Så blev våra förlossningar: 3 kvinnor berättar

Så blev våra förlossningar: 3 kvinnor berättar

Så blev våra förlossningar: 3 kvinnor berättar

Kvinnans kropp är gjord för att föda barn, visst. Men alla kan eller vill inte föda på samma sätt.
Moa, Pernilla och Therese är tre kvinnor med tre helt skilda erfarenheter av detta mytomspunna kvinnodomsprov.

Att föda barn är något fullkomligt naturligt. Samtidigt är det en stor känslomässig och fysisk prövning för de allra flesta.
Eva Wiger har jobbat som barnmorska i 25 år, nu senast med förlossningsrädda kvinnor och män på Södersjukhuset i Stockholm. Hon pekar på en viktig attitydförändring hos oss människor: Vi får allt svårare att lita på kroppens naturliga processer.
– Vi lever i ett samhälle där saker inte får göra ont. Många känner oro inför att hänge sig åt kroppens oförutsägbara förlossningsförlopp.

Eva Wiger menar att när det kommer till förlossningar så betonas det individuella ansvaret, precis som i resten av samhället, och vi måste prestera och vara duktiga.
– Men när det är dags att föda gäller det att tillåta sig åka med i det som händer. Vara här och nu och ta ett steg i sänder. Och så underlättar det om man kan ta emot hjälp från de som kan.

LYSSNA TILL DIG SJÄLV
Föreställningar om hur vi ska vara, känna och reagera för att duga som kvinnor och föderskor har alltid funnits. Kvinnans kropp är gjord för att föda och nära nytt liv, men det betyder inte att alla kvinnor vill eller kan föda på samma sätt.
– Du blir inte en bättre eller sämre mamma, beroende på hur du har fött ditt barn.

Hur hänger förlossningsrädsla ihop med prestationsångest?
– Det handlar ofta om just rädsla för det okända och oförutsägbara. Många är så oroliga att de ser förlossningen som ett oöverstigligt hinder, ett veritabelt kvinnodomsprov. Något de inte förstår hur de ska klara av. ”Men vad tror du barnmorskan har för funktion?”, brukar jag fråga.

NYTT FENOMEN

Att en kvinna tillåts uttrycka önskemål inför sin förlossning är ett relativt nytt fenomen. Men trots att det nu är möjligt att föda med kejsarsnitt utan att det är medicinskt motiverat, utgör denna typ av snitt bara av en liten del av alla utförda kejsarsnitt.

Det visar en undersökning som Karin Källén, docent i reproduktionsepidemiologi, vid Lunds universitet har gjort.
– Det är en nidbild att kejsarsnitten ökar för att välutbildade storstadskvinnor i karriären kräver det. Den här gruppen är visserligen den som ökar mest, men den utgör ändå bara en liten del av alla kejsarsnitt.

På vissa sjukhus, speciellt i Stockholm, kan dock en betydande andel av kejsarsnitten utgöras av dem som är icke medicinskt motiverade, säger Karin Källén.

ÄLDRE OCH TYNGRE
Den största bidragande orsaken till att kejsarsnitt ökar i Sverige är att mammorna blir allt äldre och tyngre. Det faktum att sjukhuspersonal med åren blivit duktigare på att identifiera riskgrupper, samt mer benägna att lyssna till kvinnors önskemål, har också ökat antalet kejsarsnitt.
Karin Källén konstaterar att både vårdens och kvinnors attityder till förlossningar har ändrats över åren.
– Dagens föderskor är inställda på att det ska göra ont och vara svårt, säger hon.

Det skiljer mot de föreställningar hon själv hade när hon födde barn mellan 1981 och 1991.
– Jag hade fått lära mig att om jag bara lyckades flåsa och andas rätt så skulle det knappt göra ont. Riktigt så var det ju inte, så under min första förlossning var jag förvånad över smärtan. Och rasande!
Hon tycker att det är svårt att säga varför våra attityder till förlossningar har ändrats.

Har kvinnor blivit sjåpigare?
– Nej, det tror jag inte. Men många vittnar om att förlossningsvården, särskilt i Stockholm, upplevs som kaotisk, att de fått orutinerad personal och inte känt sig trygga.

Karin Källén tycker att det är viktigt för den som är gravid att komma ihåg att svensk förlossningsvård är bland den bästa i världen. Det går nästan alltid bra, oavsett förlossningssätt. Inte heller är det upp till kvinnan att själv värdera eventuella risker vid en förlossning, för att kunna göra det krävs utbildning och erfarenhet.
– Att som blivande mamma försöka värdera risker utifrån skräckhistorier på internet är inte så bra. Vem har inte känt sig krasslig efter att ha läst en läkarbok?, säger hon.

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler