Det är inte längre morgon, tack och lov, eftersom det är på morgnarna jag och sambon är närmast att separera. När två nattugglor skaffar barn blir resultatet nämligen inte automatiskt nattuggleavkomma. Det kan nämligen i olycksaliga fall bli så att barnen är oförskämt pigga på morgonen. Kan man dessutom inte ge sig vid sådär lagoma två så finns det ju alla chanser att någon är vaken och kräver föräldrarnas uppmärksamhet. Nå, jag ska inte beskriva vår morgon eftersom jag vägrar återuppleva den. Jag kan väl nämna att hödpunkten (bottennappet) var en sjö på parketten som inte var vatten.
Kvällen har däremot varit en höjdare (i stort sett). Vi har förmånen att bo i en stad med gratisfestival. Vi packade in våra fyra barn i bussen och åkte in, tidigt. Eftersom vi är lata så bestämde vi oss lite blixtsnabbt för att äta middag där. Varmkorv till hela bunten. Strålande tider, ingen matlagning, ingen bordstorkning, inget stökande, inget sopande och ingen disk. Föräldraparet log ikapp när vi alla var mätta. Vi såg lite band och var och matade ankor (det bästa enligt storasyster 6 år). Sen gick vi till en lekpark och roade oss kungligt medans pappa tittade på nåt rockigt. Här uppstod ett litet problem. Storebror 8 år blev kopiöst åksjuk av en snurrgrej så han kunde inte gå tillbaka, han blev liggande. Kris, lillan på ryggen och storasyster och lillebror liksom skapta för att tappas bort bland en miljon människor. Som tur var så hade jag med en kompis som kunde ta de andra barnen till lilla pappsen. Till slut lyckades storebror med pappas hjälp ta sig tillbaka till vår festivalfilt där han började lyfta på huvudet tack vare åksjuketugummi och pocorn och remmar.
Det klart man ångrar sig ibland, fyra ungar är ibland på tok för många men i kväll är inte en av de kvällarna när jag ångrar mig. Det blir alldeles varmt i mammahjärtat när jag ser 6 åringen och 3 åringen pyssla om sin kräksjuka storebror. Filt på fötterna? Något att dricka? De klappade honom, delade godisbitar och matade honom med popcorn så att han inte skulle behöva lyfta huvudet. När han blev bättre sa han, det är mysigt när ni pysslar om mig men nu är jag bättre så nu kan ni sluta. Vi var kvar ända tills vi kände att vi nått vår peak. Då åkte vi hem och nu sover alla på rosenörat. Nä, nu ska jag gå och städa pingisbordet. Ha, ha, ha jag skojar, jag ska smiska upp sambon i något spel och så ska vi prata om hur fantastiska vi och våra barn är. Jenny
