trädgården så det är guld värt. Coola ärvda kläder. Vad jag är nöjd med att jag lyckades tackla 9 septemberkrisen för två år sedan (bloggen som heter framtiden är ljus). Morgonen ägnade vi åt att försöka bli snygga. Inte så lätt eftersom alla inte blir klara samtidigt. Lillasyster hann ut i finklänningen och rita massor med gatkritorna... När vi kom till kyrkan ville hon hem vid första psalmen. På kyrkbacken tappade vi bort oss. För varje varv jag gick hade jag färre ungar och mumlade jag borde inte ha ett enda barn, jag borde inte ha ett enda barn.
Eftermiddagen har barnen tillbringat med att reta galllfeber, jaga och plåga varandra samt att få spader. Har inte sett så mycket sparkar slag och skrik samtidigt sedan jag slutade med Thai kwondon. Suck. Jag var ute i trädgården cirka en timme bara för att jag slippa lyssna på Storebror och Storasysters stolliga bråk. Det skrek sluta säkert en miljon gånger var men eftersom ingen varken kom ut eller slutade så ville de antagligen bråka. När det varit tyst en stund gick jag in igen. Och sen har olika bråkvarianter blossat upp. Vi är inte så vana med sommarlov än säger Storebror (jösses vad kul att jag tagit ut massor med föräldradagar). Nu finns det bara en sak att göra. Koppla in Amygdala, vi har redan bekantat oss med kamp, nu är det flykt som gäller. De som är på badhuset får huka sig, nu kommer familjen bråk. Kram på er
Inte så där upplyftande väder precis men väldans mycket fotboll, kalas, avslutningar och roligheter. Livet rockar fett kan man säga, ibland vinner man, ibland förlorar man, men långtråkigt? Inte en sekund. Det är naturligtvis mycket men jag känner mig energisk. Bär med mig cirkusfesten, ler bara jag tänker på den. Fantastiskt tur med vädret och underbara släktingar och vänner. Det finns fler underbara men alla fick helt enkelt inte plats. Vi är nöjda och har fått rörande mycket respons på att andra också är det, urkul. Torkat bordet sista gången för kvällen. En hyllning till vårt Perstorpsbord (bilden blev lite felvänd, kanske kan ni lägga huvudet lite på sne´), det tål både kniv och scotch brite. Lägger en hustidning vi fått med posten i pappershögen. Efter en blick på framsidan av tidningen börjar tankarna vandra.
Nu när det blir sommar blommar projekten, folk visar upp saker de snart ska göra, redan pysslar med och har gjort. Själv! Även om huset funkar gör man om. Man vill gärna visa upp att man KAN SJÄLV... Och så markerar man av sina ägor med staket. Skaffar larm om någon överträder tomtgränsen. MIN... I alla möjliga sammanhang så pläderas det för att SAKER MÅSTE BLI SOM VI HAR TÄNKT OSS... På rea eller IKEA kan man få se vuxna människor slita saker ur händerna på varandra: DET VAR JU JUST DEN SOM JAG SKULLE HA...
HM, visst känner jag igen det här. Är det inte det som ständigt händer här hemma? Ve och fasa, jag börjar ana ett samband... Få se nu, kan själv, min, ett sätt som är rätt och “hon tog den som jag ville ha, buhuhu”. Där satt den, det finns bara en logisk förklaring. Det har blivit hypermodernt att vara tre år. Och vi som just genomlider/ njuter av vår sista 3 åring, inte en chans att jag sticker ut näsan igen innan den här trenden går över...
Så vi ses när hustidningarna har rubriker som: Det blev inte som vi tänkt oss men vi har det bra ändå, Vår helvilda trädgård gör som den vill och det gör vi med eller Vi är inte händiga och det står vi för...
På dagen var det match med 8 åringarna. De springer i flock. Ibland tar de i för kung och fosterland. Andra gånger står de och trampar fast en tuva eller pratar om något jätteviktigt. Det är vackert. Tidvis vill alla spela hela tiden och ibland är det någon som vill stå över ett byte eller två. Någon får en boll i ansiktet och någon skrubbar upp ett knä. När vi gör mål gäller det att blixtsnabbt hålla för öronen för att inte få tinnitus. Tjejerna tjuter ett par oktaver över höga C. Springer ut och kramar om varandra. När de andra gör mål har vi fortfarande bästa målvakten, den bollen var omöjlig att ta. Uppåtpuffar och peppning. De är underbara. På väg hem diskuterar vi om det heter ett släp eller en släp, såna där viktiga saker.
I kväll tog Mannen det lite lugnt hemma. Nöjd med att vi smidigt löst Storasysters matcher och ett kalas under dagen tog jag med de små till Storebrors fotbollsmatch. Också en väldigt rolig match, spännande. En stund efter halvlek kommer en pappa fram till mig och säger visst vet du om att det är ni som ska ha fika till alla som spelat nu när matchen är slut!!! VAAA... Vad? Menar du vi alltså nu? Till sisådär 30 stycken tioåringar plus ledare? Insåg snabbt allvaret, denna pappa har själv fyra barn och då är det inte humor att driva folk till vanvett genom såna skämt. Lånar hans mobiltelefon och ringer hem. Väcker Mannen (det är helt rätt att man sover i vår familj om man har en chans). Förklarar läget och ber honom rappa sig. Han accelererar från 0 till...
Vi hann inte så bra, de flesta ur motståndarlaget hade redan åkt när fikat kom fram. I kväll överväger jag om det kan vara etiskt riktigt att ge alla våra barn 1000:- var för varje år de håller sig ifrån sport och andra aktiviteter eftersom föräldraparet är helt värdelösa som kolltroll. Sov gott på er
Vaknar 07.20 (Mannen hade försökt väcka mig innan han for, jag tänkte att nu ställer jag mig upp och sen la jag igen ögonen). Knas. Möte på jobbet klockan 08.00 och alla barnen sitter i pyjamas. Stressar igång gänget och tar mig en banan i flykten. Hjälper Lillebror med shortsen. Han tar på sig dom och sen blir han galen. Han vill inte ha shorts, bryter ihop och springer iväg. Säger till honom att han hinner byta om han snabbar sig. Lillebror reagerar med att få ett ännu större sammanbrott och springer runt i huset. Jag föser ut de andra barnen och jagar tag i Lillebror. Han vill inte ha skor heller. Bär en ut en gallskrikande och sparkande Lillebror till bilen. 07.40, vad bra, jag kommer att hinna. Lägger i backen. Lillebror illvålar fortfarande. Svettas. Släpper kopplingen och märker efter en liten bit att det går otroligt tungt. Stannar bilen och går ut. Upptäcker att jag har KÖRT över Lillebrors cykel, BIG TIME. Måste köra framåt för att få loss cykeln. Hela vägen till jobbet tänker jag massor med fula tankar...
När jag kommer till jobbet har de stor förståelse för att jag är sen. Tur att det inte satt något barn på cykeln säger jag bara. Ska alltid se mig noga för i fortsättningen. Lillebrors kompis var hos oss tio minuter före kraschen. Vid lunchen får jag belöning för att jag berättar vitt och brett om min katastrofmorgon. En arbetskompis har en röd cykel i passande storlek. 100:- det är inget snack, imorgon är det helg och Lillebror vill cykla, jag slår till direkt.
Väl hemma blir både Storasyster och Lillasyster blir kraftigt avundsjuka, Lillebror nöjd. -Jag har fått en ny cykel! På kvällen fixar Mannen till den gamla cykeln. Den är rätt skavd men den funkar. Lillebror säger att den nya cykeln är snabbare och har pakethållare men den gamla har snyggare färg. Kom igen nu läsare, ni har 50% chans till vinst, gissa vilken cykel han kommer att använda så ska jag redovisa facit senare.
För övrigt har vi en cykelnyckel och en barnjacka i upphittatlådan sen cirkushelgen. Dags att mysa med sambon.
På lördagen hade vi förmånen att gästas av Kråkan och Busarna. Svängig och finurlig barnmusik som fick oss att gagga, låta som gökar och stå på ett ben och sjunga kapten blodfot. Underbart. Jag har ätit mycket god mat (tack svärmor), klättrat i träd, spelat brännboll, grillat pinnbröd, skrattat, kastat kottar, haft trevligt sällskap och badat. Vad mer kan man begära av en helg? Möjligtvis att jag inte passerat åldersgränsen för fiskedammen, nej förresten då skulle man bli tvungen att bli tonåring igen, jag vägrar. Lördagmiddagen åt vi i skift och så tyst som det var i matsalen när barnen åt är det ALDRIG här hemma när vi äter en helt vanlig middag. När det blev vuxengängets tur att äta hade vi inhyrda “strandraggare” som tittade till barnen så att alla kunde sitta lite lugnt.
När söndagen kom var vi vuxna lite trötta men rätt avslappnade. BArnen hade lekt sig sanslösa. Utvärderingen bland barnen talade sitt tydliga språk: -Har ni haft det bra? JA! Alla barn svarade ja på den frågan. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dessa underbara släktingar och vänner. Alla drog sitt strå till stacken. Vi gjorde helgen tillsammans.
Idag slog vardagen till igen. Hoppsan, finns det ett liv efter detta också? Almanacka fram? Äh, det tar vi imorgon. Men ändå, efter en sån här helg kan jag, även om jag är trött, säga välkommen vanliga vardag...
I söndags natt greppade Storebror hinken. Depressionen var svår för föräldraparet eftersom vi tänker ha cirkusfest i helgen och ni vet, sex personers sjukdom tar tid. Småsyskonen öste verkligen kärlek över honom under dagen, i den mån man kan när man har en bror i kraftig karantän. Storasyster hade gjort lukt-krya-på-dig-kort och present. Även plockat en blombukett. Lillebror byggde massor av legokreationer samt skickade in en Lord of the Ring gubbe som han hämtat i Storebrors rum. Lillasyster ville smita in till honom och prata med honom hela tiden. Presenterna leverades via bulvan. Man kan ju tänka att om man har fyra barn så en mer eller mindre. Det gäller bara lånebarn. Blir det ett barn mindre så fattas den ungen oss, lite tomt liksom. Storebror var inte sämre än att han låg i Storsängen och njöt av att vara efterfrågad.
Det är sånt som värmer ett modershjärta när den vanligaste kommentaren annars är -Sluta bråka! På andra plats kommer: -Vet du vilket som är det bästa sättet att reta en retsticka? (Att inte bli retad förstås!). När det gäller så kan de verkligen pyssla om varandra. Sjukdomar kan verkligen ge perspektiv på tillvaron. Allt annat blir oviktigt. Ingen fler har insjuknat, jippie...
Men vänta nu, vad händer? Naturligtvis ny KRIS. Vi har bjudit massor med folk som ska sova över på stället vi hyrt... fastän det var utlovat så saknas det en del kuddar, täcken och MADRASSER... Typ 20 st. #”#€€€ (symbol för en massa ord som inte lämpar sig i tryck). Tyckte väl att planeringen flöt på lite FÖR bra. Typiskt!!! Fula ord igen. Hm, få se nu. Vi har ett problem, som i och för sig är världsligt men ändå generalknas. Dags att hon som är släkt med en viss kattunge kör igång (hinder är till för att övervinnas ni vet). Vad var det hon sa i filmen Stekta gröna tomater? Towanda... Imorgon kommer detta att ordnas på det ena eller det andra sättet. Sen ska vi bara ha det bra. Inga måsten eller borden i helgen. Roa oss kungligt och slappna av i trevligt sällskap. Trevlig helg på er Kram
Att barn är olika har man ju hört från alla håll, till leda. Men att de kan vara SÅ olika, med samma genetiska förutsättningar skulle jag ha svårt att tro om jag inte såg det med egna ögon. Även om jag oftast hatar djurliknelser, eftersom det oftast handlar om kön och att lejonhannarna bara solar sig så funkar det den här gången fint för mig.
En del barn är som hundvalpar, de kan man få att sitta stilla och hälsa fint men blir lite olyckliga om de inte får ledsagning. Andra är som sköldpaddor, lugna och trevliga men drar sig inom sitt skal när det blir för mycket. Sen finns det väl ekorrar, grävlingar och lamm och så vidare. De senaste veckorna har jag tänkt speciellt på kattungarna (eftersom jag åtminstone har en sådan).
De där barnen som har sina egna ideer och går sin egen väg i allt. De som lär sig bäst själva och passar in när de själva vill det. De som måste få välja själva hur de ska tackla problem. De som man bara kan visa på alternativen, inte bestämma åt och framförallt inte över. Till ett kattbarn blir ett tips som uttalas två gånger tjat. Tjat= VÄGRAN. Börjar man kriga med ett kattbarn utan att ha betämt sig på riktigt finns risken att man gör sig olycklig. Barn som man inte kan få att sitta stilla på en skämspall med mindre än många varv silvertejp. Vill man att en kattunge ska lyda blir man till slut klöst. De behöver tydliga ramar men också utrymme. Det finns säkert lika många sorters barn som djur på jordklotet men jag tror att det kan underlätta att tänka på en del barn som kattungar. Sov gott
Igår när jag grävde hålet för blåbärsbusken på baksidan roade sig 3 barn på framsidan av huset. Bar ut massor med vatten och lekte geggtroll med jord. Smorde in sig på ben, fötter, armar och händer. Med jämna mellanrum blev de förstås tvugna att gå in och tvätta sig för att sedan stryka på ny gegga. Underbara ungeländen. I torsdags kunde man äta frukost inne på vår toa. I går fick man kämpa för att behålla frukosten när man gick in där. Precis allt var brunt, tre gånger så hemskt som på torsdag morgon.
Så än en gång har jag fått städningens förgänglighet bevisad. Förstår inte, det enda som dök upp i mitt huvud var texten på en gammal slagdänga: “Börja om från början, börja om på nytt. Varför ska man sörja, tider som har flytt... Och så ett citat som vi har klippt ut: När man står med skit upp till halsen återstår bara att sjunga. Jag kan meddela att det inte blir någon vidare skönsång när man gnisslar tänder.
Frukost på sängen. En macka, oboy, en banan, ett levande ljus och två popcorn. Och så fem flin vid sängkanten. Den optimala mors dag presenten, jag behöver verkligen ingenting. Sitter nöjd kan man säga, som bekant har vi redan på tok för mycket prylar här hemma ...
Och så har jag sommarfriserat Storebror. Efter halva huvudet tog batterierna till rakapparaten slut, hm. Inte så bra. Han är rätt tofsig eftersom jag fick ta det sista med sax. Det positivaste man kan säga är att ögonen i alla fall syns numera. Så fort vi laddat batterierna får vi nog fixa till det.
Och så lite perspektiv på tillvaron. Hemma hos en kompis till mig har fyra av fyra barn magsjuka idag. På mors dag! Skickar en stor cyberkram till henne om hon läser detta. Om man jämför med det är det inte det minsta jobbigt att gräva ner en blåbärsbuske i vår steniga trädgård även om det lär ta sina modiga timmar. Oj, NÅGON har placerat massor med Risgrynsgröt i Storasysters hår, måste rusa. Ha en trevlig mors dag
Somliga dagar blir det för mycket kaos till och med för drottningen i Stökriket. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Igår var ett botten napp på en-stund-i-taget fronten. Tanken var ca 80 000 mil bort. Ledig men röjde i sinne, flängde runt och stressen var total. Två formella tillställningar och massor med ordnande, däremellan var tankarna helt koncentrerade framåt i tiden. Arg som ett bi var jag mest hela tiden. Fint blev det men det inte precis hemtrevligt.
Idag är jag back on track igen. Lillasyster fyllde år. Tre år sedan jag för första gången i livet grät mig fördärvad av lycka. Kalas ikväll med de närmast firande, lite kompisar till storasyskonen blev också med. Passade Lillasyster ypperligt. Ett gäng ballonger, serpentiner, presenter och tårta. Lyckan var total, hon hoppade runt och ropade kelas, kelas. Både hon och Lillebror var helt förbi av trötthet när kvällen kom. Hon för att hon varit i centrum hela dagen och han av samma anledning. Det kostar på att ha en syster som fyller år också. Lillasyster somnade till slut i soffan eftersom hon inte kunde tänka sig att under några som helst omständigheter avsluta dagen i allmänhet och i synnerhet inte i sin säng.
Imorgon ska Mannen och jag smita iväg från kaos, logistik och blåbärsbuskeplantering, själva på en nöjestrip. Eh, alltså, vi ska vara flytthjälp åt brorsan. Brorsan bor 12 mil härifrån, passar oss perfekt, det är lyx att åka bil bara vi både dit och hem. Tror att jag ska säga kissnödig ett par gånger, retas lite och kanske klappa till Mannen på axeln så att vi inte helt glömmer bort hur bilresor kan vara. Trevlig helg på er
| Sida 1 av 10 Nästa» |
