Kan du prata gravidspråket?

Kan du prata gravidspråket?

Kan du prata gravidspråket?

Hinnsprängning, fontanell och segerhuva – för den som är gravid öppnas en ny värld av obegripliga ord.

Handen på hjärtat – visst har det någon gång hänt att vi känt oss fåniga eller till och med lite dumma när vi stött på ett ord vi inte begriper. Och omvänt – någon gång har vi kanske koketterat med att vi lärt oss ett nytt krångligt ord. Inte konstigt alls i så fall. Den som använder ett avancerat språk låter intellektuell och vi inbillar oss gärna att personen är rätt klipsk.

De flesta yrkesgrupper har sin egen terminologi som utomstående inte begriper mycket av. Och så ska det vara – inte minst säkerheten kräver att yrkesfolk kan prata med varandra utan risk för missförstånd. Piloter har ett språk, ekonomer ett annat och på BB använder läkare och barnmorskor ord som inte används någon annanstans. Fackuttrycken ger yrket en egen identitet och skapar en samhörighet kollegor emellan. Samtidigt bygger det en barriär som håller andra okunniga om vad som egentligen pågår. Inte minst inom vården kan det här vara ett problem. När vi är som mest utsatta skapar obegripliga ord än mer oro.

Budskapet måste gå fram
Britta Lindholm är barnmorska och ansvarar för BB på Östra sjukhuset i Göteborg. Hon har hört det här resonemanget förut, men håller inte med.

 – Snarare är det tvärtom, vi passar oss noga för att använda fackutryck ute på avdelningen. Avdelningen skulle inte fungera – jobbet skulle bli tungrott, för att inte säga omöjligt.

Dessutom är det förstås viktigt att budskapet går fram till de berörda.

 – Efter en förlossning är hjärnan såsig och seg. Vi använder enkla och begripliga ord som ständigt upprepas, annars går budskapet inte fram, säger Britta Lindholm.


Ord som kan ge obehagliga associationer försöker barnmorskorna och läkarna också undvika, även om det inte alltid går.

– Som häromdagen. Plötsligt hör jag mig själv säga ”vi måste nog göra en hinnsprängning”. Det kan ju få vem som helst att gå i taket. Det är ett vidrigt ord, säger Britta Lindholm.

Onekligen. Hos de flesta av oss sprider sig nog en diffus obehagskänsla trots att hinnsprängning är ett enkelt ingrepp som går ut på att barnmorskan gör ett hål i fosterhinnan för att underlätta förlossningen.

Ordbok för gravida

Diagnos: Är ett direkt lån från grekiskans dia- = genom och gnosis = kunskap.

Fontanell: Ett oskyddat område mellan skallens ben hos spädbarn. Kommer från franskans fontanelle med den ursprungliga betydelsen ”liten källa”. Ordet är besläktat med fontän.

Gravid: Beskriver en kvinna som väntar barn och ordet kommer ur latinets gravitus, som i sin tur kommer av adjektivet ”gravis” som betyder tung eller betungande. Ordet återfinns i andra sammanhang som exempelvis gravitation – jordens dragningskraft.

Journal: Från franskans jour = dag  – dagbok. Läkarens löpande anteckningar om patienten.

Mamma: Är både det latinska och grekiska ordet för bröst, särskilt i betydelsen bröstkörtel och kvinnobröst. Ordet lär ursprungligen ha uppkommit som ett imitationsord, det vill säga ordet ska efterlikna ett ljud, i detta fallet ljudet från en ”gnällande” eller gnyende bebis som söker efter bröstet. Jämför engelskans ”mammals” = däggdjur.

Morfin: En substans med kraftig smärtstillande effekt. Från grekiskans Morfeus – sömnens gud.

Narkos: Sövning. Av grekiskans narkosis – känslolöshet.

Navel: Navel är ett urgammalt germanskt ord som fått behålla sin betydelse. Ordet nafe var medelpunkten i ett hjul, där axeln sattes in. Diminutivformen nafela gavs till ”knappen på magen”, kanske för att man såg den som en medelpunkt.

Obstetrik: Förlossningskonst. Från latinets obstare med betydelsen ”stående mitt emot”.

Patient: Kommer från latinets pati med betydelsen lida. Patient är alltså en person som lider. Franskans patience – tålamod – har också sitt ursprung i latinets pati liksom det svenska kortspelet patiens.

Penis: Både svenskans pensel och engelskans pencil kommer ytterst från latinets peniculus som betyder borste. Peni culus är i sin tur diminutivformen av penis med betydelsen svans.

Sacrum: Korsbenet som avslutar ryggraden. Från latinets sacrum med betydelsen helig. En förklaring av många till ordets bakgrund är att innanför benet ligger de ”heliga organen för avlande” det vill säga de kvinnliga äggstockarna. En annan förklaring till benets heliga namn är att benets form påminner om ett kärl som användes vid offerhögtider eller om själva benet möjligen använts i heliga riter.

Segerhuva: När fosterhinnan inte spricker under förlossningen kan barnet födas med hinnan intakt. Det kallas att ”födas med segerhuva”. Under medeltiden och i vissa kulturer än i dag har segerhuva setts som ett gott tecken, ibland som ett skydd mot att drunkna, och man gjorde avtryck av fosterhinnan på ett papper och gav det som minne till barnet. Det påstås att Gustaf  Vasa föddes med segerhuva.

Läs mer i Vi Föräldrar Gravid 1/2009

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler