Ebba föddes hemma

Så gick det till när Ebba föddes hemma

Ebba föddes hemma

Läs Jessicas egen berättelse om när dottern Ebba föddes hemma.

Den här dagen har jag egentligen inte tänkt föda barn. Anders skulle jobba kväll, Oscar skulle gå på klassdisco och vi skulle på födelsedagsfika till svärmor.

Sammandragningar har jag haft vid flera tillfällen innan så det här kan lika gärna vara falsklarm. Min barnmorska, Ann Petrén, är ledig och eftersom jag bor granne med henne ber jag henne komma in och undersöka huruvida det är på gång eller inte.

Ann kommer fram till att jag kanske är öppen max 1 cm. Jag har inte ont och det finns ingen regelbundenhet. Jag tänker att eftersom jag inte vill att bebisen ska komma just idag, så gör den säkert det. Så Anders stannar hemma. Vi passar på att ringa till barnvakten Bea som ska passa pojkarna.

Storebror Anton frågar med jämna mellanrum, ”Kommer lillasyster idag, eller?”.

Jag kan bara svara att jag inte vet. Tar ett bad tillsammans med Oscar strax innan han ska iväg på disco. Anders gör pannkakor till barnen och jag äter lite lasagne.

När Oscar har åkt sätter jag mig och tittar lite på teve med Anders. Anton och Bea spelar lite dataspel och bakar äppelpepparkaka. Ann kommer förbi en sväng för att kolla läget. Det är oförändrat.

20-tiden
Sammandragningarna ändrar karaktär. Helt plötsligt börjar det göra lite ont. En mensliknande smärta.

Jag går på toaletten och upptäcker att det börjat blöda lite. Jag ber Anders gå och hämta Ann. Hon kommer. Säger att blödningen och sammandragningarnas förändring i karaktär är ett tecken på att det är på gång. Först då står det klart för mig att detta inte är ett falskt alarm. Jag ska föda barn. Det är bara att gilla läget och börja förbereda sig.

Tar fram madrassen, hand­dukarna, underläggen, ser till att kakan blir färdig till fikat, tänder alla ljusen. När det är gjort och Ann ringt efter Helena Nash, den andra barnmorskan, sätter jag mig i fåtöljen och njuter. Äntligen ska jag få föda hemma tillsammans med familjen.

21-tiden
Vi sätter oss ner och pratar om ditt och datt. Helena kommer. Diskussionen fortsätter och fika ställs fram. Stämningen är lugn och skön.

Barnen springer fram och tillbaka mellan vardagsrummet och sitt rum. Anton frågar vidare ”Kommer hon snart?”. Oscar vill veta mer tekniskt, hur mycket öppen jag är. Jag har tidigare varit tvungen att förklara för honom nästan i detalj hur en förlossning går till. Att man måste vara öppen tio cm innan bebisen kan komma ut.

Pojkarna går in på sitt rum tillsammans med Bea som är fantastisk, lugn och trygg. Jag kan koncentrera mig på mitt jobb till 100 procent. Ann och Helena finns vid min sida hela tiden. Utan att för den skull ”lägga sig i”. Ingen jobbig gynundersökning, ingen rörelsehindrande CTG-apparat. De inger lugn och trygghet. De låter mig göra jobbet själv, precis som jag vill ha det.

Jag märker då och då att de sneglar lite på mig, de vet exakt i vilket skede jag befinner mig bara genom att titta på mitt kroppsspråk. Det ger mig ett ännu större lugn.

Helena och Ann sneglar på varandra och har hela tiden en tyst kommunikation. Att se deras tysta kommunikation gör mig trygg och ger mig gott självförtroende. Jag vet att jag gör rätt. Jag litar på min egen förmåga att föda barn. Det är väldigt svårt att beskriva alla positiva känslor som finns i rummet med ord.

21.50
Får stor lust att ställa mig upp. Står lutad mot fåtöljens rygg. Anders försöker samtidigt ta kort och filma mig. Nu är jag inte pratbar längre. Värkarna börjar bli väldigt smärtsamma. Med andra ord är det snart dags för bebisen att komma ut.

Jag byter läge och ställning. Sätter mig nu på knä på madrassen och lutar mig mot vardagsrumsbordet. Nu kliver Ann och Helena in. Ger mig lite hand­påläggning och massage.

22-tiden
Med några få ord lyckas jag på något sätt få Ann och Helena att förstå att jag vill ha Anders sittandes i fåtöljen och mig själv på förlossningspallen. Plötsligt sitter han där och jag på pallen med ryggen lutad mot Anders mage. Att få sitta på pallen med min älskade, underbare make bakom mig är en underbar ställning. Den inger trygghet och närhet. Vi kan nästan känna och ta på kärleken till varandra. Det ger mig ännu mer kraft, styrka och mod att föda fram vår dotter och lillasyster. Anders får inte se henne födas fram. Som tur är har vi det på film.

Krystvärkarna börjar 22.28 och 22.31 är Ebba född. Pojkarna och Bea kommer in i vardagsrummet. Alla smärtor är över. Jag anar tårar i allas ögon. Lyckan är fullkomlig!

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar Gravid 6/2008

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler