Trevlig fest på gatan nedanför. Mormor och morfar är vidtalade och sköter gärna, det är inte många som åtar sig ett sådant uppdrag, 4 barn är ingen baggis att få i säng. Heder åt dom. Trevligt var det, tills kvart i tolv, telefonen ringde och det var dags för kon att komma hem till båset. Sambon blev kvar, jag kastade mig på cykeln och for hem. Tänkte att jag skulle komma tillbaka en liten sväng på sisådär 20- 30 minuter för hon brukar vara synnerligen effektiv. Tji fick jag. När lillasyster hade fått tag på sitt byte släppte hon ogärna taget. Amning, knöla runt i sängen, amning, sätta sig upp i sängen, amning, ligga och sparka på mamma en stund, sova en halv minut, mamma försöker smita, slå upp ögonen, sätta sig upp i sängen, stänga ögonen och gny, tystna och slå upp ögonen, amning, knöla runt osv osv. I en timme och en kvart. Barnvakterna hade åkt hem och bitterheten slog sina klor i mig. Livet är orättvist, varför ska jag jämt amma, är det inte sambons tur snart? Jag hade inte tänkt vara på festen så länge till men en liten stund och jag hade gärna bytt ett par ord till med värdparet.
Egentligen handlar det inte om just den här festen, jag hade redan hunnit ha trevligt, det är bara själva grejen, att inte få bestämma själv när man ska hem och dessutom känns det som om jag ägnat timmar, dagar, veckor, månader, ja ÅR åt att ligga och titta på barn som inte vill sova. Att söva barn är det värsta jag vet näst efter att torka bord. Bästa sättet att få ett barn klarvaket är att önska att det ska sova. Vill man dessutom ha en knölig unge som det tar evigheter att söva så ska man tänka "du måste sova och det nu". Vår äldsta har varit svårsövd från dag 1. Han skrek som en pinad gris så fort han skulle sova, i alla sängar och i vagnen. Ett under att ingen ringde soc när vi skulle promenera honom till sömns eftersom det lät som om vi hade lagt honom på en spikmatta i vagnen, i 45 minuter en lyckad sövning. Han blev aldrig trött på det viset att han bara somnade. Som vi burit den grabben, vi har även försökt med 5 minutersmetoden i omgångar men det gick bara inte, vi höll på att bli nervklena eftersom barnskrik är en bra tortyrmetod och han gav sig inte. Den enda metod vi hittade var som sambon säger tjurigast vinner. Den går ut på att en förälder går in i sovrummet med barnet och kommer inte ut förrän barnet sover. Ibland förlorade man och då fick förälder nummer två kavla upp ärmarna. Vi låg brevid honom tills han var fem. På dagarna var detta barn en solstråle och det var därför som vi inte gav bort honom.
Om det är nära att jag och sambon går skilda vägar på morgonen så är kvällarna kritiska för barnen. De andra har varit lättare att söva men det är som om jag fått sövningsöverdoser. Jag blir helt galen när de ligger och klipper med ögonfransarna och liksom bara vägrar stänga ögonen. Jag får sån lust att skaka dom små oskyldiga liven som ligger där och muckar med mej. Jag gör det inte men känslan finns där. Sov unge SOV. Din mamma vill göra något annat än att ligga och glo på dig. Nämde jag förresten att lillebror har varit väldigt lättväckt? Oerhört opraktiskt att ha två storasyskon med tillhörande kompisar och vara lättväckt.
Så kommer vi till nätterna. Skulle någon tjuv reka hemma hos oss så finns det ingen tid på dygnet som alla garanterat sover. På nätterna är jag ett under av service. Sambon kan inte begripa hur man kan bli av med en kudde som man redan ligger på men jag vet. Ekvationen är enkel. Får jag välja mellan att sova om 1 minut eller 15 så tar jag 1 minut. Ta min kudde så knölar jag ihop något annat åt mig. De som vaknar får vad de vill om det inte är direkt hälsovådligt, bara de somnar om igen. Vatten, snorpapper, en traktor, min kudde, mitt täcke, inga problem, mamma fixar. Jag tjafsar inte med någon på nätterna. En natt försökte jag bryta min slavmentalitet och skrek TYST OCH SOV, varvid alla som kamperade i sängen vaknade, sambon gav mig en verkligt kärleksfull blick och det tog en evighet för alla att somna om.
Av samma anledning är jag inte heller så pålitlig på nätterna. Jag ljuger ihop fantastiskt trovärdiga historier för att få ungarna att sova. -Javisst, jag hörde också att något lät, det var Storebror som vände sig i sängen. -Har jag inte berättat för dig att den här lampan är en spökkfångare? Skulle dessa tjuvar ändå få för sig att gå i hos oss så finns alltså risken att jag skulle berätta att vi grävt ner våra värdesaker på sydsidan av den största stenen vid elljusspåret. Vid närmare eftertanke är det troligare att jag skulle berätta för dom vart vi har värdesakerna om de lovade att hålla käften och sticka sen men det behöver ni inte berätta för någon. Dags att sova, sambon har inte kommit hem än, de har säkert roligt. Imorgon ska lillasyster få bekanta sig med välling på natten och då blir det sambons problem... Jenny
