Sara blev lämnad före förlossningen

Sara blev lämnad före förlossningen

Sara blev lämnad före förlossningen

När Sara väntade sitt första barn och var gravid i åttonde månaden kastades livet omkull. Hennes sambo lämnade henne för en annan kvinna, och Sara stod plötsligt ensam med bara några få veckor kvar till förlossningen.
 

I januari 2001 hade Sara nyss fyllt 26 år. Hon levde tillsammans med sin sambo Conny i ett nyköpt hus strax utanför Stockholm. De hade varit ett par i nästan åtta år och graviditeten var högst planerad. Därför kom det som en chock både för Sara och för släkt och vänner, när Conny plötsligt erkände att han hade bedragit Sara och tänkte lämna henne.

Hur fick du reda på att Conny tänkte lämna dig?

– Conny hämtade mig på jobbet en fredagkväll. Han var väldigt sammanbiten och trots att jag ville att vi skulle stanna och köpa med oss mat, insisterade han på att vi skulle åka raka vägen hem. Jag förstod att det var något allvarligt och direkt när vi kom hem satte vi oss ner i soffan. Han hade svårt att berätta, men till slut talade han om att han hade varit otrogen.

Hur kände du inför det?

– Jag blev chockad så klart, fast kanske ändå inte. Jag hade väl haft lite misstankar. Men jag trodde att det var något som hade hänt en enstaka gång och tänkte väl instinktivt att ”Det här kan vi klara”. Vi skulle ju ha barn ihop. Vi var bara tvungna att gå vidare och komma över det som hänt.

Men Conny hade andra planer?

– Ja, han fortsatte att berätta och det visade sig att det inte var någon engångsgrej. Han hade varit ihop med den här tjejen i flera månader bakom min rygg.
– Men sjukt nog så var det sedan han som velade fram och tillbaka, i säkert en veckas tid. Ena dagen ville han lämna mig, för att nästa dag tycka att vi skulle försöka fortsätta tillsammans. Jag var ett vrak, jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde de där dagarna. Jag levde i total ovisshet och var skräckslagen för den kommande förlossningen och hur det skulle bli med barnet och allt.
– Konstigt nog så skämdes jag för det som hänt och drog mig för att berätta för familj och vänner. Men efter ett par dagar orkade jag inte hålla uppe fasaden längre. Jag berättade för min syster, mina föräldrar och för Connys föräldrar. De blev helt förkrossade, besvikna, förbannade, oroliga... Ingen kunde begripa varför.

Vad hände sedan?

– Jag levde som i ett vakuum, jag grät och grät. Samtidigt tog jag tag i praktiska saker ganska omgående – kontaktade en mäklare för att få huset sålt och så. Jag tror det hjälpte mig lite att ha något att göra. Någonstans trodde jag att han skulle ångra sig och vilja komma tillbaka bara barnet var fött. Han flyttade ganska omgående hem till den här tjejen, så jag var ensam i vårt stora hus och hade all tid i världen att tänka, nöta och blöta och analysera allt han sade, alla sms han skickade...
Och då ville du ta honom tillbaka?
– Ja, tveklöst! Så här i efterhand tror jag mest att det berodde på rädslan för att vara ensam, och framför allt att vara ensam med ett litet barn. Jag hade ingen som helst erfarenhet av att ta hand om barn. Jag var orolig redan innan otroheten uppdagades, och nu stod jag plötsligt helt ensam. Det var riktigt otäckt. Nu minns jag knappt hur jag fick de här veckorna att gå, det är som ett svart hål. Jag blev sjukskriven och gick hemma hela dagarna och försökte förbereda mig inför förlossningen.

Hur gick förlossningen?

– Förlossningen gick bra, den var inte så långdragen och fysiskt inte så jobbig. Däremot var det otroligt jobbigt psykiskt för mig. Jag lät Conny vara med på förlossningen för jag ville att han skulle få uppleva sitt barns födelse. Någonstans trodde jag väl också att han kanske skulle ångra sig då och vilja dela sitt liv med mig och barnet.

Och efter förlossningen?

– Jag stannade på BB i nästan en hel vecka. Jag var mentalt slutkörd och grät mycket. Conny kom och hälsade på varje dag, men det kändes jättekonstigt och jag blev bara ledsen när han kom.
– När jag åkte hem från BB fortsatte han att hälsa på några timmar varje eftermiddag. På sätt och vis såg jag fram emot när han skulle komma för att jag slapp vara ensam med vår lille son, men jag blev alltid förtvivlad när han åkte. Det var jättejobbigt.
– Jag gick helt upp i att ta hand om min son. Han blev verkligen mitt allt. När han var 3 månader flyttade vi från huset till en lägenhet som jag hade köpt istället. Då kändes det något bättre, då var det liksom mitt, det kändes som ett första steg mot mitt nya liv.

Hur ofta träffar Conny er son?

– Första året hade jag min son hos mig på heltid. Conny hämtade honom några gånger och var borta ett par timmar, men han var över 1 år första gången han sov borta. Det var den värsta natten i mitt liv, tror jag. Jag trodde att den här nya tjejen skulle ta min plats på något sätt, att min son skulle tycka bättre om henne och börja se henne som mamma. Det är jättelöjligt, jag vet, men just då var det otroligt jobbigt. Min son var ju mitt liv. Tänk om han också skulle överge mig!?
– När vår son blev äldre började han vara hos sin pappa mer regelbundet. I dag, sju år senare, är han hos Conny varannan helg.

Har du några råd att ge till andra i din situation?

– Fokusera på dig och barnet. Om barnets pappa har gjort dig illa, så försök inte behaga honom på något sätt utan gör det som känns bra för dig. Men försök också att tänka på att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Jag har fått svälja mycket irritation över hur mitt ex har hanterat sitt föräldraskap. I dag flyter det på bra, men var inte rädd för att ställa krav. Ni är ju trots allt två föräldrar.
– Även om det är svårt att be om hjälp, så gör det! Och tacka inte automatiskt nej om någon erbjuder sig att hjälpa till, bara för att du inte vill vara till besvär.
– Försök hitta andra ensamstående föräldrar, till exempel genom föreningen Makalösa föräldrar. Inget säger att två ensamstående föräldrar automatiskt blir bästa vänner, men ibland kan det vara skönt att prata med någon som förstår fullt ut Jag minns att de andra mammorna i bvc:s mammagrupp beklagade sig över att deras män inte hjälpte till så mycket med barnet som de önskade. Då kände jag mig riktigt ensam och utanför. Och blev arg, för jag hade ju ingen som hjälpte mig.
– Och kom ihåg, även om den andra föräldern träffar en ny partner kan den personen aldrig konkurrera ut dig. Du kommer alltid vara barnets mamma eller pappa. Jag försökte resonera som så att ”ju fler som älskar mitt barn, och ju fler han kan känna trygghet hos, desto bättre är det för honom”.

Hur ser ditt liv ut i dag?
– Jag har aldrig varit lyckligare! För knappt fyra år sedan träffade jag Rickard. Vi fastnade för varann, men hade en otroligt jobbig början på vårt förhållande. Så fort det började bli allvar gjorde jag allt jag kunde för att stöta bort honom. Jag vågade inte lita på någon man igen. Men han gav inte upp, tack och lov, trots att han fick ta mycket skit. Idag bor vi i ett fint radhus, vi har en gemensam son som är 1,5 år, och förra sommaren gifte vi oss. Rickard och min förstfödde son har en jättefin relation. Rickard ser honom som sin son och behandlar honom så.

(Sara, Conny och Richard heter något annat i verkligheten.)

Publicerad i Gravid nr 2, 2009.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler