Barn - Meningen med livet!
- Denna blogg ska handla om livet som förälder, ofta ur ett pappaperspektiv.Hej Alla! Det var ett tag sedan jag gjorde något inlägg här på bloggen. Nu vill jag bara säga "Låt barnen se på TV"! Det har varit en massa diskussioner om att det skulle vara skadligt för barn att se på TV, men vad jag har upplevt och sett själv tyder på det motsatta. Barn blir mer intelligenta och tänker mer självständigt om de stimulerats av TV-tittande. Givetvis ska de ju inte sitta hela dagen framför TV:n, men om de ska ta en paus från lekandet, kanske för ett mellanmål så är det absolut att rekommendera att ta det vid TV:n. Ha inte dåligt samvete när andra säger att ni har TV:n som barnvakt för det säger de bara för att de själva gått på propagandan om TV:s negativa effekter. Givetvis får man ju ha koll på vad de ser och som sagt inte låta barnen sitta framför TV:n hela dagen...
Ha det gött i värmen!
Hej hopp! Nu har då skolan dragit igång igen (känns som om sommarlovet går väsentligt snabbare nu än när en annan var liten) och det är dags att testa av hur simkunniga eleverna är. Min dotter som börjat årskurs 5 kan simma 200m, men har väldig respekt för vattnet och vill inte dyka i eller komma för långt ifrån kanten. Då de i skolan testar av simkunnigheten så kräver de att de ska kunna dyka i, simma 200m och dessutom kunna livrädda. Detta testar skolan av utan att först ha gått igenom hur det ska gå till och låtit eleverna öva på det. De skyndar säkert på för att vårt bad är utomhus och stänger i början av september. Men att testa av något utan att eleverna fått något visat för sig eller fått öva tycker jag verkar helt knäppt! Ingen skulle väl gå in i en klass och testa av hur man löser en andragradsekvation utan att först visat och låtit eleverna öva på det? Hade detta nu bara varit en "kul" grej från skolan så hade det kunnat passera, men nej. De som inte klarar detta får IG i Idrott. Det är bra att skolan vill att eleverna ska kunna simma, men detta är inte rätt sätt!
Hur fungerar det på andra skolor?
Hej igen! Det var ju ett tag sedan jag skrev senast, och jag är rädd att det inte blir så ofta framöver heller men nu ska det i alla fall bli ett inlägg. Jag har nyss kommit hem från en lyckad semester! Varför blev den då lyckad, kanske ni undrar? Jo, vi gjorde saker tillsammans. Vi är fem i familjen och det är väldigt sällan som vi vill samma saker, men när alla var med på allas saker så levde man sig in i andras saker och fick bättre inlevelse och förståelse. Detta fortsätter även här hemma nu så imorgon ska vi hela familjen gå och se när Malmö FF vinner över Halmstad :-)
Forca Malmö!
Ha det bra där ute!
Hej! Det var inte igår som jag skrev här, men bättre sent än aldrig. Idag tänkte jag hjälpa er med skolbarn att bättre förstå vad de säger. Detta är kanske väldigt lokalt vad min dotter säger, men här kommer i alla fall en liten parlör:
Det var dessa jag kom på för tillfället. Ni får gärna lov att bidra med era bidrag så att vi kan förstå våra barn ;-)
Ha det bra där ute!
Hej! Känner ni igen det här? Man vaknar på morgonen redo att ta tag i dagens viktiga arbetsuppgifter när ens barn kommer in och ser febriga och eländiga ut. Då blir det snabbt en grundlig undersökning, är barnet verkligen sjukt? Japp, det var visst feber. Då är det dax för någon av föräldrarna att "Vabba" (om ni inte är så hjärtlösa att ni kör alvedon-tricket och sedan ser frågande ut när de ringer från dagis). Då inleds ett av Sveriges största sällskapsspel "VAB-spelet". Det går ut på att undvika att vara hemma och ta hand om sjukt barn. Man börjar med att förklara hur viktiga möten och uppgifter man har just den dagen och att man absolut inte kan vara hemma. Den förälder som pratar bäst för sin sak för åka iväg och jobba som planerat medan den andre får ringa och säga att han/hon tvingas vara hemma. Detta är ett spel där det inte finns några vinnare och kan fresta på de flesta förhållanden.
Jag är lyckligt lottad som inte behövt spela VAB-spelet på ett par år nu när min fru är hemma, men hursomhelst kan det vara rätt mysigt att rå om sina barn. Personligen tycker jag nog att vinnaren är den som får stanna hemma :-)
Lev väl!
Hej! Hoppas att ni har det bra där ute så här i förkylningarnas och kräksjukans tid! Mina föräldrar bor bara en 500 m härifrån, men ibland känns det som om de bor 5 mil härifrån. De ringer en gång varannan vecka, på våra bestämda tider, och det blir inga spontanbesök (som man kanske kan vara glad för på många sätt). Däremot så skulle de ju kunna ringa ibland och fråga om det är något vi vill ha hjälp med. De är ju båda pensionärer och de borde ju vilja träffa sina barnbarn. Vi kräver ju inte en massa, vi har lärt oss att reda ut det mesta själv. Då vi har verkligen behövt hjälp så har vi frågat och då har de alltid ställt upp. Men måste man alltid fråga? Kan man inte begära lite hjälp även då vi inte ska något speciellt eller då det inte "brinner" någonstans? Om t.ex. något av barnen är sjuka, kan de inte då fråga om vi behöver något på apoteket? Eller är det för mycket begärt?
Min syster bor långt bort så de träffar ju naturligtvis inte henne så ofta, men då de träffas så umgås de hela tiden och hjälper till med allt möjligt. Min syster är i och för sig bättre på att beklaga sig och berätta om allt hon behöver hjälp med. Min syster tror säkert att vi har det så alltid och det blir lätt fel då vi pratar om detta. Även andra tror att vi har väldigt mycket hjälp eftersom de bor så nära. Ibland undrar man hur det hade varit om vi hade bott längre ifrån.
Lite besviken är man ju på dem, men som sagt Vad kan man begära?
Hej svejs!
Hej igen! Idag tänkte jag berätta om Lillan. Lillan är drygt 1,5 år gammal och nu vägrar hon att bajsa. Jag tror det började med att hon var väldigt hård i magen vid ett tillfälle så det gjorde väldigt ont då hon bajsade. Efter det verkar det ha blivit en fix idé för henne att hon inte ska bajsa. Då hon behöver bajsa så ställer hon sig på tår och blir alldeles röd i ansiktet. Vi trodde först att hon kämpade för att få ut bajset, men insåg sedan att hon gjorde precis det motsatta. Hon vägrar alltså bajsa!!! Detta är absolut inget roligt. Hon som annars alltid är en solstråle går omkring och gråter och vill bli buren. Detta inverkar också i hur hon äter, för när hon äter så trycker det ju på och därför äter hon också sämre nu. Ju mer hon kämpar emot desto hårdare blir också bajset och därför gör det ont igen när hon väl bajsar. Det har blivit en ond cirkel. Vi har prövat någon gång med microlax (eller vad det nu heter), men det känns inte alls bra att tvinga henne göra något som hon verkligen inte vill. Vi försöker få i henne mycket vätska och fibrer, men vill inte blanda i något i hennes välling (som någon föreslog) då vi är rädda för att hon ska sluta med denna. Vällingen känns som det enda hon äter utan problem. Har ni liknande erfarenheter och några bra tips så blir vi väldigt glada!
Lev väl!
Jag var och handlade idag efter jobb. Där var också en mamma med två minst sagt livliga pojkar. Jag brukar inte fundera så mycket över andras barn när man är någonstans, man har ju fullt upp med sina egna. Men den här mamman lät barnen springa omkring och ta på allt och tjata om allt. Mamman såg ut som om allt var normalt, som om alla skulle tycka att det var så charmigt att hennes pojkar tog upp hela tillvaron i affären. Hon pratade högt och ljudligt med barnen, och de pratade (skrek) ännu högre tillbaka. Mamman var först ganska positiv, men blev efterhand allt mer irriterad på barnen. Detta gjorde nu ingen större skillnad, det blev om möjligt ännu värre eftersom barnen sannolikt blev mer trötta på att gå i affären. Mamman hade helt klart ingen kontroll över situationen utan verkade hoppas att pojkarna inte skulle åstadkomma någon skada. Om man nu måste handla i "hell hour" efter att man hämtat på dagis så får man ju se till att man tar kontroll över situationen. Här kommer lite tips...Först får man ju se till att man inte går in i en affär med hungriga barn, alltså ger man dem någon slags mellanmål precis innan, t.ex. frukt eller youghurt. Då behöver de ju inte tjata om det inne i affären. Sedan har man en liten föreläsning innan man går in i affären om hur man beter sig, och vad som händer om man inte sköter sig. Lämplig åtgärd om man inte sköter sig är att man får sitta och vänta i bilen. Dock så ska man inte hota med något straff som man sedan inte är beredd på att fullfölja, då urholkar man respekten. Som en ytterligare förstärkning kan man locka med någon liten belöning om barnen sköter sig bra.
Finns det fler än jag som funderat över hur det går till i affären? Eller är det bara jag som är och handlar för sällan?
Lev väl!
Hej! Tänkte bara skryta lite om min lille pojke född -02. Trots att han är minst, både åldersmässigt och storleksmässigt, på fotbollen så frågade tränaren på förra årets sista träning innan juluppehållet om jag trodde att han var redo för att spela riktiga matcher med de som var födda -01 och -00. Jag sa att vi fick nog ta det lite lugnt, men inombords så höll jag på att spricka av stolthet. Vi kom sedan överens om att han nog skulle pröva på först i samband med någon cup. Det är ju risk att han tappar suget om alla helt plötsligt är både större och bättre än honom. Jag tyckte i alla fall att det var kul :-)
Tro nu inte att jag pressar honom att han måste spela fotboll, utan han får sluta så fort han inte tycker det är roligt längre. Sen ska jag ju inte sticka under stol med att man kan stimulera intresset med lämpliga julklappar såsom fotbollsskor, benskydd etc.
Lev väl!
Halloj! Vi sitter och funderar över vart vi ska åka på semester till sommaren (alla tips är hjärtligt välkomna). Har ni funderat över vilken semesterhets det finns? Alltså både för barnen i skolan och för oss föräldrar på jobb. Alla måste ju åka till något hippt ställe, helst utomlands och gärna så långt bort som möjligt. Alla bör också åka på en vintersemester och en sommarsemester. Detta är det normala!!! Men om man då inte har råd eller lust till detta så är man något onormal. Detta gör att föräldrar jobbar så mycket de kan för att få råd till dessa semestrar och missar då tid de kunde umgås med sina barn istället. Så istället för att jobba lite mindre under småbarnsåren så jobbar många desto mer. Detta skapar otrygga barn och gör att klyftan mellan barn och föräldrar ökar. Jag undrar egentligen hur det är på en sådan semesterresa där familjen äntligen får vara tillsammans och ska ha sin kvalitétstid. Hur går det egentligen? Blir det inte problem när de knappt känner varandra och plötsligt ska de umgås 24 timmar om dygnet? Tur då att det finns Bamse-klubben etc. så att barnen kan sysselsättas ett tag...
Sedan har vi föräldrar som vill ha råd att vara "normala", men som vill ha det lite billigare. Det är de som tar sina barn lediga från skolan för att åka till medelhavet efter sommarlovet. Detta borde inte vara tillåtet!!!
Jag hoppas att ni förstår min poäng och utnyttjar jullovet till att umgås och inse att man inte behöver åka till Thailand eller Åre för att ha det bra med sina barn!
Lev väl och god fortsättning!
Hej igen! Det var ju ett tag sedan jag var här inne sist. Idag jobbade jag hemifrån och såg samtidigt till lillflickan. Snacka om att man får dåligt samvete hur man än gör. Jobbar man för mycket så står lilltjejen och rycker i stolen och vill leka. Leker man för mycket så hinner man inte med att göra det jobbet man tänkt sig. Det är lätt att då ta till Teletubbies, men då får man dåligt samvete för det :-(
Hur man än gör så verkar man få dåligt samvete...
Skönt nu med lite julledighet :-)
God Jul alla där ute!
Tidigare i veckan så kom nyheten att man ska införa vaccination mot en viss typ av livmoderhalscancer för alla flickor i årskurs 5-6. Jättebra att detta införs, och jag har faktiskt funderat en hel del på det här redan innan nyheten kom. Dock så grusades nyheten då man hörde att det gällde flickor födda från och med år 1999. Lite snopet känns det allt då vår stora dotter är född 1998 :-(. Jag kontaktade skolsköterskan för lite information och tips. Hon meddelade då att det stämde att ingenting planerades att göra för flickor födda tidigare än 1999, utan om de skulle vaccineras så fick föräldrarna själva ta tag i detta. Vaccinationen ges i tre doser med en första dos samt uppföljande doser efter två resp sex månader. Vaccinationen ingår i högkostnadsskyddet för flickor mellan 13-17 år, och priset blir då max 1800:-. Annars kostar det ca 1100:- per dos, alltså ca 3300:- totalt. Vaccinet är receptbelagt och måste alltså ordineras av läkare.
Hur ska man då tänka? Hon sa också att det inte gav något 100%-igt skydd utan bara mot en viss typ av virus. Det är mycket pengar (speciellt som man nu gått över till att endast ha en inkomst...), men givetvis är det värt alla pengar om det skulle hindra vår dotter från att få cancer. Då Lillan ju är född 2007, och därmed (förhoppningsvis om inget ändras innan dess) kommer att få vaccineringen, så kanske man får se det som att man får det för halva priset då i alla fall en av döttrarna får det gratis ;-)
Jobbiga beslut, men det är väl en del av grejen med att vara vuxen...
Lev väl!
Hej igen! Nu är det dax för Bästa Pappan att erkänna en del...
* Jag slänger teckningar jag fått. Inte alla, men man kan ju inte heller spara allt som man inte ens kan se vad det är.
* Jag dammsuger upp leksaker ibland. Det kan inte hjälpas, man kan ju inte plocka undan allt som ligger. Små saker kan ju dessutom Lillan få i halsen.
* Jag tycker det är tråkigt att leka med dockor. Jag tycker det är skönt att man inte längre behöver leka med dockor.
* Jag tycker inte heller om maten ibland. Ibland är maten inte så god, men man måste ändå hålla god min inför barnen.
* Jag tycker också det är tråkigt att borsta tänderna. Tänk så skönt det hade varit om någon jättepappa tagit hand om en ibland.
* Det är kul att åka pulka!
Ha det bra i kylan!
Hej! Vår kille är väldigt fotbollsintresserad. Han samlar på fotbollsfigurer från svenska landslaget. Ni vet de små som har överdrivet stort ansikte som är ganska likt. Nu är det så att figuren som ser ut som Rami Shaaban råkade följa med i tvättmaskinen och detta ledde till att han tappade huvudet. Jag och min fru hade krismöte igår där vi beslutade att vi inte skulle säga något om inte han frågar. Tur att Rami Shaaban inte är ordinarie :-)
Lev väl!
Hej igen! Tänkte idag skriva lite om min skolflickas toaletter i skolan. De är alltså 30 elever i hennes klass, och i anslutning till deras klassrum finns 2 toaletter. Det finns inga andra toaletter i närheten utan då måste de gå igenom halva skolan för att komma till dem. Då det är dax för lunchrast så vill många gå på toaletten innan man sticker ut på rast. Då blir det väldigt snabbt kö till dessa toaletter och det rycks och sparkas på dörren. Dessutom är låsen gamla och slitna och det har hänt att låsen gått upp. Detta tycker min flicka känns väldigt otryggt och går endast på toa om det verkligen behövs. När hon väl går så är det inte så fräscht, vilket beror på att många killar kanske inte är så bra på att sikta rätt. Och att de säkert också blir stressade när de är på toaletten. Detta gör då att hon inte dricker så mycket för då blir hon ju kissnödig. Men då blir hon ju (och säkert fler med henne) mindre koncentrerad på lektionerna. Det samma händer ju i fall hon blir kissnödig. Det är ju inte så lätt att koncentrera sig om man är kissnödig heller. Eleverna på hennes skola får inte gå på toaletten under lektionstid :-(
Vi har tagit upp detta på föräldramöten, men det blev bara lugnare i kapprummet under en kort tid och sedan var det likadant igen. Har ni liknande erfarenheter?
Vad kan man göra?
Lev väl!
Hej Hopp! Nu har vår lilla kommun äntligen kommit fram till att de ska införa vårdnadsbidrag! Jippie, tänkte vi spontant först eftersom vi dragit ut på dagarna och hoppats på just detta. Men i våra tankar har vårdnadsbidraget börjat gälla från och med 1 jan 2009. I verkligheten blir det nu 1 augusti 2009 :-(
Hur gör man då? Svårt att dra ut på dagarna så långt. Kan bli tufft att bara leva på en lön. Och det blir ju också fel att lämna bort Lillan under våren och sedan sluta lämna henne. Det skulle ju bli fel både för oss, henne och andra som vill ha den platsen. Det kommer nog att bli så att min fru försöker jobba extra när jag inte jobbar så försöker vi hanka oss fram till augusti. Det är värt så mycket att ge Lillan en bra och trygg start i livet. Men det blir aldrig riktigt som man hoppas.
Ha det bra!
Hej! Då var det då dax igen för terminens utvecklingssamtal. Denna gången med ny lärare, ny klassammansättning och nya lärare. Då jag gick i 4:an så hade vi en lärare i alla ämnen förutom idrott. Min dotter har en lärare i matte, en i svenska-engelska, en i samhälle, en i slöjd, en i idrott och en i musik. Ganska mycket för en 4:a va? Hon är dessutom i en nyligen sammansatt klass med 30 elever!!! Hon är ganska blyg av sig och det blir ju inte bättre med en stor klass och många olika lärare. Nu skriver "huvudläraren" att hon antagligen kan mycket, men måste bli bättre på att berätta det och tala inför klassen. Jag tror att läraren har helt rätt för hon är väldigt duktig, men räcker antagligen inte upp handen så ofta i klassrummet. Det är ju dock ganska svårt att öva upp sig till att vara mindre blyg. Är man lite tystlåten så är det ju svårt att synas och höras bland 30 elever :-(
Ha det bra i höstrusket!
Hej igen!
Var på simskola med min 6-årige son då simfröken ville prata med mig. Då säger hon att vår son är lite rädd för att doppa huvudet och att alla de andra är längre fram. Men vi vet ju att han inte kan simma och är rädd för vatten, det är ju därför vi vill att han går i simskola så att han kan vänja sig vid vatten och lära sig simma!!! Frågan borde väl istället gå till de mer än hälften av barnen som redan kan simma. Varför anmäler de då sig till simskolan för nybörjare? Om där är någonstans man ska lära sig simma så är det väl på simskolan för nybörjare. Då är det väl inte så konstigt att min son inte kan simma?
Eller har jag missat något?
Trevlig helg!
Hej igen! Nu har jag inte skrivit på ett tag. Jag har faktiskt hållt på att leta andra webbplatser där man kan diskutera om barn. Om skolbarn. Det verkar ju inte att finnas!!! Det finns hur mycket som helst för de nyfödda och gravida osv. Men vad händer när de kommer upp i mellanstadiet? Finns det inget intresse av att skriva om det? Tappar föräldrar intresset då de fyller 10 år? Inte jag i alla fall, därför skulle jag vilja läsa vad man ska säga när de svarar "Vem bryr sig..." på vad man än säger åt dem. Hur ska man förbereda flickorna på mensen? Hur ska man hantera klädesdiskussionerna? Läxläsning och kompisrelationer etc. Listan på saker man skulle kunna skriva om och diskutera om kan göras väldigt lång. Där är antagligen både fler och större problem med större barn än små barn. Men varför hittar jag inget om detta då jag söker på webben? Tipsa mig gärna om något ställe jag kanske har missat för visst är väl barn lika intressanta och värdefulla även om de lämnat småbarnsåren bakom sig?
Lev väl!
Jag har under lång tid velat ha en Mini. Alltså inget litet barn eller husdjur eller liknande utan Mini Cooper. Bilen Mini Cooper. Men då man har fru, 3 barn och en hund så säger alla att man måste ha en stor bil. Men är det verkligen sant? Lillan sover nästan aldrig i vagnen så det borde räcka med sulki (heter de så de man fäller ihop?), de andra två skulle bara tycka det var roligt med en Mini, hunden är liten och skulle få plats (i alla fall om man inte ska ha något annat med sig…) och till och med frun är intresserad av Minin. Så kan man byta sin jättebil mot en Mini?
Är där någon där ute som kör en liten bil fast ni har tre barn?
Hjälp mig med att motivera en Mini!
Lev väl!
Hej igen! Jag har funderat på det här med att barnen sover utomhus. Det verkar ju vara en hel generation med uteliggare! Jag är helt med på att det är nyttigt med frisk luft och att detta sannolikt gör att de drabbas av färre infektioner (är detta förresten bevisat?). I alla fall från april - september...På sommaren kan jag verkligen förstå att det är både bättre och skönare att sova ute. Jag hade själv velat sova ute då, men höst och vinter. Är det verkligen klokt att packa ner den lilla guldklimpen i overall och åkpåse så att barnet knappt kan röra sig och sätta ut barnet när det blåser och snöar??? Jag hade verkligen inte velat ligga ute då. Jag har till och med sett exempel då det ramlade ner en stor snödriva från taket som landade på barnvagnen medan mamman var inne i huset och dammsög. Hon märkte ingenting förrän långt senare. Jag har alltid utgått från mig själv, skulle jag vilja sova ute idag? Om jag inte själv vill varför ska då mina barn göra det?
Låt inte BVC få er till att ställa ut era barn i alla väder utan låt förnuftet råda ;-)
Tack och hej!
Hej! Jag har upptäckt att det är väldigt svårt att vara både kompis och förälder. Man vill ju umgås så mycket som möjligt med sina barn och göra dem glada, men samtidigt vill man ju att de ska lära sig gränser och hur de förväntas uppföra sig i samhället. Ett exempel på detta är när jag spelar fotboll med min son tycker han det är toppen och väldigt kul, men när jag sedan säger att det är dax att sluta så blir han överdrivet besviken och ledsen. Detta fast att jag förbereder honom med att säga att det återstår nu tio minuter, fem minuter etc. Likadant så måste man nästan alltid höja rösten för att barnen ska inse att man menar allvar. Skulle de haft större respekt för mig om jag inte varit så mycket kompis med dem? Måste jag höja rösten för att de ska förstå att jag går in i papparollen istället för "kompisrollen"? Är det priset man måste betala för att man engagerar och intresserar sig för deras värld?
Har någon något tips så tveka inte! Jag vill ju verkligen leva upp till min signatur som "Bästa Pappan"...
Ha det bäst!
Hej igen! Trist att behöva konstatera att barnen offras på jämlikhetens altare. Vägen till jämställdhet verkar tydligen kräva att föräldrar lämnar bort sina små barn. Det är onaturligt att lämna bort ett drygt ett år gammalt barn till någon främmande människa (eller människor). Jag hade aldrig klarat det. Hur tänker man då ens barn skriker och personalen säger "Kör du bara" ? Man måste förmodligen bygga upp försvarsmurar och försvarstal varje gång det överhuvudtaget berörs. Har ni förresten lagt märke till hur alla i denna situation säger "Usch, det är hemskt att lämna barnen, men det är ett såå bra dagis!". Hur kan alla dagis vara såå himla bra? Det är de inte heller det är förälderns försvarsmekanism som talar.
Tänkte bara att det behövde sägas ;-)
Hej igen! Nu har redan den stora flickans första förkylning kommit, efter bara en vecka i skolan. Det blir ju lätt så då de tvingas göra simprov utomhus i blåst och regn och sedan stå och vänta och frysa :-(
Hennes skola gör även ofta utflykter till skogen, och det är ju jättebra och nyttigt på alla sätt. Där är dock ett problem... På informationslapparna hem så brukar det stå "...se till att barnen får med sig en rejäl matsäck..." Detta står det för om lärarna ska ta med sig mat från köket så måste de ha stora boxar som kan hålla maten varm samt något sätt att hålla mjölken kall. Dessutom måste de bära med sig detta då de går ut i skogen. Så därför lägger de över det på föräldrarna genom att skriva "...se till att barnen får med sig en rejäl matsäck..." Trots att det finns en princip att barnen ska få mat i skolan så gör man alltså detta. Nu tror jag inte där är någon i stortjejens klass som inte har råd med att skicka med "en rejäl matsäck" (fast man vet ju aldrig), så det är inte det som är problemet. Men det blir liksom en tävling mellan barnen om vem som har roligast/godast mat med sig. Det duger liksom inte med ett par mackor utan det ska helst vara pannkakor, pastasallad, riskakor, goda kakor samt någon spännande dryck etc. Denna tävling kräver både förberedelser i form av inköp, arbete och tid. Man kan ju strunta i stortjejens önskemål, men då blir hon ju sur :-(
Och detta beror på att lärarna inte kan klara av hanteringen av maten under utflykter.
Hej igen! Idag var jag på upprop med min son som började i sexårsklass. Jag trodde att jämlikheten kommit en bit i Sverige, men jag var den enda pappan. Skärpning ni pappor med barn som börjar skolan! Man kan faktiskt flexa, ta ut sparade föräldradagar, ta semester eller på annat sätt se till att man är ledig på förmiddagen den enda dag då ens barn börjar skolan.
Hej igen! Jag sitter i telefonkö (plats 25) så varför inte utnyttja tiden till att blogga och bevisa att vi män visst kan göra mer än en sak samtidigt :-) Idag tänkte jag skriva lite om bajs. Närmare bestämt gåsbajs. Där vi bor finns en del dammar där kommunen bestämt att det ska finnas ankor av olika slag och även gäss. Ankorna har jag inget emot, men gässen. De gör riktiga korvar som ligger överallt på gångbanan!!! Jätteäckligt! Som hundägare måste man ju ta upp bajskorvarna (fast att de faktiskt är mindre!) Det är dessutom helt omöjligt att gå med barnvagnen där utan att köra över ett antal av dessa gåsbajskorvar. När man sedan kommer hem så ställer man vagnen i hallen och då måste man ha koll på att Lillan inte tar på hjulen på vagnen, vilket hon naturligtvis alltid vill göra. Hur kul är det att hon sedan stoppar gåsbajsfingrar i munnen? Droppen blev då jag och sonen skulle spela fotboll på fotbollsplanen i närheten av en av dammarna. Då står hela gässgänget på planen och vägrar flytta på sig!!! Vad gör man då? Som tur var så insåg de väl att min son inte tänkte stanna när han sprang emot dem, så de tog till väders. Själv är jag nog lite gåsrädd :-(
Hela planen var nu dock fullt av nya gåsbajskorvar.
Usch vad jag blev gnällig idag, men jag får skylla på den långsamma telefonkön (nu plats 15). Ha det gutt!
Tänkte bara skriva en liten hyllning till plåstret! Hur många gånger har det inte hänt att ens barn ramlat och slagit sig. De är då helt otröstliga och tårarna sprutar och grannarna får veta att deras hörsel fungerar. Allra värst blir det om det skulle visa sig lite blod, då tar de genast en ännu högre oktav och man tycker att de borde spara lite energi till att andas mellan varven. Då det känns som mest hopplöst att trösta barnet så behöver man bara skjuta in ordet Plåster mellan de värsta skriken. Då sker ett mirakel, barnet tystnar och endast små snyftningar återstår av den tidigare dödsångesten. Plåster har alltså ingen uppgift att stoppa blödningar eller påskynda läkningsprocessen utan det är endast ett psykologiskt plåster. Men ack så effektivt! Det är extra plus om plåstret är stort eller har någon populär seriefigur på. Ha gärna flera olika hemma så att barnet får välja. Då går snyftningarna snabbt över till ett malligt leende.
Tack för denna uppfinning!
Hej igen! Nu har jag inte skrivit på ett tag, jag har ju bland annat gjort vid storflickans rum. Det blev två röda väggar och två blåa, tack alla som kom med tips. Idag var jag och köpte en frukost-TV till köket. Perfekt både inför OS och skolstart. Barnen har mindre variationer i hur lång tid en frukost tar då de tittar på TV samtidigt. "Jag kan ta lilltjejen med mig", sa jag då jag skulle åka och köpa TV:n. Allt gick bra, och vi hittade en 14" frukost-TV samt en väggställning till den. Lilltjejen var som vanligt en liten ängel. Så var det då dax att gå till bilen. Hoppsan! Hur bär man en TV, en lillflicka och en ställning vägen tillbaks till bilen. Och varför parkerade man flera kilometer bort???
Jag fick i alla fall låna en säckkärra, lastade upp allt och tog lilltjejen på armen och gick sakta mot bilen. Först gick det ju riktigt bra och jag hade bara hunnit bli lite svettig i armhålan...då kom kantstenen. Säckkärran tvärstannade precis då vi skulle gå ut på ett övergångställe. Tyvärr så stannade inte TV:n och ställningen på samma sätt. Hur gör man då ens nyinköpta TV håller på att dyka framför en stor Volvo samtidigt som man har lilltjejen på armen. Man sträcker naturligtvis ut högerbenet och tar ner TV:n på sant fotbollsmanér (ställningen är ju inte lika känslig). På detta sätt har jag genom åren tagit ner schampoflaskor i duschen, knivar i köket och till och med min son en gång då jag inte hann ner med armarna. Det är den nyttan man har av sin fotboll nu när man blivit äldre. På något sätt fick jag sedan upp både TV och ställning på säckkärran igen och allt kom fram till bilen helt. Nu var jag dock betydligt svettigare i armhålan...
Nästa gång åker jag ensam. Ha det bäst!
Hej igen! Nu har jag äntligen fått tid för att jogga en runda. Det gäller ju att försöka komma i form inför OS ;-) På min relativt korta runda på 5km (men det räckte ändå för att bli helt slut) genom vårat lilla samhälle så mötte jag en del cyklister. Två av dessa hade sin cykelhjälm på styret. Har ni sett det också? Det är typiskt barn, både flickor och pojkar, mellan 10 och 15 år. Snacka om idiotiskt! Man riktigt kan se dem framför sig, de har på sig hjälmen i "hemmagatan" sedan när de svängt runt hörnet så åker hjälmen av och hamnar på styret. Nog känner man igen sig då en mor krängde på en värsta mössan då man skulle till skolan på vintern, men man såg till att mössan var nedstoppad i väskan innan man kom fram till skolan. Men nog är det lite mer allvarligt att cykla med hjälmen på styret, och dessutom olagligt om man är under 15. Det känns lite som om de utmanar ödet genom att ha hjälmen på styret, som att bjuda in Olyckan på party. Då är det ju bättre att de inte tar med hjälmen överhuvudtaget, det ser ju inte så idiotiskt ut utan bara dumt. Och hur skulle det kännas att som förälder få beskedet att ens barn skadat sig allvarligt (eller dött!!!) och haft hjälmen på styret när man trott att de haft hjälmen på sig?
Så därför vill jag uppmana alla som läser detta att påpeka för barn som gör på detta sätt att det ser urbotat korkat ut. Om tillräckligt många gör det så kanske de lyssnar, eller om ni känner barnen berätta för deras föräldrar så att de vet om det. Det är inte att skvallra utan att "nätverka".
P.S Själv använder jag dock inte hjälm...
| Sida 1 av 2 Nästa» |
