Att föda i säte kändes absurt

När Therese fick veta att bebisen i magen låg med rumpan nedåt blev hon i hemlighet lättad.
– Undermedvetet hade jag nog önskat mig snitt, säger hon.

Hur tänkte du inför förlossningen?
– Jag har alltid varit ganska cool, och min grundinställning inför den första förlossningen var att ”det löser sig”.
Jag var helt inställd på att föda vaginalt, även om jag aldrig har haft någon längtan efter att bevisa för någon att jag kunde klara av det.

Vad hände?
– I vecka 36 hade Amanda inte vänt sig med huvudet nedåt. Jag kände tydligt att hon sparkade åt fel håll. Eftersom jag förstått att vändningsförsök kan vara stressande för barnet och kännas obehagligt så ville jag inte. Dessutom är risken stor att barnet vänder sig fel igen, eller att det slutar med akut snitt. Jag erbjöds planerat snitt istället, och när jag fick den möjligheten kände jag mig jättelättad och nöjd. Att försöka föda i säte kändes absurt. Onödigt svårt och riskfyllt. Undermedvetet hade jag nog önskat mig snitt och varit rädd för att föda vaginalt. När det nu fanns en medicinsk indikation var snitt en skön utväg.

Och andra gången?
– Isabelle låg rätt, men jag tyckte att min första förlossning varit fantastisk och kände stor trygghet i att föda på samma sätt. Många har fött vaginalt efter ett snitt så det är inte omöjligt, men jag ville inte det. Det finns en liten risk att det gamla ärret kan spricka vid vaginal förlossning och det kunde vara farligt för både mig och barnet. Så för mig var det inte ett alternativ att föda vaginalt andra gången.
– Det gjorde förstås ont i ärret ett tag efteråt men jag var nöjd med sjukvården. De var väldigt proffsiga och avslappnade. Båda mina förlossningar var fantastiska!

Och med lite distans?
– Om det skulle bli ett tredje barn måste jag ta snitt, eftersom ärret kan vara svagare och inte tåla värkarbetet. Jag har ju sytt två gånger på samma ställe och man avråds att föda hur många gånger som helst när man är redan är snittad.
– Nu pratar jag inte med så många om hur jag fött barnen. Det är ingen big deal. För mig har det känts säkrare att föda med snitt för att det är under kontrollerade former. Jag hade hört en del skräckhistorier. Min mamma hade mycket komplikationer med mig.

Hur reagerar omgivningen?
– Folk har så mycket åsikter om förlossningar som de hasplar ur sig utan att tänka på att en förlossning är något väldigt privat. Jag har upplevt att jag blivit ifrågasatt för att jag har fött mina barn med snitt, att jag måste förklara och motivera mina val. Att jag inte har fött på riktigt. Någon har uttryckt avundsjuka: ”Åh vad skönt att ha en bestämd tid, slippa gå och vänta, gå över tiden och så”.


 

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler