I år fick jag en kompis med mig på festival. Lite kändes det som om vi smitit. Rymt ifrån kvällsfika och läggning, bordstorkning och Maammmaaa... Det gjorde inte saken sämre, alls faktiskt. Vi har fullständigt kompetenta karlar och jag hade stort behov av att göra något annat. Så, vi studsade runt till musik, fikade och pratade, roade oss av hjärtans lust och njöt av att vi inte var 17 år och onyktra (fick förklara för en förvånad 20 åring varför jag var nykter i bankomatkön). Klockan var lätt halv tre innan vi tog oss i säng. I egna sängar. Jag sov helt själv! Över sex timmars OBRUTEN sömn. Jag tror att jag skriver det igen. Sex timmars obruten sömn. Sen åt vi kantarellomelett till frukost, ostört (tack Mannen, det satt verkligen fint). Behöver jag säga att jag var kärleksfull och nöjd med livet när jag kom hem?

En liten stund i morse höll jag en bok i händerna som heter Myten om hur mycket föräldrar påverkar sina barn. Rubriken, snack med kompisen och lite bläddring satte fart på tankarna. Visst, föräldrar påverkar grundvärderingar och så men ärligt talat så är det nog mycket annat som påverkar också. Tänk efter själva. Jag vill inte ta ifrån min mor och far någonting men ärligt talat så har kompisar (både de som ville vara med mig och de som inte ville det) påverkat mig en hel del, kärlekens vara eller inte vara har också gjort sitt, andra vuxna, allmänna samhällsvärderingar, könsroller osv. Författarens råd till föräldrar var älska era barn och slappna av, mer kan ni inte göra typ. Intressant, lite skrämmande och samtidigt skönt. Å har ni inte läst boken Hur barn påverkar ditt liv så gör det, Harriet Goldhor Lerner. Sängdags, mina första nattkompisar har redan dykt upp och så måste jag pussa Mannen välkommen hem, trodde han skulle komma imorgon först, ingen koll på schemat, skönt. Sov gott